Stuart Grant Cichlid Fund

Text: Siomone di Grossi

Den framgångsrika odlingen av Pterapogon kauderni innebär ytterligare ett steg framåt för aaltvattensakvaristiken. Genom ökade odlingsansträngningar kommer det en dag förhoppningsvis vara möjligt att i stor utsträckning täcka behovet av marin akvariefisk utan vildfångade exemplar.




Pyjamasfisk i full prakt. Foto: Rolf Hebbinghaus.

Pyjamasfisken är hemmahörande i Indonesien, i en relativt liten biotop innanför Bangaai-öarna på Sulawesis ostkust. Här fångas den för närvarande i stora mängder och exporteras till alla världens hörn.

Kärlek vid första ögonkastet
Då jag är ägare till en odlingsfirma har jag ett stort antal olika ryggradslösa djur och havsfiskar. Min odlingsverksamhet förde mig 1996 till Interzoo-mässan i Nürnberg, där jag för första gången stiftade bekantskap med Pterapogon kauderni. Jag blev genast fascinerad av arten, och när jag kom hem tog jag direkt kontakt med min leverantör. Efter några månader kunde jag äntligen ta emot en grupp Pterapogon kauderni i utmärkt kondition. Jag släppte i dem i ett 80-literskar, som i sin tur var kopplat till ett 500-litersakvarium.

 

 

 

Lekpar, till vänster hanen med rommen. Foto: Rolf Hebbinghaus.

Sann rivalitet
När de hade acklimatiserat sig i några timmar utfodrade jag dem med frusen, fullvuxen Artemia salina. Under de följande dagarna lade jag märke till ett ganska märkligt beteende: fyra av fiskarna uppehöll sig stillastående i akvariehörnen och ignorerade alla de sorters foder som de brukade äta. De två andra exemplaren uppträdde normalt, simmade omkring i centrum av akvariet och åt med god aptit.

 



 

 
 
Föredömligt: ett helt stim friska odlingsexemplar. Foto: Rolf Hebbinghaus.

Jag beslutade mig för att flytta de fyra "utstötta" exemplaren till ett annat akvarium. Som sällskap åt de två som var kvar släppte jag i en Acanthurus och en Zebrasoma. Efter några dagar började de fyra omplacerade exemplaren att äta igen, precis som om ingenting hade hänt. Jag förstod att de två andra tydligen hade skrämt dem. Akvariet hade följande vattenvärden: KH-hårdhet 9° dH, pH 8,6; SiO2 9,3 mg/l och - på grund av den ganska täta fiskkoncentrationen - ett nitratvärde på 90 mg/l och ett fosfatvärde på 1 mg/l. Fodret bestod av levande, torkad och frusen fullvuxen artemia, Duplarin samt emellanåt fiskyngel. Utfodring skedde tre gånger om dagen.



Oväntad lek
Under de kommande veckorna märkte jag att aptiten ökade avsevärt hos de båda isolerade exemplaren. Jag lade också märke till en svag längdskillnad i andra ryggfenan, vilken hos den här arten även annars är kraftigt utdragen.

Denna tilltagande könsskillnad fick mig att hoppas på en snar lek. Tydligen ägde den rum tidigt på morgonen, när det fortfarande var mörkt. Jag såg att exemplaret med den längre fenan, hanen, hade en romboll i munnen. Under spänd förväntan fortsatte jag att observera paret och kunde fram mot kvällen konstatera att honan efter leken hela tiden vek undan för hanen.

 

 
Hane, dagen efter leken. Foto: Rolf Hebbinghaus.

Tre dagar efter leken flyttade jag hanen till ett annat akvarium. Medan jag flyttade honom befann han sig under några sekunder i luften, utan att spotta ut rombollen. Av kollegor och vänner, som också framgångsrikt hade odlat Pterapogon kauderni, hade jag fått höra att det var en riskabel manöver: på grund av stressen spottar hanen ofta ut rommen/larverna och tar sedan inte in dem igen.

Det verkar som om rommen kläcks efter fem dygn. Hanen har sedan kvar dem i munnen i ungefär femton dygn. Trots att hanen alltså inte kan äta något under ca tjugo dygn magrar han, förvånande nog, knappt märkbart under rom- och yngelvården.

 




Pyjamasfisken förökar sig utan problem i akvarier med ryggradslösa djur. Foto: Rolf Hebbinghaus.

När rommen väl kläcks - en kull kan bestå av upp till 40 stycken - är ynglen redan 10 - 11 mm långa! Redan från början äter de artemianauplier, och helst skall dessa vara nykläckta. Redan några dygn efter det att hanen har släppt ut ynglen påminner de mycket om de vuxna djuren, och de är dessutom omättbara. Jag rekommenderar därför att de utfodras upp till tio gånger om dagen - och alltid med små portioner. En kollega berättade för mig att hans yngel hade dött av förstoppning efter det att de hade ätit artemiaägg. Man bör absolut anstränga sig för att få en så hög kläckningsprocent som möjligt och grundligt rengöra nauplierna. Pterapogon-ynglen växer ganska fort; under goda förhållanden kan de öka i storlek med en halv centimeter i månaden.

En bra vattenkvalitet är mycket viktig för ynglen. Det krävs ett droppfilter och en kraftig äggviteavskummare för att rena vattnet på bästa sätt. Vattencirkulationen i odlingsakvariet får inte vara för kraftig.

 

 







Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik