Har läst flitigt på zoopet, men har inte haft något att skriva om förrän nu. Har hört att Danio Margaritatus ska vara tåliga, men det här slog alla rekord...
jag har haft ett gäng pärlrasboror och pygmépansarmalar i ett ytte-pyttelitet 23-liters Fluval Edge ett tag nu. Litade helt på killen i zooaffären som sa att det skulle funka jääättebra med ett så litet kar och att det inte var något problem att ha grovt skiffergrus till pansarmalarna. Efter att ha läst på lite om fiskarnas behov och blivit klokare fick de igår flytta till ett 54-liters med fin sandbotten och mycket växter där de verkar trivas prima. Nåväl, till historien:
Igår morse hade jag bara kvar tre av mina fyra rasboror. Den fjärde var spårlöst försvunnen och jag antog att han hade dukat under. Flyttade alla fiskar och växter till det större karet och letade förgäves igenom grusbottnet efter den döda rasboran. Det lilla fluval-akvariet tömdes nästan helt på vatten och flyttades. Det hade nu enbart vatten upp till grusbottnen, så bottnen hölls blöt. Jag har någon idé om att ha räkor i det så småningom så när jag efter några timmar hade pysslat färdigt med den andra karet fyllde jag på nytt kranvatten i fluvalet och startade pumpen igen. Då innehöll karet enbart grovt grus och kranvatten. Lämnade det så över natten.
Nu på morgonen sneglar jag på fluval-karet och ser lite blad och krafs som flyter omkring. Noterar att ett av bladen liknar en fisk...men..det ÄR ju en fisk! Rusar dit och tittar och där simmar en stor Pärlrasbora glad i hågen och med fina röda fenor. Han har överlevt tömning av akvariet och runtskyffling av gruset samt omild påfyllning av nytt vatten och ser ut att vara i strålande form. Hur är detta möjligt?
(Nu är han återförenad med de andra i det större karet och kilar nöjt omkring bland växterna som om inget har hänt. Har döpt honom till Lazarus.)
jag har haft ett gäng pärlrasboror och pygmépansarmalar i ett ytte-pyttelitet 23-liters Fluval Edge ett tag nu. Litade helt på killen i zooaffären som sa att det skulle funka jääättebra med ett så litet kar och att det inte var något problem att ha grovt skiffergrus till pansarmalarna. Efter att ha läst på lite om fiskarnas behov och blivit klokare fick de igår flytta till ett 54-liters med fin sandbotten och mycket växter där de verkar trivas prima. Nåväl, till historien:
Igår morse hade jag bara kvar tre av mina fyra rasboror. Den fjärde var spårlöst försvunnen och jag antog att han hade dukat under. Flyttade alla fiskar och växter till det större karet och letade förgäves igenom grusbottnet efter den döda rasboran. Det lilla fluval-akvariet tömdes nästan helt på vatten och flyttades. Det hade nu enbart vatten upp till grusbottnen, så bottnen hölls blöt. Jag har någon idé om att ha räkor i det så småningom så när jag efter några timmar hade pysslat färdigt med den andra karet fyllde jag på nytt kranvatten i fluvalet och startade pumpen igen. Då innehöll karet enbart grovt grus och kranvatten. Lämnade det så över natten.
Nu på morgonen sneglar jag på fluval-karet och ser lite blad och krafs som flyter omkring. Noterar att ett av bladen liknar en fisk...men..det ÄR ju en fisk! Rusar dit och tittar och där simmar en stor Pärlrasbora glad i hågen och med fina röda fenor. Han har överlevt tömning av akvariet och runtskyffling av gruset samt omild påfyllning av nytt vatten och ser ut att vara i strålande form. Hur är detta möjligt?
(Nu är han återförenad med de andra i det större karet och kilar nöjt omkring bland växterna som om inget har hänt. Har döpt honom till Lazarus.)
Kommentar