ormar,keliga?

[plizken]

Jag kan inte riktigt förstå tjusningen med att ha giftiga ormar, men de som har det ser väl en charm med dessa djur även de. Iof kan man väl göra en jämförelse med fiskar, fiskar ska man inte ta på detsamma gäller giftiga ormar

Man kan gå steget längre med jämförelsen. Vem har inte stått och drömt om en drakfisk framför ett saltvattensakvarium. :o


Sen tar vi Mohléns bevingade ord en gång till.

Det tips jag kan ge figo och andra nybörjare inom detta ämne är att först och främst läsa allt ni kan komma över när det gäller reptiler och ormar främst då, om det är det man tänkt skaffa. Hör med andra som haft eller har ormar osv

O vad jag önskar att alla gjorde det.

Sen får man bolla med idén om man ska mata med fryst eller levande föda etc.

För att klargöra lite

Mohlén menar natuligtvis fryst och tinat foder när han säger fryst.
Jag har sett folk som har försökt mata med frysta möss. Ingen bra idé.

[Mohlén]

Givetvis plizken, glömde förtydliga angående de frysta mössen, råttorna etc! hehe

[Mamma Mia]

Folk undrar ofta varför jag har orm. Jag brukar svara att det är som att ha fisk, skillnaden är att jag kan ta i dem... Ormar är inte gosedjur men de är trevliga att hålla i tycker jag. Och mina är vana vid att bli handskade med, de blir inte ett dugg nervösa. De tycker nog att VI är riktigt gosiga att klättra på :-) Varma mysiga "träd".

Jag har valt att ha den vanliga, vackra och vänliga majsormen, av flera skäl. Dels tycker jag deras färger, både naturliga och framavlade, är väldigt vackra. Dels kan man ha flera ihop utan att det blir bråk. Och dels är de fridsamma till sin natur. Mina ormar äter både dött och levande, om de får. Oftast tar jag livet av maten precis innan de får den, eftersom de kan vara lite för ivriga och börja äta maten levande, vilket jag inte gillar att de gör. Det har bara hänt EN gång på fyra år och fem ormar att maten har kommit upp igen och det berodde på stress. Maten levde, just den gången...

Och de enda gångerna jag råkat bli biten, har varit när jag inte tvättat händerna ordentligt mellan foderdjur och ormhanteringen. Ormarna har ALLTID genast släppt när de insåg sitt misstag (inte för att jag fattar hur de vet det, men vet gör de tydligen, de har inte försökt svälja mig ;-)).

Kort sagt - ormar är inga gosedjur men är gosiga ändå :-) Och man ska ALLTID ALLTID läsa på innnan man skaffar NÅGOT SOM HELST djur. Och ormar blir gamla! Glöm inte det! Tyvärr är det många som köper o säljer sina reptiler som om de vore samlarkort.

mvh Mia

[Raven]

(inte för att jag fattar hur de vet det, men vet gör de tydligen, de har inte försökt svälja mig ;-)).

hahaha
hade jag haft tid plats och pengar så hade jag skaffat mej en orm.
min ena kusin har en orm som han haft i över 15 år nu.
den lever och är frisk.

[TheThing]

två citat från plizken:

Det är inte enkelt för ett kallblodigt djur att smälta mat, det är en enorm fysisk prestation att smälta maten.

Ormar är kallblodiga och därför är mänsklig kroppsvärme rätt effektivt för att värma sig så dom kan te sig riktigt mysiga om dom vill samla lite värme.

Ormar är INTE kallblodiga, dom är växelvarma, vilket innebär att dom reglerar kroppsvärmen efter omgivningen. Därför ska man alltid ha olika temperaturer i ett terrarium så att ormen kan välja var den vill vara, t.ex. om den precis har ätit brukar den hålla till under en värmelampa för att smälta maten.
En orm går visst att få tam, genom att hantera den ofta och inte stressa den. En aggressiv orm har ofta blivit stressad tidigare (beroende på arten, vissa arter är mer aggressiva än andra. Eller helt enkelt för att den har ett hett humör, beror på individen).

En nybörjarorm är kungspyton. Den har en hanterbar storlek på 120-150 cm, bits väldigt sällan och är en underbar orm den kan dock vara lite känslig för temperaturförändringar och kräver en del uppmärksamhet.
Majsormar är också en bra nybörjarorm då den är lätthanterlig.

Man ska alltid mata ormen i en separat "matbur", så slipper man missförstånd då ormen kan tro att handen är en mus eller en råtta. Det är också bra att ha ett separat matställe så att ormen inte råkar få med en bit av barken (eller vad man nu har för underlag..) när den sväljer maten som kan orsaka förstoppning.