Värstingkatt

[AllaFiskar]

Jag har tre katter, vanliga "bondkatter" en mamma och två söner ur olika kullar. Den ene, som fyllde tre nu på St. Patricks Day (och är rödhårig som man ska vara om det finns minsta irländsk koppling - enligt fördomar) är kastrerad.
Hans lillebror, som fyller två i juni, är inte kastererad. Denne lille krake blir så mobbad, trakasserad och uppspöad av sin äldre, snöpta bror så jag tror jag får spatt snart.

Om något berättade för mig om detta problem skulle jag genst genast påstå att det måste vara den okasterade katten som är ett hår av hin, men så är det alltså inte.
Någon som vet vad jag kan göra? Har alltid inbillat mig att kastrerade hankatter blir feta, loja och snälla. Den här har bara blivit gigantisk i höjd och skitstöddig.
Problemet är relativt nyuppkommet, och de båda har alltså levt tillsammans i harmoni fram till för kanske två månader sedan. Inget har hänt som jag känner till som kunnat framkalla detta, men vem vet hur snacket går bland katter?
Måste jag göra mig av med en av dem? Jag kan naturligtvis få Sune, som han heter, kastrerad också, men på vilket vis och varför skulle detta göra storebror Ruben snällare?

Mamma Agnes anser att de (med rätta) är hennes problem längre och bevärdigar dem inte med en blick ens när de härjar som värst.

[Lenmar]

Jag skulle kastrerat Sune, för det första för att han blir lugnare av att inte hormonerna rusar runt i systemet på honom och för det andra, vilken nytta gör han om han går omkring okasterad? Går han ut så är risken att han försvinner mindre, är han inne så slipper du ifrån eventuella revirskätt. Jag har själv tre kastrerade hankatter hemma och jag trodde väl som du att de skulle bli stora slappa och loja men ärtans vad fel jag hade, de har blivit kattungar igen och från att tidigare haft jättesvårt att acceptera den yngste av hanarna så går det hur bra som helst nu! Minstingen kastrerades för tre veckor sedan och sedan dess har han slutat vara så stressad, nervös och plågad och börjat ta för sig mer här hemma.

[AllaFiskar]

Jag skulle kastrerat Sune, för det första för att han blir lugnare av att inte hormonerna rusar runt i systemet på honom och för det andra, vilken nytta gör han om han går omkring okasterad? Går han ut så är risken att han försvinner mindre, är han inne så slipper du ifrån eventuella revirskätt. Jag har själv tre kastrerade hankatter hemma och jag trodde väl som du att de skulle bli stora slappa och loja men ärtans vad fel jag hade, de har blivit kattungar igen och från att tidigare haft jättesvårt att acceptera den yngste av hanarna så går det hur bra som helst nu! Minstingen kastrerades för tre veckor sedan och sedan dess har han slutat vara så stressad, nervös och plågad och börjat ta för sig mer här hemma.

Tack på något vis, antar jag... Jag kan ju inte hitta någon som heslt relevans mellan min fråga och ditt svar, men du menar säkert väl.
Vilken "nytta" har uppstått med dina katter efter att de kasterades, som du uppenbarligen utgår från att min katt inte har?
En sak kan jag säga om Sune och det är att när hans bror inte är inne och terroriserar honom, så är han varken stressad, nervös eller plågad. Det problemet har jag aldrig haft med en katt, vare sig kastrerade eller inte. Han är ute kortare stunder varje dag, men lämnar sällan tomten. Inte heller revirskvätter han.

Jag har haft katter i över tjugo år, och aldrig tidigare haft det problem som Ruben nu utgör, det är därför jag frågar, inte för att jag är novis på katter.