Katt och barn

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Sara1982
    • March 2005
    • 315

    Katt och barn

    Hejsan.

    Ska här i veckorna som kommer föda vårt första barn här i huset och har en liten fundering.
    Vår katt har en förkärlek till spjälsängen och vagnen och bilstolen men jag vill inte att hon ska göra sig för hemma i just dom när det finns sååå mycket andra sovplatser, har löst det tillfälligt med att täcka över med lakan o kuddar så hon inte kan lägga sig där men hur göra sen när barnet väl kommit?

    tips o förslag är välkomna.

    //Sara
  • Majki01
    • May 2010
    • 769

    #2
    Tillåter man ett djur från första början så är det tyvärr jäkligt svårt att få dom att sluta...

    Inte för att vara sådan, men en av dom största fallen med dödsfall på små barn är faktiskt just att katter lagt sig på ansiktet på dom för där är varmast.


    Sent from my iPhone using Tapatalk

    Kommentar

    • Mumin
      • October 2007
      • 3837

      #3
      Avliva katten !?!
      För mycket är inte nog!
      Jag VILL ha en Elefantofon!!

      Kommentar

      • Sara1982
        • March 2005
        • 315

        #4
        Kan inte avliva henne, som fullt frisk katt så känns det inte rätt då är jag hellre uppmärksam o skärmar av men det är inte lätt, hon är ju katt trots allt.
        Hon har bara hunnit ligga någon gång i var o en men det kanske räcker för att göra sig hemma.

        Då hon är en omplaceringskatt och är 16 år har jag ingen lust att omplacera henne heller, hon levde upp när vi flyttade hit till huset.

        Kommentar

        • Shepard

          • March 2003
          • 13992

          #5
          Nej, att avliva katten skulle kännas som ett svek mot katten, som ju också är en familjemedlem (läste en sorglig dikt häromsistens, skriven ur en katts/hunds synvinkel, vad som händer när barnet kommer, och den sista resan till veterinären). Bara man inte börjar försumma katten/hunden när barnet kommer, och börjar behandla den annorlunda än innan barnet kom, så är nog risken för t.ex svartsjuka väldigt liten. Syrran och hennes man har två katter, och två döttrar (fyra, och snart två år gamla), och det var inga som helst problem i början, vad jag vet, trots att katterna, om jag minns rätt, gärna låg i barnvagnarna när de var tomma. När de har varit och hälsat på sin mormor och morfar (det vill säga min mamma och pappa), där det också finns två katter, har det inte heller varit några problem, och de katterna är ändå betydligt mindre vana vid småbarn.

          Men lite koll får man nog ha ändå, och ha dörren till barnets sovrum stängd, men det är nog när barnet börjar gå, och kan börja bli våldsamt mot djuret det är extra viktigt. Katterna hos mamma och pappa har ju fått sig en del mindre varsamma klappar (mer liknande slag) av barnen, men har bara reagerat med att smita undan, de har aldrig försvarat sig.
          Senast redigerad av Shepard; 16 April 2012, 19:05.
          "You can fight like a krogan, run like a leopard, but you'll never be better than commander Shepard" (Miracle of Sound)
          Min profil
          Mitt galleri

          Kommentar

          • Mathias Nilsson
            • July 2011
            • 6552

            #6
            Ni kommer att ha bra koll, det lovar jag. Man hamnar oftast på en ny nivå i medvetandet när man får tillökning.

            Sen att ni frågar innan barnet är fött sänder ju även det en hel del sunda vibbar. Är det en ute/inne-katt?

            Håll bara koll på dem båda, det kommer gå bra. Jag har vuxit upp i en miljö med hund/katt/häst och allt annat som har päls.



            27 år senare lever jag fortfarande och tack vare uppväxten kan jag inte leva utan djur.

            Heja er och grattis!
            http://mathiasaquariums.blogspot.se/

            "Konsten att tråka ut är konsten att säga allt" - Dante

            Kommentar

            • Sara1982
              • March 2005
              • 315

              #7
              Tack
              Jag är 30 och har aldrig varit utan djur så vet hur det känns =)
              Hon är en katt som levt som innekatt de 14 första åren av sitt liv(trots att hon bott på landet), hon kom till mig när hon va 12 år och jag bodde i lägenhet men när jag o min sambo flyttade till hus för ca 2 år sedan började hon gå ut o nu är hon utekatt på sommaren mer eller mindre o innekatt när snön kommer =)
              Tror nog det kommer gå vägen jag med men ville ändå kolla lite. Nu när det kommer barn o hälsar på går hon gärna och gömmer sig får dock se hur det går den dagen det bor ett på heltid här.

              //Sara

              Kommentar

              • Azur
                • March 2003
                • 12946

                #8
                Du oroar dig i onödan. Det är inte helt uteslutet att det skulle kunna hända, men det finns inget dokumenterat fall där katter har dödat sovande spädbarn - det var ett fall år 2000 som fick stor uppmärksamhet i media, men när dödsfallet utreddes kom man till slutsatsen att barnet inte kvävts utan dött av plötslig spädbarnsdöd. Fast det rapporterade förstås inte media.

                Det här med att katter dödar spädbarn går tillbaks till medeltiden, när katter ansågs stå i förbund med djävulen och genom magi "stal andedräkten" för barnen. Det var väl så man förklarade oförklariga dödsfall på den tiden.

                Däremot finns det rätt många fall där föräldrar i sömnen rullat över och dödat barn som sovit i sängen hos dem.

                EDIT: för övrigt minskar risken att barnet ska bli allergiskt om det kommer i nära kontakt med katter och andra husdjur under sina första månader.
                Den som är lättsinnig nog att lyssna på vad en varmluftsballong som jag säger gör det på egen risk och mot bättre vetande!

                Kommentar

                • miluhe
                  • June 2006
                  • 2090

                  #9
                  Vi har 5 katter o 4 hundar o barn med barnbarn som bor hos oss.
                  Den ena katten vill gärna vara i spjälsängen o väckte barnet(tror inte ett dugg på att de lägger sig o kväver barnet)
                  Så under natten är dörren stängd för katterna.
                  Mitt barnbarn som nu är lite över 1år gillar katterna o hundarna jättemycket o har lärt sig att klappa fint) Även säga till dem om det behövs.
                  Men har man barn o djur ska man alltid ha uppsikt för djur är djur o barn är barn. Man kan aldrig veta riktigt vad de gör o tänker

                  Kommentar

                  • Sara1982
                    • March 2005
                    • 315

                    #10
                    Tack alla.

                    Jo både djur och barn kan ju vara lite impulsiva i den bemärkelsen men det blir nog stängd dörr om nätterna när liten tittar ut o katten får snällt acceptera att det är husses o mattes säng som är ok

                    Kommentar

                    • Ken Olofsson
                      • November 2006
                      • 8014

                      #11
                      skulle nog tro att den största faran kommer när er kotte har blitt några månader.

                      då har de en tendens att börja vifta med armarna, och då kan en nyfiken katt få sig en lusing.

                      det är inte ofta katter ge tebax, men kanske kanske kanske kan den ilskna till och fräsa om
                      kotten har vevat armen tvärs över nyllet på katten.


                      nästa fara är nog när kotten i sin iver att undersöka omgivningen får se den där lååånga gosiga
                      saken (svansen) vifta lite framför sig, kotten kan nog inte låta bli att dra i den, och då kanske
                      katten ilsnkar till lite och fräser.


                      det skall nog extremt mycket till innan katten börjar bita eller riva kotten, den fräser nog bara.






                      .
                      Tycker jag, men jag har haft fel ganska många gånger förr, och med samma sannolikhet som att skatten skall betalas, så kommer jag förmodligen ha fel många gånger i framtiden oxå
                      Ibland är jag : Ibland är jag: Men oftast är jag:

                      Kommentar

                      • erikthur
                        • March 2004
                        • 9953

                        #12
                        Vi hade ett par katter när vi bodde i Uppsala varav en var förtjust att sova i fotändan på vaggan tillsammans med baby Hans och det gick bra.

                        Allergin då? Möjligen är det en statistiskt minskad risk men jag har tre söner varav två hade katter omkring sej tidigt och blev allergiska samt en sonson som tidigt hade hund omkring sig och också blev allergisk. Så räkna inte med någon skyddande effekt iaf.
                        Killies is a lifetime passion

                        Kommentar

                        • Ken Olofsson
                          • November 2006
                          • 8014

                          #13
                          skulle nog tro att OM man har allergigener i kroppen, kan komma från en fasters brylling lååångt
                          borta på släktträdet så är man mer i riskzonen att utveckla allergi om man utsätts för matrialet i fråga.

                          ex jag har allergigener på allt vad päls heter, inte utvecklat för vi hade inga pälsdjur ju (bara fisk) när
                          jag var liten. Syrran min har det samma. Dom fick ju för sig att skaffa hund mellan barn 1 och 2.
                          Gissa om de barnen, som har allergigener, fick allergi------
                          Tycker jag, men jag har haft fel ganska många gånger förr, och med samma sannolikhet som att skatten skall betalas, så kommer jag förmodligen ha fel många gånger i framtiden oxå
                          Ibland är jag : Ibland är jag: Men oftast är jag:

                          Kommentar

                          • Azur
                            • March 2003
                            • 12946

                            #14
                            Ursprungligen postat av Kensa
                            skulle nog tro att OM man har allergigener i kroppen, kan komma från en fasters brylling lååångt
                            borta på släktträdet så är man mer i riskzonen att utveckla allergi om man utsätts för matrialet i fråga.
                            Nej.
                            Barn som utsätts för allergenen tidigt, från cirka 20 veckor innan födseln till cirka 4 veckor efter, har minskad risk att utveckla allergi. Det är därför barn uppvuxna på bondgårdar sällan får astma eller pälsdjursallergi.
                            Den som är lättsinnig nog att lyssna på vad en varmluftsballong som jag säger gör det på egen risk och mot bättre vetande!

                            Kommentar

                            • Mumin
                              • October 2007
                              • 3837

                              #15
                              Men det är skillnad på statistik och individ......

                              Både min bror och jag är redigt allergiska. Jag hade hund innan jag skaffade barn, men märkte inte av nån allergi mot honom. (Däremot var han allergisk mot människor...) När han avlivades försvann alla mina mat- och pollenallergier.

                              Mina barn har vuxit upp utan djur i hemmet, dvs en konstant allergenpåverkan, men däremot träffat djur hos andra. När vi kom hem fick alla duscha och tvätta håret direkt. Vi böt också kläder när vi kom hem från skola och jobb. Yngste sonen föddes med eksem och hade besvär upp i tioårsåldern. Äldste sonen hade astma.

                              Idag har ingen av dem några allergiska besvär, äter nötter, vi har två hundar.

                              Jag är övertygad om att det beror på att de blev utsatta för djurallergener, men inte konstant. i hemmet.
                              För mycket är inte nog!
                              Jag VILL ha en Elefantofon!!

                              Kommentar

                              Arbetssätt...