Hund avel

[Inka]

Det där programmet var ju ingen kul syn. Rasavel i all ära, men nog fasen ska sundhet gå före utseendet. Jag menar, en bra uppfödare är för mig en som direkt tar hundar ur avel om det visar sig att de bär på nedärvbara defekter eller om nära släktingar blir sjuka i något som kan vara ärftligt.
För mig är det rent logiskt att om man vill ha hund så älskar man hundar. Då borde man också vilja deras bästa. Alltså borde man satsa på att få fram friska hundar. Var går det fel nånstans?

[Shepard]

Det där programmet var ju ingen kul syn. Rasavel i all ära, men nog fasen ska sundhet gå före utseendet. Jag menar, en bra uppfödare är för mig en som direkt tar hundar ur avel om det visar sig att de bär på nedärvbara defekter eller om nära släktingar blir sjuka i något som kan vara ärftligt.
För mig är det rent logiskt att om man vill ha hund så älskar man hundar. Då borde man också vilja deras bästa. Alltså borde man satsa på att få fram friska hundar. Var går det fel nånstans?

Förmodligen går det fel ungefär där människor bryr sig mer om att tjäna pengar, och att "skapa" och äga nå´t som sticker ut och är annorlunda, än de bryr sig om levande varelser. Det finns ju minst två sorters oseriös avel, dels den där det inte omedelbart syns på djuren att nå´t är fel, det vill säga att de har "råkat" avla in en genetisk sjukdom eller defekt i rasen, förmodligen på grund av för hård inavel för att förstärka vissa egenskaper. Den andra sortens oseriös avel (som nästan är värre) är när handikappande fysiska defekter faktiskt skrivs in i rasstandarden som det önskvärda, där det står att de "ska" se ut så och så.

[starcastle]

Hmm, att råka avla in en genetisk defekt är väldigt lätt.
Mycket svårt att upptäcka många gånger dock.

Ta MDR1-defekten till exempel.
Genom att räkna på genetisk drift så vet man att mutationen uppstod hos en hund någon gång under 1400-talet (beräknat på att hur många generationer det nu rörde sig om har i genomsnitt X år emellan...)

Under århundraden har inga hundar lidit av mutationen.
Men på 1980-talet och 1990-talet har man börjat använda medikamenter som t ex Ivermectin (ingår bland annat i Ivomec, används bland annat mot rävskabb, hjärtmask, avmaskning av hästar, grisar m m, men även hund. Ivermectinliknande ämnen med samma fatala följder finns även i insekticider så du kan döda din hund när du besprutar din trädgård...).

Inte nog med att mutationen som innebär att det är fel på ett enzym som har med hjärn-blodbarriären att göra har problem med Ivomec, hundar dör även av vissa cortizoner, morfiner, hjärtmediciner, cancermediciner men även tetracycliner (används bl a mot fästingburna sjukdomar) mm.

Hunden en gång för länge sedan som hade den ursprungliga mutationen måste ha varit en bra hund för ättlingar till denna hund kan spåras och samlas ihop hos en enda tik som man räknar med levde i England under 1800-talet innan kennelklubbarna kom till och stamböckerna stängdes.

Denna tik måste ha varit en oerhört bra hund.
Det finns idag inte mindre än 10 raser som ALLA kan spåras direkt tillbaks till denna individ via mitokondrie-DNA.
Och i dessa raser finns MDR1-defekten, nedärvt från denna 1800-talstik, det varierar hur pass utbrett det är i raserna.
Hos Collie räknar man med att 75% av världspopulationen bär på mutationen i enkel eller dubbel uppsättning och endast 25% är fria från den.

MDR1 märks inte så länge hunden inte får "fel" medicin men om en hund bär defektgenen i dubbel upplaga så är den felaktiga medicinen (se ovan) ofta en dödsdom.

Gå in på svenska Collieklubbens hemsida och se vad dom säger om MDR1. Dom rekommenderar att man inte ens ska testa för sjukdomen!!!

Det finns ett gentest där man direkt ser om hunden är fri, enkel- eller dubbelbärare. Om alla avelshundar var testade så vore det enkelt att från och med idag inte avla fram en enda hund till som är dubbelbärare. Det är nämligen dubbelbärare som dör, enkelbärare kan bli sjuka men dör sällan.

Men rasklubben anser att man INTE ska testa...

Det finns bara en ras i världen där man defacto testar absolut samtliga avelsdjur i världen samt arbetar inte bara för att sluta producera dubbelbärare men också att med tiden avla bort anlaget helt o hållet, dock med minsta möjliga förlust av genetisk variation. Och det är min egen ras, Silken Windhounds.

MDR-defekten (MDR = Multi Drug Resistance) finns hos människa också men i fler varianter, jag har hört talas om allt från MDR1 till MDR4. Det forskas en del kring detta eftersom det hos människan i synnerhet leder till problem vid cancerbehandling eftersom personer med defekten inte klarar vissa cancermediciner.

[Erik...]

Det finns ju lagar mot "vanavel", är det någon som har provat at anmäla uppfödare av de sjukaste utställningsvarianterna?

Jag har länge varit aning avigt inställd till rasavlen som den är utformad idag, när det blir så mycket pengar och prestige inblandat kan inte de flesta vanliga människor låta bli att gå ett steg till, att dölja defekter och problem som uppstår i mesta möjliga grad, att förringa/försöka dölja att djuren inte kan gå, andas, föda naturligt eller vad det nu är för problem de aktuella djuren har.

Det finns så många självutnämnda experter, de är inte direkt ovanliga in om hundaveln heller, hur många gånger har man inte hör något i stil med "Men veterinärer är ju dumma i huvudet, de har ingen aning om vad de pratar om", Nej det är klart, veterinärer är generellt sett mot extremaveln, och att de har en gedigen omfattande utbildning, ovanpå det faktum att de lyckats skrapa ihop riktigt bra betyg redan för att kunna komma in på veterinärutbildningen måste ju vara en garanti för att de har fel i allt de säger. Klart att vem som helst annars bara kan titta på en schäfer som "går skottkärra" och bestämma att den har det hur bra som helst.

[Miate]

Hos Collie räknar man med att 75% av världspopulationen bär på mutationen i enkel eller dubbel uppsättning och endast 25% är fria från den.

MDR1 märks inte så länge hunden inte får "fel" medicin men om en hund bär defektgenen i dubbel upplaga så är den felaktiga medicinen (se ovan) ofta en dödsdom.

Gå in på svenska Collieklubbens hemsida och se vad dom säger om MDR1. Dom rekommenderar att man inte ens ska testa för sjukdomen!!!

Det finns ett gentest där man direkt ser om hunden är fri, enkel- eller dubbelbärare. Om alla avelshundar var testade så vore det enkelt att från och med idag inte avla fram en enda hund till som är dubbelbärare. Det är nämligen dubbelbärare som dör, enkelbärare kan bli sjuka men dör sällan.

Men rasklubben anser att man INTE ska testa...

Så här står det på collieklubbens hemsida (www.sck.cc för de som vill läsa texten i sin helhet):

Bör jag testa min hund?
Det finns inget laboratorium i Sverige som utför denna analys. I Tyskland har det blivit ganska vanligt att testa sina collies. Genom att göra det, har man konstaterat att mutationen är relativt utbredd. Har det då någon praktisk betydelse att jag vet om min hund bär på mutationen?

Enligt redovisningen ovan finns det egentligen bara två preparat som man definitivt ska undvika om hunden bär på mutationen, och det är ivermektin och loperamid. Det har varit allmänt känt bland veterinärer under många år, att man inte ska använda ivermektinpreparat till collies. Det finns idag andra läkemedel, som är säkra även för hundar som är homozygota för mutationen, mot de åkommor man förr använde ivermektiner. Loperamid används inte alls eller mycket lite inom veterinärmedicinen. Därtill finns det en del preparat man ska använda med viss försiktighet, om hunden bär på mutationen. Ingen av dessa preparat ger som regel biverkningar med allvarliga eller dödlig utgång, och en del har dessutom antidot. Det finns således egentligen ingen anledning till att testa din hund.

Vågar jag köpa en valp från otestade föräldrar? Ja!
Uppfödaren jag planerar att köpa valp ifrån har inte testat avelsdjuren – är han/hon verkligen en seriös och ansvarstagande uppfödare då? Det finns bra mycket annat en uppfödare måste ta hänsyn till, och huruvida avelshundarna är testade för MDR-1 defekten eller ej har i dagsläget inte någon betydelse för avelsurvalet. Det finns andra faktorer som är viktigare att ta hänsyn till.

Det finns inget som hindrar att du genomför ett test avseende MDR-1 på din hund.
Svenska collieklubben rekommenderar inte, eller har som krav, att avelsdjuren ska testas för att avgöra om de har mutationen i MDR-1.


De rekommenderar alltså inte alls att man inte ska testa sin hund utan att det inte är ett krav, det är en viss skillnad trots allt. Visst vore det lätt att få fram hundar som i bästa fall vore enkelbärare av MDR-1, men det skulle innebära en decimering av antalet avelshundar som står till förfogande idag och det genbortfallet skulle i sin tur ge allvarliga konsekvenser för framtida generationer. Kanske avlar vi vidare på något lika dödligt som vi inte vet om idag som då får stor genomslagskraft pga den höga inavelsgraden vi skulle vara tvungna att tolerera? Det är inte så lätt att "bara fixa" något som är så pass utbrett i rasen.

[starcastle]

Tolkningsfråga kanske, men jag vet hur jag tolkar "Svenska collieklubben rekommenderar inte, eller har som krav, att avelsdjuren ska testas för att avgöra om de har mutationen i MDR-1." och det är inte som du gör.

Med tester där man vet vilka föräldradjur som har vilken status behöver man inte avstå från att sätta bra hundar i avel som är bärare. Men man bör då i nästa generation börja gallra bort bärarna ur kåren av avelsdjur.

Under ett antal år kanske det innebär en aning överanvändning av helt MDR1-fria hundar, för att användas med bärare, men att avstå från bärare behöver man inte göra. Det gäller att planera aveln bättre bara.

Efter några generationer där man inte längre parar bärare med varandra och därför har fått fram ett större antal fria hundar, så kommer situationen inte se så svår ut alls.

Parar man bärare med fri så blir statistiskt sett 50% av avkomman fri, så då börjar det ju krävas lite mer av en bärare för att den ska anses vara värd att ändå gå i avel och därmed fortsättningsvis producera nya bärare.
Men för varje generation blir antagligen de fria fler o fler.

Det måste ske gradvis, inte över en enda generation för det vore ödesdigert.

Men det är faktiskt inte svårare än att bestämma sig för att testa sina avelsdjur.

Att avstå från att testa och därmed producera ett okänt antal nya dubbelbärare (dom som i huvudsaken är i riskzonen) är inte försvarbart när nu testet funnits ända sedan 2004.

Jag glömmer aldrig när Hoppsan skadat sig och skulle röntga benet. Hade inte en tanke på att dom skulle göra nåt annat än att söva ner henne, men dom gav henne morfin för dom skulle göra en massa böjningar m m som hon skulle få rejält ont av.

Att hon fått morfin fick jag reda på när jag hämtade henne.
När jag ifrågasatte varför veterinären använt just de morfinet på en hund av hennes ras vidhöll vetten att morfin inte var inblandat i det här med MDR1.

Jag lånade deras dator o letade fram forskningsrapporten och visade vetten som blev alldeles vit i ansiktet.

Himla tur att just Hoppsan är MDR1 fri ...
Men om hon inte hade varit fri utan istället dubbelbärare, hade hon överlevt den där röntgen?
Det är så lite som behövs för att "fel" medicin ska ges till fel hund.
Vore det inte bättre då att försäkra sig om att det inte föds fler hundar som riskerar att dö i en sån situation?

[Miate]

Jag tycker inte alls att det är en tolkningsfråga, de skriver att man inte behöver testa, du skrev att de rekomenderar att man inte gör det alls. Ser inte hur man skulle kunna tolka det som du gör men alla läser vi texter olika.
I övrigt håller jag med om som du nu skriver att man får arbeta långsiktigt med att få bort defekten, men du skrev i inlägget att det skulle vara lätt och inte heller där höll jag med om det. Där tolkade jag dig som att det bara var att göra ett test och så skulle saken vara ut världen när det i verkligheten innebär långt och mödosamt avelsarbete, väl värt det så klart, men knappast lätt (och inte det enda att ta hänsyn till i collieaveln vilket försvårar ytterligare).

Tur att din hund klarade sig oskadd och jag hoppas ni slipper råka ut för något sådant igen!