Hej,
Sommarveckor på landet med storfamiljen kan skapa sina dispyter. Min frus systers familjehund attackerade svärmor och därefter kom jag i en längre diskussion/dispyt om vad som vore rätt att göra. Jag skulle vilja ha synpunkter från erfarna hundägare. Själv är jag inte hundvan men har stort intresse av djur och dess beteenden. Vad gör man annars på zoopet...
Kort bakgrund
----------------
Svägerskans familj har två små vallhundar, storlek typ Jack Russel. Tikar. Den ena är ca: 2 år äldre än den andra. Det är den äldre hunden detta gäller. De är ca: 8 resp 10 år gamla
Ingen av hundarna är direkt uppfostrade. De kan i princip endast ett kommando och det är sitt / varsågod innan de får mat. Övriga kommandon såsom ligg, plats, fot, hit etc. följer endast när de känner för det eller det vankas godis. De är rena knähundar i dess bokstavliga bemärkelse (ligger i knät i stort sett alltid) och sover i husse/mattes säng... Mycket sällskapssjuka och bjäppar alltid om de inte får uppmärksamhet eller är i hagen. De får ytterst lite motion (tre rastning om dagen och lite lek). Inga långpromenader om 45 minuter eller mer så vitt jag sett.
Den äldre av hundarna är påtagligt nervös mot alla främmande och mot andra hundar. De skäller och reser ragg mot alla andra hundar de möter.
Den äldre hunden har uppvisat visst aggressivt beteende mot storfamiljen (min, svärföräldrarna, och även ägandefamiljen) men mest med markeringar såsom morrning och (nafs-)bitning.
Svärmor (och svärfar) har ofta tagit hand om hundarna veckovis och då är det svärmor som ger mat och sköter om. De har haft två hundar själv och hela familjen är alltså hundvan.
(Själv är jag tveklöst en av hundens favoriter och den har aldrig visat aggressivt beteende mot mig. Men det gör egentligen inte hit.)
Jag har vid ett flertal tillfällen sett den äldre hunden tillrättavisa den yngre när den yngre gjort något fel - inte minst när den yngre morrat mot mig. Det är då jag sett den äldre hunden som mest arg/aggressiv - ett beteende som påminner om situationen jag beskriver nedan - men då mot svärmor.
Vet inte om man behöver så mycket mer bakgrund. Men fråga om det behövs.
Aktuell situation / attack
-----------------------------
Hundarna är lösa och går runt matbordet.
Svärmor spiller grädde på marken.
Hunden rusar dit och börjar slicka.
Svärmor skjuter undan hunden.
Hunden vänder sig mot svärmor; reser ragg, morrar visar hela tandraden, och hugger mot svärmor. Jag har aldrig sett en hund i verkliga livet som varit så hotfull. Jag blir helt perplex. Vet inte vad jag ska göra. Svärmor hojtar till och skriker kanske "fy" eller liknande. Hugger igen mot svärmor - biter men det går inte hål.
Jag skriker till - säger kanske "fy". Men är lite handlingsförlamad.
Hunden fortsätter och morra, visa tänder gör mindre utfall. Svärmor backar.
Min fru, som alltså är hundvan men alltså inte ägare av hunden, går fram och ställer sig framför hunden, gör sig stor, skriker "fy" mot henne, pekar mot henne och stirrar henne i ögonen.
Hunden gör två utfall mot min fru. En mindre nafs mot handen.
Tillslut lugnar hunden ner sig.
Ägarna till hunden gör ingenting utan säger bara "ignorera henne" och "gäspa", "titta bort".
Jag blir lika delar rädd och förbannad.
Diskussion om vad man skulle gjort
-----------------------------------------
Alltså jag kom därefter i en dispyt med svägerskan (ägare av hunden).
Min ståndpunkt är att grundläggande ska inte en hund attackera en människa även om den vill försvara mat, och definitivt inte en familjemedlem och ännu mer inte en familjemedlem som känner hunden väl. Hunden ska veta sin plats i familjen och den ska vara underordnad. I denna situation menar jag att det är hunden som måste "kuva" sig under människorna. Den ska ha sådan respekt mot familjemedlemmarna att den absolut inte ska göra en attack. Basta. OK men nu är ju inte läget så med just denna hund. Min ståndpunkt är att man inte kan ge efter mot en hund i detta sammanhang. Man måste "vinna" mot hunden annars är det kört och hunden lär sig att den står över familjemedlemmen.
Svägerskans ståndpunkt var dock, att min fru gjorde rätt men också att man att man skulle "gäspa", och "titta bort". Man skulle göra detta mycket tydligt. Hon menade att hon gjorde detta mot hotfulla hundar som skäller mot henne vid tomtgränser etc. Hon menade också att hundens beteende förklarades av att hunden ogillar att bli bortskuffad (vilket jag självklart förstår men anser vara irrelevant).
Jag menar att det må vara så (och jag har sett sådana råd här på zoopet) när det gäller en hund som man inte känner för att då markera typ "jag bryr mig inte", "jag vill inte utmana dig" eller liknande. Jag menar att det beteendet är ett beteende i denna situation som skulle få hunden att "vinna sin högre rang" (utan bättre formulering).
Jag kan alltså förstå ett sådant kommunikativt beteende när en okänd hund skäller eller morrar mot någon, MEN jag menar att detta inte gäller en familjehund. EN familjehund måste förstå sin plats inom familjen och inte minst relativt kärnfamiljen och dess släkt. I min värld skulle man, om man vågat och med risk för att blivit biten, tagit hunden i nacken och tryckt ner den i marken tills den hade visat på ett skäm-beteende (typ slickat sig om nosen; vänt bort blicken och kanske gäspat - dvs de beteenden som ägaren tycker man skulle gjort mot hunden). Min poäng är alltså att man skulle göra som en annan hund av högre "rang"(?) gör. Just på det sätt som jag sett de två hundarna göra när den yngre morrar mot mig. Detta menade svägerskan och hennes man var helt fel - du hade man kanske fått en rädd hund...
Det blir en ganska het debatt. Givetvis slutade den lite surt och svågern kom in och sade att men det måste du ju förstå "att vi känner våra hundar bättre än du". Jag påpekade också att jag "ju förstås är hundovan och vet inte exakt men jag tycker inte att en hund ska göra så inom familjen".
Nåväl ett mycket långt inlägg... Men finns det några hunderfarna / hundexperter som kan ge mig perspektiv på situationen? Som kan ge goda råd inför nästa gång det händer? Men också bringa kunskap som jag kan använda nästa gång det kommer på diskussion ( och inte minst inom min egen familj som gärna vill ha hund...)
Jag är definitivt en hundvän (och tycker mycket om hunden ifråga) så gör inte denna tråd till en "hata hundar" eller "polisanmäl"-tråd. Bringa bara reda i min eller svägerskans okunskap.
Mycket tacksam för svar!
Fisheye
Sommarveckor på landet med storfamiljen kan skapa sina dispyter. Min frus systers familjehund attackerade svärmor och därefter kom jag i en längre diskussion/dispyt om vad som vore rätt att göra. Jag skulle vilja ha synpunkter från erfarna hundägare. Själv är jag inte hundvan men har stort intresse av djur och dess beteenden. Vad gör man annars på zoopet...
Kort bakgrund
----------------
Svägerskans familj har två små vallhundar, storlek typ Jack Russel. Tikar. Den ena är ca: 2 år äldre än den andra. Det är den äldre hunden detta gäller. De är ca: 8 resp 10 år gamla
Ingen av hundarna är direkt uppfostrade. De kan i princip endast ett kommando och det är sitt / varsågod innan de får mat. Övriga kommandon såsom ligg, plats, fot, hit etc. följer endast när de känner för det eller det vankas godis. De är rena knähundar i dess bokstavliga bemärkelse (ligger i knät i stort sett alltid) och sover i husse/mattes säng... Mycket sällskapssjuka och bjäppar alltid om de inte får uppmärksamhet eller är i hagen. De får ytterst lite motion (tre rastning om dagen och lite lek). Inga långpromenader om 45 minuter eller mer så vitt jag sett.
Den äldre av hundarna är påtagligt nervös mot alla främmande och mot andra hundar. De skäller och reser ragg mot alla andra hundar de möter.
Den äldre hunden har uppvisat visst aggressivt beteende mot storfamiljen (min, svärföräldrarna, och även ägandefamiljen) men mest med markeringar såsom morrning och (nafs-)bitning.
Svärmor (och svärfar) har ofta tagit hand om hundarna veckovis och då är det svärmor som ger mat och sköter om. De har haft två hundar själv och hela familjen är alltså hundvan.
(Själv är jag tveklöst en av hundens favoriter och den har aldrig visat aggressivt beteende mot mig. Men det gör egentligen inte hit.)
Jag har vid ett flertal tillfällen sett den äldre hunden tillrättavisa den yngre när den yngre gjort något fel - inte minst när den yngre morrat mot mig. Det är då jag sett den äldre hunden som mest arg/aggressiv - ett beteende som påminner om situationen jag beskriver nedan - men då mot svärmor.
Vet inte om man behöver så mycket mer bakgrund. Men fråga om det behövs.
Aktuell situation / attack
-----------------------------
Hundarna är lösa och går runt matbordet.
Svärmor spiller grädde på marken.
Hunden rusar dit och börjar slicka.
Svärmor skjuter undan hunden.
Hunden vänder sig mot svärmor; reser ragg, morrar visar hela tandraden, och hugger mot svärmor. Jag har aldrig sett en hund i verkliga livet som varit så hotfull. Jag blir helt perplex. Vet inte vad jag ska göra. Svärmor hojtar till och skriker kanske "fy" eller liknande. Hugger igen mot svärmor - biter men det går inte hål.
Jag skriker till - säger kanske "fy". Men är lite handlingsförlamad.
Hunden fortsätter och morra, visa tänder gör mindre utfall. Svärmor backar.
Min fru, som alltså är hundvan men alltså inte ägare av hunden, går fram och ställer sig framför hunden, gör sig stor, skriker "fy" mot henne, pekar mot henne och stirrar henne i ögonen.
Hunden gör två utfall mot min fru. En mindre nafs mot handen.
Tillslut lugnar hunden ner sig.
Ägarna till hunden gör ingenting utan säger bara "ignorera henne" och "gäspa", "titta bort".
Jag blir lika delar rädd och förbannad.
Diskussion om vad man skulle gjort
-----------------------------------------
Alltså jag kom därefter i en dispyt med svägerskan (ägare av hunden).
Min ståndpunkt är att grundläggande ska inte en hund attackera en människa även om den vill försvara mat, och definitivt inte en familjemedlem och ännu mer inte en familjemedlem som känner hunden väl. Hunden ska veta sin plats i familjen och den ska vara underordnad. I denna situation menar jag att det är hunden som måste "kuva" sig under människorna. Den ska ha sådan respekt mot familjemedlemmarna att den absolut inte ska göra en attack. Basta. OK men nu är ju inte läget så med just denna hund. Min ståndpunkt är att man inte kan ge efter mot en hund i detta sammanhang. Man måste "vinna" mot hunden annars är det kört och hunden lär sig att den står över familjemedlemmen.
Svägerskans ståndpunkt var dock, att min fru gjorde rätt men också att man att man skulle "gäspa", och "titta bort". Man skulle göra detta mycket tydligt. Hon menade att hon gjorde detta mot hotfulla hundar som skäller mot henne vid tomtgränser etc. Hon menade också att hundens beteende förklarades av att hunden ogillar att bli bortskuffad (vilket jag självklart förstår men anser vara irrelevant).
Jag menar att det må vara så (och jag har sett sådana råd här på zoopet) när det gäller en hund som man inte känner för att då markera typ "jag bryr mig inte", "jag vill inte utmana dig" eller liknande. Jag menar att det beteendet är ett beteende i denna situation som skulle få hunden att "vinna sin högre rang" (utan bättre formulering).
Jag kan alltså förstå ett sådant kommunikativt beteende när en okänd hund skäller eller morrar mot någon, MEN jag menar att detta inte gäller en familjehund. EN familjehund måste förstå sin plats inom familjen och inte minst relativt kärnfamiljen och dess släkt. I min värld skulle man, om man vågat och med risk för att blivit biten, tagit hunden i nacken och tryckt ner den i marken tills den hade visat på ett skäm-beteende (typ slickat sig om nosen; vänt bort blicken och kanske gäspat - dvs de beteenden som ägaren tycker man skulle gjort mot hunden). Min poäng är alltså att man skulle göra som en annan hund av högre "rang"(?) gör. Just på det sätt som jag sett de två hundarna göra när den yngre morrar mot mig. Detta menade svägerskan och hennes man var helt fel - du hade man kanske fått en rädd hund...
Det blir en ganska het debatt. Givetvis slutade den lite surt och svågern kom in och sade att men det måste du ju förstå "att vi känner våra hundar bättre än du". Jag påpekade också att jag "ju förstås är hundovan och vet inte exakt men jag tycker inte att en hund ska göra så inom familjen".
Nåväl ett mycket långt inlägg... Men finns det några hunderfarna / hundexperter som kan ge mig perspektiv på situationen? Som kan ge goda råd inför nästa gång det händer? Men också bringa kunskap som jag kan använda nästa gång det kommer på diskussion ( och inte minst inom min egen familj som gärna vill ha hund...)
Jag är definitivt en hundvän (och tycker mycket om hunden ifråga) så gör inte denna tråd till en "hata hundar" eller "polisanmäl"-tråd. Bringa bara reda i min eller svägerskans okunskap.
Mycket tacksam för svar!
Fisheye
Kommentar