Jag köpte ett kar i tisdags. Och det var en så j*a dum affär att jag bara måste dela med mig till någon som förstår exakt HUR j*a dumt det var.
(Det blev en bibel - men det var skönt att avreagera sig... )
Blocket-köp-regler jag lärt mig än en gång;
1) Fråga om - och specificera allt - in i minsta detalj och se f*n till att fråga på ett sätt som en femåring skulle begripa och kunna svara på.
2) Bilder, bilder, bilder. Och fler bilder.
3) Lita på magkänslan.
4) Anta inte att alla människor har något mellan öronen. Vissa har tre hjärnceller varav två är ute och letar efter den tredje.
Akvariebudgeten här är snål - minst sagt. Har inte haft något större kar igång på länge och i stort sett ingenting fanns hemma. Så det mesta måste införskaffas.
(Och före nya akvarium får hundens och katternas behov gå...)
Tänkte vara smart och använda mitt befintliga 180 - som jag dock inte är förtjust i - meeeen... allt gick givetvis fel.
En mindre smart kattfröken (som dock säkert tycker att hon var väldigt smart) - hade visst gått och använt de två större karen som extra stora och rymliga kattlådor med väldans mjuk och trevlig sand - något jag upptäckte för sent eftersom de stått med sand i (varför tömma dem på annat än vatten, det kan man ju göra senare, liksom... mycket senare... för sent...) avskilt där jag sällan vistas. En viss odör tycks kvarstå i silikonet... :S
Lägg till det att ljusrampen till 180 är kvadd och behöver fixas lite. Inte dyrt men man ska ju få det gjort också...
Då är det ju självklart så att jag givetvis går och rotar på blocket. Hittade ett Juwel Rio 240 - totalt fynd med diverse åtråvärda grejer till karet - men det var sålt.
Hittar ett annat gammalt kar som väl kunde gå an, annonserat som 250 liter, men med tanke på att det inte var ett kar jag direkt kände "WOW" över, så skippade jag det efter att jag pratat med säljaren lite kvickt via meddelanden. Dagen efter återkom han igen och hade dumpat priset till hälften. Då slog jag till. 600 spänn är ju skitpengar, om inte annat för att ha karet temporärt - och med skulle finnas ett Eheim ytterfilter. Resten av skrotet kunde han behålla.
Jag funderade lite på om jag möjligen kunde se att möbeln kunde vara vattenskadad i underkanten men självklart följde jag inte min magkänsla...
(Likaså funderade jag över karet, det såg liksom för litet ut. Men jag bad om måtten och det han uppgav blev 240 liter så det stämde ju tillräckligt bra överens med vad han skrivit i annonstexten).
Sagt och gjort - åker 7 mil enkel för att hämta det med lånad bil och medtvingad bärhjälp.
Väl på plats möts jag av en liten gubbe som verkar begripa noll och ingenting om vare sig akvarier, fisk eller något annat... och ett av de skitigaste och mest vanskötta kar jag sett i mitt liv... fortfarande med vatten, invånare och grus kvar i.
För att jag "skulle kunna se själv att det inte läcker". Visst. Det finns ju en poäng i det. Men liksom... Suck.
Skiten och smutsen går ju att städa bort så att innehållet såg förjävligt ut - spelade ju ingen roll. Jag tittade lite på möbeln efter vattenskadorna jag tyckte mig ha sett - men det såg inte SÅ illa ut så jag trodde inte att det var någon fara. (Yeah right...)
Gubben börjar slanga ur vatten men jag inser fort att alltihop kommer att ta tusen år om gubben ska göra det, så jag tar över infångandet av fiskarna - och när jag lyfter av toppramen (Eheims MP-linje, de har en ram på toppen) svimmar jag nästan. Jag har ALDRIG i mitt liv sett så imponerande alglager eller så tjocka kalkavlagringar.
"Går den att ta av?", frågar då farbrorn... (Bör tilläggas att jag gissar på att karet har en del år på nacken...)
Men FORTFARANDE ursäktar jag hela eländet för mig själv, med att "det går ju att rengöra"...
(Och ignorerar tanken "men om han inte visste det, har han ju inte mätt själva karet heller, utan inklusive ramen? Och isf är det ju långt ifrån 240 liter?)
Halvvägs igenom tömningen frågar jag var filtret är, så att jag kan spara lite vatten att ha filtermaterialet i.
"Men... det har jag sålt. Du sade ju att du inte ville ha innehållet?" ...
(Ja... sjösten och horribla resindekorationer, ja... Så du tror att jag gav dig noggranna instruktioner i hur du skulle förvara filtret i vatten tills jag kom, bara för att det var kul, eller?) Han pratade lite vagt om att han kunde se om han kunde få tillbaka det. "Gör det", sade jag och fortsatte.
Vid det laget hade jag svårt att lägga band på humöret när jag framförde artigt exakt vad jag tyckte om den saken. Gubben förstod inte öht att jag tyckte att det var en speciellt big deal. "Det var ju synd att vi missförstod varandra men du sade faktiskt det". (Vilket jag inte alls gjorde).
Vid det laget påpekade jag för första gången att jag inte hade velat ha karet om han hade sagt det tidigare.
Men okej... jag borde ju ha kollat allt direkt innan vi började tömma och han har ju uppenbarligen inte alla hästar hemma... och jag har ju ett ytterfilter hemma.
Efter en timmes tömning - genomblöt inte bara av svett utan även av ett bad efter att ha jagat en enorm och väldigt ovillig pleco utan en tillräckligt stor håv - är karet tomt nog att tömmas på det sista. Och när det lyfts av inser jag att jo - möbeln är vattenskadad. Men kanske inte så illa, det kanske bara var lite i kanten... Enligt gubben var det inget fel på möbeln, det var bara dörren som blivit lite fuktig och svällt lite. (Jomenvisst).
När jag bär ut den, inser jag att den är helt blöt och känns mjuk undertill...
Det tog all min självbehärskning att inte få ett finsk praktanfall på honom just då.
Jag räknade - artigt och samlat men på explosionsgränsen - upp precis allt som var åt h*e och väldigt skarpt påpekade att det inte är okej och att den enda anledningen till att jag över huvud taget köper skräpet, var för att jag var så korkad att jag inte kollade ordentligt innan vi började tömma, och att han fick se till att försöka få tillbaka ytterfiltret. Att karln fortfarande hade mage att ta överenskommen summa och bara beklagade att "det blev missförstånd och att jag såg det på det sättet" - övergår mitt förstånd. Han borde nästan ha gett det till mig gratis och betalt MIG för att jag kom och hjälpte honom att tömma...
EN kris kvar;
När jag och bärhjälpen släpat ut allt till bilen och skruvar isär möbeln (i stekande sol) - var undersidan så vattenskadad att jag aldrig i mitt liv hade ställt något tyngre än en guldfiskskål på den - den var blöt ända in i kärnan... Att den hade hållit uppe karet är helt otroligt.
Inte en chans att jag släpar hem det till HBG. Jag ringde gubben och sade att jodå - den är massivt vattenskadad - men det vägrade gubben förstå och återigen "det är ju trist att du ser det på det sättet". Jag fick inte lämna tillbaka den till hans källarlokal heller för han hade hunnit gå. Och inte hade han nyckel till soprummet nära parkeringen.
DÅ small jag.
(Tyvärr inte på gubben som bara fick ett iskallt "tack för affären" innan jag slängde på - utan på min stackars bror som förskräckt redan gömde sig i väntan på explosionen... lol) Vi lämnade möbeln utanför sophuset (för jag och min bror är väl uppfostrade) och drog...
(Och jag svor på alla språk jag kan - vilket är många - hela vägen hem till HBG. Varvat med hysteriska skrattanfall över hur sjukt allting var...)
Min morsa, som nästan svimmade när hon såg eländet i bagaget på sin fina bil - kunde inte för sitt liv förstå varför jag inte bara gick därifrån.
Jag är inte riktigt säker på att jag har ett bra svar...
Priset var inte så högt att det var värt att jiddra med en 75+ gubbe som inte ens förstod att hans kar inte var värt de 3500 han gett för ett decennium sedan...
Jag hade antagligen fått totalt psykbryt på honom om jag hade stannat en sekund längre... Jag tror att jag hade tagit det även om det kostade 10 k, jag var så lack på allt.
Men jaja...
Karet läcker inte och silikonen var okej under skiten (men karet är fortfarande inte helt rent efter ca 4 timmars gnuggande och skrapande) och ljusrampen funkar fint + passar mitt gamla kar.
Och om inte annat så lärde jag mig en läxa. Och fick något att skratta ihjäl mig åt. (För det är lika bra att garva).
Men jag åkte alltså 14 mil (t/r) för att hjälpa en gammal, halvdement gubbe att tömma sitt kar - och få hem ett kar som kräver enormt jobb för att bli rent - som jag inte kan starta för att det nu står på golvet då jag inte har någon möbel - som är 200 l och inte 240 (eller 250 som han trodde) - som alltså egentligen inte avhjälpte speciellt mycket av problemen utan tvärtom skapade nya.
Jag betalde m.a.o. 600 för en gammal ljusramp. 750 med bensinen.
Istället för att spara dem till en pott för att få ett Rio 240 eller större.
Undra på att jag inte ville höra ordet "akvarium" på ett par dagar...
Kan tilläggas att fiskmaten han stuvat i en påse - var... något mindre purfärsk. Den "färskaste" gick ut 2015. Den äldsta, som var den han berömde sååå och var det han använde som standardfoder - gick ut 2008. Det var lite halvfestligt.
(Det var ytterst mystiskt att fiskarna var så stora och tjocka och glada - som bodde i den horribla algsoppan och åt 12 år gammal mat...)
(Det blev en bibel - men det var skönt att avreagera sig... )
Blocket-köp-regler jag lärt mig än en gång;
1) Fråga om - och specificera allt - in i minsta detalj och se f*n till att fråga på ett sätt som en femåring skulle begripa och kunna svara på.
2) Bilder, bilder, bilder. Och fler bilder.
3) Lita på magkänslan.
4) Anta inte att alla människor har något mellan öronen. Vissa har tre hjärnceller varav två är ute och letar efter den tredje.
Akvariebudgeten här är snål - minst sagt. Har inte haft något större kar igång på länge och i stort sett ingenting fanns hemma. Så det mesta måste införskaffas.
(Och före nya akvarium får hundens och katternas behov gå...)
Tänkte vara smart och använda mitt befintliga 180 - som jag dock inte är förtjust i - meeeen... allt gick givetvis fel.
En mindre smart kattfröken (som dock säkert tycker att hon var väldigt smart) - hade visst gått och använt de två större karen som extra stora och rymliga kattlådor med väldans mjuk och trevlig sand - något jag upptäckte för sent eftersom de stått med sand i (varför tömma dem på annat än vatten, det kan man ju göra senare, liksom... mycket senare... för sent...) avskilt där jag sällan vistas. En viss odör tycks kvarstå i silikonet... :S
Lägg till det att ljusrampen till 180 är kvadd och behöver fixas lite. Inte dyrt men man ska ju få det gjort också...
Då är det ju självklart så att jag givetvis går och rotar på blocket. Hittade ett Juwel Rio 240 - totalt fynd med diverse åtråvärda grejer till karet - men det var sålt.
Hittar ett annat gammalt kar som väl kunde gå an, annonserat som 250 liter, men med tanke på att det inte var ett kar jag direkt kände "WOW" över, så skippade jag det efter att jag pratat med säljaren lite kvickt via meddelanden. Dagen efter återkom han igen och hade dumpat priset till hälften. Då slog jag till. 600 spänn är ju skitpengar, om inte annat för att ha karet temporärt - och med skulle finnas ett Eheim ytterfilter. Resten av skrotet kunde han behålla.
Jag funderade lite på om jag möjligen kunde se att möbeln kunde vara vattenskadad i underkanten men självklart följde jag inte min magkänsla...
(Likaså funderade jag över karet, det såg liksom för litet ut. Men jag bad om måtten och det han uppgav blev 240 liter så det stämde ju tillräckligt bra överens med vad han skrivit i annonstexten).
Sagt och gjort - åker 7 mil enkel för att hämta det med lånad bil och medtvingad bärhjälp.
Väl på plats möts jag av en liten gubbe som verkar begripa noll och ingenting om vare sig akvarier, fisk eller något annat... och ett av de skitigaste och mest vanskötta kar jag sett i mitt liv... fortfarande med vatten, invånare och grus kvar i.
För att jag "skulle kunna se själv att det inte läcker". Visst. Det finns ju en poäng i det. Men liksom... Suck.
Skiten och smutsen går ju att städa bort så att innehållet såg förjävligt ut - spelade ju ingen roll. Jag tittade lite på möbeln efter vattenskadorna jag tyckte mig ha sett - men det såg inte SÅ illa ut så jag trodde inte att det var någon fara. (Yeah right...)
Gubben börjar slanga ur vatten men jag inser fort att alltihop kommer att ta tusen år om gubben ska göra det, så jag tar över infångandet av fiskarna - och när jag lyfter av toppramen (Eheims MP-linje, de har en ram på toppen) svimmar jag nästan. Jag har ALDRIG i mitt liv sett så imponerande alglager eller så tjocka kalkavlagringar.
"Går den att ta av?", frågar då farbrorn... (Bör tilläggas att jag gissar på att karet har en del år på nacken...)
Men FORTFARANDE ursäktar jag hela eländet för mig själv, med att "det går ju att rengöra"...
(Och ignorerar tanken "men om han inte visste det, har han ju inte mätt själva karet heller, utan inklusive ramen? Och isf är det ju långt ifrån 240 liter?)
Halvvägs igenom tömningen frågar jag var filtret är, så att jag kan spara lite vatten att ha filtermaterialet i.
"Men... det har jag sålt. Du sade ju att du inte ville ha innehållet?" ...
(Ja... sjösten och horribla resindekorationer, ja... Så du tror att jag gav dig noggranna instruktioner i hur du skulle förvara filtret i vatten tills jag kom, bara för att det var kul, eller?) Han pratade lite vagt om att han kunde se om han kunde få tillbaka det. "Gör det", sade jag och fortsatte.
Vid det laget hade jag svårt att lägga band på humöret när jag framförde artigt exakt vad jag tyckte om den saken. Gubben förstod inte öht att jag tyckte att det var en speciellt big deal. "Det var ju synd att vi missförstod varandra men du sade faktiskt det". (Vilket jag inte alls gjorde).
Vid det laget påpekade jag för första gången att jag inte hade velat ha karet om han hade sagt det tidigare.
Men okej... jag borde ju ha kollat allt direkt innan vi började tömma och han har ju uppenbarligen inte alla hästar hemma... och jag har ju ett ytterfilter hemma.
Efter en timmes tömning - genomblöt inte bara av svett utan även av ett bad efter att ha jagat en enorm och väldigt ovillig pleco utan en tillräckligt stor håv - är karet tomt nog att tömmas på det sista. Och när det lyfts av inser jag att jo - möbeln är vattenskadad. Men kanske inte så illa, det kanske bara var lite i kanten... Enligt gubben var det inget fel på möbeln, det var bara dörren som blivit lite fuktig och svällt lite. (Jomenvisst).
När jag bär ut den, inser jag att den är helt blöt och känns mjuk undertill...
Det tog all min självbehärskning att inte få ett finsk praktanfall på honom just då.
Jag räknade - artigt och samlat men på explosionsgränsen - upp precis allt som var åt h*e och väldigt skarpt påpekade att det inte är okej och att den enda anledningen till att jag över huvud taget köper skräpet, var för att jag var så korkad att jag inte kollade ordentligt innan vi började tömma, och att han fick se till att försöka få tillbaka ytterfiltret. Att karln fortfarande hade mage att ta överenskommen summa och bara beklagade att "det blev missförstånd och att jag såg det på det sättet" - övergår mitt förstånd. Han borde nästan ha gett det till mig gratis och betalt MIG för att jag kom och hjälpte honom att tömma...
EN kris kvar;
När jag och bärhjälpen släpat ut allt till bilen och skruvar isär möbeln (i stekande sol) - var undersidan så vattenskadad att jag aldrig i mitt liv hade ställt något tyngre än en guldfiskskål på den - den var blöt ända in i kärnan... Att den hade hållit uppe karet är helt otroligt.
Inte en chans att jag släpar hem det till HBG. Jag ringde gubben och sade att jodå - den är massivt vattenskadad - men det vägrade gubben förstå och återigen "det är ju trist att du ser det på det sättet". Jag fick inte lämna tillbaka den till hans källarlokal heller för han hade hunnit gå. Och inte hade han nyckel till soprummet nära parkeringen.
DÅ small jag.
(Tyvärr inte på gubben som bara fick ett iskallt "tack för affären" innan jag slängde på - utan på min stackars bror som förskräckt redan gömde sig i väntan på explosionen... lol) Vi lämnade möbeln utanför sophuset (för jag och min bror är väl uppfostrade) och drog...
(Och jag svor på alla språk jag kan - vilket är många - hela vägen hem till HBG. Varvat med hysteriska skrattanfall över hur sjukt allting var...)
Min morsa, som nästan svimmade när hon såg eländet i bagaget på sin fina bil - kunde inte för sitt liv förstå varför jag inte bara gick därifrån.
Jag är inte riktigt säker på att jag har ett bra svar...
Priset var inte så högt att det var värt att jiddra med en 75+ gubbe som inte ens förstod att hans kar inte var värt de 3500 han gett för ett decennium sedan...
Jag hade antagligen fått totalt psykbryt på honom om jag hade stannat en sekund längre... Jag tror att jag hade tagit det även om det kostade 10 k, jag var så lack på allt.
Men jaja...
Karet läcker inte och silikonen var okej under skiten (men karet är fortfarande inte helt rent efter ca 4 timmars gnuggande och skrapande) och ljusrampen funkar fint + passar mitt gamla kar.
Och om inte annat så lärde jag mig en läxa. Och fick något att skratta ihjäl mig åt. (För det är lika bra att garva).
Men jag åkte alltså 14 mil (t/r) för att hjälpa en gammal, halvdement gubbe att tömma sitt kar - och få hem ett kar som kräver enormt jobb för att bli rent - som jag inte kan starta för att det nu står på golvet då jag inte har någon möbel - som är 200 l och inte 240 (eller 250 som han trodde) - som alltså egentligen inte avhjälpte speciellt mycket av problemen utan tvärtom skapade nya.
Jag betalde m.a.o. 600 för en gammal ljusramp. 750 med bensinen.
Istället för att spara dem till en pott för att få ett Rio 240 eller större.
Undra på att jag inte ville höra ordet "akvarium" på ett par dagar...
Kan tilläggas att fiskmaten han stuvat i en påse - var... något mindre purfärsk. Den "färskaste" gick ut 2015. Den äldsta, som var den han berömde sååå och var det han använde som standardfoder - gick ut 2008. Det var lite halvfestligt.
(Det var ytterst mystiskt att fiskarna var så stora och tjocka och glada - som bodde i den horribla algsoppan och åt 12 år gammal mat...)
Kommentar