Hur halkade man in i akvariehobbyn?

[blaze1337]

Växte upp i ett zoo haha , skämt åt sido..

Pappa hade 800~~ liters akvarium som jag hjälpte till med när jag var yngre alltid tyckt det är kul med djur (har papegojor , fiskar , snart egna hundar med)
så när jag flyttade ut hemifrån 2 år sedan började jag skaffa djuren jag alltid hade när jag var yngre hos mina föräldrar
började med papegojorna då jag ej klarar av att vara utan dem , sen blev det akvarium då fiskar är så fina att titta på , kan fastna framför akvariet i timmar o bara kolla , samt tycker jag de kul med vattenbyten , rengöra akvarie (putsa glasen osv) och alltid lika glad över yngel så , hade tiden , hade pengarna , var bara till o börja

[Alexraptor]

Jaaa, får man tänka efter.
Jag kokade mammas neontetror när jag var en liten grabb på 80 talet haha!
Annars har det nästan alltid funnits ett akvarium runtom mig när jag växte upp.

Fast det tog nog till på allvar kan runt 2001, och inom ett år hade jag gått från ett till fyra akvarier.
2003 såg Jag hitta nemo och helt plötsligt var saltvatten jättespännande och jag dök i ungerfär ett och ett halvt år senare efter att ha forskat och läst på.
Har haft det flesta vanliga och lite av det ovanliga I kar från 19 till 240 liter och mittemellan.

[Bygert]

Är det bara jag som gått den långa vägen? Början var ju håv i diken, grodyngel, dykare och liknande. Som hölls i syltburkar och vad annat som kunde uppbringas. Så småningom fick jag ett sextioliters och ett jättelikt hundraliters, vilka möjligheter som öppnade sig! Nu blev det brax och abborrar och allt annat som gick att få tag på, det var ju andra regler på den tiden också så det gick ju bra att släpa in ödlor, salamandrar och ungefär det mesta. Ett par sebraciklider som jag fick var det första icke inhemska jag hade, det vara spännande när de lekte.

Och faktum är att jag fortfarande håvar grodyngel och fångar abborrar. Jag har inte växt upp från det där och tänker inte göra det heller, skillnaden är bara att det finns lite andra resurser nu, nu funkar det med torsk och sånt, det gjorde det inte när jag började.

Det är lite tråkigt att det inte verkar vara så många som går den här vägen nu. Inhemskt är intressant och vi missar en del om vi bara bryr oss om det som kommer långt bortifrån. Ut och håva vet jag, de som inte gjort det har missat nåt viktigt.

[Yngel till Yngel]

För mig började det som ca 10-åring med ett inhåvat (troligen mört) yngel som jag släpade in i sommarstugan och vägrade släppa ut. Min mor, som är av den mer förstående typen, försåg mig med ett akvarium där den fick gå. Vi döpte den till Polman, en omskrivningen av första namnförslaget vilket var Provman. Redan där var jag fast.

Som mest hade jag tre akvarium i mitt flickrum, det störta ett 100 l den mista en guldfiskskål som användes som yngelburk åt platy och molly.

Detta 100 l var med när jag flyttade hemifrån och ihop med min sambo som även han är av den mer förstående typen dock totalt ointresserad. 100 l blev 375 l som sedan blev 100 l igen för att avvecklas. Uppehåll några år. Fullt fokus på att frambringa två barn. Barn är bra till mycket bland annat att skylla diverse saker på.
–Visst vore det roligt för BARNEN med en liten burk. Den behöver inte vara stor bara tillräkligt för några platy. Det är ju så spännande med yngel.
Efter ett halvt "ja" inhandlade jag ett 54 l. Min stackars mans reaktion var
–Vad stort det är! Vad den lyser och vad den låter mycket!
Jag bytte lysrör och isolerade mellan burk och lysramp. Den var nu godkänd på nåder.

På något sätt har jag lyckats förhandla/tjata till mig ännu ett halvt "ja" och 54 l blev 200 l.
Så där är jag nu, mitt inne i en intensiv akvarieperiod.

Jag har alltid haft en brokig skara av levandefödare, slöjstjärtar, tetror, gurami, malar och kampfiskar.

Den mest utsvävande fisken jag ägt var en Black ghost som också var den enda fisken min sambo engagerats sig nog i för att peka på i en butik. Den var svindyr, 500 kr och vi var unga och luspanka men fisken köptes, döptes till hästnyllet, gömde sig i ett hörn och dog.
Bara för att jag varit akvarist länge betyder det inte att jag alltid varit den bästa akvaristen. Men något har jag lärt mig och väljer numera invånare med stor omsorg.