Raljerande: Elände/dröm om hembesök

[tazzrat]

Mjaha. Bara lite raljerande, ren frustration och lite sorg.

Jag får ofta höra (framförallt av svärfar som tycks vara min motsats i akvarieskötsel) att jag övertänker med mitt kar. Försöker för mycket, liksom. Det jag försöker göra är att följa regler och riktlinjer man får- framförallt här på forumet. När det blir fel är jag fullt medveten om att jag högst sannolikt orsakar det själv och att det definitivt inte är fel på råden. Jag vet bara inte vad jag gör som orsakar problemen.

Jag tycker aldrig att mina stackars firrar mår prima. Varför vet jag inte. Ibland ser jag inga symptom, har bara en känsla. (Akvariehypondri?) Ibland är det någon firre som ger mig sömnlösa nätter, ibland ser merparten firrar hängiga ut eller uppvisar allmänna tecken på ohälsa. Har dom någonsin egentligen mått bra i min vård? Hur ska man veta?

Senaste tre månaderna har tre firrar dött (avlivats). Den ena av vad jag tror var någon form av svamp, de andra två av symptom som liknar bukvattensot- förutom att när jag avlivade dem på snabbt och aningens våldsamt sätt (ned i plastpåse, rejält slag med tung bok) så såg jag inte de tecken som man tydligen skall se. ...Och i vilket fall; eftersom bukvattensot är mer ett tecken på allmän ohälsa än en sjukdom i sig så vet jag fortfarande inte vad problemet är. ...Eller vilket av alla problem som är orsaken. ...Om nu något ÄR ett problem...

Hur gör ni andra när något är fel, men ni inte vet vad? Jag drömmer om att kunna få hembesök av ett akvarieproffs. Någon som tittar på mina fiskar, mina vattentester, mitt akvarievatten och min akvariemiljö, mina metoder och vet alldeles säkert vad som behövs. ...Och sen skulle allt vara "fina fisken", som man säger. Varför tillhandahålls inte såna tjänster här i världen? Var är alla "fiskviskare" när dom behövs?

Nåväl. Vet inte när måttet är rågat, men ibland känns det inte långt bort. Skam den som ger sig, men mer skam på den som inte vet när det är dags att ge upp. Beklagar romanen, och tack för ordet!

/slut på raljerande

[eriahl]

Det finns inte ett sätt som funkar perfekt för alla kar tyvärr, eller inte. Vore kanske lite tråkigt då. Försök låta hans kommentarer passera och gör på ditt sätt som du trivs med. Vissa bryr sig knappt och allt bara flyter på perfekt medans andra som kollar ditt och datt ibland kan få olika problem. Har man väl börjat fundera på om en/flera av fiskarna är lite hängiga så är det svårt att sluta även om man innerst inne ser att dom är friska. Själv tänkt så och nog många som gjort så. Beror på vad men att flytta till eget om bara en och inte synbart kanske men kollar noga på hur alla beter sig först.
Finns ingen som kan allt om allting så någon "fiskviskare" är nog svårt att hitta men väldigt duktiga finns ju såklart. Vore det liv i akvarieföreningar fanns det iofs möjligheter till lite hjälp åt det hållet.
Kan vara skönt att bara få skriva av sig ibland så du behöver inte be om ursäkt för romanen.

[Knax]

Jag förstår verkligen. Samma tankar kommer över mig med ojämna mellanrum. Nybörjare som jag är, har jag så mycket kvar att lära och då är detta forum ett ymnighetshorn att ösa ur. När något blir fel i akvariet och ens 8 corydoras panda och ett antal guppy dör inom loppet av några veckor är det lätt att tappa modet och tro att man inte är lämplig som förälder. Men så ser man en kull små apisto-yngel och plötsligt leker livet igen.
Jag tycker att det är nedrigt av svärfar att försöka förminska det du gör för dina djur. Heder åt dig som jobbar för fiskens bästa. Klart att det är skönt när allt tuffar på och det räcker med vb och matning, men när ens kar inte verkar vara i balans vill man ju såklart fixa det. Det är svårt att bara låta det vara, trots att det sannolikt är det bästa om man inte vet exakt vad problemet är, eller om det ens finns ett problem.

Tack för att du delar med dig. Du är verkligen inte ensam om de här tankarna. Åtminstone jag har dem återkommande.

Till sist, fiskviskare finns det många här på Zoopet, men visst ville man ha haft en på spottavstånd.

Skickat från min GT-I9505 via Tapatalk

[ettfettbranamn]

Tack och lov har jag många fiskviskare på nära håll.. Ibland behöver man en rejäl uppsträckning av någon som inte är hemmablind.. Det jag kommit fram till är att det alltid i grund och botten handlar om vattenkvaliteten..

Med det sagt måste jag fundera i om din filtrering är tillräcklig.. Många svajiga burkar är oftast underfiltrerade vilket gör att de fungerar hyfsat tills man slänger ner lite för lite mat eller är en dag sen med vattenbytet.. Då smäller det till med prick, svamp, gälmask etc.. Det är oftast på små burkar också eftersom de ofta säljs i kit där filtreringen många gånger är rejält i underkant..

[tazzrat]

Vad gulliga ni är som både läser- och svarar. :')

Svärfar [och andra med den åsikten] menar såklart inget illa. Önskar bara att man vore mer på samma plan, så man kunde ha någon att bolla idéer och tankar med. Han bor ändå vägg- i vägg och det vore fantastiskt att kunna använda varandra på det viset. Viss avundas jag honom för att han inte behöver bry sig och allt ändå flyter på, men huruvida det ÄR så bra som det verkar i hans kar, det lämnar jag osagt.

Ett karantänkar vore najs, men av mina två tomma kar är det bara ~16-liters jag har plats att slänga upp (tillfälligt dessutom) och ibland känns det som att jag skulle behöva trycka ned hälften av mina fiskar i ett sånt. x) Jag avundas de som har ytor för fler kar där något kan agera sjukstuga.

Att det har med vattenkvalitet att göra känns sannolikt, men vet inte längre vad jag ska leta efter... Filtreringen har jag faktiskt planer på att se över; Sedan jag bytte upp mig från 56 till ~96 liter har jag kört med två filter som båda SKA fungera för den storleken om än precis på gränsen, men det känns inte helt bra. Kanske filterbyte kommer göra susen. ...För den här gången.

Fortsätter drömma om min fiskviskare (och avundas dig, Ettfettbra!), men känner mig glad för att jag inte är ensam om min hypokondri/mina bekymmer/min uppgivenhet och väldigt tacksam för att jag har er!

Tack hörrni! <3