Pygmé-pansarmal mina erfarenheter

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • c90368

    • September 2006
    • 5973

    Pygmé-pansarmal mina erfarenheter

    Skriver detta för jag tror att det finns något att berätta

    Köpte mina första Corydoras pygmaeus 2008-07-03 hos Åleds det var tio stycken. De hamnade i detta väl inkörda kar. Men de är inte med på bild i den här filmen, tror jag.


    Filmen ovan är tagen i augusti och mina pygmer köptes i början av juli. Däremellan var det värmebölja och detta kar som var riktigt surt, ett pH på 5,5 - 6,5 råkade ut för en biologisk kolaps där ett antal pygmer strök med, tillsammans med ett antal andra fiskar.

    Hösten 2008 flyttade jag och pygme malarna till nytt hus och då hamnade i detta kar, filmen är från när det är nystartat.



    Jag har ärligt talat inget minne av hur många pygme pansarmalar jag flyttade. Men karet startades med inkört grus, gamla växter och inkört filter.

    Nu till poängen med detta inlägg, jag har aldrig sett en pygme pansarmal varit framme för att äta när jag har matat.

    Har ärligt talat inte tänkt på det förr, jag vet inte hur många pygmere jag har kvar i 400 liters karet av de jag köpte 2008. Den här filmen kan kanske förklara varför jag inte vet, svårt att hitta dessa små varelser i denna djungel.



    Men nu har jag köpt ytterliggare tio pygme pansarmalar som landat i mitt 150 liters kar. De är lättare att studera där och jag har lite mer fokus på dem. Det jag har noterat är att de även inte i det här karet är intresserade av den mat jag stoppar ner.

    De beter sig väldigt likt de små smycketetror jag har haft i flera omgångar, de äter det vi med blotta ögat inte kan se! De simmar omkring och "betar" av blad och rötter och hittar förmodligen infusorier eller dylikt.

    Vad jag har läst är att dessa små juveler känsliga och lite svåra, men min slutsats är att de ska inte ner i något nystartat kar utan har man ett väl inkört akvarium, minst ett år med normal skötsel, så ska det inte vara några problem.

    Men glöm det här med att de trivs i små akvarium! De här fiskarna är stimmfiskar som behöver volym för att verkligen visa sitt rätta jag.

    Här kommer beviset för det.



    Det blev ett långt inlägg, hoppas att jag har kunnat tillföra något för er som orkat genom allt
    Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
    http://www.youtube.com/user/c90368
    /Maths
  • Sniff
    • January 2007
    • 58

    #2
    Jag tyckte det var ett intressant ämne, för dessa små torpeder är mina favoritfiskar! Jag tror att jag har lite erfarenheter att tillägga också. Jag hade dem tidigare ensamma i ett 100-liters (nästan ensamma, 4 st överblivna boraras maculatus också) och då uppförde de sig inte alls som i ditt fall. Varje gång det matades kom de (12 stycken till att börja med) farande som en liten bisvärm och började rota i maten på botten. Kanske är de lite mer försiktiga i sällskap med större fiskar? Jag har aldrig upplevt dem som känsliga, fast jag också hört att de ska vara det. Jag måste ha fått tag på robusta exemplar för de klarade nystartat akvarie när de flyttade in.

    En annan rolig grej med att hålla dem i artakvarium är att de förökar sig utan att man behöver lyfta ett finger. Till skillnad från andra corydoras så verkar de inte röra sin rom. Helt plötsligt dyker det upp små minitorpeder. De ser prickiga ut i början, när de växer får de sitt svarta streck. Ingen särskild mat behöver ynglen heller. Jag har matat med finkrossat flingfoder, räkmix och smått frysfoder som bosmider. Antar att ynglen hittar små saker att äta som vi inte kan se, som du sa.

    Tyvärr såldes de med akvariet när jag inte hade plats längre, men jag planerar för att klämma in ett större igen bara för att kunna ha pygméer. Håller helt med om att de behöver lite simutrymme och vara ett rejält stim.

    Blev visst ett väldigt långt inllägg det här med...

    Kommentar

    • Shepard

      • March 2003
      • 13992

      #3
      Ja, de är fina, köpte själv 30 stycken för ett tag se´n, hur många som lever ännu vet jag inte, men ett litet gäng på kanske 10-15 stycken visar sig då och då, och simmar i samlad trupp. Har en del växter och rötter i, så det är svårt att se hur många de är. De går med bl.a 10 dvärgbotior, och 15 pirangatetror.
      "You can fight like a krogan, run like a leopard, but you'll never be better than commander Shepard" (Miracle of Sound)
      Min profil
      Mitt galleri

      Kommentar

      • 022helpek
        • November 2010
        • 626

        #4
        Va kul men artikel om pansarmalar. Beteendet ni beskriver påminner om de fyra VF melanistius som jag råkade köpa av misstag. Dessa blyga typer har blivit mindre blyga sedan jag stoppade ner dem bland mina 21 adolfoi men jag kan ju inte säga att de är lika tama som akvariefödda.
        Ni kan läsa om mina under tråden http://www.zoopet.com/forum/showthread.php?t=144815

        Vad jag däremot tycker är spännade att de kan vara så väl gömda och ändå föröka sig i fångenskap. Jag hade den fördomen att malar som inte visar sig borde vara lättstörda och därmed inte föröka sig så lätt... intressant
        Helena-Irmeli "HP" Pekkala, Stockholm
        Mina öden som nybliven 480L akvarist kan följas på http://hpakvariet.blogspot.com
        Motto - Rädslan är priset för äventyret! citat ur filmen När natten faller...

        Kommentar

        • c90368

          • September 2006
          • 5973

          #5
          Ursprungligen postat av Sniff
          Jag tyckte det var ett intressant ämne, för dessa små torpeder är mina favoritfiskar! Jag tror att jag har lite erfarenheter att tillägga också. Jag hade dem tidigare ensamma i ett 100-liters (nästan ensamma, 4 st överblivna boraras maculatus också) och då uppförde de sig inte alls som i ditt fall. Varje gång det matades kom de (12 stycken till att börja med) farande som en liten bisvärm och började rota i maten på botten. Kanske är de lite mer försiktiga i sällskap med större fiskar?
          Kan kanske bero på att mina enligt affären är Vildfångade?

          Har för mig att även de jag köpte 2008 var direktimport från Sydamerika.
          Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
          http://www.youtube.com/user/c90368
          /Maths

          Kommentar

          • 022helpek
            • November 2010
            • 626

            #6
            Ursprungligen postat av c90368
            Kan kanske bero på att mina enligt affären är Vildfångade?

            Har för mig att även de jag köpte 2008 var direktimport från Sydamerika.
            hmm då kan man fråga sig om det är bra att köpa VF djur överhuvud eftersom även Henrik har haft problem med VF djur som varit mkt skygga... hmmm
            Helena-Irmeli "HP" Pekkala, Stockholm
            Mina öden som nybliven 480L akvarist kan följas på http://hpakvariet.blogspot.com
            Motto - Rädslan är priset för äventyret! citat ur filmen När natten faller...

            Kommentar

            • Azur
              • March 2003
              • 12946

              #7
              Min erfarenhet har varit att de är som neoner: hälften dör kort tid efter inköpet, resten tickar på rätt bra i ett år eller två men blir långsamt färre och färre, utan nån synbar anledning. Mina var inte skygga, och åt det mesta jag gav dem. De gick mestadels ensamma i sitt kar. Jag provade att hålla dem med andra fiskar men då verkade de inte trivas.

              Jag misstänker att de inte bara är mycket känsliga utan också har naturligt kort livslängd. De sägs vara lättodlade, men mina lekte aldrig under de två år jag hade dem, eller det blev i alla fall aldrig några yngel.
              Den som är lättsinnig nog att lyssna på vad en varmluftsballong som jag säger gör det på egen risk och mot bättre vetande!

              Kommentar

              • 022helpek
                • November 2010
                • 626

                #8
                Ursprungligen postat av Azur
                Min erfarenhet har varit att de är som neoner: hälften dör kort tid efter inköpet, resten tickar på rätt bra i ett år eller två men blir långsamt färre och färre, utan nån synbar anledning. Mina var inte skygga, och åt det mesta jag gav dem. De gick mestadels ensamma i sitt kar. Jag provade att hålla dem med andra fiskar men då verkade de inte trivas.

                Jag misstänker att de inte bara är mycket känsliga utan också har naturligt kort livslängd. De sägs vara lättodlade, men mina lekte aldrig under de två år jag hade dem, eller det blev i alla fall aldrig några yngel.
                Du menar att pygmererna inte skulle vara så långlivade - synd för det jag gillar med pansarmalar är väl att de har en mycket lång livslängd 10-15 år har jag haft mina i snitt
                Helena-Irmeli "HP" Pekkala, Stockholm
                Mina öden som nybliven 480L akvarist kan följas på http://hpakvariet.blogspot.com
                Motto - Rädslan är priset för äventyret! citat ur filmen När natten faller...

                Kommentar

                • Azur
                  • March 2003
                  • 12946

                  #9
                  Ursprungligen postat av 022helpek
                  Du menar att pygmererna inte skulle vara så långlivade - synd för det jag gillar med pansarmalar är väl att de har en mycket lång livslängd 10-15 år har jag haft mina i snitt
                  Det är imponerande, jag vet att de kan bli så gamla men mina har nog snarare blivit 4-5. Ja, jag menade att just pygmeerna var kortlivade, inte att pansarmalar i allmänhet skulle vara det.
                  Den som är lättsinnig nog att lyssna på vad en varmluftsballong som jag säger gör det på egen risk och mot bättre vetande!

                  Kommentar

                  • 022helpek
                    • November 2010
                    • 626

                    #10
                    hmm men då borde vi fundera över vad det är som gör att de inte blir så gamla för om ordinarie storlek kan bevisligen bli 10 år minst så borde pygmer bli minst 5 tycker man ... vilka faktorer är det som påverkar tro?
                    Helena-Irmeli "HP" Pekkala, Stockholm
                    Mina öden som nybliven 480L akvarist kan följas på http://hpakvariet.blogspot.com
                    Motto - Rädslan är priset för äventyret! citat ur filmen När natten faller...

                    Kommentar

                    • Flaxss
                      • November 2008
                      • 1718

                      #11
                      Ursprungligen postat av Azur
                      Min erfarenhet har varit att de är som neoner: hälften dör kort tid efter inköpet, resten tickar på rätt bra i ett år eller två men blir långsamt färre och färre, utan nån synbar anledning. Mina var inte skygga, och åt det mesta jag gav dem. De gick mestadels ensamma i sitt kar. Jag provade att hålla dem med andra fiskar men då verkade de inte trivas.
                      så har det varit för mig med, köpte ett stort gäng av dessa för nåt år sen. och sen har jag köpt till någon gång fler.

                      och mina var inte heller skygga och åt det mesta mindre foder. hade dom med mindre fiskar imellan åt. svalt vatten men det verkade dom trivas med.

                      Kommentar

                      • c90368

                        • September 2006
                        • 5973

                        #12
                        Vet inte om det är jag som läser tokigt vad ni skriver.

                        Mina pygmerer är inte alls skygga, de simmar gladeligen rakt igenom maten där andra fiskarna äter.

                        De är på botten där det ligger små granulatkulor, men de tar inte maten in i munnen. Istället "dammsuger" de botten och växter vilket jag tyder som att de föredrar det de får i sig på det sättet istället för att äta min mat, detta gäller även när de får räkmix föresten.
                        Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
                        http://www.youtube.com/user/c90368
                        /Maths

                        Kommentar

                        • 022helpek
                          • November 2010
                          • 626

                          #13
                          Ursprungligen postat av c90368
                          Vet inte om det är jag som läser tokigt vad ni skriver.

                          Mina pygmerer är inte alls skygga, de simmar gladeligen rakt igenom maten där andra fiskarna äter.

                          De är på botten där det ligger små granulatkulor, men de tar inte maten in i munnen. Istället "dammsuger" de botten och växter vilket jag tyder som att de föredrar det de får i sig på det sättet istället för att äta min mat, detta gäller även när de får räkmix föresten.
                          Mina malar äter på samma sätt
                          Helena-Irmeli "HP" Pekkala, Stockholm
                          Mina öden som nybliven 480L akvarist kan följas på http://hpakvariet.blogspot.com
                          Motto - Rädslan är priset för äventyret! citat ur filmen När natten faller...

                          Kommentar

                          • Sniff
                            • January 2007
                            • 58

                            #14
                            Maths, jo jag tror jag läste rätt, men mina plockade direkt från maten, de pickade liksom på räkmixbitar och annat som var för stort för munnen. Sen dammsög de även botten och blad så som du beskriver när det inte fanns mat serverad.

                            Jag måste ha kommit över ett riktigt robust gäng, men jag vet inte om de var vildfångade eller inte. Ingen dog som sagt vid inflyttning och de förökade sig glatt, första ynglet dök upp efter ett halvår. Så jag vet inte hur länge alla levde eftersom nya tillkom, men en stor hona som fanns med från början hade ett hack i stjärtfenan och hon levde i alla fall när de såldes vidare efter 4 år. Så man kan väl tänka sig att fler av de vuxna tillhörde originalgruppen. Jag såg ett par döda yngel vid ett par tillfällen, men aldrig någon vuxen.

                            Vad jag ångrar att jag sålde dem nu, det verkar ju ha varit värsta friskusexemplaren.

                            Kommentar

                            • addo
                              • January 2007
                              • 609

                              #15
                              Dom är riktiga favoriter hos mig också, mina erfarenheter är att dom aldrig bökar i bottnen utan gillar söka mat och vila på växtblad. Dom äter mestadels vad dom själva hittar men brukar ta någon tugga räkmix, algtablett och ibland bosmider.

                              Om dom är skygga så kan man ha dom med någon snäll liten fisk som lockar fram dom tex ottocinklusar vilka jag förövrigt tycker man ska ha dom med, då arterna kompletterar varandra väldigt bra!

                              Janne på Södermalms akvarieaffär sa att han hade märkt att dom leker i täta växtbestånd precis uppe vid ytan (inget jag testat själv).

                              Kommentar

                              Arbetssätt...