"Golfboll"slöjstjärtar

[Kramfors]

Varianter av Guldfisk har funnits sedan 1200-1300 talet.
Varianter av Slöjstjärt sedan 1500 talet.

[Shepard]

Kjell: Jag ser en skillnad i att avla fram djur som är fysiskt handikappade, med problem att röra sig, andas, äta, och så vidare, och djur som ser normala ut, och inte har dessa problem. Man kan inte jämföra en pekeface perser med min långnosade, långbenta, och korthåriga huskatt (som ser ut att ha russian blue i sig). Han är ett mycket sundare djur, som inte lider. Han behöver t.ex ingen "persertrappa" för att överhuvudtaget kunna äta. Båda är katter, men där slutar likheterna.

Samma sak med fiskar, man kan inte jämföra bubbleeye slöjstjärtar och målade papegojciklider med bortopererade stjärtfenor, med t.ex en marmorscalare, med helt normal kroppsform. Visst, vildformen är, som alltid, vackrast, men en så´n scalare funkar betydligt bättre, och lider nog inte överhuvudtaget, till skillnad mot tidigare nämnda slöjstjärt och papegojciklid. Åtminstone vad det gäller de målade och opererade papegojcikliderna, så har de ju handgripligen gått in och ändrat på dem, en marmorscalare är väl mer en naturlig mutation, som tack och lov enbart förändrat färgen.

Och jag försöker att inte låta nedlåtande mot folk som köper så´na djur, utan jag tycker att det är de giriga "Frankensteins" som tar fram dem som har största skulden, deras syn på djur verkar vara under all kritik. Men faktum kvarstår, det finns även konsumenter som inte ser djur som levande varelser, utan som häftiga attiraljer, ju mer uppseendeväckande de ser ut, och ju mer omgivningen rynkar på näsan åt deras djur, desto bättre. De använder de stackars djuren för att få uppmärksamhet. Se´n har vi en annan kategori, som säkert bryr sig om djuren, men är ganska okunniga, inte läser på, och därmed inte har en susning om vad de egentligen köper. Båda dessa kategorier kan man nog finna även bland turister, som köper delar från utrotningshotade djur.

Har förresten aldrig haft en hund på min avatar

Kramfors: Ja, och rökning har existerat ett bra tag också, idag vet vi att det är mycket skadligt, men det finns kvar ändå. Nog samma med de fiskarna, när de började odla dem, så var de nog inte lika insatta i genetik, och blev nog väldigt fascinerade över att de kunde få fram alla dessa konstiga varianter. Numera har nyhetens behag lagt sig, och man tycker att de kunda sluta odla dem, men nu styr pengar istället. Nu tycker man också att vi borde ha lite bättre syn på djur än de hade då. Till viss del har vi ju det också, eftersom det börjar komma lagar som förbjuder avel på handikappande defekter, men jag måste säga att de lagarna verkar mycket tandlösa. Förmodligen är det väl mutor med i spelet, som så ofta annars. Pengar pengar pengar.

[Kjell Fohrman]

Kjell: Jag ser en skillnad i att avla fram djur som är fysiskt handikappade, med problem att röra sig, andas, äta, och så vidare, och djur som ser normala ut, och inte har dessa problem. Man kan inte jämföra en pekeface perser med min långnosade, långbenta, och korthåriga huskatt (som ser ut att ha russian blue i sig). Han är ett mycket sundare djur, som inte lider. Han behöver t.ex ingen "persertrappa" för att överhuvudtaget kunna äta. Båda är katter, men där slutar likheterna.

Den hund du hade var fysiskt handikappad - den hade långa öron vilket inkräktade på hörseln, den hade kortare ben så den kunde inte springa så fort som naturformen etc. etc., men eftersom den inte skall leva fritt i naturen utan är ett husdjur så är dessa fysiska handikapp rätt ointressanta.
På samma sätt funkar det med akvariefiskar - om det skulle odlas fram exemplar som inte kan röra sig, äta eller andas så lär de av naturliga skäl inte bli långlivade.
De slöjstjärtar som t.ex. visades upp på Aquarama i Singapore hade inga som helst problem med att röra sig, äta eller andas. Visst de är inte så snabba som de ursprungliga naturformerna men det spelar för dem (liksom för hunden) inte någon större roll i den artficiella miljö de lever.
Man kan nog t.o.m. säga att både din hund och dessa slöjstjärtar egentligen är bättre anpassade för ett liv i "fångenskap" än deras naturliga artfränder.

Och jag försöker att inte låta nedlåtande mot folk som köper så´na djur

Så detta är inte nedlåtande menar du

okunniga kunder som vill ha nå´t "häftigt" köper dem, och för att de vill visa att de kan, de vill visa hur "duktiga" de är.

Jag tycker fortfarande personligen att t.ex. fiskar med bubblor på kroppen inte är speciellt vackra - men det är ju min smak och om andra har en annan smak så är det upp till dom.
Fiskarna mår i alla fall inte dåligt av att att ha jättelika vårtor på kroppen (bubblornas innehåll är ungefär samma som i vårtor hos människor). Fiskarna lider inte av detta - däremot så lider de av att man sköter fiskarna dåligt, håller dom i för små akvarier etc.

[Shepard]

Jag har aldrig haft nå´n hund.

Ja, det må låta nedlåtande mot dem som har det synsättet på djur, och det får de tåla i så fall. Folk som ser djur som leksaker, och ett sätt att verka "häftig" inför omgivningen, eller bara ser dem som saker man kan tjäna en massa pengar på genom att "designa" hur som helst, och inte ser dem som levande varelser, har jag svårt för. Och ja, människor med det synsättet finns. Hon som ville få "kängurukatten" som inte kunde räta på frambenen godkänd kanske skulle ha fått det? Nu ska jag inte svära på att hon inte fick det, men har för mig att hon tack och lov fick avslag.

Min katt hade klarat sig betydligt bättre som vildkatt, än vad slöjstjärtar hade gjort i naturen. Hans enda "handikapp" är att han är grå, ingen naturlig färg alltså, men ur kamouflagesynpunkt ändå ingen katastrof. blå/grå färg på katter är en genetiskt sett utspädd variant av svart, och svarta vilda kattdjur existerar (jaguar, leopard), som naturliga mutationer, som uppenbarligen klarar sig alldeles utmärkt. Däremot så hade en perser aldrig klarat sig som vildkatt, och dess ansiktsform, och päls, är heller aldrig nå´t som skulle uppstå naturligt i naturen. En slöjstjärt? Tja, låt oss säga att den hade levt i ca 5 minuter i naturen, då dess kroppsform och fenor hade gjort den helt oförmögen att komma undan rovdjur, de har ju ofta problem i akvarier t.o.m. Tror faktiskt att svarta scalarer, och marmorscalarer, skulle klara sig hyfsat i naturen, då deras mörka och uppbrutna mönster förmodligen skulle ge bra kamouflage i dunklet. Kroppsmässigt ser de ju helt normala ut, så där skulle det nog inte vara nå´n fara.

Slöjstjärtar med en massa bubblor överallt lider nog av det, eftersom det hämmar deras rörelser. När de dessutom har krum ryggrad, dubbla stjärtfenor, och i vissa fall även saknar ryggfena, så mår de nog som en människa med kryckor. Man ser ju t.o.m ganska ofta vanliga slöjstjärtar som glider över på rygg när de slutar simma, de sprattlar till lite, och lyckas med stor möda ta sig över på rätt köl igen. Jag har aldrig sett en vanlig guldfisk göra så, eller ens en enkelstjärtad guldfisk med slöjfenor.

Jaja, jag väntar bara på att synen även på människor ska försämras, och föräldrar skulle tycka det var häftigt att ha ett barn med fyra armar, och ber en genforskare fixa det. Han/hon skulle förmodligen göra det, bara han/hon fick tillräckligt med pengar.

[Kjell Fohrman]

Jag har aldrig haft nå´n hund.

Den hund du under en lång tid hade i din avatar då.

En slöjstjärt? Tja, låt oss säga att den hade levt i ca 5 minuter i naturen,

Nej slöjstjärtar skulle inte klara sig i naturen någon längre tid och det behövs ju inte eftersom de avlats för att hållas i akvarium, man skulle t.o.m. kunna säga att det bara är bra eftersom det minskar risken för nedsmutsning i naturen.

[Shepard]

Tror skarpt att du förväxlar mig med nå´n annan Micke, den här avataren jag har nu är den enda jag har haft här.

[rödtoppen]

Seriösa butiker och kunder undviker de mest groteska varianterna som tex http://img64.photobucket.com/albums/...a_pets_028.jpg

.

fy f*n