Hmm, ja, där funderar jag ju på om det nu kan vara så att han var så revirhävdande just för att han bara hade en hona (som han ju då måste vakta extra noga från andra).
Om du då hade andra gurami eller fiskar i snarlik storlek tillsammans med dem - kanske han kände ett behov av att verkligen hålla kvar sin hona hos sig?
Speciellt om övriga arter i karet då var gurami eller kanske snarlika fiskar? Men nu funderar jag ju egentligen kanske mest ur perspektivet däggdjur och fåglar. Men de flesta djur brukar ju ha samma ungefärliga beteenden vad gäller de basala instinkterna om mat, förökning och revir.
Jag har försökt få tag i en säljare av ett kar jag vill åt på blocket, men personen svarar inte - iallafall inte än. Och då blir det inget 240 liters för jag har begränsad budget och det var just det karet som fick mig att ändå vilja slänga pengar på ett nytt kar då det följde med en del grejer jag ville åt. Kan jag inte köpa det, försöker jag fixa till problemen med mitt 180 istället (trasig ljusramp och katt som pinkat i sanden när det bara stod och jag misstänker att silikonet kunnat dra åt sig lukt... lol...) och får hålla till godo med det tills vidare. (Dock idiotiskt att starta upp ett kar och sedan riva ut och flytta hela skiten efter kanske mindre än ett år...)
Och om nu mosaiker är olämpliga för ett 180 så får det bli honungsgurami. Jag brukar vara skeptisk till amerikanska tumregler på internationella sajter, för de har verkligen inte lika stora krav som folk i Sverige. Och jag litar hellre på människor HÄR, som haft arten i fråga och därför vet bättre.
Jag tycker om utseendet på honungshanarna men honorna är lite osynliga om man nu bara ha en enda hane. Jag gillar honornas utseende men de är liksom lite bleka om nästan hela gruppen är honor. Mosaikerna har ju lite mer färg/mönster på honorna också.
Det verkar dock som att det borde gå att ha fler honungshanar, bara de har tillräckligt många honor, dock. Förslaget verkar vara 2-3 per hane. Minst.
Färg är inte det viktigaste, givetvis, men det är klart att det är roligt att ha färgen när det ju är arter som KAN vara så färggranna. (Det skulle dock aldrig falla mig in att tumma på fördelningen bara pga färgen - som en del gör...)
Dvärggurami är fina och lagom stora, och de var med på min lista - men jag strök dem omgående från alternativen eftersom de verkar vara så benägna att bli sjuka. Dels tycks de ha allvarlig genetisk sjukdom, och verkar väldigt vanligt. Jag tycker inte att det är värt risken. Speciellt inte om deras taskiga genetik även medför att de är mer benägna att smittas av sjukdom (många sjukdomsframkallande organismer är ju opportunister och finns helt naturligt i kar men är ofarliga när de bara "finns" och slår inte till förutom när fiskar är mottagliga pga dåligt allmäntillstånd). Att då ha fiskar som är extra mottagliga, kan ju medföra att de isf sedan sprider smitta till övriga i karet.
Det måste rimligtvis fungera så för fisk också då det är en basic tumregel inom hållning av många djur - vad gäller många virala/bakteriella sjukdomar.
Hos katt t.ex. Den vanligaste snuvan (herpes) finns hos i stort sett alla katter (över 93 %) - latent. Men om en katt triggar infektion, kan övriga triggas igång för att virusbelastningen blir så hög samt stressar de övriga individerna. En katt som triggar ofta, har ett immunförsvar som inte kan hantera viruset lika bra - och är därmed en fara för hela gruppens välmående. Jag har haft någon kroniker och fått omplacera den till sällskapshem. (Jag föder upp katter så de dyker ofta upp som jämförelse
)
Genetisk benägenhet att inte kunna hantera olika sjukdomar, är väldigt vanligt hos starkt linjeavlade djur, där den genetiska diversiteten blivit för smal och därmed förökas inte bara utseendet och egenskaperna man vill åt - utan även de dåliga aspekterna med sjukdomar eller benägenhet för sådan... Och akvariefisk är en klassiker när det kommer till extremt smal avelsbas. Speciellt arterna där man stenhårt avlat på att få fram starka färger och då begränsat avelsmaterialet.
Om du då hade andra gurami eller fiskar i snarlik storlek tillsammans med dem - kanske han kände ett behov av att verkligen hålla kvar sin hona hos sig?
Speciellt om övriga arter i karet då var gurami eller kanske snarlika fiskar? Men nu funderar jag ju egentligen kanske mest ur perspektivet däggdjur och fåglar. Men de flesta djur brukar ju ha samma ungefärliga beteenden vad gäller de basala instinkterna om mat, förökning och revir.
Jag har försökt få tag i en säljare av ett kar jag vill åt på blocket, men personen svarar inte - iallafall inte än. Och då blir det inget 240 liters för jag har begränsad budget och det var just det karet som fick mig att ändå vilja slänga pengar på ett nytt kar då det följde med en del grejer jag ville åt. Kan jag inte köpa det, försöker jag fixa till problemen med mitt 180 istället (trasig ljusramp och katt som pinkat i sanden när det bara stod och jag misstänker att silikonet kunnat dra åt sig lukt... lol...) och får hålla till godo med det tills vidare. (Dock idiotiskt att starta upp ett kar och sedan riva ut och flytta hela skiten efter kanske mindre än ett år...)
Och om nu mosaiker är olämpliga för ett 180 så får det bli honungsgurami. Jag brukar vara skeptisk till amerikanska tumregler på internationella sajter, för de har verkligen inte lika stora krav som folk i Sverige. Och jag litar hellre på människor HÄR, som haft arten i fråga och därför vet bättre.
Jag tycker om utseendet på honungshanarna men honorna är lite osynliga om man nu bara ha en enda hane. Jag gillar honornas utseende men de är liksom lite bleka om nästan hela gruppen är honor. Mosaikerna har ju lite mer färg/mönster på honorna också.
Det verkar dock som att det borde gå att ha fler honungshanar, bara de har tillräckligt många honor, dock. Förslaget verkar vara 2-3 per hane. Minst.
Färg är inte det viktigaste, givetvis, men det är klart att det är roligt att ha färgen när det ju är arter som KAN vara så färggranna. (Det skulle dock aldrig falla mig in att tumma på fördelningen bara pga färgen - som en del gör...)
Dvärggurami är fina och lagom stora, och de var med på min lista - men jag strök dem omgående från alternativen eftersom de verkar vara så benägna att bli sjuka. Dels tycks de ha allvarlig genetisk sjukdom, och verkar väldigt vanligt. Jag tycker inte att det är värt risken. Speciellt inte om deras taskiga genetik även medför att de är mer benägna att smittas av sjukdom (många sjukdomsframkallande organismer är ju opportunister och finns helt naturligt i kar men är ofarliga när de bara "finns" och slår inte till förutom när fiskar är mottagliga pga dåligt allmäntillstånd). Att då ha fiskar som är extra mottagliga, kan ju medföra att de isf sedan sprider smitta till övriga i karet.
Det måste rimligtvis fungera så för fisk också då det är en basic tumregel inom hållning av många djur - vad gäller många virala/bakteriella sjukdomar.
Hos katt t.ex. Den vanligaste snuvan (herpes) finns hos i stort sett alla katter (över 93 %) - latent. Men om en katt triggar infektion, kan övriga triggas igång för att virusbelastningen blir så hög samt stressar de övriga individerna. En katt som triggar ofta, har ett immunförsvar som inte kan hantera viruset lika bra - och är därmed en fara för hela gruppens välmående. Jag har haft någon kroniker och fått omplacera den till sällskapshem. (Jag föder upp katter så de dyker ofta upp som jämförelse
)Genetisk benägenhet att inte kunna hantera olika sjukdomar, är väldigt vanligt hos starkt linjeavlade djur, där den genetiska diversiteten blivit för smal och därmed förökas inte bara utseendet och egenskaperna man vill åt - utan även de dåliga aspekterna med sjukdomar eller benägenhet för sådan... Och akvariefisk är en klassiker när det kommer till extremt smal avelsbas. Speciellt arterna där man stenhårt avlat på att få fram starka färger och då begränsat avelsmaterialet.
Kommentar