Unfödare i mjukt och surt vatten?

[Ola Svensson]

När man läser om ungfödare så står det oftast att de lever i hårt vatten. Tittar man på utbredningskartor så verkar inte det stämma för alla. Grovt sett geografiskt så finns det mjukvattensarter sida vid sida med dessa. Guppy kommer från bäckar i Costa Rica. Där borde vattnet vara mjukt. Är det det? Jag har fångat Priapella compressa i en å i Mexico och där fanns det i princip stalaktiter i strandkanten. Sedan har jag sett "svärdbärare" och "platy" i Laguna Catemaco. Det är en sjö i ett vulkanaskeområde. Om jag inte missminner mig så är vattnet där rätt mjukt. Gillar Poecilider generellt hårdare vatten med en uppdelning på killis i det mjukare eller råkar de bara finnas där? Finns det några små ungfödare som lämpar sig i mjukt och surt vatten tillsammans med sydamerikanska dvärgciklider och större som lämpar sig med de större sydamerikanerna? Jag har försökt att hålla stora killies (Rivulus cryptocallus) med större sydamerikaner men det går inte riktigt bra. Med mindre går det utmärkt.

Mvh.

Ola

[wierdalien]

Ett tips: vatten i vulkanområden är hårda. Ungfödare lever vanligtvis i hårda vaten med högt ph men många av dom kan vänjat till annat vatten.


Akvarievännerna I Borås
http://www.bostream.nu/blue/aib

[Ola Svensson]

"vatten i vulkanområden är hårda". Stämmer det jämt? Det stämmer nog för Laguna Catemaco har jag upptäckt (pH 7,8-9,5, alkalinitet 0,7-1,1 milliekvivalenter/liter), men jag är ändå ganska säker på att jag läst att vattent där var neutralt/svagt basiskt samt relativt mjukt. Nu är ju inte alkalinitet och kH/dH samma sak förstås.

"Ungfödare lever vanligtvis i hårda vatten med högt ph" Det vet jag, och det skrev jag i mitt ursprungliga inlägg. Det var inte det fråga gällde. Det jag menar är att om man tittar på utbredningskartor så är den i Sydamerika överlappande men alla dessa mjukvattenslevande tetrorna och cikliderna.

Mvh.

Ola

[wierdalien]

Med "vanligtvis" menas "oftast men inte alltid", så viss finns det ungfödare som lever i olika typer av vatten. Dom kan vänjas med det mesta.


Akvarievännerna I Borås
http://www.bostream.nu/blue/aib

[wierdalien]

Jo det finns även ungfödare som lever i bräckvatten. Ibland med så hög salthalt att det i princip är saltvatten. Så jag finner det inte konstigt alls att du finner dessa även i mjuka sura vatten.


Akvarievännerna I Borås
http://www.bostream.nu/blue/aib

[Ola Svensson]

"Med "vanligtvis" menas "oftast men inte alltid", så viss finns det ungfödare som lever i olika typer av vatten".
"När man läser om ungfödare så står det oftast att de lever i hårt vatten. Tittar man på utbredningskartor så verkar inte det stämma för alla"
-Jag ser ingen fundamental skillnad på dessa påståenden.

"Jo det finns även ungfödare som lever i bräckvatten. Ibland med så hög salthalt att det i princip är saltvatten. Så jag finner det inte konstigt alls att du finner dessa även i mjuka sura vatten"
-Öh, är det inte ungefär det jag skrivit i min första fråga? Jag har fångat Gambusia i rent saltvatten. MEN om man tittar på tabeller med vattenvärden så får man en känsla av (åtminstone möjligheten) att poeciliider återfinns i hårdare vatten även i mjukvattensområden. En nischuppdelning mellan äggläggande och ungfödande tandkarpar? Inte vet jag, men jag tycker att det är ett intressant uppslag.

Ok nu förtydligar jag rejält:

Finns det någon Poecilidae-ART (gärna inom hobbyn) som i NATUREN återfinns i mjukt klarvatten (~destillerat vatten) eller svartvatten (~destillerat vatten + humusämnen). Jag är inte ett dugg intresserad av vad de kan vänjas vid.



Ola

[harbard]

http://www.akvariebladet.dk/galleri/u-tandkarper/Micropoecilia/Micropoecilia_minor.html
"Rio Tapajós: 28°C, GH <1 og pH på 6-7"
http://www.aquaristik-online.de/autoframe.htm?url=http://www.aquaristik-online.de/Aktuell/1994/2-article04.html
"In Venezuela konnte M. bifurca zusammen mit Guppies, Salmlern und Cichliden in weichem Wasser bei pH-Wert 6.8 - 7.0 nachgewiesen werden; die Härte war nicht meßbar, die Wasserfarbe braun."
mvh/harbard

http://www.aquaflora.tk

[hansg]

Den ungfödare jag funnit i det mjukaste vatten är Xiphophorus clemenscis/Gul svärdbärare ,KH 3,GH3, och Catamaco-platyn/x.milleri KH3 GH4 så vattnet i catemaco är inte bara hårt.
Egentligen är det underligt att man inte finner Poecilidae i amazonas området men väl söder och norr om området?

Sedan när det gäller salt så gör det sig bäst i köket, de fiskar man kan finna ute i flodmynningar i bräckt och salt vatten har troligen spolats dit av häftiga regnstormar.
hans-göran


hgl

[Tant Nancy]

Jag har haft Guppys i min Amazonasbiotop (platsbrist och behov av aktivitet vid ytan). Jag vet inte om det beror på att jag fått bra kvatlitet på fiskarna eller biotopen men jag har aldrig haft så friska Guppys. Knappt några har dött, jag har haft vita prick i karet utan att det drabbat Guppysarna och dom ynglar av sig explosionsartat. Det enda som är lite störande är att jag får säkert 75 % hannar av ynglen, så har det inte varit när jag haft dem i hårdare, svalare vatten med salt.

MvH
Nancy <img src=extra_smilie_ancistrus.gif border=0 align=middle>

[hansg]

Micropoecilia , de missade jag , hör ju hemma i Amazonas men kanske väl liten för att gå med dvärgcilkider?
hans-göran

hgl

[Ola Svensson]

Tack!

Ang. salt så fångade jag som sagt Gambusia puncticulata yucatana i en grund saltvattenslagun på Isla Mujares (jag smakade på vattnet). Det är några kilometer till fastlandet och jag tror inte att det finns permanenta vattendrag på ön. Den populationen levde definitivt i rent saltvatten. Sedan tas just poecilider upp i biologiböcker som intressanta exempel på primära sötvattensfiskar som framgångsrikt kollonialiserat salt och bräckt vatten.

När det gäller akvariefisk så har jag numera förstått (via Hans) att det det snarast är en myt att många akvariepoecilider egentligen är bräckvattensfiskar.

Ang. Micropoecilia: Mitt intresse är inte bara akvaristiskt utan i stor utsträckning biologiskt. Jag har svårt att tro att den är för lite för att gå med t ex. borelli eller regnbågsciklid. Sedan käkar t ex. Satanoperca juripari inte ens guppyyngel.

Mvh.

Ola

[hansg]

"När det gäller akvariefisk så har jag numera förstått (via Hans) att det det snarast är en myt att många akvariepoecilider egentligen är bräckvattensfiskar."

Myten är väl den att man i de stora fiskfarmarna i sydostasien började använda salt fär att höja hårdheten men framför allt pga saltets antiseptiska invärkan, med det resultatet att en hel del fisk odlas med "dolda" sjukdommsanlag.
I de stora fiskfarmarna i Miami och Tampa området använder man inte salt.

Framförallt är det väl runt Molly-arterna som myten vuxit sig förunderlig stark, vilket är konstigt då de flesta Molly/Poecilia aldrig sett ett saltkorn, däremot är Molly utpräglade färskvattenfiskar som utan vidare gillar 50 procentigt utbyte av vatten varje dag.
Ang Gambusian var det intressant och höra din uppgift Ola.
Gambusian var en väldigt vanlig akvariefisk på slutet av 40-talet början på 50, innan de stora odlingarna av akvariefisk kom igång på allvar, själv tyckte jag de var en pina i akvariet pga sitt ständiga jagande och naffsande på andra fiskar
hans-göran




hgl

[Ola Svensson]

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>en pina i akvariet pga sitt ständiga jagande och naffsande på andra fiskar<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> En av de mest korrekta meningar som skrivits på zoopet! <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>
Jag tog hem ett gäng och vande in dem till sötvatten. Jag har tyvärr(?) inga kvar längre.

Orsaken till att poecilider ibland och oberoende av varandra kollonialiserar bräckt och salt vatten är inte att de trivs där eller har det särskilt bra (visst kan de möjligen trivas och ha det bra men det är inte orsaken). Det är det aldrig i naturen. Det är för att de KAN! Orsaken till att de kan det är i stor utsträckning den inre befruktningen. Sötvattensfiskars spermier fixar inte saltvatten vilket är ett problem som fiskar med inre befruktning saknar. Det skulle inte förvåna mig om många salt och bräckvattenspopulationer är "sink-populations" dvs. de har ingen egentlig framtid och dör ut mellan årtionden eller århundraden. Sedan fylls de på från moderpopulationen som i det här resonemanget skulle finnas i sötvatten. Det här är samma sak som "de fiskar man kan finna ute i flodmynningar i bräckt och salt vatten har troligen spolats dit av häftiga regnstormar" fast att det kanske skedde för X generationer sedan. En sådan här population kan vara helt beroende av inflödet. Jmf. t ex med spiggar eller dafnier i hällkar eller fjärillar på små öar.

Jag har en kollega som forskar på en korallrevsfisk. Han måste ha en "strykfisk" med dem och använder black molly! De trivs utmärkt och jag har för mig att de får en massa ungar också!

Mvh.

Ola