Vad lätt det var att gå upp i morse.....klarade av Nikkis morgonpromenad och på med kaffet, sedan har jag suttit framför diskuskaret i drygt två timmar..... vad snabbt tiden går.
Vad som hänt, massor eller ingenting, beroende på vem man frågar......minste sonen kom just ner och undrade vad jag tittade på hela tiden " de simmar ju bara runt" var hans korta kommentar innan han tog sin kopp kaffe och försvann upp igen. Men vad som hänt då, när jag kom ner stod cobolt hannen i ett hörn bakom en stående rot och alla de andra stod cirka två decimeter ifrån och tittade. Först tänkte jag attans vad stygga de är, mobbat inhonom i ett hörn. Men ganska snabbt förstod jag att de andra mest var avundsjuka på hans finna hörn.......och han försvarar hörnet väl. Vissa får komma in och besöka hörnet, men vissa får absolut inte komma i närheten......kan det vara damerna han bjuder in
Nåväl, annars är alla framme och simmar så jag försöker lära känna mina nya vänner lite bättre, de två leopard håller sig hela tiden lite i bakgrunden och är liksom lite försiktigare. Minstingen i karet är fortfarande den aktivaste och simmar lite överallt helt orädd för alla, tar mat från den största vid matningen, har nog blivit än av mina favoriter. Ja, sen har vi den största i karet snakeskin och det känns ju som en hane, han glider liksom omkring lugnt och lojt, bröstar upp sig ordentligt när cobolt hannen är i närheten men annars glider han bara runt med sina följeslagare de tre andra snakeskinen och cobolt honan har lite svårt att bestämma sig var hon hör hemma, ibland är hon med den tuffe äventyraren cobolt hanen, ibland med den ståtlige stora snakeskin och hans följe och ibland simmar hon med de vackra lågmälda leoparderna....
ja och så var de ju dessa pansarmalar......de är fortfarande igång hela tiden.....outtröttliga leker de följa John överallt.....
Vad som hänt, massor eller ingenting, beroende på vem man frågar......minste sonen kom just ner och undrade vad jag tittade på hela tiden " de simmar ju bara runt" var hans korta kommentar innan han tog sin kopp kaffe och försvann upp igen. Men vad som hänt då, när jag kom ner stod cobolt hannen i ett hörn bakom en stående rot och alla de andra stod cirka två decimeter ifrån och tittade. Först tänkte jag attans vad stygga de är, mobbat inhonom i ett hörn. Men ganska snabbt förstod jag att de andra mest var avundsjuka på hans finna hörn.......och han försvarar hörnet väl. Vissa får komma in och besöka hörnet, men vissa får absolut inte komma i närheten......kan det vara damerna han bjuder in
Nåväl, annars är alla framme och simmar så jag försöker lära känna mina nya vänner lite bättre, de två leopard håller sig hela tiden lite i bakgrunden och är liksom lite försiktigare. Minstingen i karet är fortfarande den aktivaste och simmar lite överallt helt orädd för alla, tar mat från den största vid matningen, har nog blivit än av mina favoriter. Ja, sen har vi den största i karet snakeskin och det känns ju som en hane, han glider liksom omkring lugnt och lojt, bröstar upp sig ordentligt när cobolt hannen är i närheten men annars glider han bara runt med sina följeslagare de tre andra snakeskinen och cobolt honan har lite svårt att bestämma sig var hon hör hemma, ibland är hon med den tuffe äventyraren cobolt hanen, ibland med den ståtlige stora snakeskin och hans följe och ibland simmar hon med de vackra lågmälda leoparderna....
ja och så var de ju dessa pansarmalar......de är fortfarande igång hela tiden.....outtröttliga leker de följa John överallt.....
Kommentar