-
Fin liten tös! Beteer hon sig som en tjej med någon av hanarna - eller hur vet du att det är en hona?
Får jag gissa på runt 10 cm..?Lämna en kommentar:
-
Får jag lov att presentera min nya vän Newbie.
Det var en ganska så ledsen Newbie som gick där för sig själv i karet hos handlaren. Men trots det trista yttre så visste jag att där fanns helt andra kvaliteter under ytan som skulle få stor påverkan på karet och dess invånare därhemma.
Men allt detta har jag ju redan skrivit om tidigare så idag blir det helt enkelt att kort och koncist introducera Newbie som den hon är idag.
Trevlig helg önskar vi eder alla!Lämna en kommentar:
-
Härliga bilder på spänstiga Fjärilar, Tommy! Riktigt gôtt att se.
Du måste nog ner i ph kring 5-6 för att få se yngel - men det är, som du säger, kul att bara se dom leka, även om det inte blir något.
Lämna en kommentar:
-
Att vara akvarist har sin ljusa såväl som mörka stunder som oftast dock lärorika oavsett. Vi har nu fyra fjärillspar i karet. Ett par vanliga, ett par gula och två par blåa (Electric Blue)
Trots att de är så pass många i ett såhär litet kar som de dessutom delar med ett gäng diskusar så är det sällan man ser samtliga samtidigt eftersom de trivs väldigt bra i gräset. Undantaget givetvis vid matning då de slåss helt orädda mot de något större diskusarna om varenda matbit. Det gula paret använder den stora roten till höger för lek medans det "vanliga" använder gräset längst till vänster. De två blå paren hänger ihop men har inte lekt.
En häftig syn är när de lite då och då kommer fram från vart sitt hörn för att lite tonårsaktigt, ni vet ungefär som de två rivaliserande gängen i Grease, försöker stirra ut varandra i kampen om karets tron.
Det gula paret har lekt flera gånger och nu då också det vanliga paret. Har ingen större förhoppning om det blir något mer än just ägg eftersom karet har lite för många invånare som gärna mumsar i sig äggen plus att även i detta avseende så blir karet lite för lite för fjärilparet att kunna hålla sin ägglägningsplats fritt från inkräktare. Men det känns faktiskt inte viktigt, skulle ändå inte kunna ta hand om yngel i karet och något annat kar som de skulle få gå i, det har jag inte. Det viktiga är det friskettecken jag tolkar leken som.
Tillfällen som detta tillhör definitivt de ljusa
Lämna en kommentar:
-
Åh de är så fina. tänk om jag hade vågat skaffat ett gäng av dessa..
Lämna en kommentar:
-
-
Kommer ni ihåg berättelsen om vår änkeman och hans plötsliga nyförälskelse?
Nu leker även de för fullt i karet, dock omöjligt att fotografera eftersom äggen sitter långt inne i vallisneriadjungeln.
Spännande med två lekpar i fjärrilsgrupperingen. För det gula paret så blir det tredje gången gillt nästa gång det bär hen.Lämna en kommentar:
-
-
-
-
Hittade en bild på FB. Väljer att publicera den här utan någon ytterligare kommentar
Lämna en kommentar:
-
Har läst ditt svar ett antal gånger nu Johnny, fasiken vad kul att få återkoppling som detta, det gör skrivandet ännu roligare. Tack snälla för att du tog dig tiden att kommentera så här fint. Men du glöm inte att fylla på lite stearin lite då och då!Ja du, Tommy, vilken tråd detta utvecklats till och vilken författare du själv blivit. Dina inlägg blir allt mer som uppsluppna kåserier som väcker intresse, insikter, skratt och förundran.
Nu är det ju inte så lätt att rangordna någon annans goda sidor, men en av de bästa sidorna är en nästan brinnande längtan efter sanning oavsett konsekvenser. Vare sig det är en logisk sanning som var i fokus mest i början till allt mer ditt hjärtas sanning, som du börjar luta mot i högre grad.
Att läsa om din inre kamp när du visste i hjärtat vad som var rätt att göra och fick motargument av diverse regler inom diskushållningen var en ren pärla. Din tråd inspirerar nog åtskilliga Zoopetare till att inse vad diskusen kan ge och du lär ut med emfas att nybörjare och diskus går kanonbra om du är tillräckligt uppmärksam, intresserad och modig, som du, Tommy.
Istället för att inte våga tänka själv som i varje fall stundtals är en korrekt beskrivning av mig, så envisas du med att lita på hjärna och hjärta först och främst. Helt rätt, tycker jag.
Ditt äventyr i karet där newbie kanske visar sig vara en drottning är så bra skrivet att det är ett lyft att läsa nu på morgonen.
Ligger lite efter på Zoopet då jag har fullt sjå med att bränna mitt eget ljus i båda ändarna, men har nu läst ifatt tråden. Den delen som trots ditt fantastiska sista inlägg kommer att värma mest är bildserien om det som fick mitt eget hjärta slå i diskustakt, dvs deras nyfikenhet och trygghet med din händer och framför allt deras hundliknande strykningar mot handen när de glider förbi tätt, tätt.
Så här blir det ingen idiotförklaring och den meningen förstår jag nog inte. Detta är så långt bort från idioti som man kan komma. Hjärtats intelligens är inte nödvändigtvis sämre än huvudets, vill jag slå fast.Lämna en kommentar:
-
Mitt första Diskusakvarium
Ja du, Tommy, vilken tråd detta utvecklats till och vilken författare du själv blivit. Dina inlägg blir allt mer som uppsluppna kåserier som väcker intresse, insikter, skratt och förundran.
Nu är det ju inte så lätt att rangordna någon annans goda sidor, men en av de bästa sidorna är en nästan brinnande längtan efter sanning oavsett konsekvenser. Vare sig det är en logisk sanning som var i fokus mest i början till allt mer ditt hjärtas sanning, som du börjar luta mot i högre grad.
Att läsa om din inre kamp när du visste i hjärtat vad som var rätt att göra och fick motargument av diverse regler inom diskushållningen var en ren pärla. Din tråd inspirerar nog åtskilliga Zoopetare till att inse vad diskusen kan ge och du lär ut med emfas att nybörjare och diskus går kanonbra om du är tillräckligt uppmärksam, intresserad och modig, som du, Tommy.
Istället för att inte våga tänka själv som i varje fall stundtals är en korrekt beskrivning av mig, så envisas du med att lita på hjärna och hjärta först och främst. Helt rätt, tycker jag.
Ditt äventyr i karet där newbie kanske visar sig vara en drottning är så bra skrivet att det är ett lyft att läsa nu på morgonen.
Ligger lite efter på Zoopet då jag har fullt sjå med att bränna mitt eget ljus i båda ändarna, men har nu läst ifatt tråden. Den delen som trots ditt fantastiska sista inlägg kommer att värma mest är bildserien om det som fick mitt eget hjärta slå i diskustakt, dvs deras nyfikenhet och trygghet med din händer och framför allt deras hundliknande strykningar mot handen när de glider förbi tätt, tätt.
Så här blir det ingen idiotförklaring och den meningen förstår jag nog inte. Detta är så långt bort från idioti som man kan komma. Hjärtats intelligens är inte nödvändigtvis sämre än huvudets, vill jag slå fast.Senast redigerad av Bluewing; 18 February 2015, 06:56.Lämna en kommentar:
-
Oerhört spännande läsning såhär på kvällen! Gillar skarpt när du lät hjärtat gå för hjärnan och ser fram emot en fortsättning på berättelsen och framförallt bilder på newbie
Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: