Jag har funderingar på att binda någon småbladig Anubias på vissa grenar just för att åstadkomma den känslan, men jag gillar i och för sig den bruna, multna lövbeströdda känslan.
-
Japp, den där krispiga looken är verkligen fin, när det finns en hel del grenar med gröna löv och små plantor som fortfarande är gröna.
Jag har funderingar på att binda någon småbladig Anubias på vissa grenar just för att åstadkomma den känslan, men jag gillar i och för sig den bruna, multna lövbeströdda känslan.
-
På temat diskuskar. Drömmer vore att få till ett kar som speglar hur skogsbotten ser ut precis när regnskogen svämmat över, innan förmultnesen tagit överhand. Fasiken va vackert det är då.Lämna en kommentar:
-
Just det där långsamma pillandet är väldigt appellerande, och man blir ju väldigt sugen.
Just nu har jag ett sjuhelvetes översvämmat regnskogsområde att fila till, men efter det så, kanske...
Lämna en kommentar:
-
Huvud på spiken Mats. Det är precis det som är grejen.
Ja, det gör jag verkligen!
Helt enastående att se dina och andras aquascape-kar, hur fint det blir - magiskt!
Jag gillar grejer i miniatyr, som exempelvis Bonzai-träd och sådana saker.
Någon gång skall jag nog försöka mig på den här delen av hobbyn, något jag aldrig testat förut.
Till skillnad från diskuskaret där det är relativt grova tag, kraftig filtering, stora vattenbyten etc så är dessa projekt precis som ett litet Bonazaiträd. Man tar fram sin lilla handduk och sina specialsaxar och pincetter och så pillar man genom att klippa bort enstaka blad, någon stjälk lite här och där, ansar mossa och plockar små mossrester som lossnat och landat på botten. Det är en väldigt harmonisk stund samtidigt som det är väldigt stimulerande att se hur allt växer och hur syret sprutar ur växtligheten.
Saltnanoprojektet hade en liten annan utgångspunkt, det var mer jag som ville bevisa att det där med salt faktiskt inte alls behöver vara så avancerat som många lyfter fram att det är. Och jag hade rätt, det var enkelt att få balans och det var dessutom ganska underhållsfritt trotts att jag körde low-tech. Men det blev också väldigt statiskt, det fanns inte myclet för mig som akvarist att göra med karet utan det blev mer ett utställningsobjekt som alla mina gäster tyckte var superhäftigt men mig gav det inte särskilt mycket. Jag skulle inte vilja ha det ogjort, jag lärde mig mycket om salt, hur allt hänger ihop och hur koraller lever och fungerar, (vilket i sig är väldigt fascinerande) men som aktiv akvarist så blir det snabbt ganska trist.
Så summa summarum: Jag kan verkligen rekomendera ett bonzaiprojekt som ett sidoprojekt till ett större kar.Lämna en kommentar:
-
Tack för ditt utförliga svar. Håller fullständigt med dig att kar ska man ha så man kan sitta och njuta av dem inte gå förbi dem på väg någonstans. Snabbväxare kan vara fina om man håller dem i schack. Vilket förståss går lättare i ett kar där stol och linne inte är nödvändigt.Lämna en kommentar:
-
Ja, det gör jag verkligen!
Helt enastående att se dina och andras aquascape-kar, hur fint det blir - magiskt!
Jag gillar grejer i miniatyr, som exempelvis Bonzai-träd och sådana saker.
Någon gång skall jag nog försöka mig på den här delen av hobbyn, något jag aldrig testat förut.
Lämna en kommentar:
-
-
Karet passar mig perfekt eftersom det har helt rätt mått för den platsen i vardagsrummet där jag kan ha det. Har testat att ha kar på andra platser men jag behöver ha dom nära mig så jag kan studera/njuta av dom från tex soffan eller läshörnan. Kar jag inte kan "spontanbeskåda" upplever jag lätt bara som en belastning eftersom ända gången man umgås med dom är när det skall underhållas.
Hade jag dock fått välja fritt utan att behöva ta hänsyn till placering så hade jag velat ha ett kar med mer djup. Finns ju några nästintill kvadratiska OW kar som vore galet trevliga att inreda. Om du tittar på bilderna från Christian Brams kar som finns med i första numret av AEmagasinet så har han där OWs djupare kar.
Tycler dock jag fått till en skaplig djupkänsla ändå genom en "3D placering" av rötterna och en svartmålad bakgrund med ett hål i. Så absolut inget omöjligt kar att jobba med.
Har ju någon riktigt snabbväxande men det har jag för att motverka algtillväxt inte får att den kanske är så rolig. Efter att ha varit bortrest en vecka så hade den nästintill strypt all cirkulation i karet.
Att scapa och få igång karet tog ju ganska lång tid, välidgt mycket pill med att surra mossor, plantera etc men underhållet är inte gigantiskt. Lägger kanske 10-15 minuter om dagen för att gallra så att inte cirkulationen stryps, klippa så inte någon växt tar överhand eller skärmar allt för mycket ljus för bottenväxterna och med pincett plocka lösa växtdelar eller små mossbitar som lagt sig på botten. Håller man inte undan så får man snabbt ofrivilligt växter högt och lågt där man inte vill ha dom. Lägger sedan kanske 30-45 minuter varje helg för att putsa rutor, byta vatten, återställa gödningsnivåer.
Utöver ovan så går det en del tid på att bara beskåda och analysera, hålla koll på vad som händer och fundera på om man behöver justera karets parametrar eller inte. Det här med att analysera är något som jag verkligen gillar, vet inte hur många timmar jag lagt på detta i diskuskaret, så det går säkert till överdrift.Lämna en kommentar:
-
Ett växtkar i din storlek känns ju som rätt perfekt. Tar väl inte alltför lång tid att hålla det i trim? Juwel 300 som jag har är trevligt, men det ultimata växtkaret är det inte. Så det får kompromissas när det kommer till vad som stoppas i det, snabbväxare kan göra en galen! Hur trivs du själv med måtten, finns ju ett opthiwhite som är lite högre och djupare men med samma bredd? Jag planerar och funderar och det tar tid 😄. Du har i alla fall lyckas bra som sagts. Så lätt är det inte att få till ett snyggt kar.Lämna en kommentar:
-
En bieffekt av att starta upp ett växtkar är att man samtidigt startat en ganska så effektiv växtodling. Får se hur länge jag kan mata grannarna med växter innan deras behov är mättat Smiley smile. Känns liksom tristare att kasta fina växter varje vecka än vad det är att slänga en decimeter gigantea från diskuskaret ett par gånger i månaden.
Lämna en kommentar:
-
Fick en present av en vän, undrar om hon försöker säga mig något?
Lämna en kommentar:
-
-
Var tyvärr tvungen att avliva en diskus igår, detta samtidigt som jag läser väldigt ofta om diskusakvarister som har problem av något slag, flagellater, svamp etc etc och där det diskuteras högt och lågt om vilken medicinering som skall sättas in eller salt hit och dit.
Att jag nu själv blev tvungen att ta bort ett djur, trist nog dessutom en av de som levt hos mig sedan den var liten fick mig till att reflektera lite, reflektera lite över vilken tur jag ändå har haft som näst intill helt varit befriad från sjukdom eller andra typer av problem i karet. Och till och med nu när jag var tvungen att ta bort ett djur så var det någon form av fysisk åkomma och inte någon direkt sjukdom som drabbat fisken. (osäker på om det var en kraschad simblåsa eller någon annan form av skada).
Första tankarna var mest åt hållet Å nej låt nu inte det som drabbat så många före mig nu dra igång i mitt kar med massdöd som resultat. Lugnade mig ganska snart i denna tanke eftersom det just var en fysisk skada och att det varken före eller efter detta funnits någon som helst indikation på sjukdom i karet.
Intressant nog så samlades gruppen på ett väldigt intimt sätt när en blev sjuk. Det var verkligen inte alls så som man ofta läser där en fisk drar sig tillbaka, mörknar för att senare dö. Nej gruppen blev intimare än någonsin men så fort den drabbade fisken avlägsnat från karet så spred gruppen ut sig i karet igen och det traditionella gnabbet utspelade sig åter.
Vad är det nu som gör att jag fått förmånen att vara befriad från problem? Är det bara ren tur? Bra fiskar, bra vatten i kranen? Ja jag vet faktiskt inte. Fiskarna har bytt kar och miljö flera gånger under deras livstid, de första har dessutom varit med om en geografisk flytt, jag har introducerat nya kompisar till dom löpande under två års tid, allt från nya diskus individer till gruppen, till L-malar och grenmalar. De har gått med Kardinal Tetra som sedan ersattes av en grupp fjärilciklider och nu sedan x antal månader tillbaka i tiden en grupp VF Biotodoma Cupido (BTW helt superba diskuskompanjoner)
Det enda riktigt konkreta skälet jag kan komma på är överdriven filtrering, relativt strömt vatten och mycket och varierande kost. Har ju diskuterat i hundratals trådar det där med strömt eller inte strömt vatten. Om hur diskusarna har det i Amazonas med en period på året med strömt vatten och en period med nästan stillastående vatten och vilka av dess vägar man bör välja. Majoriteten av alla jag bollat med uppvisar ofta en rädsla för strömt vatten.
Möjligen är det en synvilla men jag upplever faktiskt att kombinationen strömt vatten (motion) och varierade kost gett starka fiskar, ja faktiskt så upplever jag att fiskarna ser muskulösa ut oavsett hur konstigt de än må låta.
Det relativt strömma vatten har dock en baksida och det är att det leks relativt sällan i karet och när det leks så vill det sig inte hela vägen. Tänkte här göra ett test i närtid nämligen att vid något kommande vattenbyte inte återstarta streamrar och dra ned lite på filtrering för att simulera övergången till fiskarna lite lugnare tid på året. Tänker inte göra detta under någon längre period då vattenkvaliteten är betydligt viktigare för mig en lek men är ända sugen på att testa.
Håller tummarna för ett fortsatt hälsosamt liv för mina vänner.Lämna en kommentar:
-
Ja det är verkligen trist men "tur i oturen" ändå att det nog var problem med simblåsan och betydligt hellre en fysisk skada än någon smittsam sjukdom. Fisken bortplockad nu och ett VB gjort. Det sista jag vill är att ha en svag fisk som börjar utsöndra massa skräp i karet bara för att jag skulle hoppas på att det kanske blir bättre. Det gör sällan det.
Det var en så kallad "lågkvalitetsdiskus" som jag köpte för 395kr som liten fisk. Den fick vara med några år i alla fall.Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: