Halloj Tommy!
Jag såg att ni hade diskuterat lite kring lek-kar till discus i stugtråden, och att du fått fullödiga svar av Einarsson. Gott så.
Jag tänkte bara ge några högst personliga kommentarer om hur man kan förhålla sig kring detta med lek-kar. Som vanligt; detta är enbart mina tankar, och inga regler per se.
När man ger sig in i den trevliga (men ibland snåriga) grenen av akvaristik som handlar om discus, så blir man ofta snabbt varse att saker och ting inte blir som man tänkt sig. Detta behöver inte betyda att discushållningen går dåligt och att man misslyckas, utan bara det faktum att det resultat man ser och upplever inte uppfyller de drömmar man hade initialt.
En väldigt vanlig idé som uppstår är att man vill ha ett stadigt, etablerat par - lite för sig själva - gärna i ett lek-kar där de ostört kan göra sin grej och gå i längre perioder och yngelvårda.
Denna idé kommer sig ofta av att de discusar man har i sitt standard-kar kanske inte riktigt kommer till med sina lekar, att de blir störda och avbrutna, eller inte kommer så långt att de kan gå runt med en skock yngel - något man verkligen vill uppleva. Just yngelvården är ju en av de mest uppseendeväckande egenskaperna med discus.
Om man nu kommer till det skede i discushållningen, att man funderar på ett lek-kar, så bör man också fundera på vad man ämnar göra med eventuell avkomma. Skall yngel uppfödas till fullvuxen discus? Skall man kanske ge sig på någon mildare form av odling - på amatörnivå?
Finns det plats för ytterligare akvarium och apparatur för yngelhållning? Finns tid och ork, framför allt planering, av att föda upp discusyngel?
Ställer man sig de här frågorna, och många fler, kan man kristallisera ut vad man vill uppnå med ett eller flera lek-kar.
Om vi bortser från hur professionella uppfödare hanterar sin verksamhet, och går ner på vanlig vardagsrumsakvaristik så kan ett lek-kar enkelt ställas iordning. Det behövs ett kar, ett bra filter, en lek-kon och vatten - och inte att förglömma; ett bra, friskt, etablerat discuspar.
Ett vuxet discuspar behöver man inte övermata flera gåner om dagen. Det räcker gott med normal matning - således behöver man inte stirra sig alltför blind på vattenbyten flera gånger i veckan - eller varje dag. Dessa bekymmer kommer med expressfart när man separerar yngel och föräldrar och plötsligt har ett yngelkar som behöver daglig tillsyn.
Ett lek-kar kan man underhålla på normal basis, ungefär så som man sköter sitt vanliga discuskar.
Varför man väljer att ha ett naket, eller mycket spartanskt inrett lek-kar springer ur de professionella uppfödarnas metoder att bedriva sin verksamhet - det skall vara enkelt att underhålla karet, man vill endast ha ett par i varje kar och det skall vara enkelt att separera föräldrar och yngel.
Om det är så att man egentligen inte vill bedriva discusuppfödning, med tanken om att spara varje yngelkull, och istället är mer intresserad av att bara studera discusens otroligt intressanta yngelvård, kan man inreda ett lek-kar lite mer naturligt med grenar, rötter och kanske växter.
Ett sådant lek-kar sköter man på vanligt discusvis, man låter ett par göra sin sak och njuter av resultatet - i en trevlig miljö.
Ett naket lek-kar inreder man oftast utan sand just för att hålla undan överbliven mat och skit.
Men, det ser ju lite trevligare ut med sand i karet och det är inte svårt att suga upp det man vill ha bort vid vattenbyte. En bra lek-kon placerar man, oftast mitt i karet så att föräldrarna kommer åt från alla håll.
Ett stort, luftdrivet filter är oerhört effektivt och väldigt enkelt att lyfta ur och göra rent vid behov.
Som bakgrund på en eller flera sidor av karet väljer man med fördel ljusa, vita ytor - detta för att ynglen lätt skall hitta sina föräldrar som vid lek och yngelvård får en mörkare lekdräkt.
Svårare än så här behöver det inte vara!
Svårigheterna kommer då ynglen skall födas upp i separat kar - då gäller matning flera gånger om dagen, och därmed daglig skötsel.
Tommy, fundera på vad du vill uppnå med ditt discus-par i sitt nya lek-kar - och utgå från det.
Planera även in flera yngelkar och tillbehör till dessa - för yngel kommer det att bli, det är mer eller mindre regel än undantag!
Jag drar in några bilder (som vi har sett miljoner gånger tidigare, jag vet ) på det stora, feta Stendker-par jag hade i ett naket lek-kar på 343-liter, 70x70x70 cm.
Lycka till nu Tommy!
Jag såg att ni hade diskuterat lite kring lek-kar till discus i stugtråden, och att du fått fullödiga svar av Einarsson. Gott så.
Jag tänkte bara ge några högst personliga kommentarer om hur man kan förhålla sig kring detta med lek-kar. Som vanligt; detta är enbart mina tankar, och inga regler per se.
När man ger sig in i den trevliga (men ibland snåriga) grenen av akvaristik som handlar om discus, så blir man ofta snabbt varse att saker och ting inte blir som man tänkt sig. Detta behöver inte betyda att discushållningen går dåligt och att man misslyckas, utan bara det faktum att det resultat man ser och upplever inte uppfyller de drömmar man hade initialt.
En väldigt vanlig idé som uppstår är att man vill ha ett stadigt, etablerat par - lite för sig själva - gärna i ett lek-kar där de ostört kan göra sin grej och gå i längre perioder och yngelvårda.
Denna idé kommer sig ofta av att de discusar man har i sitt standard-kar kanske inte riktigt kommer till med sina lekar, att de blir störda och avbrutna, eller inte kommer så långt att de kan gå runt med en skock yngel - något man verkligen vill uppleva. Just yngelvården är ju en av de mest uppseendeväckande egenskaperna med discus.
Om man nu kommer till det skede i discushållningen, att man funderar på ett lek-kar, så bör man också fundera på vad man ämnar göra med eventuell avkomma. Skall yngel uppfödas till fullvuxen discus? Skall man kanske ge sig på någon mildare form av odling - på amatörnivå?
Finns det plats för ytterligare akvarium och apparatur för yngelhållning? Finns tid och ork, framför allt planering, av att föda upp discusyngel?
Ställer man sig de här frågorna, och många fler, kan man kristallisera ut vad man vill uppnå med ett eller flera lek-kar.
Om vi bortser från hur professionella uppfödare hanterar sin verksamhet, och går ner på vanlig vardagsrumsakvaristik så kan ett lek-kar enkelt ställas iordning. Det behövs ett kar, ett bra filter, en lek-kon och vatten - och inte att förglömma; ett bra, friskt, etablerat discuspar.
Ett vuxet discuspar behöver man inte övermata flera gåner om dagen. Det räcker gott med normal matning - således behöver man inte stirra sig alltför blind på vattenbyten flera gånger i veckan - eller varje dag. Dessa bekymmer kommer med expressfart när man separerar yngel och föräldrar och plötsligt har ett yngelkar som behöver daglig tillsyn.
Ett lek-kar kan man underhålla på normal basis, ungefär så som man sköter sitt vanliga discuskar.
Varför man väljer att ha ett naket, eller mycket spartanskt inrett lek-kar springer ur de professionella uppfödarnas metoder att bedriva sin verksamhet - det skall vara enkelt att underhålla karet, man vill endast ha ett par i varje kar och det skall vara enkelt att separera föräldrar och yngel.
Om det är så att man egentligen inte vill bedriva discusuppfödning, med tanken om att spara varje yngelkull, och istället är mer intresserad av att bara studera discusens otroligt intressanta yngelvård, kan man inreda ett lek-kar lite mer naturligt med grenar, rötter och kanske växter.
Ett sådant lek-kar sköter man på vanligt discusvis, man låter ett par göra sin sak och njuter av resultatet - i en trevlig miljö.
Ett naket lek-kar inreder man oftast utan sand just för att hålla undan överbliven mat och skit.
Men, det ser ju lite trevligare ut med sand i karet och det är inte svårt att suga upp det man vill ha bort vid vattenbyte. En bra lek-kon placerar man, oftast mitt i karet så att föräldrarna kommer åt från alla håll.
Ett stort, luftdrivet filter är oerhört effektivt och väldigt enkelt att lyfta ur och göra rent vid behov.
Som bakgrund på en eller flera sidor av karet väljer man med fördel ljusa, vita ytor - detta för att ynglen lätt skall hitta sina föräldrar som vid lek och yngelvård får en mörkare lekdräkt.
Svårare än så här behöver det inte vara!
Svårigheterna kommer då ynglen skall födas upp i separat kar - då gäller matning flera gånger om dagen, och därmed daglig skötsel.
Tommy, fundera på vad du vill uppnå med ditt discus-par i sitt nya lek-kar - och utgå från det.
Planera även in flera yngelkar och tillbehör till dessa - för yngel kommer det att bli, det är mer eller mindre regel än undantag!
Jag drar in några bilder (som vi har sett miljoner gånger tidigare, jag vet ) på det stora, feta Stendker-par jag hade i ett naket lek-kar på 343-liter, 70x70x70 cm.
Lycka till nu Tommy!
Skulle vilja säga att det är just svar som detta som gjorde att vi kickade igång ett lekkar, dvs ren nyfikenhet var nog det största skälet till varför vi tog detta beslut. Vi vill helt enkelt uppleva och lära ännu mer om diskus och dess beteende. Är inom många områden fortfarande en gröngöling och ett av mina favoritsätt när det gäller att lära mig mer är helt enkelt att kasta mig in i det. Har en tendens att göra detta inom långt fler områden än akvaristiken
.Vi bestämde oss för detta på plats hos Jörgen i Ullared och redan i bilen på vägen hem så började vi söka information och svar på alla frågor som dök upp i huvudet. Redan här börjar stimulansen.
Skulle det nu visa sig att det enda detta resulterar i är två fiskar som simmar omkring och glor på ett lekdon så har vi redan lärt oss en hel del genom tex den dialog vi haft med både dig och Einarsson de de senaste dagarna. Finns massor att lära på en sådan här process, allt ifrån nya typer av teknisk utrustning till skötsel och vård. Andra intressanta observationer som säkerligen för många är helt ointressant är mängden avföring som lägger sig på sanden samt hur olika mängder mat fördelar sig i karet. Detta observationer som man aldrig gör i inredda kar. Lika intressant är det att följa det andra karet och vad som händer såväl vid introduktion av ny fisk som när de ledande fiskarna i gruppen försvinner. Bara för att ge några exempel.
Kan kanske upplevas som ansvarslöst att inte redan nu vet hur vi skall hantera eventuella yngel men det för helt enkelt bli nästa del av denna diskusresa.
Att amatörodla har jag inte en tanke på just nu utan det är kunskapen, upplevelsen och erfarenheten jag söker. Hade det varit syftet så hade jag dessutom valt betydligt bättre fiskar att avla på. Men helt ärligt, vad vet jag om det. Kanske går det fullständigt åt skogen, kanske blir jag helt biten. Pernilla är dessutom pådrivande till att hon så gärna vill ha smått så som sagt vem vet ...
Lämna en kommentar: