Mitt första Diskusakvarium

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg

  • Tommy Vestlie
    svarade
    Ursprungligen postat av Einarsson
    De äter bra ser jag, härligt"!
    Ja, matlusten är det inget fel på

    Lämna en kommentar:


  • Einarsson
    svarade
    De äter bra ser jag, härligt"!

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Lunch

    Se alla dina favoriter bland videor och musik, ladda upp originalinnehåll och dela allt med vänner, familj och hela världen på YouTube.

    Lämna en kommentar:


  • Einarsson
    svarade
    Det där du beskriver med att man "ältar" det i tankarna, sån är jag också, och det kan många gånger orsaka att jag inte kan lguna ner mig eller slappna av, tex inte kan sova. Jag är en stresskänslig person och har haft mycket problem med det tidigare, så det är något jag ständigt lever med och kämpar emot i min vardag. Så i kombination med att jag blir "besatt" av tankar och planer ibland är det rätt störande, stundtals.

    Samtidigt är det detta mitt yrke lever på då jag är systemarkitekt/programmerare. Ett yrke ständigt i förändring, är man "borta" i 5 år så är man lååångt efter tekniken sen, så jag måste ständigt vara som en dammsugare för ny kunskap, vilket jag är, och det är därför jag är framgångsrik i mitt yrke, så ja.. kunskapsnarkoman, på gott och ont..

    EDIT: Detta kanske är blåvinges ämne, just förmågan att lära sig kontrollera sina tankar, det är det jag dagligen måste jobba med och det är inte enkelt. Försöka sätta koppel på hjärnan.
    Senast redigerad av Einarsson; 13 December 2014, 11:16.

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Risk för sjukt OT och väldigt flummigt men ändå:

    Jag fungerar nog lite så som person. Är ständigt ”bekymrad” över ett antal saker men då absolut inte så att jag är en negativ eller bekymrad person utan i det stora hela är jag en positivt lagd livsnjutare.

    Skulle kunna ge mig på att försöka beskriva det som att jag alltid har någon form av priolista som producerats undermedvetet och där jag etablerar en något bekymrad inställning till de som ligger i topp. Dessa punkter spenderar jag sedan oerhört mycket tid till i tanken men inte i syfta att älta utan snarare för att hitta en lösning. I denna process ger jag mig aldrig utan hittar alltid för eller senare en lösning (givet även med ett antal bakslag under resans gång). Just dessa framgångar är det som driver mig att vilja mer.

    Allt som oftast så gäller detta arbete där jag lägger mycket tid och fokus för att driva en positiv utveckling inom mina ansvarsområden.

    Det som nu häftigt nog har hänt är att akvaristiken faktiskt klivit in och tagit en plats i denna priolista vilket också gör att jag nästintill processar frågor kring akvariet och dess invånare på samma sätt som jag processar arbetsrelaterade frågor. Vilket då också ger samma kick och stimulans.

    Sorry för detta flum, nästa inlägg får bli åter till karet och dess invånare.

    Lämna en kommentar:


  • Einarsson
    svarade
    Ingen föds med kunskap, det får man samla på sig en liten bit i taget. Inte svårare än så. :-)

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Jag hade precis påbörjat ett svar med följande mening innan jag läste ditt inlägg Bluewing: "Jag kanske kan låta lite smått störd men just det faktum att uppgiften är större än min kunskap, att inte riktigt veta vad som komma ska, att veta att det är ganska många komponenter som måste fungera för att bibehålla en bra balans och att mycket beror på levande organismer som kan vara svåra att förutspå, ja det är nog just det som gör att jag så totalt fängslats av denna hobby"

    Så oavsett om det benämns som oro eller annat så är det onekligen en känsla som både triggar mig till att vilja lyckas och som fängslar mig till att hela tiden vilja förstå vad som händer och varför.

    Lämna en kommentar:


  • Bluewing
    svarade
    Jag tycker detta är riktigt kul med dig Tommy, just detta att du inte direkt börjar i det lätta hörnet med robusta enkla fiskar utan nästan i motsatta hörnet. Men alla fiskar är väl robusta om de har det bra i ett välskött kar. Men bakslaget du väntar på kanske inte ska inväntas med en gnagande känsla av oro utan med en lugn insikt att det lätt kan bli fel med en känslig art. Och att det då inte betyder att du klantat dig utan att det är sånt som kan hända.
    Nu kanske du är en stencool kille som inte lätt känner oro, men om du är mera lik mig och att oron lätt kommer så är ju den oron inte mycket till mentor egentligen. Jag är ju trots att jag haft fisk hela livet egentligen i ett slags nybörjarläge med Diskus. Eller rättare sagt, jag har varit i det. Känner inte så idag men märker att det blev en del oros-drivna beslut jag tog tidigare och ingen av dem blev egentligen bra.
    Nu har jag redan fattat iofs att du verkar ha en ingenjörsliknande hjärna som vill förstå saker och ting på molekylnivå Det där du ibland beskriver som att du är tråkig och motvalls.... Så du kanske inte är orolig egentligen alls?

    Lämna en kommentar:


  • Einarsson
    svarade
    Bäst är att försöka att inte oroa sig över bakslag, särskilt om man har diskus, som jag sagt innan man kan göra nästan allting rätt men bakslag det kommer man alltid få om man håller diskus under en längre tid. Accepterar man att det är en del av hobbyn så kan man njuta mer av den under de "goda" tiderna. :-) Det gäller ju såklart alla fisksorter.

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Ursprungligen postat av Bluewing
    Om du nu ändå läst artbeskrivningen (vilket jag gissar att du gjort) så är ju ändå en L177 förutom att den kan vara rejält svår med fodret i betydelsen att klara att hålla en strikt herbivor fodertillgång också en mindre blåval med tanke på karstorleken du har. Att då ha 2 st. rent herbivora L177 som kan bli rejält stora tror jag kan bli problem. Diskusarnas foder innehåller ju generellt mycket protein och en del av detta hamnar ju förr eller senare på botten. Så jag skulle nog vara himla glad om det funkade med den du har. L177 är ju ingen lätt mal att ha direkt.
    Helt rätt du har. Funderade och fluktade på denna fisk väldigt länge innan jag faktiskt slog tid. Tycker den är fantastiskt vacker men är också medveten om samtliga av de utmaningar de nämner ovan. Det som fick mig till slut att faktiskt försöka var att den enligt uppgift växer väldigt långsamt så det kommer ta ett antal år innan den nått en storlek där ett större kar krävs, och det är ju lösbart .

    Är verkligen himla glad över att det fram tills nu faktiskt fungerat hyggligt med såväl diskus, fjärilar och L177. Älskar verkligen kombon men har stor respekt (och en ständig mindre oro inombords) för svårighetsgraden. Går liksom lite småförberedd på ett bakslag hela tiden.

    Lämna en kommentar:


  • Bluewing
    svarade
    Om du nu ändå läst artbeskrivningen (vilket jag gissar att du gjort) så är ju ändå en L177 förutom att den kan vara rejält svår med fodret i betydelsen att klara att hålla en strikt herbivor fodertillgång också en mindre blåval med tanke på karstorleken du har. Att då ha 2 st. rent herbivora L177 som kan bli rejält stora tror jag kan bli problem. Diskusarnas foder innehåller ju generellt mycket protein och en del av detta hamnar ju förr eller senare på botten. Så jag skulle nog vara himla glad om det funkade med den du har. L177 är ju ingen lätt mal att ha direkt.

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Ursprungligen postat av Tommy Vestlie
    Under denna rot bor L177. Hen är verkligen inte lätt att fånga på bild men denna fredag kväll så gavs äntligen en chans. OK det blev inte världens bästa närbild men hen syns åtminstone bättre än den körsbärsräka som den observante noterar nere i det högra hörnet. Riktigt nöjd med att hen valt att trivas i mitt kar. Erkänner att en oro modell något större infann sig när införskaffandet gjordes.

    [ATTACH=CONFIG]73162[/ATTACH]
    Sitter och funderar på vad som är bäst under nuvarande förutsättningar. Att L177 får leva själv under roten eller om hen borde få en kompis?

    Lämna en kommentar:


  • Erikderek
    svarade
    felpost

    Lämna en kommentar:


  • Tommy Vestlie
    svarade
    Tack snälla!

    Tycker inte alls det är jobbigt med ytterfilter utan snarare väldigt smidigt att jobba med.

    Det som syns i slutet på filmen är hur det ser ut när jag sänkt vattennivån i samband med ett vattenbyte. Filmade det bara för att tydligare visa hur det fungerar med strilrör. I normaldrift så har jag strilröret någon cm under vattenytan.

    De JBL filter jag köpt innehåller både ”vanligt” utblås och strilrör så att man själv kan välja vad man vill använda.

    Lämna en kommentar:


  • Juni
    svarade
    Otroligt fint kar du har! Det ser jobbigt ut med ytterfilter, är inte förtjust i att ha något utanför karet. Vattnet som strilande strålar ovanför ytan i karet, vad är det? Syns i slutet av filmen. Det är utan tvekan en helt annan rörelse på vattnet i ditt kar, men det lutar nog mot innerfilter. Tack snälla för alla råd!

    Lämna en kommentar:

Arbetssätt...