Drömmen om ett Discusakvarium

[miiaoo]

Skönt att det är utrett att vi är känslomänniskor ut i fingerspetsarna och att hundar likväl som fiskar lindar sig runt våra hjärtan Emma, Thomas, Nando och andra som känner igen sig i beskrivningen. Det kluriga som känslomänniskor är väl den där riktigt tunna linjen mellan en varm och lycklig känsla och ett begär. När värmen och kärleken till nåt glider över i besatthet så är det snarare begär maskerat som eufori som gäller. Har slitit en hel del med detta tema under många år så att jag håller mig på rätt sida. Begär kidnappar hjärnan och skapar egentligen stress medan kärlek till något värmer och lugnar. Den linjen börjar jag kunna känna så smått nu efter 60 men for som en flipperkula på fel sidan om linjen under i varje fall minst 35 år. Så jag blir nyfiken på hur du ser på detta Emma?
Så denna hobby är på detta sätt som en utmanande träning för mig att lära mig bli kär som vi kallar det eller lycklig om man så vill utan att bli stressat euforisk. Så att det blir en cool och chillande lycka som håller under lång tid utan att bli som jag var förut, ett slags enmansfyrverkeri typ: åh vilket fint fyrverkeri - pang i backen med vidbränd hjärna- återhämtning- åh vilket fint fyrverkeri-pang i backen etc. i oändlighet. Att lära sig känna den linjen har varit något som jag på fullt allvar tror har räddat mitt liv.

Ja, jisses vad ska man säga. Den linjen har jag ännu inte hittat på kartan. Måste man kanske köpa någon uppgraderad variant av karta för att hitta den berömda Gyllene stigen?!
Jag är nog mest konstant på fel sida, det vill säga den där begäret regerar. Men även om man kanske kan betrakta begäret som stressande så väljer jag det före den andra sidan om min gyllene stig. Jag har nämligen ett annorlunda landskap på den sidan jämfört med dig. Där du har lugn, fin och stillsam barm kärlek har jag istället svarta hål utan stege i. Jag är väldigt mycket antingen eller och när jag är "antingen" så är jag besatt. Det kan gälla jobbet, akvarier, trädgården, kläder, vänner, någon spännande serie eller något helt annat. Det gör då att jag blir klart knasig och tappar alla koncept om hur mycket tid och pengar man "bör" vräka ner i sin hobby.
När jag sen efter ett antal månader eller år tappar besatthetens styrka så trillar jag ner i dyn sm finns på botten av det svarta hålet. min förhoppning är naturligtvis tt kunna hålla en hobby levande utan att gå "completly berserk". Men som sagt, den Gyllene stigen är svår att hitta. Men kanske på andra sidan av de 40? Fyller senare i år och kanske är det där jag hittar stigen? Eller inte, iden får utvisa.

’Rolig’ och delvis igenkännande läsning, istället för fyrverkeri, som ju låter lite ansträngande, blir det hos mig något som mer skulle likna ”nördighet”. Jag går in för mitt intresse med hull och hår, läser , kollar osv tills jag yrvaket inser att världen runt mig börjar tycka att jag är lite för mkt frånvarande. Lite jobbigt då man märker att man gått igång och pratar om akvarium, hästar, odling eller ngt annat som jag gillar. Medan andra inte gillar det riktigt lika mkt.. Behärska sig kan vara svårt.
Tycker också om fåglar och nu går mitt alarm igång, vilket är ”fågelsång”. Min yngsta son avslöjade här om dagen att den väckarklocka som jag köpte åt honom för länge sen slutade att fungera sedan han kastade den i golvet, vansinnig på grund av fågelsången som väckte honom varje morgon. En annan son fick en noshörning med lite udda väckningssignal, stackars barn!

Det där med att fastna i något som greppar en med hull och hår låter bekant.


Johan: Tack för din input! Det uppskattas verkligen! Splendida är verkligen snygga. Men jag är osäker på hur jag ska kunna veta vilken lokal e kommer ifrån? I en del listor står det uttryckligen men det är inte lätt att hitta bra ställen med priser som man kan hantera känns det som.
Om du skulle vilja kika in på ruinemans.com så finns det fina ex där. Herbertaxelrodii har jag varit inne på. Underbart fin! Vad tycker du om den sidan? Det ä Akvarielagret som tar hem därifrån.

[Bluewing]

Nu tröttnar ni nog på mig men ett inlägg till måste det bli trots att de senaste inläggen är mina. Bluewing - tack igen för trådtipsen! Har börjat med Maths (C90...) tråd och hittills handlar den typ uteslutande om apisar vilket passar mig utmärkt. Blir barnsligt glad över att ha nästan 150 sidor att läsa! Fantiserar nämligen om ett kommande större kar i vilket jag bl.a. tänker våga mig på några roliga apisar. Men det ligger långt i framtiden. Desto bättre då att använda tiden till att samla på mig kunskap genom andras erfarenheter. Ska också bygga upp ett gren-, kvist- och stenlager så att jag kan välja och vraka när det väl blir dags. Min äldsta dotter säger att jag är rotgalen. Det har hon helt rätt i!

Nejdå. Finns inget tröttande i detta. Kul att trådsökandet kändes stimulerande. Det vi gör här är ju vad människor har gjort sedan urminnes tider - Vi delar med oss till varandra och utvidgar våra vyer och vår kunskap. Samlare har vi också varit sedan tidernas begynnelse. Så en hög med vackra stenar är verkligen som att hitta våra rötter "blink-blink"

[Bluewing]

Någon gång Johnny , skulle jag vilja sitta ner och prata riktigt länge med dig om detta.....vi hittar väll alla våra vägar, men ibland är det inte fel med en kartläsare......Jag tror att du är en mycket vis man som har mycket livserfarenhet att dela med dig av..... Någon gång...

Åh så fina ord. Bugar djupt. Visst. Du är välkommen, min vän och om det inte händer så snart du vill. Skicka ett PM

[Bluewing]

Toppen Miiaoo, då är vi fyra!

Mina bolivianer har frisimmande för andra gången på kort tid. Jag sitter med ett löjligt flin och tittar in på yngelskocken och känner genuin glädje! Tänk att några silverskimrande småglin kan vara så fina!

Grattis!!!! Så kul!

[Bluewing]

Det du skrev senast är väldigt tänkvärt. Trots att det inte är roligt alls kunde jag inte låta bli att skratta högt åt liknelsen med enmansfyrverkeri! Förstår precis hur du menar!

Ja då vet du hur det är

[Bluewing]

[QUOTE=Marten64;n2378945]

Dina och mina gissningar duger så bra så. Om inte Johan skulle dyka in här också förstås.
Mmm, har fattar det där med att dom är känsliga, praecoxarna . Det blir inte dom för mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Jag drar nog medvetet, eller ja, undermedvetet, ut på det. Det är ju trevligt att ha det hela framför sig liksom. när beslutet väl är taget och fisken inkoppad är spänningen liksom över. Då börjar ett nytt kapitel. Spännande det också, men jag drar ut på detta för att jag fortfarande är så nöjd med att alls ha startat upp intresset igen.
Jo, parkinsonii är fina. Det kanske blir dom. Inte boesmanii dock, dom hade jag faktsikt ett kort tag för dom följde med 240t när jag fick det. 5 individer, varav 4 hanar. Men såklart, eftersom karet var så vansinnigt överbefolkat såg jag ju inget av deras naturliga beteende. Dom är fina, men jag vill hellre prova någon som inte ser fullt så konstgjort färgad ut. Dom ser lite ut som att dom är doppade i en färgburk på halva kroppen.
m.parva är fin! Om den skulle gå att få tag på.
2 powerheads stå på inköpslistan vid lön om inte lönen understiger räkningarna. Har dålig koll nu eftersom jag var ledig rätt mkt över helgerna. Jaja, det visar sig.
Men bra flöde planeras.Dom som redan gå i kuben gillar också starka flöden. Har ju tex pseudomugil furcatus som också är en regnbåge, fast liten.
Jo, jag såg dom fina Iratherina werneri idag. Drömde lite vid deras kar. Men det är också något för framtiden. Har haft dom förr och dom är så fina! Man blir liksom schockad varje gång en hane spänner fenorna och svartnar på ett ögonblick. Dom är underbara! Jag uppfattade dom inte heller som speciellt svåra. Ett väl inkört kar och liten mat, typ microask, smått granulat och frysfoder samt fina täta växter att leka i. Har för mig att jag hade flytande riccia till dom och gertruds blåögon på den tiden.



Hej!
Ja tyvärr har Praecox blivit känslig och svår att hålla, jag har inte haft dem på flera år. Det finns dock en hel del trevliga Regnbågar att välja mellan, ett riktigt angenämt problem. Jag har några Melanotaenia Parva och de är mycket fina, mina färgar ut kraftigt på förmiddagarna men är lite bleka och trötta på kvällarna. Parkinsoni som du nämner och som Jonny har tycker jag är ett bra val, mycket vackra och pigga. Mina personliga favoriter är Glossolepis Wanamensis och Melanotaenia Trifasciata från Goyder river, de finns i en rad färgvarianter beroende på från vilken flod de kommer ifrån. De båda sistnämnda regnbågarna är inte självklara att beställa hem men inte heller omöjliga, ibland funkar det. Wanamensis är tvärt emot Parvan mer kvällspigg, den växlar blixtsnabbt i alla tänkbara varianter av grönt och svart. Trifasciatan tycker jag är mycket vacker i sina distinkta färger. Det blir spännande att se vad du väljer...

/Johan

Så härligt att du tar dig tid. Skönt att få veta lite mer om Praecox. Så underligt med fisk som kan se frisk ut för att strax efter stå och flåsa vid ytan och sedan dö. Karet de simmar i är välskött med friska fiskar i en stabil miljö. Så de är en gåta för mig. Vackra men i varje fall för mig smått omöjliga. Det är bara att erkänna att de är för svåra för mig. De reagerar på något som jag inte har en aning om vad det är. Så när det gäller mitt 200 får jag tänka om. Ska spana efter andra mindre regnbågar.

Så fina tips du ger. Ett stort tack för dom.

[Bluewing]

’Rolig’ och delvis igenkännande läsning, istället för fyrverkeri, som ju låter lite ansträngande, blir det hos mig något som mer skulle likna ”nördighet”. Jag går in för mitt intresse med hull och hår, läser , kollar osv tills jag yrvaket inser att världen runt mig börjar tycka att jag är lite för mkt frånvarande. Lite jobbigt då man märker att man gått igång och pratar om akvarium, hästar, odling eller ngt annat som jag gillar. Medan andra inte gillar det riktigt lika mkt.. Behärska sig kan vara svårt.
Tycker också om fåglar och nu går mitt alarm igång, vilket är ”fågelsång”. Min yngsta son avslöjade här om dagen att den väckarklocka som jag köpte åt honom för länge sen slutade att fungera sedan han kastade den i golvet, vansinnig på grund av fågelsången som väckte honom varje morgon. En annan son fick en noshörning med lite udda väckningssignal, stackars barn!

Ja tänk vad våra barn får genomlida. Hade en gråtande 9-åring som vaknade av att syrsorna, som var mat till grodorna, satt och spelade för full hals hela natten igenom under sommarmånaderna. Eller frun när en av ödlorna hade rymt och hittades sedan vid liv i vårt sovrum...... 6 månader senare. Han hade sitt bo i vår torkade bröllopsbukett med rosor. Men tråkigt blir det ju aldrig å andra sidan.

[Bluewing]

[QUOTE=miiaoo;n2379009]
Ja, jisses vad ska man säga. Den linjen har jag ännu inte hittat på kartan. Måste man kanske köpa någon uppgraderad variant av karta för att hitta den berömda Gyllene stigen?!
Jag är nog mest konstant på fel sida, det vill säga den där begäret regerar. Men även om man kanske kan betrakta begäret som stressande så väljer jag det före den andra sidan om min gyllene stig. Jag har nämligen ett annorlunda landskap på den sidan jämfört med dig. Där du har lugn, fin och stillsam barm kärlek har jag istället svarta hål utan stege i. Jag är väldigt mycket antingen eller och när jag är "antingen" så är jag besatt. Det kan gälla jobbet, akvarier, trädgården, kläder, vänner, någon spännande serie eller något helt annat. Det gör då att jag blir klart knasig och tappar alla koncept om hur mycket tid och pengar man "bör" vräka ner i sin hobby.
När jag sen efter ett antal månader eller år tappar besatthetens styrka så trillar jag ner i dyn sm finns på botten av det svarta hålet. min förhoppning är naturligtvis tt kunna hålla en hobby levande utan att gå "completly berserk". Men som sagt, den Gyllene stigen är svår att hitta. Men kanske på andra sidan av de 40? Fyller senare i år och kanske är det där jag hittar stigen? Eller inte, iden får utvisa.

Det där med att fastna i något som greppar en med hull och hår låter bekant.
/QUOTE]
Tack för en mycket personlig beskrivning av begärets välsignelse, Emma.
Tror kanske att diskussionen blir bråddjup om jag fortsätter vidare på temat. Så för att inte skrämma bort eventuella besökare i tråden så ska jag kanske låta din kommentar bli ett slags final. Kan jag inte hålla mig så fortsätter jag resonemanget. Man vet aldrig så noga.

[Nando]

Ja tänk vad våra barn får genomlida. Hade en gråtande 9-åring som vaknade av att syrsorna, som var mat till grodorna, satt och spelade för full hals hela natten igenom under sommarmånaderna. Eller frun när en av ödlorna hade rymt och hittades sedan vid liv i vårt sovrum...... 6 månader senare. Han hade sitt bo i vår torkade bröllopsbukett med rosor. Men tråkigt blir det ju aldrig å andra sidan.

Nej, tråkigt blir det aldrig!

[Rufus]

[QUOTE=Bluewing;n2379048]
Ja tänk vad våra barn får genomlida. Hade en gråtande 9-åring som vaknade av att syrsorna, som var mat till grodorna, satt och spelade för full hals hela natten igenom under sommarmånaderna. Eller frun när en av ödlorna hade rymt och hittades sedan vid liv i vårt sovrum...... 6 månader senare. Han hade sitt bo i vår torkade bröllopsbukett med rosor. Men tråkigt blir det ju aldrig å andra sidan.[/

[Nando]

Bluewing - när vi nu ändå har varit inne på lite djupare ämnen vill jag bara skriva att jag uppfattar dig som väldigt klok och eftertänksam på ett sätt som andas erfarenhet och förståelse för såväl dina egna som andras känslor. Förstår att dina insikter inte har kommit gratis och uppskattar den omtanke som ligger i dina frågor och svar. Jag har skrivit mycket om stämningen här på Zoopet. Det är flera som bidrar till att den är så fin. Du gör det i allra högsta grad. Det tackar jag för!

Idag har jag varit till Akvarielagret med familjen. Mannen underhöll barnen medan jag kunde gå runt och titta på, och handla, det jag ville. Blev bl.a. en massa levande- och frysfoder för att kunna variera utbudet till mina fiskar. Efter att barnen gått och lagt sig nu på kvällen satt jag länge framför karen och bara njöt över hur fint det har blivit och att fiskarna verkar trivas. Bolivianerna för visserligen en hopplös kamp men har fortfarande ca 20 yngel kvar efter fyra dygn. Hur tänker du på det här med yngel? Låter du ”naturen” ha sin gång eller brukar du försöka dra upp några yngel själv?

[Marten64]

[QUOTE=Bluewing;n2379047][QUOTE=Marten64;n2378945]
Så härligt att du tar dig tid. Skönt att få veta lite mer om Praecox. Så underligt med fisk som kan se frisk ut för att strax efter stå och flåsa vid ytan och sedan dö. Karet de simmar i är välskött med friska fiskar i en stabil miljö. Så de är en gåta för mig. Vackra men i varje fall för mig smått omöjliga. Det är bara att erkänna att de är för svåra för mig. De reagerar på något som jag inte har en aning om vad det är. Så när det gäller mitt 200 får jag tänka om. Ska spana efter andra mindre regnbågar.

Så fina tips du ger. Ett stort tack för dom.[/QUOTE

Det är som sagt en sort som blivit väldigt populär och de har massodlats på små grupper vilket har resulterat i inavel och därmed svaga och känsliga individer. Det cirkulerar ofta teorier om vad som är bäst för fiskarna, jag har vid flera tillfällen läst att Praecoxen är känslig för allt för stora och täta vattenbyten, 30% var 14e dag räcker....även temperatursvängningar..är lurigt. Detta är visserligen inget jag vågar garantera är rätt väg.
Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att ge dem en chans igen, det skulle vara utmanande, tyvärr är det fullt i karen så de får isf vänta.
Vid köp är det bästa om man hittar ett gäng som gått ett längre tag i en zooaffär, det säger sig självt kanske.

Upplyftande är att jag (återigen) har läst att man i Tjeckien (de odlar mycket akvariefisk) byggt upp nya friska och starka stammar. Hoppas att det stämmer och att de lyckas hålla dem krya.

/Johan

[Bluewing]

Bluewing - när vi nu ändå har varit inne på lite djupare ämnen vill jag bara skriva att jag uppfattar dig som väldigt klok och eftertänksam på ett sätt som andas erfarenhet och förståelse för såväl dina egna som andras känslor. Förstår att dina insikter inte har kommit gratis och uppskattar den omtanke som ligger i dina frågor och svar. Jag har skrivit mycket om stämningen här på Zoopet. Det är flera som bidrar till att den är så fin. Du gör det i allra högsta grad. Det tackar jag för!

Idag har jag varit till Akvarielagret med familjen. Mannen underhöll barnen medan jag kunde gå runt och titta på, och handla, det jag ville. Blev bl.a. en massa levande- och frysfoder för att kunna variera utbudet till mina fiskar. Efter att barnen gått och lagt sig nu på kvällen satt jag länge framför karen och bara njöt över hur fint det har blivit och att fiskarna verkar trivas. Bolivianerna för visserligen en hopplös kamp men har fortfarande ca 20 yngel kvar efter fyra dygn. Hur tänker du på det här med yngel? Låter du ”naturen” ha sin gång eller brukar du försöka dra upp några yngel själv?

Du är så vänlig och omtänksam i det första du skriver. Tack själv.

Ja Akvarielagret är en så mysig affär att ta med sig barnen till. Låter som om du har det hur mysigt som helst hemma nu med både familj och fiskar.

När det gäller det där med yngel så kan det vara en riktigt kul erfarenhet att dra upp en kull i eget kar. När jag var en ung kille med i rynkfria år då var det stundtals själva grejen att dra upp yngel. Hade artemia-kläckning på gång överallt. Slet verkligen med att få upp kullar som jag sedan med stolthet avyttrade på akvarieföreningen eller till affärer.
Idag så ser jag det annorlunda och njuter av att se de processerna i akvariet så långt det går. Men då gäller det att få till en miljö som passar arten och ger ynglen möjlighet att leta föda i karet och att ha möjlighet att kunna gömma sig i grenverk eller växtlighet. Fördelen med det är ju att endast de starkaste ynglen överlever och att hobbyn får en lugnare lunk och harmoni.
Med uppfödning av yngel så blir det efter ett tag en slags stordrift över det hela om man nu ska sätta det i system. Så jag låter idag naturen ha sin gång idag, men när jag var grön då var varje yngel ett ansvarstagande. Men på den tiden 1960-talet som fortfarande surfade på hobbyns storhetstid då gjorde nästan "alla" så och byteshandeln med fiskar var ett sätt att få lägga vantarna på arter man inte hade utan att behöva anstränga sin obefintliga ekonomi. Föreningarna var sedan det nav som öppnade denna akvaristiskt berikande handel för alla intresserade.
Lite härligt att sitta och minnas så här.

Så här blev det ju senast när mina Guianacaror gav järnet och fixade 60 yngel i mitt kar: https://www.youtube.com/watch?v=_Bj25E2v_4c

[Bluewing]

[QUOTE=Marten64;n2379121][QUOTE=Bluewing;n2379047]

Så härligt att du tar dig tid. Skönt att få veta lite mer om Praecox. Så underligt med fisk som kan se frisk ut för att strax efter stå och flåsa vid ytan och sedan dö. Karet de simmar i är välskött med friska fiskar i en stabil miljö. Så de är en gåta för mig. Vackra men i varje fall för mig smått omöjliga. Det är bara att erkänna att de är för svåra för mig. De reagerar på något som jag inte har en aning om vad det är. Så när det gäller mitt 200 får jag tänka om. Ska spana efter andra mindre regnbågar.

Så fina tips du ger. Ett stort tack för dom.[/QUOTE

Det är som sagt en sort som blivit väldigt populär och de har massodlats på små grupper vilket har resulterat i inavel och därmed svaga och känsliga individer. Det cirkulerar ofta teorier om vad som är bäst för fiskarna, jag har vid flera tillfällen läst att Praecoxen är känslig för allt för stora och täta vattenbyten, 30% var 14e dag räcker....även temperatursvängningar..är lurigt. Detta är visserligen inget jag vågar garantera är rätt väg.
Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att ge dem en chans igen, det skulle vara utmanande, tyvärr är det fullt i karen så de får isf vänta.
Vid köp är det bästa om man hittar ett gäng som gått ett längre tag i en zooaffär, det säger sig självt kanske.

Upplyftande är att jag (återigen) har läst att man i Tjeckien (de odlar mycket akvariefisk) byggt upp nya friska och starka stammar. Hoppas att det stämmer och att de lyckas hålla dem krya.

/Johan

Tack för att du tar dig tid, Johan. Det klarnar lite om jag nu ser till dina råd. Det kar de går i nu så har jag haft rutinen med hyggligt stora vattenbyten varje vecka. Så det kan vara där en del av orsaken ligger. Möjligen testar jag en grupp Neonregnbågar till med omvänd vattenhantering med en jämnare nivå på vattenvärdena. Det är ju en av de vackraste fiskar jag haft förmånen att möta och jag skulle gärna vilja få det att fungera. Så möjligen kavlar jag upp armarna igen och tar ett djupt andetag och försöker få till det oerhört optimalt. Eller så fegar jag ut. Hmm. Nu fick jag något att fundera på. Spännande! Skönt att höra att det finns konstruktivt avelsarbete på gång med dessa sanslöst vackra juveler.

[Rufus]

Blir lite orolig här, har ju ett ganska nyinköpt gäng själv. De lever och har hälsan än. Köpte dem från två ställen : några större på Hornbach och ett gäng mindre i storlek som odlats privat. Ja vi får se hur det går.