Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

Så skön läsning, Nando. Kan gott känna igen mig i det mesta som du skriver. Det är verkligen som en förälskelse när allt fått ett skönt flow och man är i början av projektet. Förr eller senare glider det över till en relation som när det är som bäst för oss känslomänniskor blir en livslång kärlek med sina ups and downs. Tror kanske det blir för dig som för mig dvs. som en slags kläckningsprocess för mig som människa. Låter säkert flummigt för många men jag tycker denna hobby i kombination med Zoopet gav personlig utveckling ett nytt ansikte. Jag utvecklades som människa i alla dessa samtal på Zoopet. Hittade nya vänner. Hittade lusten att berätta saker och ting i skrift etc. så det som sker med oss här är ju på riktigt.

Svaret är lika vinklat för Thomas och hans nya modiga val.

[Nando]

Ekenberg och Bluewing, tack för er fina respons på mitt inlägg! Då är vi i vart fall tre som känner dessa känslor. Tur att jag har en förstående man. Jag råkade nämligen kläcka ur mig ”jag är nykär, men inte i dig” till honom en morgon! Han bara log och sa att han var glad för min skull!

Det här med att träffa vänner på Zoopet och vilja uttrycka sig i skrift känner jag verkligen igen! Det är något särskilt att kunna diskutera ett gemensamt intresse med likasinnade. När jag pratar om fiskar med mina kollegor får de snabbt en frånvarande och glasartad blick...

Ekenberg - jag önskar dig verkligen all lycka med dina discusvalpar! Klart de tycker att husse är bäst!

[Bluewing]

Kan inte låta bli att visa hur livet med en flatcoated retriever är dagligen. Jag och mitt livs kärlek skulle ta en selfie trodde vi......

https://youtu.be/Lt3D_SPoCLo

[Nando]

Underbart!

[Ekenberg]

Underbart, här får jag dessa kyssar av nikki när jag sitter på tok för länge framför något akvarium.....hon tycker definitivt att hennes promenader är viktigare en att sitta och titta på fiskar....

[miiaoo]

Kan inte låta bli att visa hur livet med en flatcoated retriever är dagligen. Jag och mitt livs kärlek skulle ta en selfie trodde vi......
https://youtu.be/Lt3D_SPoCLo

HAhaha, underbara hund!!!

Vi överväger en till hund. Till äldsta dottern, snart 13. Hon är rätt ensam, när hon inte är i skolan då. Vi bor lite lätt isolerat och hon är inte supersocial direkt. Och dessutom blyg. Plus att hon och en till är dom enda utan egen häst. Vi har varken tid eller råd med häst just nu. Särskilt inte tid och ork eftersom hon skulle behöva mycket hjälp...
Så, hon har knåpat ihop ett kontrakt på vad hon ska ta ansvar för med denna lilla, so far, fantasihund. Eftersom vi har kvar Luna som just fyllde 11 och då hon är kärnfrisk och nog blir flera år till så blir det en mindre variant. Nämligen en liten rolig och krullig toy pudel. Luna fast i minatyr! Tror att det blir helt perfekt för alla inblandade! Dottern har stora planer för träning och en massa kuligheter med egen hund.

Nando, Ekenberg och johnny: Räkna in en till i det förälskade gänget!
Jag blir iofs snarast besatt mer än just förälskad men jaja, jag ska inte märk ord...

[Nando]

Toppen Miiaoo, då är vi fyra!

Mina bolivianer har frisimmande för andra gången på kort tid. Jag sitter med ett löjligt flin och tittar in på yngelskocken och känner genuin glädje! Tänk att några silverskimrande småglin kan vara så fina!

[Nando]

Kul med hundplanerna också Miiaoo. Jag köpte min egen hund för sparade pengar när jag var 14 och jag minns fortfarande den underbara känslan över att få välja ras, uppfödare och senare valp. Att få ta ansvar över ett djur, uppfostra det och utveckla den där speciella relationen som kan uppstå mellan hund och människa var verkligen givande. Det formade min person tror jag. Jag önskar mina barn samma möjlighet men än är de för små. Din dotter har tur som har en så klok mamma!

[Bluewing]

Skönt att det är utrett att vi är känslomänniskor ut i fingerspetsarna och att hundar likväl som fiskar lindar sig runt våra hjärtan Emma, Thomas, Nando och andra som känner igen sig i beskrivningen. Det kluriga som känslomänniskor är väl den där riktigt tunna linjen mellan en varm och lycklig känsla och ett begär. När värmen och kärleken till nåt glider över i besatthet så är det snarare begär maskerat som eufori som gäller. Har slitit en hel del med detta tema under många år så att jag håller mig på rätt sida. Begär kidnappar hjärnan och skapar egentligen stress medan kärlek till något värmer och lugnar. Den linjen börjar jag kunna känna så smått nu efter 60 men for som en flipperkula på fel sidan om linjen under i varje fall minst 35 år. Så jag blir nyfiken på hur du ser på detta Emma?
Så denna hobby är på detta sätt som en utmanande träning för mig att lära mig bli kär som vi kallar det eller lycklig om man så vill utan att bli stressat euforisk. Så att det blir en cool och chillande lycka som håller under lång tid utan att bli som jag var förut, ett slags enmansfyrverkeri typ: åh vilket fint fyrverkeri - pang i backen med vidbränd hjärna- återhämtning- åh vilket fint fyrverkeri-pang i backen etc. i oändlighet. Att lära sig känna den linjen har varit något som jag på fullt allvar tror har räddat mitt liv.

[Nando]

Nu tröttnar ni nog på mig men ett inlägg till måste det bli trots att de senaste inläggen är mina. Bluewing - tack igen för trådtipsen! Har börjat med Maths (C90...) tråd och hittills handlar den typ uteslutande om apisar vilket passar mig utmärkt. Blir barnsligt glad över att ha nästan 150 sidor att läsa! Fantiserar nämligen om ett kommande större kar i vilket jag bl.a. tänker våga mig på några roliga apisar. Men det ligger långt i framtiden. Desto bättre då att använda tiden till att samla på mig kunskap genom andras erfarenheter. Ska också bygga upp ett gren-, kvist- och stenlager så att jag kan välja och vraka när det väl blir dags. Min äldsta dotter säger att jag är rotgalen. Det har hon helt rätt i!

[Nando]

Härligt Bluewing att du hann emellan!

[Ekenberg]

Någon gång Johnny , skulle jag vilja sitta ner och prata riktigt länge med dig om detta.....vi hittar väll alla våra vägar, men ibland är det inte fel med en kartläsare......Jag tror att du är en mycket vis man som har mycket livserfarenhet att dela med dig av..... Någon gång...

[Nando]

Det du skrev senast är väldigt tänkvärt. Trots att det inte är roligt alls kunde jag inte låta bli att skratta högt åt liknelsen med enmansfyrverkeri! Förstår precis hur du menar!

[Marten64]

[QUOTE=miiaoo;n2378355]

Dina och mina gissningar duger så bra så. Om inte Johan skulle dyka in här också förstås.
Mmm, har fattar det där med att dom är känsliga, praecoxarna . Det blir inte dom för mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Jag drar nog medvetet, eller ja, undermedvetet, ut på det. Det är ju trevligt att ha det hela framför sig liksom. när beslutet väl är taget och fisken inkoppad är spänningen liksom över. Då börjar ett nytt kapitel. Spännande det också, men jag drar ut på detta för att jag fortfarande är så nöjd med att alls ha startat upp intresset igen.
Jo, parkinsonii är fina. Det kanske blir dom. Inte boesmanii dock, dom hade jag faktsikt ett kort tag för dom följde med 240t när jag fick det. 5 individer, varav 4 hanar. Men såklart, eftersom karet var så vansinnigt överbefolkat såg jag ju inget av deras naturliga beteende. Dom är fina, men jag vill hellre prova någon som inte ser fullt så konstgjort färgad ut. Dom ser lite ut som att dom är doppade i en färgburk på halva kroppen.
m.parva är fin! Om den skulle gå att få tag på.
2 powerheads stå på inköpslistan vid lön om inte lönen understiger räkningarna. Har dålig koll nu eftersom jag var ledig rätt mkt över helgerna. Jaja, det visar sig.
Men bra flöde planeras.Dom som redan gå i kuben gillar också starka flöden. Har ju tex pseudomugil furcatus som också är en regnbåge, fast liten.
Jo, jag såg dom fina Iratherina werneri idag. Drömde lite vid deras kar. Men det är också något för framtiden. Har haft dom förr och dom är så fina! Man blir liksom schockad varje gång en hane spänner fenorna och svartnar på ett ögonblick. Dom är underbara! Jag uppfattade dom inte heller som speciellt svåra. Ett väl inkört kar och liten mat, typ microask, smått granulat och frysfoder samt fina täta växter att leka i. Har för mig att jag hade flytande riccia till dom och gertruds blåögon på den tiden.



Hej!
Ja tyvärr har Praecox blivit känslig och svår att hålla, jag har inte haft dem på flera år. Det finns dock en hel del trevliga Regnbågar att välja mellan, ett riktigt angenämt problem. Jag har några Melanotaenia Parva och de är mycket fina, mina färgar ut kraftigt på förmiddagarna men är lite bleka och trötta på kvällarna. Parkinsoni som du nämner och som Jonny har tycker jag är ett bra val, mycket vackra och pigga. Mina personliga favoriter är Glossolepis Wanamensis och Melanotaenia Trifasciata från Goyder river, de finns i en rad färgvarianter beroende på från vilken flod de kommer ifrån. De båda sistnämnda regnbågarna är inte självklara att beställa hem men inte heller omöjliga, ibland funkar det. Wanamensis är tvärt emot Parvan mer kvällspigg, den växlar blixtsnabbt i alla tänkbara varianter av grönt och svart. Trifasciatan tycker jag är mycket vacker i sina distinkta färger. Det blir spännande att se vad du väljer...

/Johan

[Rufus]

’Rolig’ och delvis igenkännande läsning, istället för fyrverkeri, som ju låter lite ansträngande, blir det hos mig något som mer skulle likna ”nördighet”. Jag går in för mitt intresse med hull och hår, läser , kollar osv tills jag yrvaket inser att världen runt mig börjar tycka att jag är lite för mkt frånvarande. Lite jobbigt då man märker att man gått igång och pratar om akvarium, hästar, odling eller ngt annat som jag gillar. Medan andra inte gillar det riktigt lika mkt.. Behärska sig kan vara svårt.
Tycker också om fåglar och nu går mitt alarm igång, vilket är ”fågelsång”. Min yngsta son avslöjade här om dagen att den väckarklocka som jag köpte åt honom för länge sen slutade att fungera sedan han kastade den i golvet, vansinnig på grund av fågelsången som väckte honom varje morgon. En annan son fick en noshörning med lite udda väckningssignal, stackars barn!