Nä, där är två diskus på bilden och de var ett par. Honan är mer åt VF hållet men var en RT.
Drömmen om ett Discusakvarium
Kollaps
X
-
Ja den var riktigt snygg. Nu är det tydligen så att jag snöat in totalt på ett visst utseende. Få se om jag hittar något ditåt när det är dags.Kommentar
-
Puh, alla dessa fina bilder på vackra diskusar, fotade av Anders å Mats - dom ställer till, så att diskuslängtan blir allt mer påträngande. Speciellt kul med Anders bilder - vilka är alldeles för få nu för tiden. Ja förstås, i fototävlingarna härjar han ju.
//Inger"Felix qui potuit rerum cognoscere tempus" - Lycklig är den som förstår händelsers orsaker.Kommentar
-
Jag måste också gå igenom mitt bildarkiv - uppemot 10 000 bilder - och leta fram några sköna bilder på Anders Discusar, som jag vet att jag har någonstans, så det blir mer av den varan!
Nu när man så att säga, förutom ett par små sket-50-kuber, ligger i "torrdocka", skall jag villigt erkänna att det kommande projektet i stugan faktiskt skulle kunna få hysa en grupp saftiga Discusar...
Kommentar
-
Kommentar
-
Vad bra det låter. Men även om jag läst många trådar nu om Diskus så är det inte många som sätter fingret på varför det just är så att om man klickar med Diskus så stannar de kvar. När det gäller andra djur så blir det väl så att när det uppstår ett starkt känslomässigt band så liksom flyttar de in inombords. En del hundar, katter etc. stannar ju kvar ibland inombords så länge vi lever.
Eftersom jag själv ännu inte haft (utom ett försök, döda efter en månad) så är det inte helt enkelt att fatta varför de har så stor laddning för många.
Jag tycker de är vackra och går igång på att de är så intresserade av det som händer utanför akvariet. Men det kan ju inte bara vara det gissar jag.Kommentar
-
Kommentar
-
Vad bra det låter. Men även om jag läst många trådar nu om Diskus så är det inte många som sätter fingret på varför det just är så att om man klickar med Diskus så stannar de kvar. När det gäller andra djur så blir det väl så att när det uppstår ett starkt känslomässigt band så liksom flyttar de in inombords. En del hundar, katter etc. stannar ju kvar ibland inombords så länge vi lever.
Eftersom jag själv ännu inte haft (utom ett försök, döda efter en månad) så är det inte helt enkelt att fatta varför de har så stor laddning för många.
Jag tycker de är vackra och går igång på att de är så intresserade av det som händer utanför akvariet. Men det kan ju inte bara vara det gissar jag.
De här cikliderna har en jädra inpact som renderar akvarister i två läger; älska/hata.
För det första är de ganska annorlunda i sin kroppsform och de blir ganska stora. Bara storleken på dom gör kanske att man mer betraktar dom som "högre" djur. Discusar är de enda ciklider som jag faktiskt talar med... Ja, jag vet, det låter oerhört korkat, men faktum är att när jag hanterar Discus så snackar jag med dom - till skillnad från de flesta andra ciklider som liksom... ja, bara är ciklider...
De blir handtama, är oerhört nyfikna - och man liksom lär känna dom som individer. De har olika personligheter, egenheter och uppför sig väldigt egensinnat i många situationer. Studerar man dom i en lugn och behaglig miljö kan man faktiskt se om dom är på gott eller dåligt humör, om de är på gång att snart leka o.s.v.
Till detta helt fantastiskt intressanta sätt de uppför sig på tillkommer givetvis att de, i ärlighetens namn, faktiskt har en "svårighet" över sig - med diverse kinkiga problem som diverse sjukdomar som kan uppstå och andra parametrar som man får se upp med. Men, det faktum att de i vissa fall kan insjukna och helt enkelt "inte trivas" gör samtidigt att man hela tiden är på tårna med dom, och hela tiden så väldigt gärna vill förse dom med god miljö, mat och allmän trivsel. Lyckas man med detta så blir man också rikligt belönad - och detta bidrar säkert till att man blir så fäst vid dom.
Folk som ogillar Discus tycker ofta att de är tråkiga, stillastående och bara till besvär. Då har man inte begripigt sig på Discusens humör och levnadssätt, gruppgemenskap, parbildning, revirhävdande och framför allt deras helt makalösa yngelvård. Får man ynnesten att hålla friska, välmående och "framåt" Discusar - kan man inte annat än att älska dessa ciklider!
(och där var förordet till boken...)
Kommentar
-
Bluewing, diskusen är ungefär som våra tokiga flattar, som vi båda har förmånen att äga. Dom är nyfikna, släpper en inte med blicken, om man är i närheten, gör skillnad på matte å husse (matte är favoriten här hemma), kan handmatas och är dom mest personlig som finns (i flattens fall, kan det vara lite föör mycket ibland).
//Inger"Felix qui potuit rerum cognoscere tempus" - Lycklig är den som förstår händelsers orsaker.Kommentar
-
Mina är olika morgonpigga också. Vissa är "AMEN GODMORGON ALLIHOPA!" när man tänder ljuset (förövrigt avskyr jag dessa människor då jag är motsatsen ;D) och vissa är mer som jag, dvs "AAAAAAAH!! SLÄCK IGEN FÖR HE*****!!!11"Kommentar
-
Jag skulle vilja påstå att jag tillhör gruppen som inte gillar Discus (har väl mest att göra med att jag aldrig satt mig in hur dom funkar), det jag däremot har förståelse för är kontakten mellan fisk och människa som verkar finnas. Det verkar vara samma förhållande som man kan ha med Koi (å som fd flat ägare känner jag igen den biten också) varje fisk är unik.Kommentar
-
Kommentar
-
Kommentar
Kommentar