Akvariestugan

[LoGeek]

Halloj!
Kul att du gillar stuffet. Det finns en hel del bilder och filmer på detta kar (och andra burkar) och Manacapuro Red-Back scalarerna längre bak i tråden, om du får feeling att kolla lite mer vid tillfälle.

Absolut! Jag älskar den där kompositionen på ett kar. Massor med rötter och växter vid ytan som fångar ljuset och lägger ett dunkel över akvariet. Det ger en verklighetstrogen känsla av att ha en bit av Amazonasfloden i vardagsrummet.

[Mats Bryzell]

Absolut! Jag älskar den där kompositionen på ett kar. Massor med rötter och växter vid ytan som fångar ljuset och lägger ett dunkel över akvariet. Det ger en verklighetstrogen känsla av att ha en bit av Amazonasfloden i vardagsrummet.

Japp, det är så jag tänker.
Jag kör ju en lite annorlunda väg att gå när det gäller mina baljor, och det är att låta karet få lov att ta god tid på sig att cykla, mogna och få en "självskötande" identitet där min inblandning är minimal.
Det här karet är mer eller mindre självgående. Det enda jag egentligen gör är att byta vatten, typ 35%, varannan vecka.
Bakterie-, och mikroorganismfloran är så pass välutvecklad att det, i stort sett, inte bildas någon mulm som ligger och blir dålig.
En stor hjälp med hanteringen av visst bottensediment får jag av cirka 25 st. panda-corysar som ständigt luckrar upp den finkorniga sanden och på detta sätt bidrar till ett stadigt kretslopp.
Visst, den här typen av akvariehållning tar tid att initialt uppnå i ett nystartat kar - flera månader - men resultatet är så givande att den lilla ansträngning av det berömda tålamodet är värt att pina sig igenom.
Jag har full förståelse att de flesta inte är så förtjusta i "slow cooking"-metoden och att vänta några längre perioder på att karet skall uppföra sig på ett bra sätt - men, det funkar för min del, och jag njuter av att se ett kar som är i symbios med sig självt.

[LoGeek]

Håller helt med! Ett av mina växtakvarium är också ett "slow cooking" (ha ha, vilket uttryck!), och det är skönt att ha fina och välmående växter och fiskar med mycket små vattenbyten väldigt sällan. Men jag är även förtjust i high-tech mm... Det är så kul med den här hobbyn, att det ständigt finns nya sätt och invånare att lära sig om

[Mats Bryzell]

Håller helt med! Ett av mina växtakvarium är också ett "slow cooking" (ha ha, vilket uttryck!), och det är skönt att ha fina och välmående växter och fiskar med mycket små vattenbyten väldigt sällan. Men jag är även förtjust i high-tech mm... Det är så kul med den här hobbyn, att det ständigt finns nya sätt och invånare att lära sig om

Så är det! Man lär sig ständigt nya saker.

[Bluewing]

Himla fint. Ren njutning med ditt kar.

[Mats Bryzell]

Oj, oj, oj, det måste vara minst 30-35 år sedan jag hade Amatitlania sajica i någon av mina burkar.
Det här är en mycket lättlekt, vacker och trevlig ciklid att ha i ett kar som drar lite åt ”sällskaps”-hållet.
I onsdags (för två dagar sedan) var jag nere i Z-shopen och kollade runt lite, satte näsan mot ett nästan helt tomt kar - ingen inredning alls, bara sand, några guppys och två pyttesmå A. sajica.
Att det var en hona och hane syntes på deras respektive ryggfenors färger (hane röd och hona gul).
De såg pigga och friska ut, bra kroppsform med potential.
Jag tänkte att de där två kunde få komma med hem till mig och få en chans i mitt kar istället.
Så jag köpte dom.
Jag adderade ett par stenar i vänsterkanten av karet, för jag vet att de gärna söker sig till ”grottor”, eller åtminstone vill ha några små ställen helt nära lekplatsen där de kan vara lite hemliga.
Första kvällen drog de omkring i karet och kollade läget - det finns ju hur många sköna ställen och prång som helst att gona sig i.
Igår grävdes en cryptocoryne mer eller mindre upp ur sanden och hörnet mellan front- och vänster gavelglas rensades undan.
Leken lades i hörnskarven mellan glasen (av alla ställen).
Lekdräkten är riktigt fin - chokladbrun och lysande blå ögon.
Ja, det är ena söta rackare det här, och det är riktigt kul att ha dessa ciklider i ett kar igen - det var, som sagt, väldigt länge sedan.

https://www.youtube.com/watch?v=4_NImw5qWJI

[LoGeek]

Vad kul!

[Mats Bryzell]

Vad kul!

Japp. Ibland kan det vara kul att släppa i någon redigt lätt ciklid, som man vet inte kommer att störa den övriga besättningen i större grad.
De här figurerna har små, tajta revir och gör egentligen bara korta, aggressiva utfall när de skyddar lek och yngel. Lätthållna ciklider, som sagt.

[Swamp]

Såg väldigt trevligt ut!

Får gratulera till nedkomsten lagom till helgen

[Rufus]

Inne en sväng och tittar och njuter som vanligt av ditt fina kar!

[Mats Bryzell]

Såg väldigt trevligt ut!
Får gratulera till nedkomsten lagom till helgen

Inne en sväng och tittar och njuter som vanligt av ditt fina kar!

Tack skall ni ha! Riktigt kul att ni kikar in här i tråden.

[Mats Bryzell]

Lördag idag. Sitter här och gottar mig med ett glas rödtjut efter en alldeles fantastisk dag ute i det fina vädret.
Inget gig ikväll, så det skall banne mig bli en session framför dumburken och melodifestivalen - alltid lika upplaxande!

Jag funderade på den typ av ciklider man fastnar för, tidigt i sin akvariekarriär. För min del var det Tanganyikaciklider, Telmatochromis vittatus, som var de första Tanganyikaciklider jag hade.
På senare år har det blivit lite ”svårare” ciklider som Discus o.s.v.
De som följt mig och läst, speciellt i denna tråd och de andra trådarna om de vildfångade Nhamunda Red-discusarna, Fjärilsciklider, och nu senast om de trixiga Manacapuro Red Back-scalarerna vet att jag gärna går mina egna vägar när det gäller mathållning och hur man skapar en ”naturlig” miljö.
Detta sätt att förhålla sig till fiskar och akvarium fungerar för mig, men passar säkerligen inte de flesta andra - och jag är nog lite av ett svart får här på zoopet, på gott och ont…

Men, som så många andra under tidigt 70-tal, så hade jag väldigt ofta Amatitlania nigrofasciata - Zebraciklid, och ofta A. sajica. Det var många olika kar och i de allra flesta gick det någon skön, robust ciklid.

När jag nu sitter och studerar mitt ”återfall” med A. sajica så slår det mig att det är med dessa förhållandevis lätta ciklider man liksom lär sig om ett grundläggande, typiskt ciklidbeteende.
Startar man sin ciklid-bana med tåliga, lite enklare ciklider får man ganska snabbt blick för vad denna oerhört intressanta grupp fiskar handlar om.

Jag är alltså fortfarande, efter alla dessa år, väldigt förtjust i denna typ av ciklider - som Zebraciklid och sajica m.fl.
Jag skulle utan vidare kunna tänka mig ett fränt kar med exempelvis Zebraciklider - nu idag.
Vad jag vill säga, i all enkelhet, är att jag verkligen skulle vilja rekommendera just A. sajica att starta en ciklidkarriär med. De är hyfsat fredliga, väldigt lätta att hålla och få att leka - samtidigt som, åtminstone jag, tycker att de är väldigt vackra.

Så, jag sitter här och kollar på det lilla sajicaparet, hur lätt de har anammat sina lekinstinkter och hur problemfritt det hela ter sig. Tänker som så att flera borde få uppleva detta i sina kar. (Film i inlägg nr. 12306).

Ha nu en alldeles formidabel lördagkväll och fortsatt helg!

[c90368]

Vi är på samma våglängd Mats förutom det där med tävling i uppträdande. Sitter med ett ont knä och har både lite rödtjut och skotskt vatten i ådrorna.
Även jag minns Zebraciklid, Jack Dempsey, Eldbukar och Blåciklid mfl. Skriver populärnamnen eftersom dessa har bytt både familj och namn sedan sjuttiotalet.
Helt rätt var det en ingång till ciklidernas mystiska värld där inte störst alltid vann, finns det några bättre föräldrar än ett Zebraciklid par? Ja möjligen ett par Jack Dempsey.
Men de är robusta fiskar som kräver stora kar för att komma till sin rätt och växter, förutom jätte Vallisneria är bara att glömma.
Detta var ingången för mig in i Appistogramma världen, som är som de stora Mellanamerikanska ciklidernas mindre släktingar från Sydamerika. Mindre kar och växter men samma avancerade beteende.
Jag lyckades till och med få in stugägaren på Apor då det begav sig för några år sedan.
Men jag håller med dig Mats, ibland längtar jag tillbaka till det enkla och självklara, har tänkt på Sverre Sjölanders stora kar med bara Eldbukar, vore något att satsa på.

[Swamp]

Tack skall ni ha! Riktigt kul att ni kikar in här i tråden.

Kikar allt in titt som tätt men läser mest och funderar snarare än lägger till egna kommentarer.

Tack för de inspirerande orden ovan, tror dock inte du kan se dig själv som något svart får. Efter att ha hängt här i omgångar under många år så är det enda jag lärt mig är att alla har olika sätt och metoder för att uppnå sina mål.

Ska komma ihåg orden om enkla ciklider nästa gång jag tvekar om det planerade valet av invånare i det kommande karet.

[Mats Bryzell]

Vi är på samma våglängd Mats förutom det där med tävling i uppträdande. Sitter med ett ont knä och har både lite rödtjut och skotskt vatten i ådrorna.
Även jag minns Zebraciklid, Jack Dempsey, Eldbukar och Blåciklid mfl. Skriver populärnamnen eftersom dessa har bytt både familj och namn sedan sjuttiotalet.
Helt rätt var det en ingång till ciklidernas mystiska värld där inte störst alltid vann, finns det några bättre föräldrar än ett Sebraciklid par? Ja möjligen ett par Jack Dempsey.
Men de är robusta fiskar som kräver stora kar för att komma till sin rätt och växter, förutom jätte Vallisneria är bara att glömma.
Detta var ingången för mig in i Appistogramma världen, som är som de stora Mellanamerikanska ciklidernas mindre släktingar från Sydamerika. Mindre kar och växter men samma avancerade beteende.
Jag lyckades till och med få in stugägaren på Apor då det begav sig för några år sedan.
Men jag håller med dig Mats, ibland längtar jag tillbaka till det enkla och självklara, har tänkt på Sverre Sjölanders stora kar med bara Eldbukar, vore något att satsa på.

Aha, du diggar inte "musik"-tävlingen?
Jag freakar fullständigt på den grejen - kläderna, hur jävla illa de sjunger och... hela cirkusen. Älskar att pina mig igenom det!

Håller fullständigt med om allt i ditt inlägg. Vi har haft samma erfarenheter av ciklider, helt klart - och visst var det så att du fick in mig på pluttenutt-aporna. Det tackar jag för!
Min gode vän trädgårdsmästaren och akvaristen Kent (som jag fick det nuvarande 540-karet av), som är en avancerad ciklidfantast köpte precis hem en grupp VF Eldbukar på 9 stycken individer. Vi hjälptes åt att inreda ett av hans 720-kar på bästa Eldbuksvis - och satt sedan som två fågelholkar och glodde i flera timmar.
Hur fräna är inte de cikliderna, va?