Härligt att höra Åheim!
Ja, att dvärgciklider som exempelvis Apistogramma och Mikrogeophagus är intressanta och riktigt kul att hålla råder det inga tvivel om (det är därför det blir så mycket text när jag skriver om dom, och cikliders beteende och inredningskrav i övrigt), man blir ganska engagerad.
Det blir ju så efter några år att man får in en feeling för att hålla mindre kar med, låt oss säga, Apistogramma - då ett mycket speciellt mönster upprepar sig - alltså att det inte går att upprätthålla en långvarig balans mellan hane och hona/honor. Man måste jobba med dessa ciklider, ha olika kar i beredskap, och vara beredd att låta till exempel en hona valla yngel helt själv när hon "skickar iväg" hanen på större revirvandringar. Ibland funkar det, men ofta gör det inte det - balansen rubbas och man får låta hanen gå i ett annat kar en tid... o.s.v.
I dessa lägen gäller det att ta fram "akvaristen" inom sig och inte låta Apistogrammaprojektet/en surna och därmed själv tröttna.
Jag ser inte mig själv köra igång fler "småkar" med Apistogramma då det är så mycket roligare att studera dessa ciklider i större kar där de verkligen kan blomma ut och göra sin grej på ett lite naturligare sätt (jag har ju några sköna filmer på det vildfångade A. sp. "Rio Mamore"-paret som fick ett 540 att regera över...).
Det är på samma sätt med Fjärilsciklider; det är bara att liksom ge sig - de är så mycket mer intressanta om de får gå i grupp med adekvat inredning, i ett större kar. Man slipper (mestadels) då de otroligt jobbiga, plötsliga fajterna mellan hona och hane, som är så typiskt beskrivna i så många trådar här på forumet. Dessa ciklider har ett mycket mer komplicerat beteendemönster, speciellt vid utparning, lek och yngelvård, än vad man kan ana, och det är otroligt spännande att se några par "hålla på" i ett större och ordentligt inrett kar.
Honan kan till exempel, istället för att hetsigt fara fram och tillbaka, dra sig tillbaka till lummiga växtområden med ynglen och istället låta hanen (som ofta blir undanskuffad av honan i mindre kar) sköta det större revirvaktandet.
Ja... jag skall inte bli långrandig här igen - ingen vits med det, men det finns så mycket att skriva om de här cikliderna att jag fullkomligt väller över när jag sätter igång.
Härligt, Åheim, att du har pli på dina fjärilar, och att du sluppit undan de där vanliga sjukdomarna som är så retfulla. Kan du inte ta några bilder eller någon film och lägga upp här, eller där det kan passa?
Ja, att dvärgciklider som exempelvis Apistogramma och Mikrogeophagus är intressanta och riktigt kul att hålla råder det inga tvivel om (det är därför det blir så mycket text när jag skriver om dom, och cikliders beteende och inredningskrav i övrigt), man blir ganska engagerad.
Det blir ju så efter några år att man får in en feeling för att hålla mindre kar med, låt oss säga, Apistogramma - då ett mycket speciellt mönster upprepar sig - alltså att det inte går att upprätthålla en långvarig balans mellan hane och hona/honor. Man måste jobba med dessa ciklider, ha olika kar i beredskap, och vara beredd att låta till exempel en hona valla yngel helt själv när hon "skickar iväg" hanen på större revirvandringar. Ibland funkar det, men ofta gör det inte det - balansen rubbas och man får låta hanen gå i ett annat kar en tid... o.s.v.
I dessa lägen gäller det att ta fram "akvaristen" inom sig och inte låta Apistogrammaprojektet/en surna och därmed själv tröttna.
Jag ser inte mig själv köra igång fler "småkar" med Apistogramma då det är så mycket roligare att studera dessa ciklider i större kar där de verkligen kan blomma ut och göra sin grej på ett lite naturligare sätt (jag har ju några sköna filmer på det vildfångade A. sp. "Rio Mamore"-paret som fick ett 540 att regera över...).
Det är på samma sätt med Fjärilsciklider; det är bara att liksom ge sig - de är så mycket mer intressanta om de får gå i grupp med adekvat inredning, i ett större kar. Man slipper (mestadels) då de otroligt jobbiga, plötsliga fajterna mellan hona och hane, som är så typiskt beskrivna i så många trådar här på forumet. Dessa ciklider har ett mycket mer komplicerat beteendemönster, speciellt vid utparning, lek och yngelvård, än vad man kan ana, och det är otroligt spännande att se några par "hålla på" i ett större och ordentligt inrett kar.
Honan kan till exempel, istället för att hetsigt fara fram och tillbaka, dra sig tillbaka till lummiga växtområden med ynglen och istället låta hanen (som ofta blir undanskuffad av honan i mindre kar) sköta det större revirvaktandet.
Ja... jag skall inte bli långrandig här igen - ingen vits med det, men det finns så mycket att skriva om de här cikliderna att jag fullkomligt väller över när jag sätter igång.
Härligt, Åheim, att du har pli på dina fjärilar, och att du sluppit undan de där vanliga sjukdomarna som är så retfulla. Kan du inte ta några bilder eller någon film och lägga upp här, eller där det kan passa?
Kommentar