Hej
Efter flera försök med olika metoder de sista åren, där jag inte minst provat diverse kolkällor, kört med ultralåga N o P halter etc har jag följande erfarenheter:
Jag tror kolkällan, tex zeovitmetoden, var en modefluga som aldrig visade sig fungera. När kolkällan "uppfanns" med vodka, så tillämpades det i överbelastade akvarium med både höga N och P halter. Då fungerar det eftersom man startar på riktigt höga näringsnivåer. Då är metoden dessutom ganska riskfri.
Dagens akvarium ser oftast inte ut så. Det vanligaste scenariot är ett relativt inkört akvarium, lågbelastat med ganska lite fisk, mkt koraller och bra fin levande sten. I ett sådant akvarium vet vi att vi efter ett tag utan ngr tekniska hjälpmedel eller preparat oftast har i de närmaste 0 värden i nitrat av sig själv!t. Orsaken är god denitrifikation i sten o sand samt att korallerna och dess zooxantheller konsumerar nitraten. Vi har sällan ett nitratproblem således.
Fosfat däremot ackumuleras i alla system även mogna och lågbelastade. Att i detta läge dra igång med kolkälla eller zeovit är ett säkert sätt att se till att korallerna o zooxanthellerna inte får det kväve som dom behöver. Fosfatet kommer dessutom inte falla för nitraten tar slut så snabbt så bakterierna blir för få för att även konsumera fosfaten. Resultatet blir alltså det vi så ofta ser när man använder kolkälla: fortfarande högt fosfat. 0 i nitrat. Inget kväve till korallerna eller zooxanthellerna. Detta leder till:
korallsvält och zooxanthellsvält, bleka genomskinliga pastellfärgade koraller, upphävd koralltillväxt trots bra Ca o KH värden, och sedermera dör korallerna på sikt. Dessutom får vi till följd av för lågt N bekymmer med cyano och kanske dinoflagelater. Stenen bliroftast grå för kalkalgerna slutar växa(kalkalgerna behöver liksom koraller också kväve) och istället får vi fult brunt bakterieludd på stenen.
Eftersom fosfat är det enda bekymret i ett välskött akvarium med mkt sten, mkt koraller o ganska lite fisk (så som de allts ofta ser ut idag) är Rowaphos eller liknande ett bättre sätt att hantera fosfaten. Resultatet då blir att kvävet kommer koraller o zooxantheller till godo och fosfaten är oerhört lättstyrd ner till sunda nivåer runt 0.04-0.06 PPM. Detta leder till friska koraller som får ordentligt med näring..då växer dom snabbare och får fina tillväxtzooner vilket i sin tur ger dom en naturlig färg, så som vi ser dom i naturen.
Man skall dock förstå att även rowaphos är potent....enligt flera experiment av mig med täta mätningar av fosfat mha a fotospektrometer, har jag märkt att man kan med rowaphos nolla fosfaten mkt snabbt. Det är inte bra så mitt råd är att köra med intermittent fosfatremover, tex 3 dagar va 14:e dag och då max halva dosen som rekommenderas. Då brukar man kunna få fosfaten att pendla mellan 0.02-0.06..som är en bra säkerhetsnivå. Det är ett måste att införskaffa sig en bra fosfatmätare.
Sen vid sidan om detta är det viktigt och ju så enkelt att se till att hålla KH och ca högt. Det är min erfarenhet att om man bara har N o P i tillräcklig mängd så korallerna inte svälter kan man nästan se ett linjärt samband mellan tillväxt och KH och ca nivåer. En snabb tillväxt ger korallen i sin tur mer motståndskraft. Så jag rekommenderar att ligga runt 9 i KH( ej lägre) och 430 i Ca. Ej lägre. Korallerna växer märkbart snabbar bara man höjer från kH 8 till KH 9!!..allt förutsatt att man inte svälter ihjäl korallerna genom att eliminera N via ngn extern exportmetod som kolkälla. Låt kvävet stanna kvar i systemet och vi får friska och glada zooxantheller och koraller.
Jag ser dock ett undantag från denna regim som ju är lite av naturmetoden: vid högt belastade och därmed misskötta akvarium med kanske nitratnivåer runt 10 eller mer. Där kan kolkällan vara bra för då handlar det om att åtgärda ett både N o P problem. Där bör man dock när man normaliserat värdena åtgärda själva grundproblemet, dvs ha mindre fisk i akvariet och mer koraller.
Simma lugnt..
Jonas Roman
Efter flera försök med olika metoder de sista åren, där jag inte minst provat diverse kolkällor, kört med ultralåga N o P halter etc har jag följande erfarenheter:
Jag tror kolkällan, tex zeovitmetoden, var en modefluga som aldrig visade sig fungera. När kolkällan "uppfanns" med vodka, så tillämpades det i överbelastade akvarium med både höga N och P halter. Då fungerar det eftersom man startar på riktigt höga näringsnivåer. Då är metoden dessutom ganska riskfri.
Dagens akvarium ser oftast inte ut så. Det vanligaste scenariot är ett relativt inkört akvarium, lågbelastat med ganska lite fisk, mkt koraller och bra fin levande sten. I ett sådant akvarium vet vi att vi efter ett tag utan ngr tekniska hjälpmedel eller preparat oftast har i de närmaste 0 värden i nitrat av sig själv!t. Orsaken är god denitrifikation i sten o sand samt att korallerna och dess zooxantheller konsumerar nitraten. Vi har sällan ett nitratproblem således.
Fosfat däremot ackumuleras i alla system även mogna och lågbelastade. Att i detta läge dra igång med kolkälla eller zeovit är ett säkert sätt att se till att korallerna o zooxanthellerna inte får det kväve som dom behöver. Fosfatet kommer dessutom inte falla för nitraten tar slut så snabbt så bakterierna blir för få för att även konsumera fosfaten. Resultatet blir alltså det vi så ofta ser när man använder kolkälla: fortfarande högt fosfat. 0 i nitrat. Inget kväve till korallerna eller zooxanthellerna. Detta leder till:
korallsvält och zooxanthellsvält, bleka genomskinliga pastellfärgade koraller, upphävd koralltillväxt trots bra Ca o KH värden, och sedermera dör korallerna på sikt. Dessutom får vi till följd av för lågt N bekymmer med cyano och kanske dinoflagelater. Stenen bliroftast grå för kalkalgerna slutar växa(kalkalgerna behöver liksom koraller också kväve) och istället får vi fult brunt bakterieludd på stenen.
Eftersom fosfat är det enda bekymret i ett välskött akvarium med mkt sten, mkt koraller o ganska lite fisk (så som de allts ofta ser ut idag) är Rowaphos eller liknande ett bättre sätt att hantera fosfaten. Resultatet då blir att kvävet kommer koraller o zooxantheller till godo och fosfaten är oerhört lättstyrd ner till sunda nivåer runt 0.04-0.06 PPM. Detta leder till friska koraller som får ordentligt med näring..då växer dom snabbare och får fina tillväxtzooner vilket i sin tur ger dom en naturlig färg, så som vi ser dom i naturen.
Man skall dock förstå att även rowaphos är potent....enligt flera experiment av mig med täta mätningar av fosfat mha a fotospektrometer, har jag märkt att man kan med rowaphos nolla fosfaten mkt snabbt. Det är inte bra så mitt råd är att köra med intermittent fosfatremover, tex 3 dagar va 14:e dag och då max halva dosen som rekommenderas. Då brukar man kunna få fosfaten att pendla mellan 0.02-0.06..som är en bra säkerhetsnivå. Det är ett måste att införskaffa sig en bra fosfatmätare.
Sen vid sidan om detta är det viktigt och ju så enkelt att se till att hålla KH och ca högt. Det är min erfarenhet att om man bara har N o P i tillräcklig mängd så korallerna inte svälter kan man nästan se ett linjärt samband mellan tillväxt och KH och ca nivåer. En snabb tillväxt ger korallen i sin tur mer motståndskraft. Så jag rekommenderar att ligga runt 9 i KH( ej lägre) och 430 i Ca. Ej lägre. Korallerna växer märkbart snabbar bara man höjer från kH 8 till KH 9!!..allt förutsatt att man inte svälter ihjäl korallerna genom att eliminera N via ngn extern exportmetod som kolkälla. Låt kvävet stanna kvar i systemet och vi får friska och glada zooxantheller och koraller.
Jag ser dock ett undantag från denna regim som ju är lite av naturmetoden: vid högt belastade och därmed misskötta akvarium med kanske nitratnivåer runt 10 eller mer. Där kan kolkällan vara bra för då handlar det om att åtgärda ett både N o P problem. Där bör man dock när man normaliserat värdena åtgärda själva grundproblemet, dvs ha mindre fisk i akvariet och mer koraller.
Simma lugnt..
Jonas Roman
Kommentar