Hur växtgöda i malawiburk

[Maria - Sjöjungfru]

Jag har startat upp mitt "gamla" 180-liters som malawiburk på jobbet.
Eftersom jag är växtknas redan innan så vill jag gärna ha lite växter i min malawiburk oxå.

Som det ser ut nu så har jag en sten samt en rot med fastväxt javaormbunke som jag flyttat över från min andra "jobbetburk".
Dessa mådde inte så bra direkt efter flytten, men har repat sig jättebra och växter och frodas, jag får bara alger på dom lite äldre bladen men där har jag plockat bort efter hand.

Jag har ett par små anubias, dessa blir överväxta av tofsar och gröna alger (inte så konstigt).

Jag har även en 5-6 plantor med vallisneria, dom har inte kommit igång så där jättebra och alla bladen är överväxta med en härligt matta av gröna alger.

Jag har haft tendens till cyano, men den har aldrig fått chansen att blomma ut. Det kommer bara mellan glaset och sanden och ev lite tunnt ovanpå sanden, men inge slemmiga lager, så det löser sig nog.

Jag byter ca 50% vatten/vecka och göder med PMDD. Från början "bara" med enkeldos för att det inte fanns så mycket växter. Nu häller jag i dubbel fulldos, men jag tycker inte jag ser någon skillnad.

Jag har massor av tofsar på stenar och roten (dessa får gärna vara kvar)
Det som ser lite tråkigt ut är att vallisnerian inte kan få vara algfri och dessutom får jag en hel del alger på glaset och det är ju inte så vackert.

Jag tillsätter bikarbonat för fiskarnas skull.

Varför är det så mycket svårare att få växtbalans här än i mina mer växttäta burkar?? Är det just växtmassan som är avgörande?

Burken har varit igång sedan i december, bebodd av 2 st ancistrusar och 10 Rödzebror.

Tar gärna emot tips och idéer.

[Jens A.]

Här är mina egna funderingar, som jag inte har någon bas för i någon bok eller så:

Jag undrar om det inte kan vara så, att det höga pH:t och hårda vattnet man har i en malawiburk gör att de flesta växter inte trivs till att börja med. Anubias och Vallisneria lär dock tåla detta, jag är mera tveksamt till javaormbunke.

Det höga pH:t kan också göra att spårelement (ex metaller) inte är lika rörliga - växterna kan alltså lida brist på exempelvis järn. Nu vet jag inte vad pmdd innehåller, men jag har köpt några gödningskulor jag petat ner i sanden under Vallisnerian-och banne mej om den inte börjat bubbla!

Sedan lär det vara lite väl mycket att byta 50% varje vecka. Kanske du byter så mycket att alldeles för mycket nitrat försvinner? Det räcker troligen med 30 % varannan vecka istället.

-Någon annan med ideér?

[annehult]

Vallisneria funkar bra hos mig:
Dom står i mitt Tangayika-kar (180 l.) där det går en liten grupp Tropheus och lite olika snäcklekare. Jag byter 10 l. vatten 1-2 gånger/vecka och göder just nu nästan inget. Karet har nu varit igång i över ett år så det finns mycket mulm runt "fötterna" på växterna och det verkar dom gilla.
Städar inget i karet och det är Juwel original innerfilter som enligt konstens alla regler inte räcker till... Har dock uppgraderat impellern från 600 till 1000 l./h.
Har mycket snäckskal i bottengruset men har inte använt bikarbonat.
För att få igång Vallisnerian körde jag kraftigt med PMDD i början, men det blev för mycket Nitrat för Tropheusarna så jag slutade med gödningen. Men Vallisnerian verkar inte bry sig! Kanske plumsar i någon enstaka dos i månaden "på känn". PH är en bit över 8 och det är låga värden på övrigt man brukar hålla koll på. Alla fiskarterna leker och verkar trivas ypperligt med dom förhållanden som råder.
Jag vet inte varför Vallisnerian växer något fantastiskt, jag gör ju inget särskilt förutom att inte göra så mycket ;-)
Kanske är då detta delvis värdelös info, men ibland finns det små korn av andras erfarenheter som man kan ha nytta av.

Mvh Peter

[defdac]

Hårt vatten gör att vissa spårämnen blir betydligt mer svårlösta (t ex järn), men en massa kalcium och magnesium och karbonater som hårdheten består av diggar växterna. Det är ju näring.

Skulle kunna tänka mig att man får dundra på med mer mikrogödning i akvarier med högre hårdhet, speciellt om mikrogödningen har ett kelat som inte funkar så bra i högre pH. TMG funkar dock även i högre pH:n.

I bottnen där bakterier jobbar brukar det bli lägre pH och där är spårämnena mer tillgängliga precis som Jens redan sagt.

[mayday]

jag kör valisnea o anubias samt svärdplanta

körde med pmdd men slutade då ja inte blev av med algerna nu e dom nästan borta igen

den pmdd jag hadde kvar åkte ner i min fikus

[Jens A.]

I bottnen där bakterier jobbar brukar det bli lägre pH och där är spårämnena mer tillgängliga precis som Jens redan sagt.

Ah. Bakterierna avger CO2, vilket sänker pH:t i bottenmaterialet, såklart! Och det är därför det funkar så bra med kulorna. Aldrig fel med lite uppfräschning av det man läst!

Allt som allt kan man kaske säga att gödningskulor är bättre att använda i ett malawi- /tanganyikaakvarium än flytande gödningsmedel, då? Förutsatt att man nu inte kör med kalkhaltigt bottenmaterial.

[Tropfrog]

Att micronäringsämnena är mer svårtillgängliga i hårt vatten stämmer mycket väl. Men sen måste man tänka på att det finns massor av växter som i naturen genom årtusenden anpassat sig till detta. Problemet med svårtillgängliga micronäringar finns ju även i naturen.

Hur har då dessa växter anpassat sig?

Någon nämner rotupptag, i botten med låga syrenivåer sjunker ph pga bakteriell aktivitet. Att växterna utnyttjar detta låter som en mycket god förklaring. Detta kan kanske gäller växter med riktigt stora rotsystem och som växer i täta bottnar, som en del echinodorus/cryptocoryne. Men denna förklaring håller inte när det gäller anubias och valisneria som frågan gäller. De växer oftast bra i väl syresatta substrat både i naturen och i våra akvarium.

I boken "ecology of the planted aquarium" tar Diana Wahlstadt upp i ett eget avsnitt hårdvattenlevande växters behov. I begränsningstester har man kunnat visa att hårdvattenlevande växter fortsätter med samma tillväxthastighet trots total microbegränsning i vattnet. Begränsning av nitrat och kalium minskar tillväxten med ca 50%. Om man däremot begränsar tillgången på calcium eller magnesium tvärdör växten.

Du har ju vanligt tråkigt Göteborgsvatten, vilket innebär toklåga mängder av totalhårdhetskapande mineraler (ca/mg/k). Om man då trycker upp ph med bikarbonat misstänker jag att växterna får ännu svårare att utnyttja det som ändå finns. Att hålla kh och gh ungefärligt lika tror jag hjälper till.

Genom egna erfarenheter har jag märkt att just valisneria lägger av vid höga fosfatnivåer trots höga ca/mg/k. Jag misstänker att fosfat hindrar calsiummetabolismen på samma sätt som redan är känt för koraller inom saltvattenshobbyn.

Så mitt råd är att justera upp totalhårdheten till lika högt som kh. Ta i rejält, någonstanns mellan 10-20 är bra. Nitrat kan vara bra att tillsätta men ta inte i för mycket. Inget fosfat och ingen micro.
MVH
Magnus

[defdac]

Det verkar inte vara högre fosfat som blockerar kalciumupptaget i växter, utan det verkar istället vara så att den högre fosfathalten ökar kväveupptaget för mycket. Jämför bitter pit i äpplen som kan hända om man göder för mycket med kväve under soliga perioder.

Kekon på APC har undersökt det fenomenet mer än någon annan för den som vill läsa lite mer.

Magnus vad är det för mekanismer som gör att växter kan växa under total mikrobegränsning? (jag har inte skaffat hennes bok ännu så det vore jättesnällt om du kunde förklara ingående..)

[Maria - Sjöjungfru]

Tack för alla svar.
Jag har varit borta under helgen och inte hunnit läsa. Skall sätta mig och fundera lite när tiden finnes
När jag pytsar bikarbonat gör jag det lite på känn (kanske 1 msk/vattenbyte) för lite eller för mycket??
Har liksom inget test för KH, kanske skall skaffa det.

[Tropfrog]

Magnus vad är det för mekanismer som gör att växter kan växa under total mikrobegränsning? (jag har inte skaffat hennes bok ännu så det vore jättesnällt om du kunde förklara ingående..)

Nu talar vi inte om total microbegränsning då växten ju hade en del micro med sig in i testet. Testet har jag för mig varade en månad. Jag har inte boken här, men jag tror inte att det förklarades mer ingående varför.

Jag tror helt enkelt att växter som är anpassade till att leva i hårt vatten också är anpassade till mindre tillgängliga microämnen. Det kommer liksom hand i hand. Vissa växter kan säkert plocka micron från botten, men de andra tror jag har ett lägre behov av micro än sina mjukvattenlevande kusiner.
MVH
Magnus

[defdac]

Aha, tack för infon! Undrar om lyxupptag och näringsreserver kan spöka lite i en sån undersökning, men som du säger så är det säkert vissa som är bättre anpassade.

[peterhaack]

Hårt vatten gör att vissa spårämnen blir betydligt mer svårlösta (t ex järn)
Skulle kunna tänka mig att man får dundra på med mer mikrogödning i akvarier med högre hårdhet, speciellt om mikrogödningen har ett kelat som inte funkar så bra i högre pH. TMG funkar dock även i högre pH:n.

Har tagit reda på att att Micro ämnena i Micro+ är tillgängliga i pH 1-10

hälften heedta o hälften dtpa av järnet i micro+ just för att det då fungerar till ph 10 o ner till under 1.

[defdac]

Oj, jag var helt säker på att Mikro+ hade samma kelat som NutriSi.. Då lär ju Mikro+ vara några resor bättre för akvariebruk!

[Maria - Sjöjungfru]

En liten fundering till.
Vad säger fiskarna om man plötsligt tokhöjer KH? Ph lär det inte hända så mycket med.

[defdac]

Förresten, vad är det för ljus över akvariet (gärna måtten på akvariet också).. Att använda bikarbonat är ganska krävande energimässigt, dvs kräver en del ljus...