Näringskulor

[defdac]

När det finns en lättillgänglig kolkälla i vattnet (som vid co2-tillförsel) föredrar växter oftast denna.

Exakt och i akvarier är CO2-produktionen från bottnen högst begränsat, motsvarande de 2-3 ppm jag snackade om förut. Och då pratar vi om rena jordbottnar ala Walstadakvarier där bakterierna producerar CO2 i nedbrytningsprocesser.

Det betyder ju inte att växter som inte har tillgång till denna lättillgängliga källa inte har någon möjlighet att ta upp co2 från andra källor.

Jag har för mig att växter måste ställa om maskineriet från att ta upp bikarbonat till att ta upp CO2 så med varierande CO2 kan man sabba mer göra nytta. Återacklimatisering hela tiden.

På det sätter skapar helt klart en Walstadbotten stabilare förutsättningar om man inte ska rota omkring i bottnen, som vi växtakvarister som håller på mycket design gör.

Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.

Lera skapar anearoba förhållanden som aeroba CO2-producerande bakterier skyr - där kommer istället anearoba bakterier in som dessutom omvandlar kvävet till gas så det sipprar ut ur akvariet.

Näringen i ett bra uppbyggt bottensubstrat kan utan problem hålla i minst 4-5 år (inte särskilt snabbt det tar slut m.a.o.),

Med extremt begränsad tillväxt ja, kör du igång en stabil CO2-produktion är bottnen strippad på några månader.

Jag eftersträvar en balans som ligger så nära den naturliga som möjligt, för att både fiskar och växter ska må bra.

Isåfall ska du ha en obegränsad näring och CO2-källa som alltid håller exakt samma nivåer, vilket ett så litet begränsat system som akvarier aldrig kan göra. Det är helt beroende av vad du sätter in, och du skulle aldrig låta dina firrar försöka överleva med en stor matklump i flera år.

Walstadburkar får nog anses aningens mer naturliga, men dom är *totalt* beroende av att någon tillför systemet kväve och fosfor för att det ska växa överhuvudtaget.

Med co2-tillförsel skulle jag behöva lägga ner betydligt mer tid på mina växter - klippa och trimma i tid och otid...

Ungefär som med fiskodling då? Du ser växter som något statiskt, jag ser det som en hobby.

Dessutom har jag ju läst om dessa stackare som har fått alginvasioner genom dålig balans i karen - och då är ofta co2 och diverse tillsatser inblandat verkar det som...

Ljusmängd skulle jag vilja påstå.

Skapa en lerbotten och dynga på med över 0.5 watt/liter och du får garanterat algodling.

Att dessutom lera skjuter upp järnhalterna långt över det "naturliga" gör att man *måste* tillsätta NPK och andra mikroämnen i förhållande till järnmängder.

Säkert riktigt, för att behålla så mycket co2 som möjligt i akvariet får man därför se till att man inte har alltför stark cirkulation, så att den vädras ut. Bara precis så att fiskarna ska få tillräckligt med syre.

Syre och CO2 tävlar inte i vattnet, men syreupptagningsförmågan hos fiskarna blir sämre med högre CO2-halt.

Om man nu har en god tillväxt i sitt akvarium, där fiskar och växter trivs, där det inte förekommer någon sjukdom, där fiskarna förökar sig etc - varför i hela fridens namn skulle jag då vilja snabba på växternas tillväxt och därmed rubba den balans som finns? Jag kan inte riktigt se någon anledning till det.

Mitt mål med min akvariehobby är inte att växterna ska växa snabbare, utan att det ska finnas en biologisk balans. Tillväxt är inte allt, precis som storlek inte är allt

Exakt. Vi eftersträvar olika saker. Jag vill få stora friska växter snabbt, du vill få stora friska fiskar snabbt.

[defdac]

Fakta är att växter tar upp näring både via blad och rötter. Det är olika för olika växter i vilken grad, och det är olika för olika näringsämnen.

.. och olika beroende på var växten föredrar att ta upp näringen. Jag har för mig att det även är så att det är lite antingen eller. Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.

[plizken]

citat:
<hr noshade size="1">Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.<hr noshade size="1">

Tufft . instant evolution.

[defdac]

Då kan du samtidigt fråga varför vanliga krukväxter klarar sig på sin krukjord i ett till två år. Hur kan det komma sig att jord innehåller näringsämnen?

Denna jämförelse haltar. Testa hur länge blomjorden skulle hålla näring om du dygnet runt skulle föra igenom vatten, som akvatiska substrat.

Herrens vägar är i sanning outgrundliga...

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

[jackson]

Herrens vägar är i sanning outgrundliga...

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

Ops, det var en kommentar det...

Det borde inte vara helt omöjligt att få fram hur lite gödningsämen finns i en lerkula.

Problem med alger får man inte av CO2, utan av för mycket ljus eller obalans i gödningsämnen. Exempelvis för mycket fosfat från fiskmaten (via fiskarna) eller för mycket järn från lerbotten(eller lerkulor).

[Lenita]

citat:
Herrens vägar är i sanning outgrundliga...


Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

Hoppala! Vad exakt är det du menar att jag inte förstår? Det måste vara något fundamentalt som jag har missat här som kan rättfärdiga ett sådant påhopp. Jag är varken en särskilt bekväm eller nöjd person, tvärtom är jag ifrågasättande och nyfiken. Jag tycker om att lära mig nya saker, men jag tror inte på den Enda Sanningen. Det finns många religioner, men ingen enda är den enda rätta, eller har ensamrätt på vad människor ska tro eller tänka. Jag har aldrig ifrågasatt att det finns fördelar med co2-gödning, tvärtom är det min metod som ifrågasätts här. Så är jag trög som inte fattar att jag uppenbarligen borde rycka upp alla växterna med rötterna eftersom jag ändå inte har någon tillväxt? Förklara dig!

citat:
Då kan du samtidigt fråga varför vanliga krukväxter klarar sig på sin krukjord i ett till två år. Hur kan det komma sig att jord innehåller näringsämnen?


Denna jämförelse haltar. Testa hur länge blomjorden skulle hålla näring om du dygnet runt skulle föra igenom vatten, som akvatiska substrat.

Vitsen med jämförelsen var att påvisa att allt material som det växer i innehåller näringsämnen, inget annat. Jord urlakas givetvis om man häller vatten på den dygnet runt genom en sil. Även bottensubstrat i ett akvarie urlakas efter en tid, vilket jag har påpekat tidigare. Så vad är din poäng? Är det något här jag inte fattar?

.. och olika beroende på var växten föredrar att ta upp näringen. Jag har för mig att det även är så att det är lite antingen eller. Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.

Håller med, växter föredrar olika näringsupptag. Men det lättaste sättet att ta upp vissa ämnen för en rotväxt (och då talar jag om såna som sitter fast i botten) är inte alltid via vattnet. Det finns växter som till och med föredrar att ta upp co2 via rotsystemet, exempelvis Jancus bulbosus. Visst föredrar 9 av 10 växter co2 via vattnet, men det finns undantag. Samma sak är det med vissa andra näringsämnen, exempelvis fosfor, som för en del växter lättare tas upp via rötterna. Men det kanske är här jag missuppfattar något?

Jag har för mig att växter måste ställa om maskineriet från att ta upp bikarbonat till att ta upp CO2 så med varierande CO2 kan man sabba mer göra nytta. Återacklimatisering hela tiden.

Även många gånger i naturen är co2 en bristvara och framför allt så kan tillgången variera, exempelvis i strömmande vatten, så de olika strategier som växterna har skapat för att ta upp co2 optimalt är många. De svänger inte från en strategi till en annan - de har anpassat sig till sin miljö. Speciellt i mjuka vatten är det vanligt att co2 är en bristvara, och därför har växter från dessa vatten oftare andra sätt att tillgodogöra sig co2 på, exempelvis genom lagring och återanvändning. Bikarbonat har jag aldrig tillfört i mina vatten så det vet jag i princip inget om.

Med extremt begränsad tillväxt ja, kör du igång en stabil CO2-produktion är bottnen strippad på några månader.

Precis vad jag skrev tidigare. Men utan co2-tillförsel håller botten längre.

Ungefär som med fiskodling då? Du ser växter som något statiskt, jag ser det som en hobby.

Är det här skon klämmer? Jag menar verkligen inte att angripa din hobby, tvärtom som jag tidigare har påpekat ser jag fram emot att testa co2 i framtiden. Jag ser inte heller växter som något statiskt - jag vidhåller att jag har god tillväxt och jag tycker mycket om att ägna mig åt växterna i akvariet såväl som fiskarna. Men du har helt rätt i att det primära för mig är fiskarna, växterna är sekundära. Men visst skulle jag bli ledsen om en växt gick och dog för mig. De är också levande.

Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.

Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör. Vissa växter kräver höga halter av co2, något som jag inte kan tillgodose. Därför har jag för vana att först läsa på lite om växterna och sedan köpa dem. Visst har det hänt att jag blivit lite väl ivrig ibland, men i huvudsak så har jag inga "avancerade" växter.

Jag hoppas att jag uttrycker mig klart och tydligt och att jag inte ger upphov till några missförstånd nu - timmen är sen och jag borde ligga i min sköna säng istället för att sitta här, men frestelsen blev för stor. Man får väl ha i åtanke att jag uttrycker mig som jag har förstånd till och ta alla mina uttalanden med en nypa salt. Eller co2 om det finns till hands.

[defdac]

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

Hoppala! Vad exakt är det du menar att jag inte förstår?

Jag menade inte dig explicit utan det var ett generellt utyttrande som gäller ganska många. När något blir lite för krångligt anser man det vara hokuspokus.

Med den mentaliteten skulle aldrig något gå framåt. Då skulle man stå kvar och stampa (lera .

Det måste vara något fundamentalt som jag har missat här som kan rättfärdiga ett sådant påhopp.

Låt mig se nu...

Tillväxt är inte allt, precis som storlek inte är allt

.. vilket inte heller var riktat mot mig utan ett generellt uttalande. Vad säger du? 1-1?

Så är jag trög som inte fattar att jag uppenbarligen borde rycka upp alla växterna med rötterna eftersom jag ändå inte har någon tillväxt? Förklara dig!

Vem har sagt det?

Vitsen med jämförelsen var att påvisa att allt material som det växer i innehåller näringsämnen, inget annat. Jord urlakas givetvis om man häller vatten på den dygnet runt genom en sil. Även bottensubstrat i ett akvarie urlakas efter en tid, vilket jag har påpekat tidigare. Så vad är din poäng?

Att akvatiska substrat är urlakade. En lerbotten lakas ur ungefär så snabbt som man får kontroll på trådalgsodlingen.

Jag tycker *inte* att nybörjare ska slåss mot trådalgsodling i ett halvår innan man får ett snyggt växtakvarium - speciellt inte om det är så enkelt som att bara titta sig omkring efter bättre alternativ som har alla lerans egenskaper minus järnhalten och läckaget.

Håller med, växter föredrar olika näringsupptag. Men det lättaste sättet att ta upp vissa ämnen för en rotväxt (och då talar jag om såna som sitter fast i botten) är inte alltid via vattnet.

Varför rikta in sig på en specifik typ av växt som ändå inte är speciellt vanlig? Echinodorus är bara ett enda släkte och som dessutom nästan aldrig används i växtakvarier. Sumpväxter har sin nich och dom är väldigt speciella eftersom dom måste ha tjocka ogenomträngliga blad som även ska klara övervattensväxter.

Det finns växter som till och med föredrar att ta upp co2 via rotsystemet, exempelvis Jancus bulbosus. Visst föredrar 9 av 10 växter co2 via vattnet, men det finns undantag.

Bygger du upp ett helt växtakvarium för en enda växt så visst. Du kan dra fram hur många extremexempel som helst och det kommer ändå inte hjälpa nybörjare ett smack.

Dessutom fixar du inte CO2-produktion i bottnen med lera.

Samma sak är det med vissa andra näringsämnen, exempelvis fosfor, som för en del växter lättare tas upp via rötterna. Men det kanske är här jag missuppfattar något?

Vilka växter är det? Jag doserar 2.75 ppm PO4 i vattnet varannan dag och allt växer som det ska.

Återigen är det onödigt att försöka hitta växter som passar in på ett dåligt substrat som lera. Att substratet ensamt dessutom aldrig kan tillgodose växterna kvävebehov gör att man ändå på något sätt måste tillföra det till systemet. Du gör det via fiskar/mat, jag gör det via KNO3 och KH2PO4. Du kan aldrig garantera att fosfatet inte är uppbundet i organiskt material, det kan jag. Det jag stoppar ner går direkt till växterna.

Även många gånger i naturen är co2 en bristvara och framför allt så kan tillgången variera, exempelvis i strömmande vatten, så de olika strategier som växterna har skapat för att ta upp co2 optimalt är många.

Ja växter har skapat många fiffiga system för att överleva dåliga förhållanden. Varför vill du ge dom dåliga förhållanden?

Precis vad jag skrev tidigare. Men utan co2-tillförsel håller botten längre.

Nej, urlakningen pågår dygnet runt. Bottnen går mot ekvillibrium med kranvattnet. Det är därför man måste kombinera en botten med någon form av gödning. Walstad gör det med flingfoder, jag gör det med gödning.

Är det här skon klämmer?

Klämmer skon? Du behöver inte gå i försvarsläge. Vi diskuterar.

Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör.

Inte "man får anpassa", vem är "man"? Menar du dig själv? Anledningen att jag nyper här är för att reda ut en gång för alla att det primära för dig är fiskar och köper växter som passar din <b>fiskburk</b>. Jag kan köpa vilka växter jag vill och få allt att växa i min <b>växtburk</b>.

[petnym]

Ibland får jag känslan av att Defdac likställer akvarieväxter med stängelväxter, och det är ju vad han själv till största delen har i sitt kar (av vad jag sett av bilderna). Glöm inte att det sedan finns lökväxter, olika bottentäckare, div gräsarter, echinodorusar och en mängd arter som som Tropica faktiskt odlar ovan vatten. Dvs HELT UTAN någon vattenpelare att ta näring ifrån. Att säga att dessa växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

[defdac]

Glöm inte att det sedan finns lökväxter, olika bottentäckare, div gräsarter, echinodorusar och en mängd arter som som Tropica faktiskt odlar ovan vatten. Dvs HELT UTAN någon vattenpelare att ta näring ifrån. Att säga att dessa växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

Okej, jag kör växtakvarium inte emersd odling. Emersd odling är enklare eftersom CO2-tillgången är så mycket bättre. Dessutom odlas förvånansvärt många stängselväxter emersed också, vilket kan var tur för lerakvarister som inte får fjutt på stängslarna men ändå vill ha dom kvar 8)

Förresten.

Att säga att dessa &lt;övervattensodlade&gt; växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

Vem sjutton har sagt det?

[Lenita]

.. vilket inte heller var riktat mot mig utan ett generellt uttalande. Vad säger du? 1-1?

Låt gå för det, just nu har jag dock inget emot sarkastiska kommentarer, eftersom jag är en pms-kärring som letar efter ett utlopp för det gröna monstret inom mig...

Att akvatiska substrat är urlakade. En lerbotten lakas ur ungefär så snabbt som man får kontroll på trådalgsodlingen.

Jag tycker *inte* att nybörjare ska slåss mot trådalgsodling i ett halvår innan man får ett snyggt växtakvarium - speciellt inte om det är så enkelt som att bara titta sig omkring efter bättre alternativ som har alla lerans egenskaper minus järnhalten och läckaget.

Hmm, nu har ju jag inte en lerbotten och har aldrig haft en sådan heller, har heller aldrig haft trådalger. Lerkulor har jag dock, och de avger förvisso ett överflöd av järn som min pistia tar hand om på ett effektivt sätt. Ser inget problem med det egentligen. Som med all akvaristik gäller det att man tar reda på saker innan man sätter sina planer i verket. Kunskap gäller oavsett vad man väljer för metod för sitt akvarium. Akvatiska substrat är inte urlakade och blir inte det heller på en vecka, som jag sa tidigare så tar det ganska lång tid beroende på vad du har för substrat. Flora depot kan jag tänka mig håller i ca 1-2 år, jord i minst 4-5 år. Lera har jag ingen aning om, men jag skulle aldrig heller plantera en växt i ren lera, eftersom den är för finkorning. Tycker inte heller att nybörjare ska behöva slåss mot trådalger i ett halvår, vilket de inte behöver heller med lite kunskap och rätt skötsel - oavsett metod. Men satsar man på ett växtakvarium av den typen som du själv har, så är väl co2-tillförsel en förutsättning? Så det faller lite utanför ramen. Bara för att jag vill ha växter i mitt akvarium innebär det inte att jag vill satsa på ett växtakvarium.

Bygger du upp ett helt växtakvarium för en enda växt så visst. Du kan dra fram hur många extremexempel som helst och det kommer ändå inte hjälpa nybörjare ett smack.

Dessutom fixar du inte CO2-produktion i bottnen med lera.

Har aldrig påstått att lera är det optimala vad det gäller co2-produktion. Lerkulorna är till för att förse växterna med spårämnen, co2 får jag genom fiskmat, ytrörelse, nedbrytningsprocesser etc, som jag påpekat tidigare.
9 av 10 växter innebär 900 av 1000 på ett större plan. En inte helt föraktlig summa växter. En enda växt handlar det inte om, men jag tror visst att nybörjare kommer ha nytta av denna diskussion, framför allt genom att de inser att det kanske finns andra vägar till snygga växter utan att behöva köpa en co2-anläggning.

Varför rikta in sig på en specifik typ av växt som ändå inte är speciellt vanlig? Echinodorus är bara ett enda släkte och som dessutom nästan aldrig används i växtakvarier. Sumpväxter har sin nich och dom är väldigt speciella eftersom dom måste ha tjocka ogenomträngliga blad som även ska klara övervattensväxter.

Rotväxter är väl det som är allra vanligast fortfarande. Flytväxter finns det gott om, men rotväxter är dominerande även inom undervattensvärlden. Echinodorus var det du själv som drog upp - inte jag. Men visst har jag en del sumpväxter - inte många dock.

Vilka växter är det? Jag doserar 2.75 ppm PO4 i vattnet varannan dag och allt växer som det ska.

Återigen är det onödigt att försöka hitta växter som passar in på ett dåligt substrat som lera. Att substratet ensamt dessutom aldrig kan tillgodose växterna kvävebehov gör att man ändå på något sätt måste tillföra det till systemet. Du gör det via fiskar/mat, jag gör det via KNO3 och KH2PO4. Du kan aldrig garantera att fosfatet inte är uppbundet i organiskt material, det kan jag. Det jag stoppar ner går direkt till växterna.

"I naturen finns de flesta akvatiska växter i relativt oförorenade vatten. Här är ofta botten en mer koncentrerad källa för näringsämnen än det överliggande vattnet, och blir därför den primära källan för näring för rotväxande plantor. Detta gäller särskilt för fosfor, järn och andra spårelement. Som kontrast märker man att näringsämnen som ofta associeras med vattnets hårdhet - kalium, magnesium, klorid och sulfater... - ofta tar upp genom vattnet" (fritt översatt från Walstad, 2003, s104)
Och återigen jag har inte lerbotten, jag har lerkulor med spårelement.

Ja växter har skapat många fiffiga system för att överleva dåliga förhållanden. Varför vill du ge dom dåliga förhållanden?

Inte dåliga förhållanden - naturliga förhållanden. Det är en viss skillnad. Att efterlikna den naturliga miljön ser jag inget fel i.

Nej, urlakningen pågår dygnet runt. Bottnen går mot ekvillibrium med kranvattnet. Det är därför man måste kombinera en botten med någon form av gödning. Walstad gör det med flingfoder, jag gör det med gödning.

Visst pågår urlakningen dygnet runt, precis som din co2 förbrukas under dygnet. Och visst måste man komplettera med gödning i någon form för att det ska fungera som det ska - har aldrig påstått något annat. Men tillför jag co2 i burken, stimulerar jag tillväxten och växterna förbrukar/har behov av mer näring i andra former - alltså urlakas botten snabbare med co2-tillförsel än utan.

Klämmer skon? Du behöver inte gå i försvarsläge. Vi diskuterar.

Det där var inte försvarsläge, det var mitt attack-läge Och visst har vi en härlig diskussion. Jag älskar att diskutera.

Defdac wrote: Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.



Lenita wrote: Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör. Vissa växter kräver höga halter av co2, något som jag inte kan tillgodose. Därför har jag för vana att först läsa på lite om växterna och sedan köpa dem. Visst har det hänt att jag blivit lite väl ivrig ibland, men i huvudsak så har jag inga "avancerade" växter.

Defdac wrote: Inte "man får anpassa", vem är "man"? Menar du dig själv? Anledningen att jag nyper här är för att reda ut en gång för alla att det primära för dig är fiskar och köper växter som passar din fiskburk. Jag kan köpa vilka växter jag vill och få allt att växa i min växtburk.

*Du* skriver att "man" inte kan klara avancerad växter i superbottnade akvarier och jag svarar med att det kan "man" inte - och du frågar mig vem "man" är? Vem är din "man"?
Jag har inga som helst problem med att se att våra akvarier har olika syften och att tyngdpunkten ligger olika. Det har vi redan konstaterat vid ett flertal tillfällen. Det primära för mig är fiskarna, det har jag redan medgett, så det blir ett nyp i luften det här. På grund av detta har jag valt att ta en lite annorlunda väg vad det gäller mina växter. Sett ur ditt perspektiv är det en sämre väg, sett ur mitt en väg som passar mig alldeles utmärkt. Jag får det jag vill ha från mina växter, vilket du förmodligen får från dina också.

[defdac]

Lerkulor har jag dock, och de avger förvisso ett överflöd av järn som min pistia tar hand om på ett effektivt sätt.

En av de bästa växtakvaristerna i värden (Jeff Senske) gör lerkulor, men trycker även in Osmocote och kör dom sparsamt. Plötsligt är leran inte mest järn längre utan har även ansenligt med NPK, som ju är det växterna behöver i störst mängd.

Med det vill jag säga att jag kan se applikationer för lera, men inte som det används nu och absolut inte som de råd nya växtakvarister brukar få i zoohandel etc: Riven lera i botten och extra Ferrogan ovanpå det.

Flora depot kan jag tänka mig håller i ca 1-2 år, jord i minst 4-5 år.

Håller för vad? För en igenväxt djungelburk enbart med glupska rotätande Echinododorus och hyffsat med ljus? Aldrig. Några veckor skulle jag säga.

Drar du ur en bunt växter varje vecka i flera veckor i rad och ovanpå det lakar ur bottnen med vattenbyten så kommer bottnen vara lika innehållslöst som kranvattnet på nolltid , speciellt runt rötterna varpå växten hela tiden tvingas slänga energi på att bygga större och större rotsystem. Jämför gärna krukväxter.

Men satsar man på ett växtakvarium av den typen som du själv har, så är väl co2-tillförsel en förutsättning?

För lite svårare växter ja.

Så det faller lite utanför ramen.

Utanför DIN ram ja. Vi har redan konstaterat att vi har två helt olika synsätt på akvarier. Du kör fisk, jag kör växter. Ingen av oss är normen.

En enda växt handlar det inte om, men jag tror visst att nybörjare kommer ha nytta av denna diskussion, framför allt genom att de inser att det kanske finns andra vägar till snygga växter utan att behöva köpa en co2-anläggning.

Eeeeexakt. En Walstadburk är ett mycket lämptligt spår om man vill ha lite lagom stabil tillväxt, och dessutom slippa göra vattenbyten och samtidigt ha en ansenlig fisklast.

"I naturen finns de flesta akvatiska växter i relativt oförorenade vatten. Här är ofta botten en mer koncentrerad källa för näringsämnen än det överliggande vattnet, och blir därför den primära källan för näring för rotväxande plantor. Detta gäller särskilt för fosfor, järn och andra spårelement. Som kontrast märker man att näringsämnen som ofta associeras med vattnets hårdhet - kalium, magnesium, klorid och sulfater... - ofta tar upp genom vattnet" (fritt översatt från Walstad, 2003, s104)

Ja men här du missar en stooooor poäng - i naturen exponeras inte växterna för samma vatten om och om igen som i ett akvarium och när det kommer nytt vatten så är det inte näringsfritt kranvatten - då är det oerhört näringsrikt vatten från bifloder.

Dessutom har växterna anpassat sig för stabila, men låga, näringsnivåer som alltid finns där. I ett akvarium susar vattnet runt ett par gånger och sedan är det fullkomligt strippat på allt nödvändigt. Högst onaturligt.

Därför måste man i akvarier hela tiden berika systemet på ungefär lika mycket som man plockar ut iform av växter.

Det schysstate vore att kunna tillsätta *exakt* så mycket som det växer, men eftersom det inte går så gör vi istället så att vi skjuter lite över ribban och låter sedan näringsnivåerna pendla.

Det blir katastrof först när växterna omöjligt kan få tag på mer näring.

Du löser det genom flitig matning, jag löser det genom flitig gödning.

Inte dåliga förhållanden - naturliga förhållanden. Det är en viss skillnad. Att efterlikna den naturliga miljön ser jag inget fel i.

Jag ser det som att det är onödigt att försvåra för växterna om man kan ge dom allt dom vill ha hela tiden.

Nybörjare behöver absolut inte förhållanden som får växterna att gå på gränsen av vad dom tål. Kan dom istället skjuta upp ribban så att växterna hela tiden garanterat har allt dom vill ha så kommer dom tycka det är *betydligt* roligare.

Men tillför jag co2 i burken, stimulerar jag tillväxten och växterna förbrukar/har behov av mer näring i andra former - alltså urlakas botten snabbare med co2-tillförsel än utan.

Tja. Om man nu vill göda i bottnen vilket är högst instabilt och ger långt ifrån så bra tillväxt som att göda i vattnet.

[Lenita]

En av de bästa växtakvaristerna i värden (Jeff Senske) gör lerkulor, men trycker även in Osmocote och kör dom sparsamt. Plötsligt är leran inte mest järn längre utan har även ansenligt med NPK, som ju är det växterna behöver i störst mängd.

Med det vill jag säga att jag kan se applikationer för lera, men inte som det används nu och absolut inte som de råd nya växtakvarister brukar få i zoohandel etc: Riven lera i botten och extra Ferrogan ovanpå det.

Det här är nyheter för mig. Jag skulle absolut inte rekommendera riven lera med Ferrogan. Det håller jag med om att det verkar fullständigt förkastligt, men jag frågar nästan aldrig i affären vad de tycker, eftersom det verkar som om kunskapen kring växter och olika sorters växtnäring befinner sig på en miniminivå där - det har hänt att jag kommit hem med växter som affären angett skulle ha en viss skötsel och som sen inte funkar i min burk eftersom den kräver mer än affären angett. Ett problem som jag är väl medveten om att jag inte skulle ha om jag körde med co2. Just därför föredrar jag att söka efter info själv, exempelvis genom zoopet.
Jag kan inte heller påstå att jag använder speciellt många lerkulor åt gången. Har tre stycken i mitt 400-liters. Enbart till växter som jag vet tar upp näring genom rötterna, d.v.s. jag binder inte fast riccian runt en kula, eller javamossan...

Håller för vad? För en igenväxt djungelburk enbart med glupska rotätande Echinododorus och hyffsat med ljus? Aldrig. Några veckor skulle jag säga.

Jag har bara en Echinodorus (Cordifolius), en mycket vacker växt som döljer mitt innerfilter ganska bra, och som erbjuder skugga åt skygga fiskar. Den skjuter förvisso nya blad, men den är långt ifrån en djungelväxt. Den har också fått en lerkula under rötterna, som den verkar trivas ypperligt med. Ett bra bottensubstrat håller ett bra tag. Jag vet inte hur länge för olika sorter/märken, men det brukar man märka på växterna när näringen är på upphällningen. Som jag påpekade tidigare så är det då dags för att börja tillsätta ex. flytande gödning. Bottenmaterialet i mitt 400-liters höll i ett och ett halvt år innan jag märkte av en markant nedgång i tillväxten, där faktumet att jag inte har tillräckligt med fiskar/eller matar tillräckligt säkerligen bidrog. Jag flyttar sällan eller aldrig på mina växter, så visst får de kraftigare rotsystem, vilket jag inte ser någon nackdel med heller. Det krävs rötter när tuffa fiskar busar runt.

Ja men här du missar en stooooor poäng - i naturen exponeras inte växterna för samma vatten om och om igen som i ett akvarium och när det kommer nytt vatten så är det inte näringsfritt kranvatten - då är det oerhört näringsrikt vatten från bifloder.

Dessutom har växterna anpassat sig för stabila, men låga, näringsnivåer som alltid finns där. I ett akvarium susar vattnet runt ett par gånger och sedan är det fullkomligt strippat på allt nödvändigt. Högst onaturligt.

Kranvatten innehåller många spårämnen, så det är inte helt näringsstrippat, det är bara att ta kontakt med vattenverket så får man reda på vad det egna vattnet innehåller. Fortsättningen på Walstad-citatet är ganska intressant i det här sammanhanget.
"Dock innehåller "moget" akvarievatten betydligt högre koncentrationer av näringsämnen än naturliga vatten. I akvarievatten kan man därför förvänta sig att vattnet blir den primära källan för näringsupptag".
Alltså är det högst onaturligt med den jämna och höga tillförsel av näring vi håller på med.

Tja. Om man nu vill göda i bottnen vilket är högst instabilt och ger långt ifrån så bra tillväxt som att göda i vattnet.

Och därmed sluts cirkeln och vi är tillbaka där vi började. Det verkar inte som vi kommer vidare nu. Vi har två olika angreppsvinklar här, och egentligen är jag ganska osäker på vad diskussionen egentligen handlar om. Det verkar ju som om vi på många punker är helt överens, och att vi båda hänger upp oss på detaljer... eller? Jag har förmodligen missat en stooor poäng även här

[defdac]

Jag kan inte heller påstå att jag använder speciellt många lerkulor åt gången. Har tre stycken i mitt 400-liters. Enbart till växter som jag vet tar upp näring genom rötterna,

Du använder dom exakt som man ska med andra ord. Då har väl egentligen jag övertolkat dig hela tiden, så jag står och ser ut som en liten idiot nu 8)

Kranvatten innehåller många spårämnen, så det är inte helt näringsstrippat, det är bara att ta kontakt med vattenverket så får man reda på vad det egna vattnet innehåller.

Jovisst, men det är helt otroligt låga nivåer. Inget växterna kommer överleva på - jo kanske med konstant vattenbyte dygnet runt hmm.. Det var ju en tanke förstås 8)

"Dock innehåller "moget" akvarievatten betydligt högre koncentrationer av näringsämnen än naturliga vatten. I akvarievatten kan man därför förvänta sig att vattnet blir den primära källan för näringsupptag".
Alltså är det högst onaturligt med den jämna och höga tillförsel av näring vi håller på med.

Det är nog det här vi egentligen ska diskutera och det jag som växtakvaristisk nybörjare hade svåra problem med: När kommer man upp i så stor växtmassa att växterna står och är hungriga trots fisklast?

Jättesvår balansgång. Eftersom jag inte är något fisk och ekologi-freak så hittade jag lösningen som fungerar så bra för mig som bara är intresserad av att dra upp de svåraste växterna snabbast: Man ser till att hela tiden stoppa ner precis allt växterna behöver. Detta trick rekommenderar naturligtvis till dom som vill köra rena växtakvarier.

Sällskapsakvarier med fiskfokus som vill ha en hyffsad växtmassa som är frisk och växer lagom ska lyssna på dina tips Lenita. Det ska även sägas att jag är tokdålig på att få växter att trivas i vanliga sällskaps akvarier där man inte kan tokgöda (eftersom CO2-nivån är så begränsad). Därför ser Walstadmetoden ut att vara intressant infallsvinkel för mig om jag skulle göra någon burk som ska hålla länge utan trimmning, gödning och vattenbyte.

[Lenita]

Jag misstänkte nog att vi pratade förbi varandra på något sätt... jag borde ha varit tydligare, men jag är lite ovan vid att sätta ord på min växtkunskap. Den faller sig så att säga naturligt med växter för mig och har alltid gjort det.

Jovisst, men det är helt otroligt låga nivåer. Inget växterna kommer överleva på - jo kanske med konstant vattenbyte dygnet runt hmm.. Det var ju en tanke förstås 8)

Och ett projekt som jag redan har funderat på. Om jag mot förmodan skulle skaffa ett stort hus en dag, skulle ett av projekten vara att skapa en inomhusbäck med konstant flöde, där jag fritt kunde experimentera med regn- och torrperioder och skapa en liten biotop. *dream on*

Det är nog det här vi egentligen ska diskutera och det jag som växtakvaristisk nybörjare hade svåra problem med: När kommer man upp i så stor växtmassa att växterna står och är hungriga trots fisklast?

Håller med om att det är knepigt. Det är betydligt svårare på sätt och vis i ett stort akvarium, än i ett litet. I mitt lilla yngelakvarium med stor fisklast och mycket matning växer det betydligt bättre än i de större akvarierna, men jag vill ändå inte mata med samma kvantiteter i de andra akvarierna, eftersom risken för övermatning är betydligt mer överhängande där (och jag matar ändå friskt i en del). Samtidigt vill jag att det ska växa mindre i yngelakvariet, eftersom jag har malbebisar där, som jag vill ska få mumsa på alger, samtidigt som tillväxten är viktig för reningen av vattnet.

Ja då är det väl bara att tacka för en god diskussion då. Det har varit uppfriskande tycker jag. Jag kommer med allra största säkerhet en dag skaffa mig en co2-anläggning och då återkomer jag med fler besvärliga frågor och påståenden...