Nu ger jag upp snart! Någon idé att starta om eller är hobbyn så här idag?

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg

  • laasesku
    svarade
    En ide som du säger är att starta om. Ut med allt som är, kör en desinficering av allt. I med bara nya grejjor

    Lämna en kommentar:


  • amandus
    svarade
    El i akvariet? Har du kollat utrustningen? Jag har varit med om det fiskar som bara dör i ett väl inkört akvarium, krypström som gör akvarievattnet strömförande.

    Lämna en kommentar:


  • Hybriden
    svarade
    Kolla bilden rent och fint exemplariskt.ser inte direkt ut som ett sjukdoms akvarie....alla värden man kan ta på vatten är värden inte kvalité mer en värdering om status.....vissa har framgång andra kaose växtriket och livet på jorden är organiskt vi reagerar bara på saker me organisk inverkan ,,svavel är organiskt, egenskap växtnäring, gödnings gas i regel luktlöst främjar växtligheten finns i mark oavsett botten eller mark,,,för höga halter kan lukta ruttna ägg sen blir de frätande men bara me hjälp av pH i vätska ha ett långt tidsmässigt akvarie utan botten rengöring borde ju skapa nått i svavel väg en kraftig obalans ökar koncentrationen Troligtvis de dom kallar för nitrit som sen tas upp av växterna,pH ,kh nh osv sejer inget specifikt om testet man får googla, men de lär knappas behövas någon kraftig ökning på svavel för att fisken ska bli sjuk, kanske lång sökt men växer ju så de knakar i ditt akvarie

    Lämna en kommentar:


  • Hybriden
    svarade
    Nitrit blir nitrat, men va händer om man medesinerar blir de giftigt igen

    Lämna en kommentar:


  • Hybriden
    svarade
    Kanske inte är till nån hjälp, min vän köpte vatten berednings medel Märke Happy Life egenskapen att hålla vattnet grumligt beroende på vatten kvalité och smuttsighet...har följer regelverket hans vatten är grumligt upp till en vecka eller mer i mitt 200L me en månad gammalt vatten grumligt över natten, byter en tredje del varje månad....

    Lämna en kommentar:


  • Hybriden
    svarade
    Har du ingen felaktig växt i akvariet,,eller nått fel på kran vattnet, ser man till växtnäring så innehåller de metall ämnen som är viktiga både för växter och liv, medesinera i samma kar som resten av invånarna de lär ju påverka allt....ingen erfarenhet om de men om man medesinerar i sällskapas akvariet sabbar inte de hela floran & hela balansen måste inte total rengöring göras,

    Lämna en kommentar:


  • fiskzoo
    svarade
    Ursprungligen postat av Erik Åhlander
    Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.

    Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).

    Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.

    Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).

    Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).

    Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!

    När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.

    Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.

    Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.

    Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
    Klifläcksrasbora, galaxyrasbora och kuhliål går i mitt lilla kar som fungerar bra.
    I stora karet är det kardinaltetra och siamesisk algätare som inte drabbats. Jag tror faktiskt att kardinaltetrorna är vildfångade men siameserna minns jag inte. Kilfläcksrasbororna i det andra karet är också vildfångade. Så det känns som att du har rätt i att vildfångade fungerar mycket bättre i våra kar iaf.

    Dock måste det väl ändå vara något tokigt med vattenvärden eller något annat fel som gör att endast de mest tåliga rackarna överlever?

    Lämna en kommentar:


  • fiskzoo
    svarade
    Ursprungligen postat av Erik Åhlander
    Platy kan vara kinkiga - speciellt odlad fisk från Sydostasien och i Stockholmsvatten. Förr i tiden när kranvattnet inte manipulerades så mycket var det i Skåne, på Gotland, i Uppsala och Örebro som de fick fram bra platy. Där var vattnet hårt. Dessutom "råkade" det bli så att specialisterna på ungfödare samlades på de här orterna. I Stockholm skulle man helst göra vattnet lite hårdare, eller åtminstone salta vattnet för att de skulle fungera bra hela tiden. Hög värme (27-28 deg) och mycket grönsaker i kosten + levande foder, bidrog också. Det kan gå bra ändå, åtminstone några år, men händer något: det kommer in sjukdom eller värmen råkar sjunka eller man slarvar med fodret ett tag så är det de bortskämda fiskarna som överlever bäst.

    Gör det inte för svårt. Satsa på fiskar som lever i mjukt, gärna lite surt vatten och som trivs i småpölar. Fiskar från klara floder med hårt vatten kan må bra under andra förhållanden men är mycket känsligare.
    Ja, vi har stockholmsvatten med lågt KH och rätt högt pH. Tidigare hade vi engelsk sjösten som bottenmaterial och akvariet kom inte alls i balans. Då var KH = 4,5 men pH ca 8,5 vilket gjorde att vi hade jättemycket problem med att växter och alla sniglar dog. Sedan vi bytte bottenmaterial till ett kalkfritt så är pH ca 7,2 men KH är bara ca 1,5. Men växter trivs bra nu och sniglarna förökar sig för glatta livet. Kanske borde man höja KH dock?

    Sen tar jag jättegärna tips på den typ av fiskar du pratar om. Vilka sorter skulle passa tror du?

    Lämna en kommentar:


  • Bluewing
    svarade
    Ursprungligen postat av Erik Åhlander
    Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.

    Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).

    Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.

    Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).

    Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).

    Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!

    När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.

    Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.

    Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.

    Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
    Mycket intressant och välskrivet, Erik. Gillar att du tar dig tid att utveckla dina tankegångar.
    När det blir en debatt som i detta fall så är ju tonen i inlägget lika viktig som argumentationen. Så är det för mig i varje fall. Har lättare att tänka vidare när debatten sker i en grundton av respekt.

    Lämna en kommentar:


  • Helene&Andreas
    svarade
    Ursprungligen postat av Erik Åhlander
    Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.

    Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).

    Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.

    Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).

    Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).

    Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!

    När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.

    Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.

    Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.

    Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
    Och vad gäller att det skulle vara såååå fruktansvärt ovanligt att någon i butik skulle kunna kika på en fisk och på lite olika sätt utröna varför den dött kan inte stämma med din beskrivning. Enligt vad du skriver så finns det 2-3 människor som skulle kunna ta reda på varför en fisk dött.... Hrmmm Bullshit! finns betydligt fler människor med enorm kunskap än vad det finns av oss som hänger på forum!

    Lämna en kommentar:


  • Helene&Andreas
    svarade
    Ursprungligen postat av Erik Åhlander
    Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.

    Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).

    Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.

    Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).

    Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).

    Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!

    När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.

    Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.

    Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.

    Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
    Inget nytt i detta inlägg. Vart ville du komma med detta?

    Lämna en kommentar:


  • Erik Åhlander
    svarade
    Ursprungligen postat av Helene&Andreas
    Syftet var att höra med handlaren om han har möjlighet och kunskap att titta på fisken.
    Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.

    Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).

    Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.

    Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).

    Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).

    Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!

    När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.

    Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.

    Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.

    Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
    Senast redigerad av Erik Åhlander; 31 May 2014, 02:08. Anledning: kommatering och stavning :-)

    Lämna en kommentar:


  • Helene&Andreas
    svarade
    Syftet var att höra med handlaren om han har möjlighet och kunskap att titta på fisken.

    Lämna en kommentar:


  • flygrc
    svarade
    Ursprungligen postat av Helene&Andreas
    Där sprack det om Cu va?
    Jag förstår inte syftet med din underton, men ja, cu spåret försvann så det är bara att luska vidare.

    Lämna en kommentar:


  • Helene&Andreas
    svarade
    Ursprungligen postat av Mr Woods
    Är det inte så att man klarar sig rätt bra så länge man håller sig till svenskodlat?
    Jag har läst massor av trådar här där folkj har haft problem med sina Black Molly. Själv har jag dessa i grabbens kar, ett litet 54L med, skall vi säga "sporadisk" skötsel... Nu har jag i småpanik lämnat tillbaka de äldsta djuren till butiken eftersom de fyller akvariet med yngel som dessutom överlever! Tommy på Trop hävdar att det är för att han har en bra stam av svenskodlade djur som han tar ifrån en odlare i Göteborg, och om jag hade jag köpt Asien-fisk så hade jag antagligen behövt salta vattnet för att överhuvudtaget få dem att överleva...
    Där..... Däremot är något att fundera över!

    Lämna en kommentar:

Arbetssätt...