(Nu är jag igång och skriver ett bidrag till VM-i-långt-inlägg igen)
Jag blev nyligen fodervärd för ett 160L kar med fiskar och allt. När de kom sås såg de lite risiga ut men jag tänkte det beror nog på flytten. Sen kom ett litet nitrit-skutt, inte värt namnet spik, men sen började jag mata ordentligt. På bara några dagar har neontetrorna fått en helt ny färgteckning. Förut var de dassigt gröna/rosa nu är de silver-blå/klar-röda. Guramin och scalarerna var sega och trötta men efter ordentligt med mat så simmar de runt och slåss med varandra(det är ju trots allt ett hälsotecken) om vem som äger anubia-plantan. Den ena av praktbotiorna var blek i det orangea och den andra även i det svarta, den första är inte blek allt och den andra har tagit sig regält. När hon var och hälsade på, förra ägaren, och såg mig ge dem flingmat sa hon: "Oj, va mycket mat du ger dem". Det var inte speciellt mycket alls, fiskarna satte i sig alltihop på under en minut. Enligt egen utsago matade hon varannan dag med flingor, då mindre än jag gav, och varannan dag med lite mygglarver och 5 ärtor, en gång.
Historiskt om karet så har hon haft väldiga alg-problem och jag fick med en stor flaska algmedel som skulle hjälpa. Alla växterna som följde med var täckta av nån svart-skägg-klegg algmassa. Givet att våra två lokala fiskaffärer är lite i underkant på kuskapsområde så började jag fundera. Hon har nog fått rådet att mata mindre och nått en balans med extremt lite mat. Det bor trots allt en hel del fisk i karet. Min fru som har tittat på karet både hemma hos vännen och efter flytt säger att det är stor skillnad, både på beteende och färgteckning.
Vad tror ni? Vad händer med egentligen med fiskar som får lite för lite mat under lång tid?
Jag blev nyligen fodervärd för ett 160L kar med fiskar och allt. När de kom sås såg de lite risiga ut men jag tänkte det beror nog på flytten. Sen kom ett litet nitrit-skutt, inte värt namnet spik, men sen började jag mata ordentligt. På bara några dagar har neontetrorna fått en helt ny färgteckning. Förut var de dassigt gröna/rosa nu är de silver-blå/klar-röda. Guramin och scalarerna var sega och trötta men efter ordentligt med mat så simmar de runt och slåss med varandra(det är ju trots allt ett hälsotecken) om vem som äger anubia-plantan. Den ena av praktbotiorna var blek i det orangea och den andra även i det svarta, den första är inte blek allt och den andra har tagit sig regält. När hon var och hälsade på, förra ägaren, och såg mig ge dem flingmat sa hon: "Oj, va mycket mat du ger dem". Det var inte speciellt mycket alls, fiskarna satte i sig alltihop på under en minut. Enligt egen utsago matade hon varannan dag med flingor, då mindre än jag gav, och varannan dag med lite mygglarver och 5 ärtor, en gång.
Historiskt om karet så har hon haft väldiga alg-problem och jag fick med en stor flaska algmedel som skulle hjälpa. Alla växterna som följde med var täckta av nån svart-skägg-klegg algmassa. Givet att våra två lokala fiskaffärer är lite i underkant på kuskapsområde så började jag fundera. Hon har nog fått rådet att mata mindre och nått en balans med extremt lite mat. Det bor trots allt en hel del fisk i karet. Min fru som har tittat på karet både hemma hos vännen och efter flytt säger att det är stor skillnad, både på beteende och färgteckning.
Vad tror ni? Vad händer med egentligen med fiskar som får lite för lite mat under lång tid?
Problemet tror jag är att man har ofta mycket fisk och hög balastning på det lilla vattnet som får plats i karet och därmed så matar många väldigt sparsamt och "svälter" fiskarna. och så finns det många som gör tvärt om!! Det bästa är nog om man har väldigt få fiskar så att man kan utfodra dem riktigt utan att riskera vattenhaverier!
Kommentar