Jag har nyligen skrivit en guide/F.A.Q. om odling i hydrokultur. En del handlar om vattenvärden, vilket jag inte känner att jag kan så mycket om egentligen. Jag vet vilka värden det skall vara, men inte mer :P Mestadels av informationen har jag hittat på internet, det är möjligt att jag missat/utelämnat någonting viktigt, missförstått eller har något faktafel i texten. Om någon skulle vilja hjälpa mig genom att kolla igenom texten och säga till om någonting inte stämmer så vore det snällt. För jag vill ju inte skriva någonting avsett för att hjälpa folk och så lär jag ut fel :P
Det där med KH misstänker jag att jag inte har förstått riktigt. Det är intressant och det skulle jag gärna vilja utveckla mer.
Det där med KH misstänker jag att jag inte har förstått riktigt. Det är intressant och det skulle jag gärna vilja utveckla mer.
pH står för "potential of hydrogen" och är ett mått på hur sur eller basisk en lösning är. Det man mäter när man mäter pH-värdet, är väldigt förenklat, antalet vätejoner i en mängd vattnet. Ett pH på 7 betyder att lösingen är neutral, ett värde mindre än 7 betyder att lösningen är sur och ett pH som är över 7 innebär att lösingen är basisk. pH-värdet påverkar bland annat hur bra plantan tar upp olika näringsämnen. Man vill inte ha ett för högt eller för lågt pH, det leder till att plantan inte kan ta upp den näring den behöver och näringen blir "utlåst" får en så kallad "nutrient lockout". Man kan sänka eller höja pH:t med hjälp av en syror respektive baser. Bra att veta är att om man använder en citronsyrebaserad pH-reglerare så kan detta gynna jäst och mögel.
Man kan generellt säga att vattnet i en hydrokultur skall vara litet lägre än bevattningsvattnet för samma växt i jord, eftersom jorden i sig har en pH-buffrande effekt. Om man vill reglera pH:t är det bra att ha koll på KH-värdet på vattnet också. Om man har ett lågt KH, skall man helst relgera pH:t så litet som möjligt eller ingenting alls. Om man har ett högre KH-värde är riskerna mindre att svängningarna blir så stora och att växterna tar skada. Ett pH mellan 5,5 och 6,4 brukar rekommenderas.
EC står för elektrisk konduktivitet och är ett mått på ledningsförmågan genom i det här fallet, vatten. Man mäter alltså hur mycket ström som kan ledas genom vattnet och enheten brukar anges i mS/cm. Det som gör att vattnet leder ström är lösta salter, exempelvis näringssalter. Men även andra partiklar i vattnet och strömförande partiklar som finns naturligt eller tillsats under någon reningsprocess. Mäter man EC-värdet får man alltså reda på ungefär hur stark näringskoncentrationen i vattnet är. Värt att veta är också att vanligt dricksvatten redan har ett visst EC-värde, som man skall bortse från när man mäter. Vilket är viktigt om man vill optimera förhållandena för sina plantor genom att ha tillräckligt med näring hela tiden. Ibland kan växterna använda mer vatten än näring och ibland mer näring än vatten. Så för att veta när man skall fylla på med enbart vatten eller enbart näring så kan en EC-mätare vara till stor nytta.
KH står för karbonathårdhet och mäts i dKH, med ett KH-värde får man reda på hur mycket karbonater som finns i vattnet. Karbonater kan neutralisera syror och förhindrar att pH-fluktuationer uppstår. Halten karbonat har alltså väldigt mycket att göra med vattnets alkalinitet, det vill säga buffringsförmågan. Ju högre KH man har, desto lättare är det alltså att bevara pH:t på den önskvärda nivån. Vid ett lågt KH-värde är det svårt få ett stabilt pH-värde. En liten mängd syra kan bli för mycket och det är lätt att skada plantorna. Man kan höja sitt KH genom att tillsätta bikarbonat i vattnet. Om man har ett för hårt vatten, kan man ta regnvatten som är mycket mjukt eller rena vattnet i ett omvänt osmos-filter.
Man kan generellt säga att vattnet i en hydrokultur skall vara litet lägre än bevattningsvattnet för samma växt i jord, eftersom jorden i sig har en pH-buffrande effekt. Om man vill reglera pH:t är det bra att ha koll på KH-värdet på vattnet också. Om man har ett lågt KH, skall man helst relgera pH:t så litet som möjligt eller ingenting alls. Om man har ett högre KH-värde är riskerna mindre att svängningarna blir så stora och att växterna tar skada. Ett pH mellan 5,5 och 6,4 brukar rekommenderas.
EC står för elektrisk konduktivitet och är ett mått på ledningsförmågan genom i det här fallet, vatten. Man mäter alltså hur mycket ström som kan ledas genom vattnet och enheten brukar anges i mS/cm. Det som gör att vattnet leder ström är lösta salter, exempelvis näringssalter. Men även andra partiklar i vattnet och strömförande partiklar som finns naturligt eller tillsats under någon reningsprocess. Mäter man EC-värdet får man alltså reda på ungefär hur stark näringskoncentrationen i vattnet är. Värt att veta är också att vanligt dricksvatten redan har ett visst EC-värde, som man skall bortse från när man mäter. Vilket är viktigt om man vill optimera förhållandena för sina plantor genom att ha tillräckligt med näring hela tiden. Ibland kan växterna använda mer vatten än näring och ibland mer näring än vatten. Så för att veta när man skall fylla på med enbart vatten eller enbart näring så kan en EC-mätare vara till stor nytta.
KH står för karbonathårdhet och mäts i dKH, med ett KH-värde får man reda på hur mycket karbonater som finns i vattnet. Karbonater kan neutralisera syror och förhindrar att pH-fluktuationer uppstår. Halten karbonat har alltså väldigt mycket att göra med vattnets alkalinitet, det vill säga buffringsförmågan. Ju högre KH man har, desto lättare är det alltså att bevara pH:t på den önskvärda nivån. Vid ett lågt KH-värde är det svårt få ett stabilt pH-värde. En liten mängd syra kan bli för mycket och det är lätt att skada plantorna. Man kan höja sitt KH genom att tillsätta bikarbonat i vattnet. Om man har ett för hårt vatten, kan man ta regnvatten som är mycket mjukt eller rena vattnet i ett omvänt osmos-filter.
Kommentar