Frågor o tankar kring näringsvärden

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Jonasroman
    • January 2011
    • 635

    Frågor o tankar kring näringsvärden

    Har lite tankar o funderingar kring detta med näringsvärden i ett kar o i naturen.

    Vilka näringsnivåer har vi i dom verkliga miljöerna, sjöarna där tropisk sötvattensfisk o växter lever? Nitrat, fosfat o ammonium tänkte jag mest på..

    O detta leder mig in på det jag läser mkt om på forumet. Man menar att det ofta råder kvävebrist för växterna...ni doserar ju gärna med pmdd, eller annan kvävekälla..samma verkar gälla fosfat om jag förstått det hela rätt...
    Men nu då till min undran: har vi verkligen i ett slutet system med oändligt mkt mer fisk per liter vatten än i naturen , en situation med kvävebrist?!....alla slutna system är ju per definition överbelastade, vilket vi kompenserar med filter o vattenbyten..har vi då verkligen en situation med undernäring för växterna beträffande n o p?..
    Vilka värden råder i naturen?...där måste väl nitrat fosfat o ammonium ligga lägre än i ett kar?...o där växer ju växterna..

    Detta leder mig in på det jag också snappat upp...att en del sagt att det är kol, koldioxid som begränsar...då borde man ju aldrig behöva göda med tex pmdd om man inte samtidigt doserar koldioxid...men sådana råd ges ju inte...
    Får inte ihop det hela....väldigt många har bekymmer med alger...men ändå doserar växtnäring, tom innehållande n o p....är inte dessa system innehållandes oändligt mkt mer n o p än i naturen?

    Men först kanske jag skulle vilja veta vilka näringsnivåer som råder i den naturliga miljön..för att veta om mina tankar överhuvudtaget stämmer...

    Mvh
    Jonas
  • Jonasroman
    • January 2011
    • 635

    #2
    Defdac..o bossep.. 022helpek...ansjo...ni är gurus här, så är det nån så är det ni som säkert kan reda ut det här för mig..

    Kommentar

    • PatrikMalmo
      • July 2010
      • 1072

      #3
      Det här är intressanta frågor tycker jag. För att börja med värdena i naturen så finns en del att läsa i "Mäta vatten" av Stefan Bydén et al samt i Kasselmans bok "Aquarienpflanzen". Den första behandlar svenska vattendrag och den andra många olika tropiska vattendrag (många fina tabeller i den). Sammanfattar jag det enkelt så kan man säga att om de värden för N/P som kan mätas i många akvarium skulle förekomma i naturen så hade vattendraget ansetts kraftigt övergött. Kvävehalter på 10 mg/l i akvariet (vilket av många ses som riktmärke för växtburkar) vore en "naturkatastrof" i ett vattendrag, enligt mig. I "Mäta vatten" nämns t ex att nitrathalter på 5 mg/l indikerar avloppsutsläpp i svenska vatten (s. 61 i tredje upplagan).

      Jag gör mycket stor skillnad mellan ett akvarium (slutet system) och naturen (öppet system). Mängderna av olika ämnen i naturen är ibland under detektionsgränsen för mätmetoderna, men ämnena finns ändå där - och tillförs ständigt. Tar aldrig slut. Dessutom ligger mängderna ofta i någorlunda förutsägbara relationer med varandra (se t ex Redfieldratio, men även kalcium, magnesium och karbonater, kolsyrasystemet). I ett akvarium rubbas lätt dessa relationer, eftersom systemet är slutet och helt beroende av input/output. Därmed tillsätter man ibland en del saker för att få balans mellan ämnena, även om ämnena i sig förekommer.

      Sedan är det också skillnad på akvarium och akvarium - en växtburk är något annat än en Malawiburk. Ofta rätt olika värden på sakerna, plus att förbrukningen av ämnen kan vara extremt annorlunda. I en växtburk med CO2 är gödning, även med fosfor, i princip oundviklig. I ett normalt sällskapskar med rätt liten mängd växter brukar det däremot räcka fint med lite mikrogödning för att få fart på enklare växter. Svårare växter brukar dö ut. Med rätt val av växter kan man ofta få bra tillväxt alldeles utan gödning i en Malawiburk. Går inte att dra alla akvarium över en kam, handlar om syftet med burken.

      Angående alger och akvarium så menar jag att ljusmängden gör rackarns skillnad. Ju mer ljus, desto mer förbrukar växterna av annat. Det har underlättat för mig att förstå saker genom att betrakta ljus som ett näringsämne. Ökar man ljusstyrkan över ett akvarium så riskerar man att ffa kol tar slut på stubinen bums, växterna stuntar och algerna tar över (de klarar sig på betydligt lägre näringsnivåer än växter). För att minimera alger är balans mellan ljus/CO2 grymt viktig, plus att man minimerar ammoniumsvängningar (bra nitrifiering). Vill man få fart på växterna så rekommenderar jag alltid att behålla den setup man har men att börja tillsätta CO2. Brukar ge fint resultat. Ökar man ljusmängden först får man ofta problem. Finns en verkligt bra artikel om ljus/CO2 på Tropicas hemsida, rekommenderar den varmt.

      Nå, det finns mycket att säga kring detta, har säkerligen missat hälften... men det är kul frågor.

      Hilsen,

      /P
      Senast redigerad av PatrikMalmo; 09 February 2011, 13:25.
      Bara döda fiskar flyta medströms

      Kommentar

      • Jonasroman
        • January 2011
        • 635

        #4
        Tack patrik. Dina förklaringar är logiska o säger inte emot sig själva. För att få ekvationen att gå ihop där växterna skall trivas men inte algerna, då dom delvis konkurerar om samma ämnen, är en pedagogisk utmaning. För mig har det hjälpt att tänka som så att både växter o alger gillar Ammonium storligen, men nitrat har växterna lättare att ta upp än algern. Om vi då ser till att så mkt som möjligt av kvävepoolen ligger som nitrat växer växterna fortsatt lika bra, o då konsumerar dom ammonium, o därmed slukar den energikälla som algerna är berodende av. Så har jag fattat att den sk konkurensen sker.
        Jag misstänkte att det var så, att naturen är mer näringsfattig. Om vi kunde hålla oss på så låga nivåer i ett akvarium, men se till att det aldrig blir noll...dvs dosera tex växtgödning o koldioxid etc...mer ofta o i lägre doser...så kanske vi skulle se färre algproblem?....jag förstår din tanke med att medvetet lägga sig högre så det aldrig blir en bristsituation då vi inte har samma stabilitet som i naturen...men kanske det funkar att närma sig naturkonceptet ändå?....
        Grejen e väl den att vår redfieldkvot ligger aldrig helt korrekt i ett kar...o detta kompenserar vi genom att ligga för högt på alla ämnena istället!...om vi låg perfekt i vår redfieldkvot, så,skulle vi inte behöva ligga högre i ngt ämne än naturen, och givetvis ändå få en god tillväxt..

        Säg att vi tex ligger lite för lågt i kväve i förhållande till fosfor...istället för 16/1 kanske 5/1....då kommer ju kväve begränsa tillväxten...MEN genom att då i absoluta tal lägga oss på en dubbelt så hög kvävehalt, så klarar vi detta...visserligen fel kvot, men kvävebrist uppstår inte ...

        Mvh
        Jonas
        Senast redigerad av Jonasroman; 09 February 2011, 14:02.

        Kommentar

        • PatrikMalmo
          • July 2010
          • 1072

          #5
          Har själv inte testat, men tycker det verkar logiskt att om vi kunde köra med _jämna/stabila_ ammoniumnivåer (variationer verkar trigga algblomning) så skulle växterna föredra det. Att använda nitrat innebär en "kostnad" för växten, det måste omvandlas innan växten kan ta upp det. Den absolut största anledningen till att vi inte använder ammonium är risken för att det går över till ammoniak - med garanterad fiskdöd som följd. Detta är också anledningen till att vanlig krukväxtgödning inte rekommenderas till akvarium, den innehåller ofta ammonium-kväve.

          Jag vet inte om det kommit något nytt i hur konkurrensen mellan växter och alger funkar (om man nu ens ska kalla det konkurrens, inte övertygad om att det är det bästa ordet) sedan jag spanade av det sist. Som jag greppar det så skapar välmående växter en stabilitet i akvariet, och alger gillar inte stabila miljöer (eller ja, mer korrekt är nog att algsporer inte triggas att börja växa i stabila miljöer). Algerna finns däremot kvar, ligger "vilande" och lurpassar på tillfälle att börja växa. Att växter på något sätt skulle kunna näringskonkurrera ut alger ser jag som helt uteslutet. Kikar man på vad alger kräver för att kunna växa så är det otroligt låga näringsnivåer som behövs - och växterna har stuntat för längesedan under sådana förhållanden. En del alger har också rätt extrema strategier för att förse sig med de näringsämnen de behöver, t ex cyano som kan använda kvävgas för att få kväve (det kan inte växterna, vad jag vet). Som jag ser det stämmer alltså inte den vanliga uppfattningen att höga näringsnivåer _i sig självt_ orsakar alger. Går att utveckla långt.

          Det finns en del sluga men arbetskrävande sätt att köra akvarium på, enligt naturkonceptet. Har vi t ex ett genomrinningsakvarium, där vatten ständigt tillförs och byts i akvariet så borde näringsnivåerna kunna ligga betydligt lägre än vad som anses lagom för en mer normalt skött växtburk. Man efterliknar helt enkelt naturen så långt att det funkar. Kräver iof också att vattnet som tillförs är preparerat med rätt näringsämnen, i rätt balans med varandra. Har enbart läst om sådana burkar, aldrig testat själv. Mycket resurskrävande, pilligt och arbetsintensivt. Hade jag enkel tillgång till perfekt vatten från något naturligt vattendrag hade jag kanske provat, men just nu har jag inga som helst planer på det. En annan variant är du inne på ovan, att dosera lite men ofta. Hjälpmedel där kan vara automatiska doserare (hyfsat vanligt i saltvatten, du känner säkert till dem) som styrs med timer. Kräver lite räknande för att få till det, men är ingalunda omöjligt. Personligen är jag dock lat, och det trixande som normalt sett följer med en vanlig växtburk räcker mer än väl till för att skapa en stor mängd jobb, för mig...

          Finns en metod för det här, Estimative Index (EI), som ska underlätta bra tillväxt i en växtburk. Det sluga med EI är att man kommer undan mycket räknande, mycket jobb och har en hyfsat säker metod för att få bra fart i en växtburk. Man kan misslyckas ändå, men det är den bästa/enklaste metoden jag hittills stött på för en high-tech växtburk. Rekommenderade näringsnivåer (eller snarare spann man lägger sig mellan) ligger en rätt bra bit över de nivåer man kan uppmäta i naturen. "Tricket" är iaf att det aldrig ska ta slut på något. Därmed kan man i princip utesluta vilken som helst näringsbrist - funkar inte växterna är det något annat som strular. Så långt teorin iaf. Vill du veta mer om EI så är Sears, Conlin och Tom Barr bra namn att söka på. Ffa Barr har genomfört en hel räcka tester med näringsämnen som verkligen är outstanding. Trist nog finns ingen bok om det, vad jag vet. Den som spridit det mest i Sverige är defdac, han kan alla grejerna med EI baklänges i sömnen.

          Hilsen,

          /P
          Senast redigerad av PatrikMalmo; 10 February 2011, 10:31.
          Bara döda fiskar flyta medströms

          Kommentar

          • Jonasroman
            • January 2011
            • 635

            #6
            Ph vilket bra o intressant scar!...mkt intressant...skall läsa om EI..

            Kommentar

            • PatrikMalmo
              • July 2010
              • 1072

              #7
              Mm, EI är så slugt att hälften kunde vara nog. Kärnan i EI som jag uppfattar det, är att ett gäng folk lackade ur på att det var så svårt att _veta_ om man hade X ämne i akvariet, eller vilken mängd av X ämne som fanns. En del näringsämnen går det att få en hyfsad uppfattning om genom att mäta med billiga test, medans andra kräver labbutrustning för att kunna mätas. Svårt/dyrt/omständigt för hobbyakvaristen.

              Hur komma runt det? Jo, att veta vad man _stoppar ned i_ akvariet är inte alls lika svårt. Hyfsat enkelt att räkna på. Därmed bestämmer man sig för X mängd av X ämne och tillsätter det i akvariet. Krux: hur undvika att något ämne ackumleras till farliga nivåer? Svar: byta minst hälften av vattnet i veckan, och göda enbart hälften (eller valfri mängd bytt vattnen, byter man hälften eller mer så kan iaf inget ämne ackumuleras) av vattnet.

              Man "nollställer" helt enkelt vattenkolumnen regelbundet och tillsätter känd mängd gödning för att få balans. Man vet då rätt exakt vad man tillsätter och kan alltså sluta sig till att näringsämnena finns inom ett visst spann (utan att mäta något!!). Estimative Index. Bygger delvis på att man inte har ett näringsrikt bottensubstrat som läcker ämnen ut i vattenkolumnen - göder man enbart i vattnet har man bättre kontroll. Många kombinerar ändå EI med något bottensubstrat med mikrogödning i, för att ha som "reserv" om man missar lite i gödningen.

              Med lite mer erfarenhet så brukar de flesta frångå själva grunden till viss del, man ser helt enkelt vad växterna har brist på och göder utifrån observation av hur växterna funkar, vilka alger som syns etc.

              Hilsen,

              /P
              Senast redigerad av PatrikMalmo; 11 February 2011, 08:59.
              Bara döda fiskar flyta medströms

              Kommentar

              • Jonasroman
                • January 2011
                • 635

                #8
                Oki...förstår konceptet.

                Men, jag funderar på den här generella iden att ligga avsevärt medvetet högre i näringsämnen så man är säker på att inget nollas...detta kopplat till naturen...som ligger mkt lägre, men helt stabilt.

                Jag köper inte detta helt rakt av..än;-)....alltså,sådan enorm upp o nergång, eller framför allt nedgång av näringsämnen i ett akvarium är det ju inte!...hur mkt växter vi nu må ha så är ju inte amplitudsvängningarna från dag till dag beträffande näringsnivåer särskilt stora...väl?. Så fort växer ju ändå inte växterna så man inte skulle hinna med att dosera näring...
                Den korrekta nivån för att slippa att ngt helt tar slut borde ju vara samma som den maximalt möjliga näringsänkningen till följd av växttillväxt. Vi pratar alltså om en säkerhetsmarginal som skall motsvara näringsfluktuationerna nedåt. Med tanke på hur långsamt en växt växer, o med tanke på hur mkt näringsämnen vi har i ett slutet system...så är jag därför frågandes inför varför vi behöver ligga så hiskeligt mkt över naturen. Tillsätter vi näring varje vecka eller kanske två ggr i veckan...borde väl det räcka för att hinna kompensera nedförsbacken när näringsämnena förbrukas. Då borde vi inte behöva lägga oss mer över naturens nivåer än den förbrukning som sker på ngr dar, dvs då pratar vi ju ändå om riktigt låga nivåer. Ju tätare dosering desto lägre kan vi ligga som basnivå. Det går ju ganska enkelt att räkna ut vad en normal kväve o fosforförbrukning är på låt oss säga 3 dar, i ett medelbefolkat växtakvarium. Vi pratar ju oavsett om så låga doser att det borde utan problem räcka med ett par doseringar i veckan för att slippa risken att värdena nollas trots att vi då som baseline ligger ganska lågt.

                det är så här man tänker inom salt...så lågt som möjligt utan att det någonsin nollas...man har i saltvärlden en ganska bra säkerhetsmarginal om man ligger på de dubbla värdena beträffande kväve, och i stort sett som naturen beträffande fosfor. Då är det mkt liten risk att värdena nollas på så kort tid som en vecka. Vi pratar alltså om nitratnivåer då på kanske 0.2..o fosfat på 0.02..

                självklart skall vi ligga högre inom sött...men varför inte nöja sig med naturens värden X2...det borde väl inte vara ngn konst att med två doseringar i veckan undvika nollning då??....

                har ni nån uppfattning om hur många gram växter som bildas under en vecka i ett rejält växande kar med koldioxidtilssättning...då kan vi ju räkna på detta...om vi tar den akvarietypen som en ytterlighet..

                /Jonas


                Mvh
                Jonas
                Senast redigerad av Jonasroman; 11 February 2011, 18:40.

                Kommentar

                • PatrikMalmo
                  • July 2010
                  • 1072

                  #9
                  Du har helt rätt i resonemanget, anser jag. Den stora skillnaden i förbrukning sker med tillsättning av CO2, dvs i en verklig växtburk. Det är rätt förvånansvärt vilken tillväxt och vilka skillnader i näringsnivåer man kan se där. Långt de flesta sötvattensakvarier är kolbegränsade. Det är därför skillnaden blir så grymt stor när man kör CO2. Som natt och dag. Man kan inte heller dra alla växter över en kam, en del växer sanslöst fort och andra kryper fram. Blandar vi grejerna blir saken ytterligare komplicerad, men man kan få någon koll genom att identifiera snabbväxare kontra långsamväxare. I många verkliga växtburkar är blandningen gjord utifrån estetiska val, och då får man helt enkelt gilla läget och göda/sköta burken efter det.

                  Du har rätt i att saker kan minimeras. Hela grejen med EI, som jag kopplar det, är iaf _inte_ att minimera sakerna, utan att på allvar se till att alla näringsämnen alltid finns där. Självklart kan man med finlir ordna till en slags minimal nivå på näringsämnena, en del trixar även medvetet med sådant (svält av en del näringsämnen ger t ex rödare växter). Har greppat salttänket och det är klart intressant, men det finns en slags motsättning här som jag tror handlar om vad man har för mål samt vad det levande i burken kräver (plus då minimal arbetsinsats, det finns mycket man kan minimera...).

                  Att räkna på tillväxt i en burk är grymt svårt, eftersom olika arter växter har så olika tillväxt. Men, men, någon ska vara först!! Shoot!!

                  Hilsen,

                  /P
                  Bara döda fiskar flyta medströms

                  Kommentar

                  • Jonasroman
                    • January 2011
                    • 635

                    #10
                    Oki...ja...då tänker vi nog likadant...det skulle gå att nörma sig en minimigräns...men ju närmare den man är desto mer jobb o mer sårbart...men kanske vi för fördelar på köpet.?..kanske är det värt besväret?...eller inte?...
                    I saltvärlden är det ett måste annars får man alger o dåligt växsnde koraller...dom trivs inte i ett nöringshaltigt vatten...vi måste ligga så nära förbrukningsnivån vi kan. Lättare i ett saltkar för där växer ju koraller så långsamt...så ett ämne tar inte slut så där över en natt.

                    Kommentar

                    • bossep
                      • March 2010
                      • 4447

                      #11
                      Hej,
                      Har helt missat den här tråden. Nu har jag bara skummat igenom men det brukar vara så att Patrik och jag brukar tycka lika.
                      Du frågar om Naturvatten i jämförelse med Akvarievatten och det kanske är så att Patrik kan det senare bättre och kanske jag en del om naturvatten så jag tar den biten. Skall även se om jag har lite data.


                      Men först och främst om en sjö hade lika höga värden som ett akvarium enligt EI så skulle den klassas som starkt eutrofisk. Det är exakt vad vi vill ha i ett växtakvarium men inte i en sjö. Det är oftast ingen som gallrar en sjö!


                      Sjöar brukar vara lite djupare än ett akvarium och har ofta olika skikt. Det översta (Epilimnion) brukar vara fullt med klorofyll i en eller annan form och vara relativt rik på syre. Dessutom är vattnet i det oftast omrört rejält p.g.a. vågor, strömmar och termik. Längst ned finns ofta ett mörkt och ganska lugnt skikt (Hypolimnion) som inte har så mycket syre. Här härskar ofta en massa bakterier som inte behöver syre. Mellan dessa skikt finns Metalimnion ett skikt som ofta varierar både i temperatur och syremängd, etc. medan de två andra är ganska statiska i tropikerna dock ej i exempelvis Sverige. Detta är viktigt att komma ihåg då det är lika stor skillnad på en Svensk och en tropisk sjö som det är mellan en växtburk och ett Malawi kar. (Bra infogning Patrik!)


                      Vad vi kanske skall koncentrera oss på är Epilimnion viket vi försöker efterlikna i en akvarie miljö. Men vi skall inte glömma bort de andra 2. Exempelvis bildas en hel del CO2 i Hypolimnion och Nitrat omvandlas till N2.
                      Näring tillförs på många olika sätt till, framför allt Epilimnion förutom det som vi människor lyckas vräka i där så kommer näring till detta skikt via omkringliggande mark. Dessutom omvandlas döda växter och djur till näringsämnen på sin väg ned i vattenkolumnen och i den. Det är faktiskt förvånansvärt hur mycket näringen kan variera över ett år i en sjö! I de sjöar som jag jobbar med varierar närings nivåerna ganska rejält mellan skikten och i skikten beroende på årstiden.


                      Nu börjar det här bli långt så får återkomma!
                      Men bara en liten glimtare. Jag ser att ni pratar om en av mina kompisar Redfield. Men inte om Atkinson. Vad jag inte kan få in i min arma skalle är varför man pratar om Redfield C:N:P 106:16:1. Viket är baserat på växtplankton och inte om Atkinson C:N:P 550:30:1. Vars ratio är baserat på högre växter. Dock är inte Atkinson skrivet I sten som Redfield. Har ni någon bra förklaring?
                      “You can’t see the future if you don't know the history.”
                      "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helve"
                      Riktigt namn: Bo Torgny Persson. Kallas även Bosse

                      Kommentar

                      • bossep
                        • March 2010
                        • 4447

                        #12
                        Ursprungligen postat av Jonasroman
                        Oki...ja...då tänker vi nog likadant...det skulle gå att nörma sig en minimigräns...men ju närmare den man är desto mer jobb o mer sårbart...men kanske vi för fördelar på köpet.?..kanske är det värt besväret?...eller inte?...
                        I saltvärlden är det ett måste annars får man alger o dåligt växsnde koraller...dom trivs inte i ett nöringshaltigt vatten...vi måste ligga så nära förbrukningsnivån vi kan. Lättare i ett saltkar för där växer ju koraller så långsamt...så ett ämne tar inte slut så där över en natt.
                        Sitter och letar efter omvandlingen från mol till mg på de olika näringsämnena. Jag har installerat om min dator och hittar det inte just nu. Men du är ju fena på matte och kemi så du kanske kan räkna ut det. Om du har mol på CO2 så kan du räkna fram det efter exempelvis 30 mg/l vilket är vad man vill ha i en växtburk. Efter det kan du räkna fram de andra värden enligt gubbarna. Som du lär finna ut är kolet det som oftast begränsar. Sedan försvinner både kol och kväve upp i luften så fosfor brukar vara stabilast.
                        “You can’t see the future if you don't know the history.”
                        "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helve"
                        Riktigt namn: Bo Torgny Persson. Kallas även Bosse

                        Kommentar

                        • bossep
                          • March 2010
                          • 4447

                          #13
                          Här kommer lite data från mitt i en Eutrofisk sjö på lite olika djup. 15 m är vid botten.
                          Om ni funderar över något så skrik till.
                          Tyvärr så mäter vi inte alla kvävevärden eftersom det här är enligt gällande normer i Guatemala.
                          Jag håller på att få till en ändring på detta hoppas jag.
                          Nu kan ni ju jämföra med EI! Det skall tilläggas att det är en mycket besvärande cyanoblomning (microsystis) nästan konstant i sjön. Detta är nog orsaken till satureringen av syre i toppskiktet.
                          Skillnaden på NH4 är nog att en del avgår som NH3 samt att det var en begynnande algblomninig på gång. BOD indikerar det samma eftersom man enerverande nog inte silar bort algerna innan. Dessutom vet vi att cyanon slickar i sig detta!
                          Titta också på pH variationen. Troligtvis beror det höga värdet vid ytan på att algerna suger i sig av kolet.
                          Mankan kanske också tolka det relativt låga pH’t vid botten som att CO2 bildas där.

                          Om ni klickar på bilden går det att läsa!
                          Klicka på bilden för större version

Namn: naringsjo01.jpg
Visningar: 1
Storlek: 31,5 KB
ID: 2131644
                          Jag skall smyga in en test från ett PMDD aktivt akvarium när jag slutar leka med det och doserar som man skall!
                          “You can’t see the future if you don't know the history.”
                          "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helve"
                          Riktigt namn: Bo Torgny Persson. Kallas även Bosse

                          Kommentar

                          • bossep
                            • March 2010
                            • 4447

                            #14
                            Så här ser det ut i viken där jag odlat Vattenhyacinter i Januari i år:
                            N-tot = < 0.5
                            NH4 = < 0,05
                            PO4 = 0.095
                            Samma ställe men samma datum som bilden:
                            N-tot = 1.68
                            NH4 = 0.1
                            PO4 = 0.28
                            Tror ni det blev några lyfta ögonbryn är jag ville vräka i ett par säckar KNO3 ?
                            Jag vill upp till runt 1.5 N-tot men med NO3 vilket ger mig en N:P ratio i närheten av 16:1?
                            Varför? Jag vill plocka sista droppen PO4 och eftersom jag har CO2 i luften till flytväxterna spelar inte kolet någon roll här.
                            “You can’t see the future if you don't know the history.”
                            "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helve"
                            Riktigt namn: Bo Torgny Persson. Kallas även Bosse

                            Kommentar

                            • PatrikMalmo
                              • July 2010
                              • 1072

                              #15
                              Ursprungligen postat av bossep
                              Men bara en liten glimtare. Jag ser att ni pratar om en av mina kompisar Redfield. Men inte om Atkinson. Vad jag inte kan få in i min arma skalle är varför man pratar om Redfield C:N:P 106:16:1. Viket är baserat på växtplankton och inte om Atkinson C:N:P 550:30:1. Vars ratio är baserat på högre växter. Dock är inte Atkinson skrivet I sten som Redfield. Har ni någon bra förklaring?
                              Ingen bra, men väl en dålig förklaring... om jag minns rätt var Redfieldratio på tapeten i samband med utvecklandet av EI. Har levt kvar sedan dess i sporadiska uppdykningar. Ser iof inte Redfield som huggen i sten i praktisk tillämpning, mer som riktlinjer för att landa runt. Det är väl också viss skillnad i vad en växt innehåller och vad den kräver för att växa? Växter kan ju lagra en del ämnen, behöver inte finnas de mängderna i vattenkolumnen för att de ska växa bra. Kanske också en anledning till att Atkinson inte "slagit igenom" inom växtakvaristiken som Redfield har (om nu ens Redfield ska sägas ha slagit igenom).

                              Hilsen,

                              /P
                              Bara döda fiskar flyta medströms

                              Kommentar

                              Arbetssätt...