Idag har jag varit och köpt ett akvarium; inte mitt första akvarium men mitt första akvarium på några år. Det känns jätteroligt och det känns som att jag skulle kunna tänka mig att köpa hundra akvarium till på momangen om jag bara hade haft råd. Det är bara ett liiitet moln på himlen. Eller, ja två. Ett som heter Kitty (men kallas för Styggefia) och ett som heter Oliver.

Det hela började när jag hade skruvat ihop akvariebänken och stod och kämpade med att få ut akvariumet ur kartongen. Plötsligt hörde jag hur det pep till. Ett pip som jag mycket väl kände igen. Lilla fröken Styggefia piper nämligen till varje gång hon landar från ett hopp, det låter precis som om man slänger en pipleksak i golvet.

Tittade upp och såg min lilla ängel stå och posera på akvariebänken. Fick släppa akvariumet och gå och flytta på katten. Sedan gick allt bra, jag lyckades tvätta gruset, hälla i det, fylla på med vatten. Givetvis under katternas översikt. När allt var klart och jag var lättad över att det hade gått ganska lätt så började kampen. Katterna ansåg nämligen att karet skulle klösas på och promeneras på och undersökas på alla möjliga sätt. Jag försökte sätta ner foten och bli riktigt arg på dem men eftersom de har kört över mig fullständigt i tre års tid så blir de inte så särskilt rädda.

Jag har aldrig förut i mitt liv haft eller stött på katter som är som dessa två, det finns ingenting i världen de kan lämna ifred. Jag hade hoppats att ett akvarium inte skulle vara intressant, men det var ganska så korkat tänkt av mig. Känner mig orolig men samtidigt försöker jag intala mig själv att en katt som väger fem kilo inte är stark nog att kunna ha sönder ett akvarium. Fast samtidigt så vet jag ju att detta inte är vilka katter som helst...
Bifogade filer