Länge sedan jag tog och bloggade. Så blir det ibland och så än mer när diabetesen krånglar till det, De senaste två månaderna har jag försökt gå över till att ställa in mej på insulin som ändrad behandling - vilket ju inte underlättats av att min ordinarie diabetessköterska gick och bröt fotleden. Det finns mycket att diskutera om vården så det lägger vi åt sidan.

Senaste inlägget var min artlista och normalt sett brukar en art omedelbart falla ifrån när den blir klar. Och se, på några dagar lyckades alla mina Aphanius mento hälsa hem och inga ägg eller yngel syntes till. Ett par månader senare kan jag i alla fall glädja mej åt att en kull Renova oscari är på gång.

Och så en historia om minnesluckor. Det gäller min kull Hypsolebias auratus. Vid de senaste äggletningarna har jag inte funnit några ägg. Torvbehållaren hade en ganska smal öppning. Var det felet? Kanske hannarna med sina stora fenor inte ville simma ner i den. Så låt oss prova en torvbehållare med vidare öppning. Och då gick det plötsligt vilt till. Dagen efter fanns det mesta av torven utspritt utanför torvbehållaren och då plötsligt insåg jag varför dom tidigare förärats behållaren med den smala öppningen. Jo, just pga detta med att torven hela tiden hamnade utanför. Hur kunde jag glömt det egentligen. Lösningen nu blir en betydligt större torvbehållare men med vid öppning. Det borde kunna funka tycker jag.