Såhär kan det gå, när ett skärp ska lagas m.h.a superlim (hade delat på sig),
och man har fingrar som ej lyder ens de enklaste "kommandon" som hjärnan skickar ut....


1. Sätta sig utomhus vid utebordet..alla prylar med..

2. Försöka öppna förpackningen med superlim... *svavelosande eder*

3. Hämta saxen - klippa sönder förpackningseländet !!!!!

4. Försöka öppna limtub (modell "kaviartubs-öppnande" m.h.a korken)!

5. Försöka igen..och igen..och igen.. ... .... #¤%&&%¤#"!!!! j__a SK%T !!

*SPLUTT*

6. Försöka få bort limtub från handen...

7. Snabbt som attan försöka lokalisera allt utspluttat superlim...

8. Försöka få isär tumme och pekfinger....

9. Limma en sträng....klämma ihop skärpet så det ska härda...

10. Försöka få bort fingrarna - från skärpet....detta X flera allteftersom punkt 8 & 9 upprepas..

11. Försöka få bort färdiglimmade skärpet - från bordet....

12. - Bli utskrattad av resten av familjen...skämmas.....

Och resten av kvällen försöka få bort superlimmet från sig själv!
Från håret..pannan..näsan..kläder och hela händerna..

*fnas..rafs...krafs...skrubba..svära*

En typisk dag i en fummelfingrad persons liv
(Kan tillägga att mitt fumlande och olydande fingrar faktiskt beror på sjukdom..
Okej då..kanske lite klantighet också då - men bara liiiite )

************************************************** *****

Annars kan jag bara förundras över naturens spratt!

De två platyyngel jag tidigare så gott som "räknat bort" - är de som nu vuxit bäst. Krokiga Tuttan (formad som en blixt) är störst och piggast av dem alla och kan nästan räknas som fullvuxen. Lät henne mest vara för att ge henne en chans.. Och ynglet Fjant som låg still i växten hur länge som helst är nu tjockast och goast av dem alla. F.ö nu omdöpt till FANTA eftersom hon DEFINITIVT inte är någon liten fjant längre, och har precis samma färg som apelsinfanta !!!!

Tur jag tänkte om och väntade en vecka innan jag tog fram dödshåven

/ Mossmoss