Precis nu när jag klev ur sängen (jobbade natt) och kollade till firrarna fick jag se ett nykläckt P.gertrudaeyngel Det blev jag väldigt lycklig över. Det här lilla pytteynglet kläcktes i torvburken med surt saltat vatten efter ca 7 dygn. Lite lustigt faktiskt. På regnbågsfisksidan står det att det kläcks efter 9-11 dygn men jag har lite koll i alla fall och har lagt ner 46 romkorn under fyra dygn mellan 19-22 april. Så det är senast 7 dygn egentligen. Nu dök då nästa problem upp. Ska lillfirren få gå kvar i torvburken eller ska den fångas in med soppsleven och flyttas någonstans? Och hur ska i så fall det vattnet vara? Egentligen har jag bestämt mig redan, för jag har matat lite med JBLs Nobil fluid i burken redan. Nu håller jag förstås tummarna för att det ska dyka upp några till syskon... bara 2-3 stycken så är jag nöjd.

Dom första blåögonynglen är för gulliga nu... också. Dom har börjat bli svagt gula och få ljusa fenkanter, och så har dom precis börjat spärra upp de pyttesmå fenorna mot varandra. Det är då de två större av ynglen som gör det. Skulle kunna vara två hanar och då kanske den lite mindre är en hona?

Imorse slängde jag ihop en liten lekmopp och hängde in till de nyare blåögonen också, P.signifer, men det fanns inget i den nu. Jag borde ta bort lite av flytormbunkarna ur det lilla karet. Antagligen leker dom bland flytrötterna redan, så spända och skyldiga som dom ser ut när dom dyker fram ibland.

Jag misstänker skarpt att mina tidigare försök med posthornssnäckor slutade med att dom stackarna svalt ihjäl. När jag matar med Sera mikron nu i karen där dom går så ligger dom upp och ner i ytan och slickar i sig av maten som ligger på vattnets ytfilm. Jag satt i morse och letade lite på google efter posthornare och tror att jag hittade det latinska namnet, Planorbarius corneus. På engelska, great ramshornsnail/trumpet shell. Dom ska bli 35-40 mm i diameter, det såg ut som dom jag har. Jäkligt fina är dom i alla fall. Brun-blåa skal med lite "leopardfläckar" och mörk kropp. Deras "huvud" ser helt annorlunda ut jämfört med ampullariornas som har små fina nätta munnar. Postisarna har breda lite vågformade "läppar" liksom.
Och så fick jag precis se att ampullariorna lagt en romklump till på undersidan av täckglaset, mitt i karet. Hur sjutton gör dom egentligen?

Sista jobbpasset nu var ju helt kanonbra. När jag vände i Bålsta sent i går kväll ner mot Nynäshamn, där jag skulle "sova" några timmar så var månen på väg upp. Den var enormt vacker, stor och glödande i gul/orange. Den såg ut som den där glasmassan som glasblåsarna fångar upp ut ugnen när de ska blåsa glas.
När jag i morse vid 4.30-tiden skrotade runt i Nynäshamn och "väckte" mitt tåg var det redan ljust och måsarna började vakna till liv och som avslutning så fick jag se några tranor nära spåret strax före Segersäng. Dom är ju enormt stora.