Ungarna hittade musslor på stranden där vi var och badade.. prima liv! Jag ger dom till Puffarna, tänkte jag.
Hem det bar och jag karvade upp musslorna glad i hågen över godiset till mina raringar.
UÄCK! Vet ni hur en mussla luktar? Surt, ruttet, unket och sega och slemmiga är dom med
Hur som haver så fick jag efter mkt om och men musselköttet delat i små små bitar (tyckte jag) och jag tog 2 skedar (tänkte ju inte röra äcklet) och fick på så sätt tag i några få bitar som jag med gott mod kastade ner till provexemplaren, sorgmantlarna.
WEE! De slogs för fullt över maten och jag var lycklig så lycklig.
Nästa kar, puffarna... plopp, ner med äcklet.
Jaha? Ska det inte hända nåt?
jag menar det luktade ju verkligen apa, liksom de röda mygglarverna... de är ju faktiskt köttätare!
Nej, inte en reaktion... de små (som inte var så små) sjönk snabbt till botten och si där äter inga puffar, inte ens de 2 endlersynglen vill se åt mina goa (?) godismusslor.
Här hade jag alltså spenderat ngn timme åt att leta, dela, skära och äckla mig med dessa musslor, och så äter dom inte det!!
Och eftersom de inte åt det vad fick jag göra? Jo vattenbyte förstås... kan ju inte låta slemmet ligga och ruttna där.
Och det var ju faktiskt ett tag sedan ett vattenbyte gjordes.
Kontentan av detta är alltså... slösa inte tid med musslor till era dwarf puffers!