Jag tänkte det kunde vara kul att slänga in något i bloggavdelningen. Här kan man ju berätta och skriva lite grejer som inte har någon relevans i forumet, eller möjligtvis sådant som inte direkt passar i de olika kategorierna.

Jag har ju tänkt att göra en make-over i mitt 960-kar, där det för närvarande går Tanganyikaciklider. Tanken var först att behålla de Troffar som är några av innevånarna – men på grund av att det faktiskt, hur knasigt det än kan låta, har blivit en något trist känsla i karet och det faktum att vi planerar att flytta till hus har gjort att jag så smått har börjat avveckla detta kar som ändå skall säljas vid flytten – men som jag ändå vill behålla tills det är dags.

Så det blir lite lättskötta Jack Dempsey-ciklider i en mystiskt dämpad rotskog – det kan nog bli kul det också, och jag har haft dessa ciklider förr.

En lite tokig grej är att efter att jag börjat medverka på Zoopet så känner jag ett ansvar inför alla andra som läser trådarna. Hade jag inte skrivit i forumet och visat upp mina kar så hade jag ju gjort make-ovrar hit och dit utan att bry mig det minsta om vad andra skulle tycka och tänka om det – och bara gå på min egen feeling. Nu är det istället så att jag faktiskt tänker efter när jag gör någon ändring eller köper nya fiskar, liksom; Vad skall de andra på forumet tänka om det här nu då, kommer dom att tycka det är crazy eller bra?
Detta är en skön känsla för nu är man verkligen med i ett ”Community” och man kan ställa frågor och få mycket bra input!

T-cikliderna åker ner till min lokala zooaffär – Torslanda Zoologiska – där jag har ställt iordning fyra fina Tanganyika-kar. I affären är jag sedan en tid tillbaka en sådan stammis att jag kan gå och plocka de fiskar och grejer jag behöver utan att säga till. Jag tar påsar och håvar i det jag vill ha – och går sedan till kassan…

I onsdags var jag nere för att kolla karen, så de var redo för T-cikliderna nästa vecka, och det hade kommit in en jätteleverans med Malawiciklider – som självklart hade placerats i de här fyra karen. Det var bara att göra ny plats till Malawicikliderna och börja håva. Jag tror jag håvade ett hundratal Malawiciklider i onsdags – phhuuooå!

Medan jag stod där i akvarieavdelningen och håvade i karen kom det ju givetvis kunder i en strid ström – och dom trodde ju såklart att jag arbetade i affären. Så det blev många; halloj och hej… och massor av frågor. Har man väl börjat gagga med en kund får man ju låta linan löpa – så det blev till att fånga upp Slöjstjärtar åt en mamma som skulle överraska sina barn. Guldfiskskålar saluförs inte i affären så det blev ett sälj på ett litet käckt kar i hundralitersklassen också. En kille skulle prompt ha en stor (fast den var liten nu) Plecostomus i sitt 60-litare och vi hade en något eldig, men vänlig, diskussion om lämpligheten med denna mal i hans akvarium. Jag tror faktiskt att jag även startade upp ett Malawi-intresse hos en kille som hade inhandlat ett gäng Lifalili – Rödciklider för ett tag sedan. Dessa hade käkat upp alla hans tetror och levandefödare i ett nafs, men han var ändå inne på ciklider och de skulle vara hyfsat många och med häftiga färger. – Jamen, kolla in de jag håller på att håva ur här då, sa jag. Dessa kan du säkert ha någon eller några arter av och blanda, hyfsat enkelt, kolla och studera bara in vilka som passar ihop och hur mycket utrymme som behövs – jag tror att jag kom undan med hedern i behåll, med tanke på mitt Malawikunnande… Jag fick honom i alla fall att kika på ett 250-literskar med ramp. Hoppas att han kommer igång med det, det vore kul. Jag hänvisade honom även till Zoopet för mer info.

Malawicikliderna var mot all förmodan ganska lätta att håva ur – de kom liksom fram och var nyfikna trots att de borde ha skitit ner sig av stress med en håv i 190 km vispande i baljorna. Sköna, orädda rackare.

Jag var nere i shopen ungefär fyra timmar och det var faktiskt riktigt kul att vara zooaffärsbiträde för en stund – men jädrar vilket jobb det måste vara att syssla med detta varje dag mellan 10 och 18. Det var kul att möta lite folk och gagga akvarium och det kändes rätt mäktigt att gå där med den där fyrkantiga plastbyttan och fånga upp de fiskar som kunden pekade på – och ibland säga; den där hanen ser bra ut, den skall du ta – eller titta på den honan som går där, hon är lekstinn och sugen, passar bra till den ensamma hanen du har hemma…

En liten utläggning hade jag även om Palettciklider för en kille som ville ha två honor för dom var mest färggranna…

Ännu en dag på jobbet.