Sitter här på min bergstopp i Guatemala och längtar till min lilla stuga i den sörmländska skogen.
Men nu läser jag att det springer Vargar lösa ända inpå Kungliga huvudstaden, törs jag åka hem?
Svarar mig själv med ett tydligt ja!
Men först av allt en liten varning för sarkasm. Tål du inte det samt lite av min variant av humor så gå och läs artregistret på zoopet i stället!
Ibland så drar man lite på smilbanden när man läser nyheter från fäderneslandet som tydligen fortfarande är lite av en ankdamm. Kanske rent av är det orsaken att jag längtar dit efter många år ute i vida världen?
Helt enkelt för att vi under årtusenden har präglats att vara rädda för vargen och hata den. Detta historiska faktum kan man förstå då ett rivet får eller kalv betydde att man fick svälta nästa Vinter. Det är faktiskt inte så många år sedan detta var ett faktum i stora delar av Sverige. Men är det så nu i Sverige.
Jag tycker det är skamligt, tarvligt och larvigt att diskutera hur många Vargar man skall ha i Sverige. Det bevisar också att vi blivit så maktfullkomliga så vi tror vi kan styra naturen. Det ända vi klarar är att ställa till det. Ett bra exempel är kanske vildsvinen. Dessa var under många år utrotade i Sverige men sedan fick man för sig att det var kul att skjuta sådana och man planterade ut några i hägn där man kunde roa sig med jakt på dessa. Men som de mästare vi är på att göra fel så lyckades några att smita. Följden blev att dessa i och för sig trevlig djur sprids fort över Sverige, på grund av att de inte har några naturliga fiender. Förutom hycklarna i Svenska Jägareförbundet med flera bransch organisationer förstås! Vad har jag nu emot dessa naturälskare och naturvårdare? Jo, om de sa som det var att och de sa vad de egentligen vill utan att hyckla skulle jag köpa det rakt av. Men att som nu slå sig för bröstet och säga att vi måste omedelbart döda 2 st vargar som åt upp en hund här om dagen allt i Viltvårdens intresse borde få vilken Svensk som häls att lyfta på ögonbrynen.
Jägare håller efter stammar så att dessa håller sig friska och inte blir ekologiska problem är rent ut sagt skitsnack! När hörde du en jägare skryta med att han sköt en missbildad älgkalv sist och inte en ståtlig 12 taggare? Skillnaden mellan Jägare och vargar är att vi människor skjuter det finaste djuren medan vargarna tar de svagaste. Jag tror nog vargarna gör ett bättre jobb än Jägarförbundet i den frågan.
Att ha en stor rovdjursstam kommer att kosta skattebetalarna en ofantlig massa pengar. Visst, kanske det kostar en del men har vi inte råd med det? Samtidigt kan man ju fråga sig hur mycket viltstängsel och annat kostar för att hålla högviltet man vurmar för borta från våra vägar?
Under de senare åren jag besökt Sverige har jag noterat en anmärkningsvärd ökning av kron och dovhjort. Dessa har nog inte kommit från inhemska stammar utan var från början inplanterade i hägn liksom vildsvin för ren nöjes jakt. Dessa har också lyckats rymma tack vare klantiga jägare. Inte häller dessa har några naturliga fiender förutom dessa viltvårdande trofé jägare som släppte ut dem till att börja med. Må det vara klantighet eller rent ofog.
Med detta och en hel del annat så kan man nog konstatera att en rejäl vargstam behövs för att än en gång rätta till människors dumheter.
Jag har ingenting emot att vi återställer och introducerar djur som vi en gång utrotat men vi måste i så fall göra det över hela skalan så naturen kan ställa allt i ordning och så vi får en fin biologisk jämnvikt.
Foton: Varg, kolmårdens djurpark, Daniel Mott. Kronhjort, Mehmet Karatay. Björnhuvud, John Erling Blad. Alla foton under Creative Commons, share alike.
det är därför jag är lite agiterad.
Tittar vi på de nummer det fått fram så skulle vi ha 7 vargar per län.
Tar man bort några län som inte lämpar sig för vargar, låt oss säga hälften blir det 14. Detta räcker inte för ett naturlig beteende bland Vargar och vi kommar att få problem.
Sedan kan man undra hur de skall få dessa vovar att stanna innom länsgränserna!
Ses på måndag