CITES CoP15 handlade mer om politik än vetenskap

[Kjell Fohrman]

I senaste numret av Pet Scandinavia (magasin för zoobranschorganisationer i Norden) rapporterar Svein Fosså från den senastye CITES-konferensen som hölls i Qatar i mars i år.
Rapporten är inte så himla positiv direkt utan pekar på det faktum att många förslag på att sätta upp djur på CITES-listorna stoppades även om djurslagen i sig var klart hotade. För att de deltagande länderna ändå skulle kunna visa att de gjorde något för miljön så såg de istället till att en hel del djur som finns inom Zoo blev listade - trots att de inte på något sätt alla var satta under hot. Ett exempel på detta var att samtliga arter i släktet Agalychnis placerades i appendix II. Detta trots att bara 2 av de 5 kända arterna i släktet kan anses stå under hot och dessa 2 arter förekommer knappast ens i handeln. Den särklassigt vanligaste arten är t.ex. A. callidryas och den är inte alls är hotad men inte desto mindre så placerades också den i appendix II.
För framtiden aviserade också Brasilien att de ville ha med flera fiskarter i appendix I, vilket också kommer att innebära att odlade exemplar av dessa arter stoppas.

Svein skriver i sin summering av CITES-konferensen att det var uppenbart att det idag mer handlar om politik än om vetenskap när besluten skall fattas och att "våra" arter idag verkar ha utsetts till offerlamm i maktspelet. Idag är det i detta spel mycket viktigare att ha starka ekonomiska maktfaktorer bakom sig än det är att starka vetenskapliga argument. Detta är illavarslande eftersom zoobranchen är en svag ekonomisk maktfaktor och de krafter som är helt emot handeln med djur är oerhört mycket starkare.

[Bygert]

Artskydd och politik tenderar att blandas ihop på ett ibland inte så snyggt sätt, det är ju ingen nyhet direkt. Inte heller är det i sig så konstigt att hotade arter inte tas upp i CITES medan däremot arter om inte är hotade gör det. Det är fullt logiskt enligt kriterierna för CITES-klassning som snarare än om en art är hotad utgår från om det finns ett behov av att kontrollera internationell handel med arten. Det innebär att aldrig så akut utrotningshotade maskar har svårt att ta sig in på listan eftersom det inte finns något handelsintresse medan däremot en vanlig och ej hotad art kan tas in till exempel på den grunden att man behöver kontrollera handeln med den arten för att undvika att en liknande men hotad art handlas under felaktig benämning. Vill man kritisera klassningen så räcker det alltså inte med att bara se på hur hotad arten är, man måste se till hur behovet av kontroll av handeln bedömts.

Att handel med fångenskapsfödda individer skulle stoppas om en art klassas som CITES I är inte korrekt. Det sker en omfattande och helt laglig handel med mängder av till exempel ormar och papegojor som är CITES I. Det finns till och med nåt dussin fågelarter som inom EU får handlas utan intyg eller annat krångel (bilaga X, EG 865/2006). För de andra arterna innebär dock det hela stora kostnader, stor byråkrati, risk för extrema böter vid små missar, krav på tillstånd osv. Välkommen till den världen akvarister, vi som håller på med andra djur har varit där länge.

[Azur]

Jag har sagt det förr: när politiker vill visa att de "gör något", så angriper de det lättaste och minst populära målet, oavsett om det har nån som helst betydelse.
Ur bevarandesynpunkt saknar handeln med fisk för zooaffärer helt betydelse (eller är tillochmed något positiv). Det vet alla. Alla vet också att det i själva verket är konstbevattning och kraftverksdammar som är de i särklass, helt utan konkurrens, största hoten mot världens fiskarter. Grejen är bara att det är lätt att visa att man "gör något" genom att begränsa zoohandeln, medan det är svårt och impopulärt att göra något åt de verkliga hoten.

[Bygert]

Fast CITES är inget som specifikt gäller zoohandel, det gäller all handel med arterna och även produkter från dem. Torkade sjöhästar, elfenben, pälsar - allt som kommer från djuret regleras handeln för när arten listas i CITES. Vi har ju närliggande exempel på det, det har blivit en hel del restriktioner för fiske mm efter att ålen togs upp på bilaga II.

Sen är de hemkokta hoten som kraftverksbyggen och liknande naturligtvis mycket allvarligare än handeln. Sånt är dock mycket svårare att reglera via internationella konventioner, staterna är klart ovilliga att släppa makten när det gäller såna interna frågor. Att det finns annat som är allvarligare innebär dock inte att CITES är dåligt. CITES gör nytta på det specifika område där det är satt att reglera och skall inte ha skulden för att det finns andra problem. Dock kan man ju ibland önska sig lite smidigare hantering av ett och annat, byråkratin är sanslös ibland.

[Kjell Fohrman]

Fast CITES är inget som specifikt gäller zoohandel, det gäller all handel med arterna och även produkter från dem. Torkade sjöhästar, elfenben, pälsar - allt som kommer från djuret regleras handeln för när arten listas i CITES. Vi har ju närliggande exempel på det, det har blivit en hel del restriktioner för fiske mm efter att ålen togs upp på bilaga II.

Sen är de hemkokta hoten som kraftverksbyggen och liknande naturligtvis mycket allvarligare än handeln. Sånt är dock mycket svårare att reglera via internationella konventioner, staterna är klart ovilliga att släppa makten när det gäller såna interna frågor. Att det finns annat som är allvarligare innebär dock inte att CITES är dåligt. CITES gör nytta på det specifika område där det är satt att reglera och skall inte ha skulden för att det finns andra problem. Dock kan man ju ibland önska sig lite smidigare hantering av ett och annat, byråkratin är sanslös ibland.

Det är väl ingen som har påstått att CITES är specifikt för zoohandeln.
Det som togs upp var att CITES nu i allt högre grad silade mygg och svalde kameler och att de tydligen riktat in sig på zoohandelsns djur istället för att ta sig an de verkliga problemen. Att deras beslut var mer mede hänsyn till vad som var politiskt gångbart än att se till vetenskapliga fakta.

[Bygert]

Det låter ju snudd på här som CITES mest är till för att ställa till det för de som är intresserade av att hålla djur. Hur som, om det nu är så att besluten går djurhållningen emot, vems fel är det då? Det är ju enkelt att gnälla på politiker och byråkrater men det är egentligen inte där felet sitter. I grunden är det helt enkelt så att vi får skylla oss själva. Det är alldeles för få av de som håller på med djur som är med i föreningar och de föreningar som finns är splittrade och samarbetar inte just nåt. Fågelföreningar anser sig inte behöva samarbeta med gnagarföreningar och gnagarföreningar tycker inte att de har nåt att prata med akvarieföreningar om och så vidare. Även över gränserna är samarbetet uselt, man talar alldeles för lite med folk i andra länder.

Det är alltså helt undermåligt organsiserat och det finns inga som helst varken personella eller ekonomiska resurser att uträtta nåt, som regel vet man inte ens i föreningarna vad som är på gång. Det är inte hållbart att ha det på det sättet, så som det fungerar numera så måste man ha resurser om man vill kunna påverka besluten i rimlig riktning. Om man sen tycker det är bra eller inte kan kvitta, så ser det ut.

Jag brukar jämföra med jägarna, varför hittar man på de konstigaste ställen i sällskapsdjursreglerna de märkligaste undentag till förmån för jägarintresset? Ja inte beror det på att de är beväpnade, det beror i stället på att de är starkt organiserade. Börjar nån myndighet att krångla med harjakten så är det inte nåt halvsovande harjaktsförbund som i bästa fall skall säga nåt, i stället så kommer hela huvudorgansisationen med full kraft och med anställda som kan driva argumenten och vet hur man skall lägga upp saken för att påverka effektivt.

Så ni tycker att politikerna struntar i våra intressen? Det beror i så fall på oss själva, vi har valt att vara svaga fast vi skulle kunna bygga organsisationer som ingen politiker och tjänsteman med sjävlbevarelsedrift skulle våga hunsa med.

[Kjell Fohrman]

Jag håller med dig i mångt och mycket att vi kan skylla oss själva i väldigt hög grad och det gäller i alla led.
Jag har t.ex. under en längre tid försökt få igång en miljödiskussion inom akvaristiken - men intresset för det är minimalt. Jag har visserligen ett miljö/akvaristik-föredrag men det är färre föreningar som är intresserade av det än av mitt malawiföredrag och då är det ändå 5-6 år sedan som jag hade några malawi över huvud taget. Så visst - jag håller med dig i den frågan.

Och nu är det ju än viktigare att akvarister, föreningar och organisationer aktiverar sig när beslutsfattarna i än högre grad fattar sina beslut efter den politiska opnionen än utifrån vetenskapliga fakta. PÅ CITES-kongressen fanns t.ex. totalt bara 7 personer som representerade zoobranschen, samtidigt som det fanns mer än 200 lobbyister som var emot handeln.