Moina – 2-3 mm stora dafnier som föder levande ungar– är ett utmärkt foder för mindre och mellanstora killis. Babymoina dessutom är något större än nykläckt artemia och därför ett utmärkt yngelfoder, som inte dör efter ett tag i sötvatten (man kan dock få artemian att leva längre genom att höja salthalten något – se längre ner). Moinan kan även lätt odlas utomhus vår-sommar-höst men man får då se upp med luftlandsatta predatorer (sländ- och dykar-larver samt vita mygglarver). Man kan använda murbruksbaljor som ställs soligt och egentligen behövs inget extra foder än det som ramlar ner i baljorna. En stor del av säsongen i Sverige lämpar sej dock mer för inomhusodling. Jag har de senaste tio åren kört moina större delen av tiden. Helt klart är att de behöver regelbunden passning och odlas i flera kulturer eftersom de har en tendens att krascha - om man inte sköter dem väl. Jag använder sex kulturer på 8 liter var. Min regim är att jag varannan dag skördar genom att pytsa ut 2 liter vatten från varje kultur som silas på innehållet. Ersätter sedan med färskt vatten och matar med jästlösning. Vattnet skall ha stått över natten (och jag behandlar även vattnet med C-vitamin - vilket kanske inte behövs). Det gamla vattnet används till blomstervattning, Triops och annat. Jästlösningen består av ett halvt paket färskjäst uppslammat i knappt 70 cl vatten. Av detta tar jag ett kaffemått (dvs 20 ml) till varje kultur. Jag använder den färska jästen eftersom jag även odlar bananflugor. De flesta moinaodlare använder nog torrjäst istället. Moinan är ganska känslig för koppar, kloramin och mycket annat. Även vattenberedningsmedel för akvariebruk (t ex aquasafe) kan ta livet av moinan. Så för att vara på den säkra sidan får vattnet stå minst en dag och jag har dessutom tillsatt askorbinsyra (C-vitamin) som neutraliserar ev kloramin. Jag använder en stamlösning av 1 tsk askorbinsyra på 4 dl vatten. Av denna tar jag 1 ml lösning per liter vatten. Lämnar man moinan utan skötsel i tre veckor under vintern finns inget kvar att hämta. Inte ens viloägg producerar den stam jag har nuförtiden. Man får räkna med att kulturerna går ner sej ordentligt om de lämnas utan skötsel redan efter en vecka men att det då brukar finnas överlevare att starta upp nya kulturer med.

Nykläckt artemia (sk BBS) lever längre om man höjer salthalten i yngelakvariet. Ofta 24 tim vid salthalt 1 ml per liter vatten och flera dagar vid det tredubbla. Nothos klarar den senare salthalten men man skall vara försiktigare med SAA (sydamerikanska annuella arter) enligt min erfarenhet.
Bifogade filer