Jag tillhör dem som har slutat blogga, eller slutat och slutat. Tiden räcker aldrig till.
Ibland har jag ett helt blogginlägg klart i huvudet, men vips så kommer annat emellan så det kommer aldrig i pränt.
Skall skärpa mig!
Tid finns, det handlar om att prioritera tiden rätt bara.

Jag har jobbat mycket det senaste ( förvånande eller?), akvariumen är nere i två till
antalet. Mina fina rasboror simmar med sina räkor och scalarerna simmar med sina kompisar kardinalerna ( en omöjlig kombination i mångas ögon som funkar hos mig). Jag kämpar precis som innan mot alla snäckor i det stora karet, sandsnäckor i förbannelse finns det där. Vet inte vad jag gör för fel, borde kanske föda upp snäckor och sälja? Övermatning handlar det Inte om, ibland kan det gå en vecka innan jag kommer ihåg att mata dem.

Ni som läst mina bloggar och träffat mig vet att jag gillar att cykla.
Cykel är det ultimata sätet att ta sig fram enligt mig, energisnålt och snabbt.
Cyklar antingen till jobbet eller till stallet dagligen ( om inte vädret är för kasst) fast kasst väder är man ju van vid efter denna sommarn.
Igår cyklade jag hem i mörkret, shit vad det mörknar fort nu. Längs en sträcka med åkrar så ser jag plötsligt en älg 10 m från mig, HJÄLP tänker jag, stäng av reflexvästen och trampa.
Då jag har en reflexväst som blinkar rött ljus så inbillade jag mig att den precis
som tjurar kunde börja jaga mig. Stängde av västen och trampade som en tok iväg. Cyklade säker en halv mil i toktempo innan jag vågade vända mig om för att konstatera att den inte förföljde mig

Idag var jag i paddocken och tömkörde svarta faran (rallyräkan har fått lite konkurrens).
Ser då en stor Älgko med kalv på gärdet, skickar glatt ett sms till jägarkompisen i huset brevid,"tråkigt att det inte är jakt än, för nu har du två på ditt gärde".
Glatt sätter jag mig sen på cykeln för att efter 500 meter på vägen möta just älgkon,
jag tvärnitar cykeln i gruset, älgen blir rädd och hoppar ut på gärdet. I just det
ögonblicket så hör jag något på andra sidan av mig, Kalven!. Jag sitter alltså
på cykel mellan ko och kalv, det är INTE bra ( för er som inte har erfarenhet av detta så är det inte att rekommendera att gå mellan ko och kalv). Snabbt som f-n börjar jag cykla igen kalven blir rädd och springer med jämns med cykeln, kon gör likadant på andra sidan. Så här rädd var det länge sen jag va. Tack och lov cyklar jag ifrån dem. Men sen tog jag bilvägen hem, vågade inte riskera att möta den älgen jag möte igår på banvallen igen.
Nära döden upplevelser sätter sina spår.

/B