... och det är inget aprilskämt!
http://gunvorpersson1.wordpress.com/ :)...

2013 närmare bestämt... undrar just hur lång tid det tar innan man skriver det per automatik? Tja, en månad eller flera... vad vet jag! What? Blev precis varse att chift tangenten gett upp på mitt tangentbord :mad:... året kunde faktiskt börjat bättre! Nya utmaningarna (för förutsättningarna ändras knappat från en ag till en annan)... kan vara allt från nyårslöfte (jag gav ett säger ett), tvåmeters akvarium till ny adress :). Kanske är det "chift" som gör att jag inte lyckas ladda upp någon bild heller [:(!]. God fortsättning önskar jag er i alla fall...

... men liksom ifjor, har det hitentills varit dåligt med utskjutningen av det gamla året :p.

Varför? Tja, kanske beror det på att Andersson, Pettersson, Lundström och jag har bränt våra surt förtjänade slantar på julmat och mellandagsrea... för inte kan det väl bero på att vi tänkt på alla skotträdda HUNDAR? (vågar inte skriva folk & fä längre, för då riskera jag väl att åka dit för rasism, förtal eller något annan som jag inte har en susning om just nu... jag menar, kan man klippa bort vissa tecknade figurer i Kalle Ankas jul, och ifrågasätta pepparkaks kostymer i Luciatåg (medan ku klux klan, dvs stjärngossar får vara med...)... ja, då har det gått ganska långt!)

Skolavslutningen FÅR ske i kyrkan, OM prästen inte är där... men hallå, tror de verkligen att prästens vara eller icke vara spelar någon roll? Ättlingar till de - som av någon anledning - inte tillhör svenska kyrkan, går inte in i en kyrka (dessutom består alternativet oftast av sovmorgon)...


Denna blogg är statistik över Lilla Damens bloggar 2012...
I fjor http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9099 konstaterade jag att det gick åt skogen med föregående nyårslöfte... så därför gav jag inga nya löften inför 2012. Tro´t eller ej, men det har jag inte ångrat :d...

2009 författade jag 64 bloggar, 2010 blev det bara 56... och värre skulle det bli, för i fjor blev det bara 42... men 2012 blev det faktiskt 52 (med den här). En i veckan, var och är målet... men ska jag vara ärlig, så får jag nog tacka årets sommarväder för att det verkligen blev en blogg i veckan :d.

"... men i januari var det åtta plus :)!

Dessutom har jag roat mig med att försöka skriva på engelska mellan varven (och ser man på "Tio i topp-listan", så var det inte helt fel)...

Hur många, eller vilka som kommentarer dessa bloggar har jag inte lagt energi på... men den sjunkande trenden från 2011 fortsatte ända fram till oktober 2012... när plötsligt flera nya stjärnor - ups, bloggare menar jag! - dök upp på ZooPets blogghimmel. Dessutom återuppstod ett par gamla bekantar :D...

2010 krävdes det att bloggarna blivit lästa 540 gånger för att komma på "Tio i topp" ... 2011 räckte det med 449 för att komma på tionde plats, och iår behövdes det bara 353 (vart är vi på väg???)

Tittar man på listan nedanför så kan man konstatera att bloggen ska vara skriven före den 11 september för att ha en chans att komma med...



Tio i topp 2012...
Plats 10: 353 läsare... "The adventurea Stiby backe" från den 31 mars.
Handlar om dilemmat att leta efter något som man inte vet hur ser ut... och bullshit :p!

Plats 9, delad: 358 läsare... "Sicken helg" från den 28 augusti.
En mycket stressig helg! Den började med en Hanöresa tillsammans med en släktförening...

Plats 9, delad: 358 läsare... "Sicken helg, del 3" från den 1 september.
... och avslutades i Norje Tingshus med en annan förening!

Plats 8: 395 läsare... "Skvaller bytta bing bång" från den 21 januari.
Hur är det man säger? Curiosity kills the cat...

"Vi nyfikna? Kan jag inte tro..."

Plats 7: 472 läsare... "Plötsligt händer det" från den 11 september.
Dessvärre hade det inte ett dugg med något jäkla skrap lotteri att göra... (men man kan ju ha tur på andra sätt :p!)

Plats 6: 522 läsare... "One more time... Allt för Sverige" från den 13 september.
Handlar om förväntningarna inför ett TV-program... ack, vad fel jag hade! Handlade ju bara om Sweden Rock [:o]...

Plats 5: 487 läsare... "Det finns ett liv efter jul" från den 2 januari.
Jovisst... om man vaknar ut idéet, vill säga ;).

Plats 4: 496 läsare... "Sicken helg, del 2" från den 29 augusti.
Go, go uppför Hanö, go... och innan jag visste ordet av, var jag inröstad i en valberedning (ingick INTE i planen).

Brons: 517 läsare... "Briggen Blue Bird" från den 22 april. http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9160

Silver: 525 läsare... "Fuskigt" från den 17 januari. http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9109

Guld: 1465 läsare... "Why Sweden lock like it does...IV" från den 7 januari. http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9102

THANK ALL MY FRIENDS
FOR WHAT WE HAVE SHARED
IN 2012....

HOPE TO SEE YOU ALL IN NEXT YEAR!

✫✫✫✫¸.•°*”˜˜”*°•.✫✫✫✫¸.•°*”˜˜”*°•.✫✫✫✫

✿♥❀♥❁•*¨✿❀❁•*¨`*•.✿❀❁•*¨`*•.`✿♥❀♥❁♥❀♥❁
.•°*”˜˜”*°•.¸.•°*”˜˜”*°•.¸.•°*”˜˜”*°•.¸.•°*”˜˜”*°• .

Första snön kom redan till advent, och efter en vecka eller två med MÅNGA minusgrader - även på dagarna! - kom plusgraderna med besked i lördags... och den vita knarriga snön förvandlades till is med ett tunt vattenlager ovanpå (benbrytarväder skulle man oxå kunna kalla det om man vill).

"Först lite lätt..."


... för att sedan övergå i halv snöstorm!"

Om snö tycker jag inte, om töväder tycker jag inte... inte lätt att göra Lilla Damen nöjd! Nå, töväder har det goda med sig att snön försvinner... och när den äntligen är i stort sett borta, vad händer då tror Ni? Den kommer tillbaka förstås :(...

Idag kom det säkert fem cm på ett par timmar, vilket förvandlade både rosthögarna och lyxåken på skolans parkering till oigenkänliga fordon.
Kunde det inte väntat TVÅ dagar till... så allt varit köpt och fixat inför helgen?

Nåja, det blir en vit jul iallafall, så några blir väl glada... fast i ärlighetens namn, varför bry sig. Jorden ska gå under idag, sägs det. Varför bekymra sig då? Om det slår in blir det ingen lille julafton... tråkigt, för det har det varit så länge jag minns :mad:.


Lille Julafton...
De senaste 25 åren har jag haft lille julafton hos mig, men från barndommen minns jag doften av grilljerad skinka, gran och fernissa... för vi hade gammeldags brädgolv som pappa fernissade som slutkläm på julstöket.

Detta var låååångt innan man kommit på att ångorna från fernissa, lack och lösningsmedel inte är så hälsosamt att andas in... så jag och Syster Yster placerades i våra sängar - och där satt vi och knep (för vetskapen om att man inte fick röra golvet gjorde förstås att vi blev hur pinkenödiga som helst)!
Hehe, ja jisses :p...


Julkort...
Ungefär lika länge är det sedan jag började göra egna "julkort"...

Det som började som en kul grej, ger mig nu snarast ångerst. Vad ska jag göra iår?

Nästa år ska jag minsann göra "julkorten" till midsommar... men nej, det slutade som det brukade även iår, dvs med halv panik vid lucia... för jag inte vet vad jag ska göra.

Iår blev det en smältande snögubbe i kartong och filt... ideen kommer från en kaka (japp!).

Tellus vara eller icke vara...
Men tillbaka till nutid, så är det nog säkrast att utgå ifrån att Tellus överlever dagen, och fortsätta införskaffa allt det där som behövs för att fira jul (och lite till)...

Och julkorten? Ja, de är förhoppningsvis på väg (säker kan man inte vara... härom natten hade någon skruvat ner och snott en "julpost" låda ner i stan) :)...

"önskar Gunvor, alias Lilla Damen"


<<<<< ----- ----- ¤¤¤¤¤ ----- ----- >>>>>

PS: Kan det verkligen vara "min" rödhake som kommit tillbaka?
http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9051

Han försvann i mars -12, och jag trodde inte jag skulle få se honom mer...

För två månader sedan krafsade det på köksfönstret... och det visade sig vara en rödhake på blecket. Den har sedan varit här hela hösten...

"Kaxig krabat... jaga bort blåmesarna, och även koltrasten
gör bäst i att flytta sig!"

... inte för att jag vet om det varit några råttor i garaget, men OM... så är det nog inte det längre ;). Äh, vi tar det från början...


Den 6 december...
... gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag skickade efter saker på internet... de ni! Och med facit i hand... så lär jag göra om det :).

Jag skickade efter kattmat + sand från en firma i Danmark (Zooplus.dk). 20 kilo Royal Canin och 30 kg sand, vilket jag betalade 1050 svenska kronor för.

Kattmaten är samma torrfoder som jag köper i vanliga fall... och 20 kilo (två säckar) kostar ungefär 1300 kronor över disk.
Sanden kan jag egentligen inte jämnföra - eftersom det inte är samma märke - , men 30 kilo av "mitt" märke kostar 597 kronor. Sååå, även om Brödraskapet skiter i - hm, det är det de ska ju! - ... struntar i, menar jag förstås... den nya sanden, så går jag otroligt nog ändå plus :p.

Paketen (2st) skickades nerifrån halvaTyskland (jo, ni läste rätt) bara ett par timma efter min beställning, och kunde sedan följas på sin resa genom europa via mailen. De anlände till Sverige tidigt tidigt den 10 december... och hade jag bara varit hemma på tisdagen så hade jag fått dem levererade till dörren :d:d:d!

"Mitt nya knapriga hus!"
(och tycker ni Clivian till vänster ser konstig ut... så har ni helt rätt!
-5 var typ tre grader för lite för den ;))

Hur mycket pengar jag förlorat på att gynna zooaffärer i omgivningen - under de senaste 25 åren! - vågar jag inte ens fundera på...



Nopp, julkorts tillverkningen kallar [:o]...

... inte på en miljon år! svarade en kvinna som de intervjuade på CNN för en stund sedan. Vad hon syftade på var massakern på en skola i Newtown, Conneciticut...

På nämda kanal diskuteras detta om och om igen, hur kunde detta hända?
Man försöker förstå vad som fick en ung kille att stövla in i en förskoleklass, utrustad med sin mors tre vapen... och meja ner barn, så små som fem år! Minimänniskor, som lämnats av sina föräldrar som önskat dem "Ha en bra dag... så ses vi sen!".

Hur många gånger har jag hört de orden, och tagit emot glada barn som nästan inte haft tid att säga hejdå till sina föräldrar? Ofta ofta ofta...

Why? Är den stora frågan i USA idag, och förmodligen i stora delar av världen.


Hur kunde det hända där... och kan det hända här???
Jag tror inte det, men det trodde säkert inte majoriteten i USA heller :(...


Det är farligt att tro, och ta saker för givet...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara OM detta hände på mitt jobb... bara att det skulle vara obeskrivligt hemskt för alla inblandade. Stackars alla som blev drabbade på ett eller annat sätt i Newtown...

Att då höra programledaren diskutera orsak och verkan, allt från psykisk sjukdom och våldsfilmer... till vapenlagar, med tre "experter" i studion är helt galet.
Hur kan en av dessa sitta i direktsändning och förespråka att alla - även skolelever! - borde bära vapen... för då skulle detta aldrig hänt!

Programledaren svor och skällde på "vapenförespråkaren", och undrade hur han kunde sitta och säga så en dag som denna... men det hjälpte föga (så de andra två fick knappt en syl i vädret).

CNN är inte textat, så jag hoppas innerligt att jag missförstod mannen som tyckte att alla skulle vara beväpnade... men dessvärre tror jag inte det :(.

... läs rätt nu - för att återkoppla lite till förra bloggen! - men detta har inget med varken bilar eller bomber att göra... utan bara en himla massa bilder på brobygget, och en fortsättningen på http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9246 :).

"Den första bågen..."

Någon som vet om det finns kameror med vattenpass, eller nåt...
för då är jag spekulant! Är jäkligt trött på lutande horisonter :(

Den första bågen restes hastigt och lustigt inför Kungabesöket den 13 september... men sedan har det inte hänt ett dugg! Eller, det har säkert hänt en massa i kulisserna... men det man inte ser, vet man inget om :).

Allt eftersom tiden gick började jag dock tvivla mer och mer på att man - enligt kommunens hemsida - skulle kunna gå torrskodd över till Kaninholmen i december månad...

---------- 13 november 2012 ----------

Anlände en massa delar till det som skulle bli fortsättningen på bron över viken, till innerhamnen [:)]... ett jättelego - eller kanske hellre ett mekano! - som skulle svetsas ihop till "överliggare" mellan "stämgafflarna"...

Jag ser iochförsig inga stämgafflar... (jo, jag vet hur de ser ut, och vad de används till...) men det kan ju bero på att jag varit mer intresserad av hästar än musik [;)]...

"Två av stämgafflarna lyfts ombord på flotten som ska ta dem till bro..."


"Vattenpöl, modell mindre insjö... på kajen"




---------- 14 november 2012 ----------

Tog inte många minuter att resa en stämgaffel... om det nu är det det liknar [:)].

"Stämgafflar?!?"




---------- 15 november ----------

Vädret visade sig från sin bästa sida, det kändes nästa som vår i solskenet... och det är nu det börjar bli spännande på riktigt... för nu kunde lyftkranarna inte stå på "arbetsbron" och lyfta längre, utan måste köra ut på en lång pontonbro (undrar om man måste ha extra försäkringar för att få köra ut på en sådan över huvudtaget?), och sedan bogseras ut i rätt läge med två små moterbåtar...

I sakta mak gled hela ekipaget ut i rätt läge för att resa ytterligare två stämgafflar. Ett måndagsmöte hölls därute bland lyftkranar och lift - fast det var torsdag! - och det resulterade i en frebril verksamhet, dock inte så som jag förväntat mig...

En lastare kördes ut på "arbetsbron", en tamp från "lyftkransekipaget" hivades över till lastaren... som kvickt drog tillbaka flytbron med fordonen till land igen ...

" Inte vet jag, men står inte den vänstra kranen väldigt lågt?"


"Nåja... vi hade iallafall tur med vädret ;)"



--------- 20 november 2012 ----------

Hursom helt... så kom stämgafflarna på plats, och de små motorbåtarna drog iväg till innerhamnen för att hämta en "överliggare"...

---------- 21 november 2012 ---------

Tja, fotograferingssäkert läge... skulle man väl kunna säga ;)! Men "överliggaren" ligger redo i dimman...

--------- 22 november 2012 ----------

Grått, kallt och ruggigt... var det när lyftkranarna och liftarna på pontonbron sakta, sakta, sakta gled ut i viken. Undrar just vad hela ekipaget med två kranbilar och två liftar vägde tillsammans?

Åtskilliga ton, gissar jag... för DET får ju inte tippa över och gå på trynet ner i plurret, när väl "överliggaren" - ca 12 ton - går till väders. Sakt sakt - centimeter för centimeter - restes bågen... så den stod upp på flotten.
Och då visade sig solen i fem minuter :D...

"Golden bridge"


"Usch... sätt inga fingrarna ikläm nu!"


"Klart att svetsa ihop..."





---------- Dagen efter dagen före ----------

Fredag = ledig dag! Blå himmel och solsken, äntligen :)...

Grannen ringde och meddelade att hon var på väg att hämta kassören i föreningen som hon är ordförande i, "så nu måste du komma in och visa henne".
Jaha, inte vad jag kände för precis, men eftersom man är snäll, läs DUM... så gjorde jag det, fastän jag förstod att jag skulle missa tredje och sista bågen :(:(:(...

Väl där, kunde jag förståss inte låta bli att säga att jag heller varit nere vid bron i det fina vädret, men det skulle jag inte gjort... för jag fick då veta hur fult och hemskt hon tyckte brobygget var.

Ok, smaken är ju delad... så jag svarade bara att hursomhels så tyckte jag att det var intressant att följa brons utveckling, och att det förmodlinen var enda chansen att få se det - eller något liknande - under hela min resterande livstid.

Tja, enkelt utryckt blev jag idiotförklarade... för hon hade inget tillövers för de dumma fjantarna som kunde tycka det var intressant att stå och titta nere i hamnen.

Läsförståelse är ett ord som används ganska ofta i skolans värld idag. Ett ord som jag inte tycker är världens lättaste att förstå eller förklara :p, för kan man läsa så förstår man, eller hur? ELLER HUR?

Att lära sig läsa är faktisk en icke helt enkel historia... som dessutom kräver en massa tid och övning för att bli bra.
Först steget är - förstås! - att man måste kunna avkoda bokstäverna och omvandla dem till ord. Nästa steg är att man måste veta vad ordet betyder, och hur det används...

So fare so good, men för att ha en god läsförståelse måste man oxå kunna läsa mellan raderna och koppla ihop texten med egna erfarenheter och/eller tidigare kunskaper som man förhoppningsvis har lagrat någonstans i hjärnkontoret.

En van läsare anpassar läsningen efter texten (dvs, man läser olika, beroende på om man läser Lilla Damens bloggar, face book eller en faktabok)... och man vet dessutom direkt om man inte förstår vad man läser (vilket jag råkar ut för alldeles för ofta [:o])...


En vanliga orsak till varför läsförståelse falerar...
... är avkodningsproblem. Man lägger helt enkelt så mycket energi på att avkoda orden, så när man väl lyckats traggla sig igenom texten... så har man inte en susning om vad den handlar om.
Nu är detta "problem" sorgligt nog inget man växer ifrån - har jag upptäckt! - , utan även halvgamla "läskunniga" kärringar (och gubbar, får jag förmoda) kan få återfall (men övning ger färdighet.. har jag hört ;)!). Tror ni mig inte, så läs resten :D...



Texten som följer är från en bouppteckning från 1854... och orginaltexten var hyfsat enkel att "avkoda", men vad hjälper det när jag inte förstår innebörde av orden :(...

"Dombok från Listershärad... och nu snackar vi bok, modell tegelsten på höjden!
Just den här är nästan 700 sidor tjock... "
(Bilder: AD online)



... och detta är sidan 646 :)...
(Bild: AD online)

No 41 Lister häradsrätt1853-1854 (den 11 december, sid 646)

Åhr 1854 den 19de augusti inställde sig undertecknad förrättningsman uppå derom gjord begäran hos Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter på Hällevik, för att förrätta Laga Bouppteckning efter Fiskaren och Enklingen Swen Larsson derstädes som genom wådlig händelse på Sjön afled den 6e siste maj och efter sig lämnat med förstagiftet 2ne barn: Sonen Ola och dottarn Catarina, hwars moderne arf blifvit genom arfsförning vid Bouppteckning den 17de december 1853 bistånd och af tillförordnade förmyndaren Bonden Swen Kjellsson i Siretorp emotagen till LagaFörvaltning; Och har den aflidna äfven efterlämnat bemälta Fästeqvinnan som tillknnagifer sig wara uti hafvande tillstånd, hwars giftorätt uti Boet blifwet genom äktenskaps förordd upprätadt den den 21 januari detta år henne tillkänna: Förut nämnde Förmyndare Swen Kjellsson, som äfven Nils Håkansson i Stiby såsom tillförordnad förmyndare för ovan nämda Fästeqvinna, tillstår deskomma vid Förrättningen, jemta Fiskaren Lars Nilsson, Hällevik, såsom fader till den aflidne, hwilka alla bevakade sina omyndigasrätt och bästa, och då icke mera återstod för förättningens fortgång, tillstädes Fästeqvinnan, att vid ??? plickt uppgifva Boet i det skick det vid dödstemmar befants.

"Sedan följer en och en halv sida med boets tillgångar och skulder..."
(Bild: AD online)

... och eftersom Swen Larsson var fiskare, så tyckte jag fiskeutrustningen var intressantast. Vad hade han för att utöva sitt arbetet? Jo...

En wrakebåt med jolle, 18 st laxgarn, 7 st sillgarn à 1853, 8 st sillgarn á 1853, 15 st sillgarn, 7 st sillgarn och 3 st gamla sillgarn. 6 st nya garnslingor, 1000 torskkrokar, 8 st slörgarn, 700 flundrekrokar, 3 st flundregarn, 25 st kobbar (?) med lina, bordved (?) till en båt och allastänger med flöte...

Summan för boets tillgångar var 507 ? 20 ?, och skulderna uppgick till 25 ? 30 ? (måste ta reda på vad pengarna hette 1854 [:o]).



--Att Boets Tillgångar och skulder blifvit riktigt ander ??? plickt uppgifna. Betygar Hanna HBD Bengtsdotter

Sedan Boupteckningen Sålunda war aflöpen, blef efter en länge stunds öfverläggning beslut fattadt emellan närvarande Förmyndarna Sven Kjellsson i Siretorp för Barnen, och Nils Håkansson i Stiby för Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter sålunda, att denna tillnemnda kommer först och främst oklandrat blifva behållen vid det här Boupteckningen åberopade äcktenskaps förord, upprättade den 21 siste januari emellan henne och den aflidna, i öfvrigt kommer bemält Fästeqvinna, icke allenast åga upptecknade Boet jemte Contanter och fodringar jemte Husen, fritt från vidare anspråk, utan äfven äga rätt det samma Disponera under eget godtfinnande, hwarför hon idag genast betalar till Barnens förmyndare Sven Kjellssson, femtio ???, utom de till den stadgade Contanter etthundrad sexton ? 32 ?, eller sammanlagt 166 ? 32 ? , jemt derjemt fostra Barnen med kläder föda och lärdom efter hwad deras stånd kräfver tills hwarje fyllet Femton år, alt under tillsyn af hennes förmyndare Nils Håkanssoni Stiby. Men skulle Hanna finna sig föranlåta träda i gifte, skall hon den dag wara förbunden ställa antaglig Borgens för Barnuppfostringen till stadgade i denna, då nu i Boupteckningen upptagna husen alltid komma utgöra fulla Borgen för detsamma, så att icke de i någron mohn få försälja eller förpantar förränn villkoret med uppforstringen blifort af Hanna Bengtsdotter fullgjorda. Det till enkan Kerstin Mårtensdotter betingade underhållet och ??? uti hennes lefstid kommer hon bebehållas vid, och fullgöras äfwen af bemälda Hanna, eller den hennes rätt kan anses skyldig äga.
Då vi undertecknade sådan tillförordnade Laga förmyndare för Sven Larsson omyndiga barn, och Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter, som och Barnens närmaste skyllderna sålunda öfverkommit, och funnet densamma wara bindande till de omyndigas fördel och besta, anhåller vi wördsammast om wällofs. Härads Rättins fastställelse härå, i såväl hwad det sånr bestämnda Fäderna arfvit, som och stadgade willkoren för Barnuppfostringen, blir med Laga kraft och wärkan godkänd. Således öfverenskommitoch afslutadt som med underskrifter fästes utlupra.

Hanna HBD Bengtsdotter
fästeqvinna till den aflidna

Såsom tillförordnad förmyndare för Hanna Bengtsdotter, godkännes denna öfverkommelse.
NelsHåkansson i Stiby

Såsom tillförordnad förmyndare för Barnen, godkänner
jag alle denna arfsfönningen, och efter densamma wara ländade tell sina myndligars bästa.
Swen Kjellsson i Siretorp

Härmed (?) äro vi äfven nöjda
Lars Nilsson Jonas Larsson
fader fader Broder till den afledna
till de omyndigas


Sålunda afslutadt och förrättadet
Pehr Nilsson (?) och Hans HB Bengtsson


De uti denna arfsförningtill mina myndlingar, sonen Ola och dotter Karna (?) bestämda arf medan medsammanlagt etthundrasextiosex ? 32 ?, har jag i dag uti Sven Larssons i Hällevikssterbhus af dennes efterlämnade Fästeqvinna Hanna Bengtsdotter bekommit, hwilkamed att jag under förmyndan ansvarighet, förbinder mig förvalta och redovisa.Försäkras Hällevik den 19 augusti 1854.



Swen Eskilsson
Bewittnas af
Pehr Nelsson(?) och Nils Håkansson

-------------------------------------------------------------

Tja, gott folk...
... vågar man fråga hur det står till med läsförståelsen?

Huvudpersonen heter Hanna Bengtsdotter och hon har varit ihop med den avlidne... en fiskare vid namn Sven Larsson.
Sven Larsson blev änkling cirka åtta månader tidigare (den 15de september 1853), när hans hustrun Elna Bengtsdotter dog i kolera. Han och hustrun hade två barn, Katarina 5år och Ola 2år.

Fick "fästeqvinnan" bo kvar i huset / husen?
Jag vet inte, men jag är tämligen säker på att hon enligt bouppteckningen fick hand om Katarina och Ola och skulle fostra dem till de blev femton år gamla...

Och vad står det om eventuellt framtida bröllop för "fästeqvinnan"?

Och var hittar man äktenskapsförord från 1854?

:confused: - :confused: -:confused:

PS: AD online - eller Arkiv Digital - kan man ha ett abonnemang hos och kan då se bilderna och boken som jag nämner ovan :).

What is cholera?
Cholera is a tropical disease that was spread all over the world in six pandemics in the 1800s... and it spread rapidly from one person to another, and it affected all age groups. The disease progression was often very quickly and it was usual with death within 24 hours ...

This was a new situation for the people in 1834. They were accustomed to a high child mortality rates, but unlike most other infectious diseases that came and went at regular intervals, it was now the adults which was most affected ...
The medical profession could not help, they had no idea what caused the disease, much less how it was spread, or how to treat it (ewen if they tried).

Today we know that cholera is a disease which is mainly spread by contaminated water and fore example poorly cooked fish. Are those who eat the contaminated fish also craving, the risk is much greater to be sick.
Cholera is serious bowel disease that leads to very large diarrhea and severe dehydration is a major smittdos to make someone ill ... and therefore there are normally many asymptomatic carrier.

The authorities tried to meet the expected epidemic in various ways, one was whit the "Cholera announcement"...



The "Cholera announcement" from 1831...
In every parish, a soundness committee would set up, which had the task to take care of health care.

¤ Houses that would function as medical homes, equipped with beds.

¤ Rules for persons traveling from one place to another was determined, as well as details of the quarantine ...

¤ Corpses after the cholera victims, only got handled by special persons designated ... and they were not allowed to be buried in the cemetery, but in isolated locations prepared cholera cemeteries.
Special cemeteries for the cholera wictims were prepared in Hörvik, Torso, Lörby (Klockskog) and Stiby Backe...

¤ Guards were appointed to ensure that nobody broke the rules...



The hot summer of 1834...
The disease arrived the first time to Sweden in the hot summer of 1834 (and in the 1800s came the cholera total of 11 times to Sweden) usually early in the autumn and/or after a hot summer. The first death from cholera happened in Gothenburg 26 July 1834 ... so the infection apparently came in through the harbor. Since cholera is mainly spread from human to human, it spread no faster than a man can move ... and with that time the itineraries, it was not so fast, but in Sweden continued the spread of the disease also through the waterways, both along the coast and into the country.

So when the rumor reached Mjallby that the cholera arrived in Karlshamn, they decided to immediately close the border to the entire Mjällbys parish.
Parishioners itself guarding the borders, both on land and at sea ... and they did not let anyone in or out.



The cholera took only a handful lives when it hit Mjallby parish...
... in october 1834.

The first person that died was named Kerstin (Svensdotter) and she was wife to Lars Löberg, and was from Hällevik (Hällevik is / was a small village, next to the Baltic Sea ... which fed on what the sea gave)
.
She died on October 3 ... and the same day died Karna (wife of the fisherman Nils Mikaelsson from Djupekås), and two small sisters, Nilla - 5 years - and Bengta - just a few months old - , on the island Hanö.
The sisters parents were from Hällevik, and there was also Nilla born, but small Bengta were both born and baptized on Hanö...

There's a grave on Hanö as the rumored says belong to "Karna and her two children" ... and probably are they the same as Karna, Nilla and Bengta above, although they were not mother and children.

"Be my guest! What did the sisters actually died of?
I'm not sure, but probably not cholera ...
(Källa: Mjällby C:6 1816-1837 )"

Why do they buried there there, high up on a rocky island?
The answer is simple, they had no choice.

"Hanö ... a rock island out in the Baltic sea"

Hanö´s residents - who normaly had a frequent contact with Karlshamn - was immediately quarantined and not allowed to leave the island (which was applied long time after the cholera epidemic faded out).

So even if it was only Karna - who died of cholera - , so was not the parents to Nilla and Bengta allowed to take their daughters to Mjallby cemetery and bury them there ... for they were not allowed to come ashore on the mainland.

Tough rules, but perhaps that is the reason why the cholera take only a few victims in Mjallby parish 1834...

Next time - in 1853 - had Mjallby parish residents not the same luck...
The first person who died was a four children father from Hörby - Ola Schröeder, who died Aug. 28 in Karlskrona ... and the day after one more person died from Hosaby, and the last day in August died another one...

Skröder died of cholera, but what the other two died of is not specified. Were they buried in Karlskrona, or did they made a last trip home to be buried in the cemetery of Mjallby? I do not know, but the truth is that a week later, the cholera epidimic is a fact in Mjällby parich... and about 50 speeches people lost their their lives!

Twelve of these were from Hällevik and is probably buried in Stiby cholera cemetery ... perhaps even two people who lived in Stiby.



Probably buried in Stiby Backe ...
September 8 died 30-year-old sailor Nils Sjöstedt from Hällevik No: 50 ... in Hörvik...

September 15 died fishermen Sven Larsson's 26-year-old wife Elna Bengtsdotter on Hällevik No: 55. Elna leaving two children, Katarina and Ola (I hope to return to them some day)...

September 18 died 55 year old married fisherman Bengt Johnsson at Hällevik No: 55. Bengt is the father of the above-mentioned Elna Bengtsdotter...

September 24 died sailors (Lars) Pettersson's 45-year-old wife Bengta Trulsdotter on Hällevik No: 52...

September 30 died 70-year-old widow Mrs Bodil Mattsdotter on Hällevik No: 33.
She was formerly married to Truls Trulsson junior and they are the parents to the above-mentioned Bengta Trulsdotter)...

October 6 died 65-year-old died fisherman widower Ola Persson Hellevik ... No: 37

October 13 died 53-year-old fisherman's widow, Mrs Bodil Johanneson, Hällevik No: 21

October 22 died 75-year-old ex. naval artillery man Carl Sandstrom (paupers) ... on Hällevik No: 51

October 29 died 39-year-old widow Karna Carlsdotter, Hällevik No: 15
(daughter of former lakes to clerk Carl Sandstrom)

October 31 died Pål Thuressons 33-year-old wife makes Kersta Carlsdotter ... Hällevik No: 51 (daughter of lakes to clerk Carl Sandstrom)

October 31 died 59-year-old fisherman widower Masse Larsson ... Hällevik No: 28

November 2 died fisherman died Per Olsson's 33-year-old wife Anna Johannesdotter, Hällevik No: 15...

------

(Sorry... this continues on http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9150 should I have written in the spring, but the old lady is getting forgetful [:o]... and I did not have had time to write down the fantasy story I had in my head either, but better late than never) ...

"Vitsippor"

The adventures ... Stiby Backe, part 3
After wandering around quite aimlessly on Stiby Backe and looked for something that I did not know what looked like ... I went to the library in Sölvesborg, and asked if they had anything about cholera cemeteries in general and Stibys in particular.

Oh yes! Strong by studying their old paper over Stiby cholera cemeterie ... it would be bad if I would not find the location. What I was looking for was in fact - simply! - a fenced (with stone wall) "paddock", and it was much bigger than I thought ... throughout 42 x 31 meters.

I am a bit lazy, so the first thought was to make another attempt to attack the target down from Hällevik (is actually quite long to walk from Tallparken), and believe it or not, I found an entrance beside a farm. The problem was that there was no gate, ther was only stairs over the stone wall. Hm, did I not like ... and sat in the car for a moment and pondered how I would do.

The wind howled and shook in my car, and I started to realize that this was a really bad idea. Do not know whitch was worst, the stairs over the stone wall or a certainly five hundred meter walk across an open landscape in strong winds.

"Here I should have a picture of the gate and the scenery ...
but I have not (maybe another day ;))..."

Thought for the pros and cons, but when a branch blew down from the tree next to the car, I thinking enough. It had to be the long round at the edge of the forest...

"Take 90 degrees to the left at this juniper bush ...
to get to the edge of the forest :)!"




"This old oak tree makes me think of a family tree :)..."



"Backsippor... forbidden to picking all over Sweden (I think!) "

There are old wooden gates here and there on Stiby Backe ... and they are hung so that they strike again by its own weight (so no animals be released accidentally by distracted walkers) ... but to the pine forest, it was a new large metal gate.

A large gate slammed behind my back, just like it was meant to do... but what I never realized was that it was an iron on the side of the damn gate (I can understand why it was sitting there). I don´t see it ... but I felt when it hit me on the inside of the knee, I promise.
How the hell I managed to be hit on the inside of the knee, I have not understood yet. But I got a huge bruise where [:o]...

"Cholera Cemetery is 42 x31 meter ...
and the wall is about 1.5 meters wide and 1 meter high."


"Over the SE wall is a staircase ... flanked by two stones."



A memorial raised in 1953 with the text:

Här vilar offren
för koleran 1853
Kommunen reste
vården 1953



"Here are ten of 0.15 x 0.45 centimeters high,
raised stones in two pairs international lines ..."



"The SSV wall has been a now blocked two meters wide entrance..."

Pleased to have found what I was looking for, I decided to get up and look out to sea again, one last time ... for about a week ten days the trees have gotten new leaves, and then it would be almost impossible for me to catch a glimpse of the ocean through the treetops...

"Out here, and ... in there :)!"

For some strange reason I came to think of some old TV game, when I followed the stone walls (to avoid the worst of the wind).

Lots of shrubs and rice growing along the walls, so I did not see what was on the other side of the wall ... but had to wait for the gate holes.

"Out here, in there ... In here, out there ... and level up!",
I hummed over and over to myself. Crazy, I know ... I've never even liked to play TV games ...

"... and level up!"



"And turn around ... now [:O] [:-20]!"



[:-9]And so I did ... [:-9]
INSTANTLY!

Alla som knaprar / knaprat medusin vet att apoteken gärna byter ut pillerna på receptet mot en billigare variant. Förr kunde man få sorten som stod på receptet mot att man betalade mellanskillnaden ur egen börs, samtidigt som den billigare varianten var den som fördes in på högkostnadskortet... so fare so god!

Sedan ett halvår tillbaka har min stad två apotek, och det lät ju väldigt bra... tyckte jag INNAN det öppnade. Numer har (mitt, dvs det gamla) apoteket bara "kopian" hemma, så den valfriheten är ett minne blott. Visst, de beställer hem "orginalen" om man envisas... men det tar längre tid än de 24 timmar som de lovar i reklamen.


Samma preparat... pyttsan!
På så sätt fick jag en burk kortison från en annan billigare tillverkare i somras... jisses alltså, första dagen trodde jag att ringrostigheten berodde på att jag glömt ta tabletten!
Tyvärr, var det inte så... det gnällde precis överallt i kroppen i flera veckor efter att jag börjat med de nya pillren (samma namn och styrka, men olika tillverare).

Detta berättade jag nästa gång jag kom till apoteket, och till att börja med slog farmaceften ifrån sig när jag påstod att kopie tabletterna var svagare än originalet... och muttrade något om att det kunde bero på att min mage inte tog upp kortisonet från dessa tabletter lika bra. Okey, så det var mitt fel?
Efter viss tvekan berättade hon då om en hund som åt kortison mot astma. Hundkraken hade fått en allergichock av "kopian"...


Sladderbytta bing bång...
Detta berättade jag sedan för sköterskan på reumatologen... som tyckte att min erfarenhet (och djurförsöket!) var väldigt intressant! Hon hade aldrig hört någon klaga på kortisonen tidigare, men väl på metojectet... vissa patienter ville enbart ha sprutor / tabletter från en viss tillverkare, eftersom de tyckte konkurrentens var verkningslösa!


24 timmar var det ;)...
Sist jag skulle lösa ut metoject sprutorna hade apoteket inga hemma, och vad värre var... det skulle ta drygt fyra veckor att få hem dem, om det gick överhuvudtaget. Kopian kunde de dock skaffa på 2-3 dagar...

Tja, vad hade jag för val här? Det fick bli kopian :mad:...

Efter att tagit en spruta av originalen, mådde jag som jag förtjänade i 2 ½ dygn (halväcklad, och med en huvudvärk som inga piller i världen bet på)... men efter en spruta från den andra tillverkaren känner jag inga biverkningar alls.


Om detta är bra eller dåligt återstår att se, eftersom det tar minst 4-5 veckor för sprutorna att verkar...

Att en av europas längsta gång- och cykelväg är under uppförande i Sölvesborg vet nog de flesta vid det här laget... jag har liksom tjatat om det ett tag nu, typ ett år. Tanken var att lägga ut bilder från start till mål i en blogg, men inser att det blir för många bilder som jag ska väntar till den är helt färdig [:o]...

----------------------------------------

Lika länge är det sedan min dator havererade sist, och det var en sådan kuligt upplevelse att jag numer säkerhetskopiera till en extern hårddisk emellanåt... vilket jag gjort i dag, tror jag iallafall (är ju så långt mellan gångerna att jag glömmer hur man gör).
Säkerhetskopian som finns uppe i det blå någonsans (och kopiera konstant) är nämligen lite knäpp (eller om det nu är jag som är det ;)!), och kopier bara halva hårddisken, nämligen C-halvan. Att det sedan "bara" är halva hårdisken är en annan historia (D-delen "ser" den inte, även om jag tjatar aldrig så mycket om det). Nåja, detta skulle inte handla om datorer...

----------------------------------------

Det är nu drygt ett år sedan första spadtaget togs inför brobygget, och enligt hörsägen ska man kunna gå torrskodd över viken i december (sicken julklapp!) :)... och givetvis måste jag prova, återstår bara att se om jag klarar av att gå på den utan att bli yr i skallen (kan nämligen inte gå nära en kajkant UTAN att bli så snurrig att det är itrillningsrisk)...


Så här kommer nu en massa bilder från året som gått...
Det borde förstås börjat med "spadtaget", men tyvärr... det får ni tänka er själv ;)!

---------- den 20 mars 2012 ----------


Nu börjar man ana vad som är på G...



... febril verksamhet båda sidor viken!
(Ljungavikssidan)



---------- den 1 maj 2012 ----------


Siktet är inställt på Kaninholmen...
(Ljungavikssidan)




---------- den 5 juni 2012 ----------


... jobbas det från båda hållen!






---------- den 26 juli 2012 ---------


Som revbenen på ett strandat sjöodjur :D!
(Ljungavikssidan)



---------- den 4 september 2012 ----------


Restes den första bågen...


... inget jobb för höjdrädda, precis :p!

Ser ni den lilla båten till höger om bron? Den (arbetsbåten) hängde en morgon i förtöjningen. Den bärgades och reparerades enligt konstens alla regler... och den 8 oktober hade den sjunkit igen, med sönderslagna fönsterrutor :(.

Sabotage???



---------- den 2 oktober 2012 -----------


Tro´t eller ej, men solen gick upp vissa dagar iår oxå...


----------------------------------- före-efter jämnförelse ----------------------------------



Kaninholmen den 30 mars 2012...


... och den 11 oktober 2012!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------


--------- den 13 oktober 2012 ----------


Bågen från Fyra årstiderspark...



Fyra årstiderspark... ska visst bli en park på andra sidan bron oxå
(med ätbara växter / bär och träd)



Jag väntar med spänning på den officiella invigningen...
men från Ljungavikssidan verkar den redan vara invigd :)!

Minns ni engelskmännen som knackade på min dörr i våras, och ville byta plattor i min trädgård http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9163 ? Som inte acceperade att jag sa nej trettiåtta gånger... och sedan rev upp uppfarten hos en dam några kvarter bort http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9164 ?

Jag trodde förståss att historien slutade där, och att de drog hem till Ireland efter att polisen "tagit" dem, och aldrig mer skulle visa sig i Sölvesborg... eller åtminstonne inte hemma på min gata i stan, för så dumma var de väl inte... eller? Ha ha, så fel man kan ha... känn dig blåst Lilla Damen!

Gissa vilka som ringde på grannens dörr fem minuter efter att jag gått in där (de måste ha sett när jag gick in där)?
Jo, vårens asfaltsläggare som jag flydde från då...

Kan ni gissa vad de ville? Jo, ha tag i henne som bodde på nr 16! Dvs jag!


Förföljsemani kan man få för mindre...
Hedanefter öppnar jag inte dörren, bara så ni vet... lär inte svara på några telefonsamtal från nummer som jag inte känner igen heller [:(!]!

Vädret var verkligen på bra humör den 13 september - nopp, det var inte en fredag - och lär väl gå till historien som en av Stortorgets folktätaste dagar, åtminstone om man ser till klockslaget.
Hur oftar har det varit knökfullt med folk där klockan tio på förmiddagen, tro? Skulle väl vara första onsdagen i juli månad då (sommarmarknad)...

Anledningen stavades KUNGABESÖK... och det hade inte hänt sedan Carl XVI Gustafs Eriksgata 1988. Då satt jag i säkert förvar på larmcentralen och missade förståss det hela, men nu hade jag rätt jobb...

Alla skolklasser och förskolor var inbjudna för att kanta vägen för selebriteterna... ok, det lät ju trevligt, men frågetecken var många, vilket orakade ganska mycket huvudbry på jobbet. De enda som hade en förutbestämd plats var förskolorna... men för oss var placeringen fri. Var skulle vi stå?

Vi visste att kungaparet mfl skulle lämna Cafe Ritz halv elva, korsa stortorget med sikte på Fyra Årstiders park och brofästet. Det var vad vi visste...

När jag gick hem på onsdagen var planen att vi skulle vara så nära brofästet som möjligt... när jag kom till jobbet på torsdagsmorgon var planen ändrad till Stortorget :).

-------------------------------------------

Brukar vanligtvis inte lägga upp bilder på "mina små jobbarkompisar", men den här gången går det nästan inte att undvika... de - liksom en väldig massa för mig okända personer - tillhör liksom helhetsbilden av den 13 september.
Visserligen vet jag att man får lägga upp nästan vilka bilder (skulle väl vara med undantag av Ask & Embla då ;)) som helst i en blogg... så länge man inte kränker någon, men jag vill ju inte reta upp någon.

----------------------------------------------




"Halv tio, ungefär..."


"-Äntligen! Kvart i tio kom de (bättre sen än aldrig)...
sedan skulle de fika på Cafe Ritz..."


"... medan vi väntade i solskenet..."


"väntade och väntade..."


"... när kommer dom???"


"Jobbigt att stå rakt upp och ner och vänta... och inte få röra sig"


"Näää... nu orkar våra ben inte stå längre!"


"UPP! UPP!!!... Nu kommer dom ut!"


"Gissa om vi hade ett gäng upprymda barn med tillbaka till skolan... några hade tillomed fått ta i hand"


"Drottning Silvia tar fick rosor från två söta små systrar... "

Förutom Drottning Silvia längst fram, så är det Berit Andnor Bylund, Blekinges landshövding och Heléne Björklund, Sölvesborgs kommunalråd som kikar fram bakom Kung Karl XVI Gustaf...
Mannen i slips bakom landshövdingen heter Ronny Södergren och har konstrukterat bron över Sölvesborgsviken...

"Tror aldrig barnen kommer att glömma detta
(och inte jag heller [:o])"

Dagen till är lade även skolskeppet HMS Gladan till i innerhamnen, med 24 kadett som mönstat på i Karlskrona dagen innan.
Gladan är en 39,5 meter lång skonert med drygt 30 meter höga master och en segelyta på totalt 750 kvadratmeter. Hon har en fast besättning på 8 officerare och 4 sjömän, och kan ta max 28 elever ombord.

Hon har också ett systerfartyg... som heter Falken.

Inte det enklaste att få med hela skepp på en och samma bild, dessutom i väldigt konstigt ljus :)...

----------------------------------------------------------------------------------------

PS: Den snart färdiga bron...

"En av gubbarna i korgen lär vara min kusin Johan :)"

På återseende...

Found this following link the other day ...

http://www.svt.se/allt-for-sverige/t...38498136861684

That it would be a season 2 of "Allt för Sverige" I have known a long time, but since they were in Blekinge last time I thought they would focus on some other of swedens all landscape this time ... so dream of my surprise, when I found out that they has been in Sölvesborg and recorded this time (someone up there must like me :D).

The first season in the village where I was born, and second from the town where I live now! Wonder what the odds has become if I bet on it ;)?

Wondering if there are descendants of a "real" city dweller or a remote Lister inhabitants? Clearly there is a lot more beautiful views to film, than out in the countryside (or not, maybe it's me who is homeblind) ...

If I should guess, I'm sure that Norrgatan - probably the city's oldest and cobblestone paved street - will be featured, as well as the church, castle ruins ... Well, not much to see, but an important part of history!

The new bridge construction, Ask & Embla, Valje mansion ... um, is the what seems like forever :).

"Not quite simply to take pictures St. Nicolaie church, but there are certain professional cameras that can get the whole building in one picture"

St Nicolaie church...
The church was erected in the late 1200s, so it was garanerat ther when "whoever it was" left Sölvesborg and traveled to the United States! So did not, however, Ask & Embla on Stortorget.


Ask & Embla...
The fountain was unveiled and opened on 3 October 1948.
Ask and Embla are the first people in the Norse sagas. According Voluspa and Snorri Edda, made those Aesir of two pieces of wood, which they found on the beach.
The artist name is Stig Blomberg and he came from Lidingö in Stockholm. He won an open competition in which 47 artists fought about to make the square sculpture.
The fountain and the wells is also legend motifs linked to Sölvesborgs history carved ...

Nah, Ask & Embla was probably not there... but definitely Norregatan.



Sölvesborgs weapon...
Although motive on the flag - Sölvesborgs weapons - was there, as it originating from a sigil from the 1750s.

-------------------------------------------------------------------------

But we take it from the beginning ...
(and now it's in Swedish, because my English is not good enough for this :confused:)

Sommaren anlände tidigt 1801, även om den 4 juni kunde bjudit på bättre väder. En hård lynnig vind drog in över stan, och kastvindarna förde med sig den omisskänliga lukten av tjära, tång och fiskrens nerifrån havet, men av detta märktes inget i smedjan. Där inne var det hett som i självaste hinhåles boning...

Luften var tät av rökos från de sprakande glöderna i eldstaden, och vattenångor från kylvattnet. Väggarna var svarta av sot, och den lilla fönstergluggen hade för längesedan slutat släppa in något dagsljus. Svart av sot var taket, golvet... ja, hela smedjan, likaså smedmästaren själv och hans dräng.

Svetten rann om den nersotade ynglingen, när han värmde järnet i glödelden... och sedan snabbt flyttade det till städet och lät hammaren dansa över det som skulle bli en hästsko. Doppade den svartnande skon i vattenämbaret, och slöt vant ögonen för att undgå det fräsande ångmoln som steg mot det låga taket i samma sekund som järnet skar vattenytan. Granskade kritiskt resultatet från alla håll och vinklar... och värmde den igen.
Han hörde mästers envetna skrällande hosta... och det välbekanta ekot av taktfasta hammarslag från en smedja lite längre bort, och det fick honom att falla in i samma takt. Så, i ett plötsligt infall ändrade han slaghastigheten... och ett litet leende for snabbt över hans ansiktet när han hörde att drängen i smedjan på andra sidan torget följe efter.

Smeden lade plötsligt ner hammare, sträckte på ryggen och svor över hostan som nästan tog livet av honom. Torkade av ansiktet med mössan, och lyfte ner oket och spannarna... och konstaterade att det behövdes mer vatten till kylembaret.
Drängen erbjöd sig att gå, men i vanlig ordning svarade smedmästaren nej... och drängen visste då att hans läromästare inte bara skulle hämta vatten. Han skulle också gå inom den lilla stuga för att ta en sup...
... vilket innebar att drängen skulle vara ensam i smedjan en kort stund. Han följde vaksamt smedens väg med oket, och så fort han såg stugans dörr stängas bakom smeden plockade han fram sitt eget brännvinskrus.

Han hann knappt sätta kruset till munnen, förän en stormby med våldsam kraft slog igen smedjans dubbeldörrar med ett brak. För ett ögonblick blev det kolmörkt därinne, innan de vanligtvis beskedliga små lågorna i glödelden plötsligt förvandlades till långa eldflammor, som slickade väggarna i eldstaden... och fick murstocken att vråla. Vad hände?

Drängen släppte drickkruset i rena förskräckelsen och backade mot de igenblåsta dörrarna, fick upp en... och gick baklänges ut på den kullerstenlagda gården utan att släppa den rasande elden med ögon, och stum av förundran blev han varse gnistregnet som sprutade upp ur skorstenen. Vackert, så väldigt vackert!
Han fortsatte att som förhäxad stirra på gnistorna som virvlade i vinden... tills några trillade ner på smedjans rörtak, som genast fattade eld.

"Elden är lös, elden är lös" skrek han inombords, men ur hans mun kom bara en svag viskning... och han bankade frenetiskt på smedens stuga. Vad?...

Vad har du gjort, pojk? röt smeden, inför åsynen av det brinnande taket. Ska du göra oss alla olyckliga?
Brinnande delar av rörtaket landade på smedstugans halmtak, och inom några få minuter var det gamla korsvirkeshuset utom all räddning... trots att både smeden och hans hustru hinkade upp vatten ur brunnen så fort det gick, och som drängen vetskrämd slängde upp på taket.

Det var då de blev medvetna om de upprörda skriken från torget, hundarnas ylande och att de båda grannhusen stod i brand...
Smedhustrun Anna släpte hinken med ett plums i brunnen, detta skulle aldrig gå, och ropade till sig barnen... var var de två yngsta? Var var de små?
Hon skrek och örfilade smeden i vilt raseri, när han med oanade krafter släpade ut henne på torget och höll henne och de äldsta barnen kvar där.

Oh, herre min skapare... varenda hustak runt torget brann med höga lågor!
Den svarta halmröken sved i halsen och fick ögonen att tåras. Brinnande halm virvlade i luften i den hårda vinden, och regnade ner över allt och alla i staden ... och ur en port skenade en häst med tömmarna flygande.

Barn skrek, föräldrar ropade på borttappade barn... och drängen gav sig återigen in i den smala gränden till smedja. Vad hade han ställt till med?

Allsmäktige fader... förlåt! Att Smed-Anna aldrig någonsin skulle förlåta honom om det hände barnen något förstod han. Hallå? Per och Lusse, är ni här? Han skrek deras namn gång på gång så högt han orkade, men utan att lyckas överrösta eldens dån... och tvingades inse att barnen var förlorade.
Dyster till sinnet vände han om för att ta sig ut till torget genom den tjocka stickande röken igen... när en hund skällde hysteriskt någonstans.

Byrackan! Det var Byrackan... barnens hund. Den kunde han iallafall rädda genom att släppa honom lös.

Han letade sig fram till vedtraven där hunden brukade stå bunden, och hittade honom... och upptäckte att Lusse och Per också var där!
Han kände längsmed repet som höll fast hunden. Den hårda knuten skulle han aldrig få upp...

Kom! Vi måste ut... uppmanade han barnen, men de vägrade. Inte utan Byrackan!
Men jag får inte loss honom utan en... längre hann han inte, förän Lusse tyst räckte honom en kniv. En kniv? Var hade hon fått den från?

När hunden vål var fri, behövdes inga order längre. Lusse tog repstumpen med Byrackan och sprang, och drängen sprang efter med Pers hand i sin.

Väl upp på torget, var smeden och hans familj inte där, och för ett kort ögonblick blev han villrådig. Var skulle de bli av i detta heta inferno av rök och eld?
Marken var täck av glödanden halm... och han förstod att den barfotade lille Per inte skulle kunna gå där.
Snabbt hukade han sig er och gav pojken order om att hoppa upp... och Lusse lyfte direkt upp Byrackan i famnen. Håll i dig!
Den lille tog närapå stryptag på drängen när han kramaktigt klamrade sig fast runt dennes hals, och Byrackan morrade förnärmat i Lusses famn.

Sedan sprang de för livet...

--------------------------------------------------------------------

... and it bar itself not better than the fire broke out June 4, 1801, at 11 o'clock in the morning in a smithy ... and in less than an hour had central Sölvesborg - with their small straw roofs equipped houses and farms - gone up in smoke. 44 homes were wiped out, and 208 people were made homeless, which was about a third of the city's inhabitants.

"Norregatan ... probably Sölvesborgs oldest street"



"Old entrance from Skåne direction...


"... and the old entrance from Listerlandet."


"The castle ..."


"... and what is left of the old castle "


"Valje mansion ..."


"The municipality's latest project, a pedestrian and cycle bridge over til Ljungaviken. The bridge will be over 750 meter long, and one of Europe's longest bridge ... when it is finished !