Här är som utlovat foto på en av mina elritsor:

Fisken på bilden är en hane, det kan man se på att den är grön på sidan - det är början till lekdräkt. I full lekdräkt blir hanarna mörka, med gröna sidor, rödvita bröst- och bukfenor, och rött på huvudet. Honorna är mindre, ljusare och slankare och har proportionellt lite mindre huvud. Fisken är ganska stor för att vara elritsa, drygt 5 centimeter, så den är två eller tre år gammal (de blir sällan äldre än tre år).

Nu kanske nån undrar varför jag inte samlat elritsa tidigare, det är ju en så vanlig fisk. Det beror på att elritsor har en väldigt märklig utbredning i Sverige: de är vanliga i norr, i väst, i söder, och i stora delar av Östersjön - men saknas helt i mälardalen. Det finns gott om miljöer i Mälaren och andra vattendrag i Stockholm där elritsa borde trivas, och eftersom de är vanliga i Östersjön borde de kunna ta sig hit - men de finns inte här, och ingen vet varför.
Jag bor i Stockholm, och den här fiskeresan var alltså första gången på länge jag varit nånstans där det fanns elritsa.

Jag hade egentligen velat ha stensimpa också, men det fick jag inte tag i någon.

Efter månader av "ingenting har hänt" i mina akvarier, i alla fall inget jag får skriva om, så har jag äntligen fått en fisk jag länge velat ha: elritsa!

Jag tog fiskesemester i norrland, och fångade in ett tjugotal elritsor i Vindelälven som jag sen fraktade hem, och till min stora förvåning förlorade jag inte en enda. Rakt från en fors i en kall norrländsk älv till mitt akvarium, no problem. Visserligen fraktade jag dem enligt konstens alla regler, i breathing bags med tillsatt ammolock, men ändå, det rör sig om fisk som är så pass känslig mot syrebrist och skitigt vatten att jag förr misslyckats med att frakta dem bara någon timme (i hink).

Nå, nu är de här och ska ta lite foton & posta. I väntan på det får ni en bild på fångstlokalen: den här lilla sidokanalen till Vindelälven, intill den stora stenen mitt i bilden (det ser grunt ut men är cirka 70 cm djupt).

(Hmm... Intressant. Jäklar vad bloggprogramvaran nedsamplar bilden och gör den suddig. Den är alltså skarp & tydlig på min dator. Är det nån inställning?)

Ingenting har hänt. Bokstavligen. Allt är precis som vid sista inlägget.

Vad gäller Cyprichromis-hanen har jag inte fått fast honom, och han har fortfarande vit genomskinlig avföring, men han är knubbig och äter som en häst så jag låter honom vara.

Alla fiskar lever, ingen fisk har lekt.

Tänkte åka och samla mygglarver, det är dags nu, men det finns inga bra lokaler i täby (eller jag känner inte till några) och att åka till Huddinge eller Norrtälje för att fånga mygglarver... nä, det gör jag inte.

Nu har Cyprichromis-hanen slutat äta, dvs han kommer inte att reda upp det här på egen hand. Symptomen (spottar maten, seg vit sytrådsavföring) tyder på tarmflagellater (Spironucleus, Hexamita).

Efter en del surfande har jag kommit fram till att jag har tre mediciner som kan fungera: fenbendazol 250mg tabletter, Octozin (troligen metronidazol, okänd koncentration) och Spirohexol (2-amino-5-nitrothiazol, 100 mg/tablett).

Sökning på nätet antyder att alla tre bör ha effekt, men att 2-amino-5-nitrothiazol och metronidazol antagligen har bättre effekt än fenbendazol.

Jag behandlade för nåt år sedan en Astatotilapia med samma symptom med octozin & aquafuran utan effekt, så jag inleder med spirohexol:

Jag kommer att riva akvariet (enda sättet att få fast honom; mycket tråkigt eftersom jag misstänker mina Panaque-malar ligger på ägg), sätta honom i karantän, höja tempen till 30 grader, och tillsätta spirohexol. Jag ska också försöka ta avföringsprov på honom.

n.b.: Oddsen är mycket dåliga, jag har aldrig någonsin lyckats bota en invärtes sjukdom hos fisk med receptfri medicin, och jag borde egentligen avliva honom och alla andra fiskar som uppvisar symptom. Jag har ändå beslutat behandla för att det är ett tillfälle att testa mediciner, ifall i framtiden nån "omistlig" fisk jag absolut inte vill avliva skulle bli smittad.

Cyprichromis-hanen har vit, trådig, avföring - dvs fiskmotsvarigheten till diarré. Det är ett tecken på att nåt inte står rätt till med hans mage. Jag hoppas det är en tillfällig reaktion på stressen från auktionen och att hamna i ett nytt akvarium, men det finns en risk att det är tarmparasiter - sånt kan bryta ut när fisk stressas.

Han är inte mager och han äter pellets med god aptit, vilket är ett bra tecken. Han jagar sina honor, för ciklider är det också ett friskhetstecken.

Det är väl mycket tveksamt om det går att fånga honom, men lyckas jag ska jag tillfälligt flytta honom till ett karantänskar och ge honom en kort kur med Octozin för säkerhets skull. Jag ska också försöka titta på ett avföringsprov under mikroskop.

EDIT: Haha, den planen får jag arkivera under "det kan du fetglömma, gubbjävel" - så fort håven snuddar vattenytan dyker han ner i stenröset. :D Jaja, vi får väl se hur det går då.

Sålde smycketetror och galaxy-danios, impulsköpte 2+3 liberty-mollies och 1+2 Cyprichromis leptosoma 'malasa'.
Liberty-mollyna är enorma, nästan lika stora som Cyprichromisarna, ser pigga ut. Cyprichromis-hanen är lite hängig, men kryar nog på sig.

Har väl egentligen inte hänt någonting av betydelse, förutom att jag tog ut och avlivade de två sista Barbus pobeguini och flyttade över mina Danio margaritatus till 160-liters.

När de vuxna margaritatus flyttats ut dök det helt plötsligt upp margaritatus-yngel i karet, det verkar inte som om Sundadanio äter dem.

Har köpt en bok, Fish Disease: Diagnosis and Treatment. Den är avsedd som lärobok/uppslagsverk för veterinärstudenter och bitvis är den lite irriterande i sin vana att utan förklaring använda medicinska termer (som "idiopatisk", som betyder "med okänd orsak", eller "iatrogenisk skada", som betyder "skada orsakad av läkarens undersökning eller behandling"), men totalt sett verkar den bra. Särskilt redogörelsen för bakteriella och virologiska sjukdomar är bra (utan att kolla sätter jag en peng på att författaren har en bakgrund som mikrobiolog) medan parasitavsnittet är klart grundare.

Gjorde ett nästan fullständigt misslyckat försök att fota mina Biotoecus. Rakbladsskrapan är rostig så det gick inte att rengöra glaset ordentligt, och hanen visade sig vara livrädd för kameran, och det gick inte att placera blixten ordentligt så det blev otroligt mycket reflektioner i glaset.

Här är han i alla fall, så bra som det nu blev:



Han är 4, kanske 5 cm lång totallängd, har vuxit ungefär en centimeter sen jag köpte honom. Jag har också två mindre exemplar, cirka 3 cm totallängd, som möjligen är honor:



Den på bilden var otroligt mager när jag köpte den, bara ett "huvud med svans", så risig att jag fick den gratis för annars skulle den kasserats. Fem utfodringar per dag har som synes gett resultat.

Vilken art det är... ja, vem vet. Det verkar i alla fall inte vara dicentrarchus, den har 8 taggstrålar i ryggfenan, och 3 i analfenan. Samtidig har jag svårt att tro att det här är en fisk som blir 10 centimeter som opercularis lär ska bli. Så... kanske en obeskriven art.

Hanen jagar ibland bort de två mindre exemplaren (se den bitna ryggfenan!) men det är halvhjärtat, det verkar vara extremt stillsamma ciklider, 90% av tiden står de bara still och hänger.

Betydligt mer fart är det på smycketetrorna (Nannostomus beckfordi). De har färgat ut väldigt vackert, den dominante hanen är nästan helt svart med blodröd buk (men han ville inte vara med på bild), medan honorna ser ut så här:

1) Städade i den skrubb där jag har alla mina akvariegrejer, och hittade en burk med brun vätska: min gamla vinägermikromask-odling. Tog ut burken och lyste med en ficklampa genom glaset: det sprattlade. Det var fortfarande gott om levande vinägermaskar i burken!

Det är alltså den här burken. Notera datumet på inlägget - samma burk har rullat sen dess, jag har bara fyllt på vinäger jag tagit för att starta nya kulturer. Rekord?

I sammanhanget ska man veta att den här burken är också den enda jag nånsin fått att fungera, jag har provat att starta nya kulturer två-tre gånger och kulturerna har aldrig riktigt tagit sig.

2) Fyllde igår på min hemmagjorda oxydator men tog ur blyhaglet jag använde som katalysator. Nog går det långsammare alltid! På ett dygn har uppskattningsvis bara 10-20 milliliter av peroxiden doserats till akvariet, alltså grovt räknat en 1/5 av doseringstakten med katalysator. Den ska få stå en vecka så jag får se om en så liten tillsats av peroxid har nån effekt alls, om inte ska jag testa att använda ett mindre blyhagel.

3) Visstja, det hade jag glömt - den varma vintern gav mig en oväntad present igår: svarta mygglarver! Eftersom det inte var is så provhåvade jag i ett dike vid vår sommarstuga, mest för att få se vad som finns där, och fick svarta mygglarver. Inga jättemängder, och allt ifrån pyttesmå nykläcktingar till centimeterstora larver redo att förpuppas, men tillräckligt för en utfodring av mina Biotoecus. Jag visste att mygg kunde övervintra som larver, men detta är första gången det varit isfritt och möjligt att håva så här sent på året.

Jag har lagt en massa drivved (insamlat på Lilla Värtans stränder!) i mitt forsakvarium som foder åt mina Panaque'r, och det har gjort vattnet ganska gult. Enklaste sättet att bli av med gulfärgning av vattnet är med aktivt kol, men det är ju inget roligt. Har istället satt upp en hemmagjord oxydator som doserar väteperoxid till akvariet för att se om peroxiden bryter ned det gula färgämnet. Det borde funka, men vi får väl se.
Peroxid är giftigt för alger (gör inget) och snäckor (vill jag inte döda) så jag håller f.n. koll på hur mina snäckor verkar må.

Annars så slog det mig att en oxydator är den perfekta lösningen på syrebrist under vintern i trädgårdsdammar. Får jag nånsin en damm ska jag köra en stor oxydator i den.

2011 i backspegeln
Lite tidigt att summera året kanske, men eftersom jag inte varit guldis och inte kunnat skriva i akvariedagboken så är det väl lika bra att göra så snart som möjligt.



I slutet av förra året köpte jag ett gäng Zacco med vad som visade sig vara ett gäng Opsariichthys.


Opsariichthys sp. "Bad motherf*cker". Nej, ok, den hette inte det, men borde.

Den första fisken är en aktiv, devario-liknande fisk, den andra en rovfisk som påminner om vår svenska fisk Asp. Jag vet näst intill ingenting om Zacco och trodde faktiskt Opsariichthysarna var Zacco-honor. Nå. Först försvann alla danios. Märkligt. Sen försvann alla munruvarhybriderna (utom två som är bakom BTN-bakgrunden och varken jag eller Opsariichthysarna kommer åt). Sen började alla Zacco försvinna, och först här insåg jag vad som hände. Då var det för sent, jag hade bara en Zacco kvar, och den försvann medan jag försökte få tag i nån som ville ha en aggressiv rov-karp som Opsariichthys. Sen hade de ihjäl varandra. Och den sista Opsariichthysen hade jag ihjäl själv när jag inte hittade någon som ville ha den. Kvar i akvariet var bara två Barbusoch mina Panaque sp. LDA 01. Plus de två munruvarna bakom bakgrunden.

Jomän. Akvarieåret började inte bra.

Mina Corydoras hastatus och Hyphessobrycon elachys gick ute på balkongen över sommaren, i en 60-liters balja. De verkade trivas bra. Fram på höstkanten sjönk förstås temperaturen, men det är tempererade arter som ska tåla lite kyla, och det gjorde de, tio grader var inga problem. Men medan jag satte upp ett nytt kar inne åt dem så kom i oktober den första frostnatten, och temperaturen sjönk till +6 grader i baljan, och det tålde de inte - bara två hastatus hanar överlevde (och lever än).

Så akvarieåret fortsatte inte så bra heller, plus att jag stod med två tomma akvarier.

Det ena tomma akvariet, ett 90-liters beslöt jag att experimentera med. Jag köpte ett RO-filter och inredde karet uteslutande med ett 15 cm tjockt lager ek- och bok-löv och en rot, och fyllde med RO-vatten. Tanken var att odla schackciklider som jag sett fina & billiga på Zookompaniet i Arninge - men när jag kom dit var de sålda. Däremot hade de fått in Sundadanio och smycketetra.


Sundadanio axelrodi, vuxen hane. Cirka 17 mm TL. Mycket svårfotade.

Sundadanio'rna går hos mina pärldanio och de två hastatusarna, medan smycketetrorna blev första fiskarna i experimentkaret.

Men jag ville fortfarande ha ciklid, så jag åkte till Akvarielagret. De hade inga schackciklider inne, men de hade tre Biotoecus som gått länge och som jag kunde få köpa billigt. Sagt och gjort: en fin hane, en möjlig hona (eller subdominant hane), och en väldigt risig och mager hane fick gå in i experimentkaret. So far so good.

Efter nån vecka insåg jag att jag behövde nåt som plockade överblivet foder nere bland löven. En mal. Den fick inte äta yngel förstås. Banjomal, tänkte jag, men upptäckte att det är stört omöjligt att få tag i banjomalar. Däremot hittade jag otroligt nog två Hara jerdoni hos Zookompaniet, så det blev såna istället.

Sen var det förstås 160-liters forsakvariet där nu bara fanns två barber (som kommer fram vid matdags) och ett par Panaque LDA-01 (som aldrig kommer fram). Garra flavatra, tänkte jag - men några såna gick inte få tag i. Istället hade Zookompaniet 8 stycken "gecko fish", Homaloptera.


Homaloptera smithii eller tweediei. Det var totalt tre arter Homaloptera i gruppen!

Otroliga fiskar som lever och rör sig precis som geckoödlor - jag insåg inte hur ödlelika de var förrän jag såg dem springa runt bland stenarna i forsakvariet. Ja, det ser ut som om de springer. De kan knappt simma alls, utan sjunker som gråsten, men kan hoppa för att fånga mat. Svårt att beskriva, man måste nästan se dem röra sig.

Just nu sitter jag och tittar på smycketetrorna som lägger ägg på flytväxternas rötter inne i experimentkaret, medan en av de pyttesmå Hara-malarna letar mat bland löven på botten.

Så slutet på året blev inte alls som jag tänkte, utan det blev bättre. Taiträ.

Kvar Att Göra:
Det som för närvarande inte är så bra är att...

• Pärldaniorna (Danio margaritatus) jagar mina Sundadanio och äter upp sina egna yngel. Ett enda yngel har vuxit upp i karet. Leker Sundadaniorna ryker förstås deras yngel också.
• Jag skulle behöva några fler hastatus. Två ensamma hanar är bara sorgligt.
• Mina två "Barbus pobeguini" är 1) två honor, och 2) olika arter. De ser likadana ut men den ena är dubbelt så stor. Den största är väl sisådär en 12 cm totallängd nu, och bägge äter som guldfiskar, vilket gör det svårt att mata mina Homaloptera. De slåss mycket, vilket jag tidigare tolkade som lekförberedelser, och leka vill de nog, men inte med varandra.
• Om mina Homaloptera skulle leka så kommer de att äta sina yngel - de är mycket rovgiriga. Jag testade att släppa ned några körsbärsräkor för att få se hur stora byten de tar, och bara vuxna körsbärshonor klarade sig. Rätt imponerande med tanke på att Homaloptera är bara drygt dubbelt så stora som en körsbärsräka.

Åtgärder:

• Riva forsakvariet, och ersätta det mesta av sanden med grov sprängsten. I naturen överlever grönlingsyngel genom att gömma sig från sina hungriga föräldrar nere i gruset, om jag ger dem ett sprängstenslager kanske några yngel av Homaloptera och Panaque LDA-01 undgår att bli uppätna.
• Fånga in och avliva mina barber och de två munruvarhybriderna bakom bakgrunden. Jag får aldrig tag i fler Barbus pobeguini, och hybriderna... tja, jag kan inte ge bort dem och har ingen plats åt dem och de kan inte vara kvar där de är. De går inte att fånga nu, men när jag river akvariet kommer jag nog åt dem.
• Flytta Danio margaritatus'arna till forsakvariet. Det är inte en bra lösning, men den bästa jag har. Synd att det inte är nån auktion snart.

Gav mig ut för att fånga mygglarver, men det var lite för tidigt än. I de flesta av mina mygglarvsdiken låg isen fortfarande, och i de få där isen gått fanns ännu bara enstaka mygglarver. Om en vecka eller tre är nog säsongen igång här i Stockholm.

Har egentligen inte hänt nåt, men här är lite bilder på nyförvärv & annat.

De två första bilderna visar vad som ska vara hona och hane av Zacco platypus. Jag vete f-n. Honorna har "laxkrok" i underkäken, det har inte hanarna - och det tycker jag är skumt. "Honorna" är f.n. helt i silver - ser precis ut som sillar! - "hanarna" har en neongrön strimma med svarta fläckar, färgen är mycket starkare i verkligheten än på bilden. Vi får väl se hur det blir när de växer till sig, än är de bara runt 4 cm, dvs nästan yngel (Z. platypus blir sisådär 15 cm). Fisken på bilden är den minste hanen - alla de större hanarna har skadade fenor pga att de slåss.





Samma art?


Å här är en bild på en av Pseudocrenilabrus-hybriderna. Den är bara runt 2.5 cm och inte alls utfärgad än, men man kan nog gissa att den tänker bli gulorange med blå fjällkanter. Lustigt nog verkar alla vara hanar (om inte nån av de allra minsta är hona).


Byracka

Har tyvärr inte fått till några bilder på hastatusarna eller tetrorna pga att alla fiskar i det akvariet kör den välbeprövade "FLY! KAMERAN KOMMER! GÖM ER!"-taktiken. Men jag jobbar på det.

Köpte in 5 st Hyphessobrycon elachys till mina Corydoras hastatus.

C. hastatus är en "imitatör", den har utvecklats för att se ut och bete sig som en tetra för att kunna gömma sig bland tetror. Den hänger i naturen ihop med en räcka olika tetra-arter som alla är rätt lika, och bland dem är just H. elachys.

Mina fiskar stimmar ihop nu allesammans, och där jag sitter nu, tre meter från akvariet, är det helt omöjligt att avgöra vilka fiskar som är pansarmalar och vilka som är tetror.

H. elachys är en väldigt söt tetra, blir tydligen max 2 cm. Ska försöka ta några foton när de känner sig mer hemma i akvariet.

Köpte också två färglösa fiskar som var tillsammans med några fiskar som såldes som Zacco platypus. Min förhoppning var att de var bifångst, finns gott om skojiga karpfiskar i Kina, men de kan för all del vara mycket unga outfärgade honor. Fast jag tror inte det, just nu misstänker jag att de är Raiamas.

Här är en dålig bild på de färglösa:



Det är svårt att se på bilden, men de har väldigt stora gap, med en liten "laxkrok" på underkäken.

Blev mer och mer fundersam över hastatus'arna. De simmade inte runt, de knappt åt, de var rädda, de var magra, flera av dem kliade sig, och sen hade vi som sagt en med svåra spasmer.

Det kändes inte rätt, nåt var fel med dem. Jag försökte ta macro-foto för att se om de hade hudparasiter, t.ex. Costia, men de var för skygga för att få tillräckligt detaljerade foton för att kunna se eventuella hudparasiter.

Så för en timme sen doserade jag akvariet till 25 ppm formalin. Det är min standardbehandling mot parasitiska ciliater på hud och gälar (vitaprick, costia, chilodonella). Det dödar tyvärr också snäckor (det är väl uppemot 100 röda posthorn i det karet) och sänker tillfälligt filterbakterierna, så nu gäller det att hålla koll på vattnet.

Det är för tidigt att säga att det verkligen skett nån förbättring av deras beteende, men det ser rätt lovande ut.

EDIT: Nu är det kväll, och jag tycker nog de blivit mycket aktivare. Jag har inte sett någon klia sig sen jag doserade formalin. De äter väldigt bra nu också, och är inte särskilt rädda - jag lyckades ta foto på några.



Hastatusen på bilden är cirka 15 mm, ungefär så stor som en Enders Guppy-hane. Jag ser inga säkra parasiter på nån av dem, men på buken och "nacken" sitter på flera liksom halvmillimetern långa "piggar". Det skulle kunna vara parasitiska plattmaskar, Gyrodactylus. Eller bara skräp.
Är det gyrodactylus borde formalinet hjälpa.

Alla har konstig form på stjärtfenan, den verkar förkrympt. Inavelsdefekt, kanske, eller de kan ha gått med fiskar som bitit på deras fenor.